fredag 27 september 2013

Nu skall det skjutas!

Kungsörn  foto Lasse Olsson
För några veckor sedan inbjöd miljöministern till en presskonferens för att uppmärksamma regeringens nya rovdjursproposition.

Riksdagsvalet närmar sig och nu gäller det att fiska röster inför kommande mandatperiod. För att slå vakt om livskvalitet och landsbygdens utveckling måste rovdjurstammarna hållas nere, anser miljöministern och glömd är all retorik om den biologiska mångfaldens betydelse för människor och natur.

Nu skall det öppnas upp för en rovdjursjakt som saknar motstycke i modern tid.  Måltavla är samtliga av "de fem stora" nämligen varg, björn, lo, järv och kungsörn.
Sverige fick ifjol en rejäl knäpp på näsan av EU när det gäller licensjakt på varg. Det fanns inget vetenskapligt belägg för att det antal vargar som fick rätten att leva skulle vara livskraftig. Men nu bedöms återigen en vargstam på 170 - 270 vara livskraftig, allt tal om inavel och de genetiska problem det åsamkar vargstammen är glömda.

Björnstammen skall skall reduceras kraftigt, från ca 3000 individer till 1100 - 1400djur. Bamse som sover halva året och i huvudsak äter vegetabilisk föda men förmodligen ibland en och annan renkalv eller rådjur . Nästan 2000 björnar skall avlivas  - av vilket skäl då?

Man sänker även nivån för antalet lodjur som skall få leva i den svenska naturen. Upplevelsen av att få se ett levande lodjur är det många som önskar, vi har lodjur här omkring men det enda jag sett är spåren i snön. Lodjur kan väl ändå inte ses som ett hot mot vare sig människa eller kapital?

Idag har vi ca 600 häckande par av kungsörn i landet. I enlighet med den proposition som miljöministern initierat och regeringen antagit skall nu riksdagen fatta ett beslut om möjligheten att reducera antalet häckande kungsörspar till 150. Av alla tossigheter i detta dokument är nog avlivning av 450 kungsörspar det mest makabra. Miljö- och landsbygdsministern vill värna om landsbygdens intressen och genom något som nästan börjar närma sig en masslakt av  vilda djur tycks man anse att man är tillmötesgående.

Som boende på landsbygden är mina egna önskemål blygsamma - att få behålla den fasta telefonin eftersom mobiltelefonin fungerar dåligt härute och  tillgång till bredband.


torsdag 26 september 2013

Klimatförändringar - ett hot mot vår framtid.

Källa; NASA/Goddard Scientific visualization studio
Bilden till höger är en satellitbild tagen i september 2012 och visar på den rekordlåga isutbredningen  på Arktis. Den gula markeringen visar isens genomsnittliga minimiutbredning under de senaste 30 åren.

Jordens klimat är ett oerhört komplext system där allt på vår planet hänger samman och som gjort det svårt för forskningen att urskilja vilka förändringar i klimatet som beror på mänsklig aktivitet eller vad som kan härledas till naturliga variationer. Trots det finns det numera klara vetenskapliga belägg för att förbränningen av fossila bränslen påverkar klimatet på vår planet. När temperaturen stiger smälter isarna och avsmältning av landis höjer havsnivåerna. När isens utbredning minskar och ersätts av vatten blir det en självgående process eftersom is reflekterar bort värme och mörkt vatten binder värme. När den eviga frosten - permafrosten - smälter och avger metangas till atmosfären är det också en självgående process som är omöjlig att hejda.

Denna vecka har Stockholm fått agera värd för världens samlade klimatexperter. IPCC är FN´s klimatpanel som bildades 1988 och består av 195 länder samt en del organisationer. IPCC bedriver ingen egen forskning utan utvärderar, granskar och sammanställer forskningsläget om klimatförändringar orsakade av mänsklig aktivitet.

Mycket prat och lite verkstad är nog det som kännetecknar klimatarbetet hittills. Efter klimatmötet i Köpenhamn har även tystnaden brett ut sig. Många hoppades på ett genombrott och att världens ledare äntligen skulle ta ett ansvar för de pågående klimatförändringarna. Besvikelsen blev stor och inget annat har hänt än att utsläppen av koldioxid fortsätter att öka.

Man trixar med siffror och låtsas inte om att vår konsumtion och livsföring orsakar utsläpp som påverkar jordens medeltemperatur. Det är inte enkelt att hänga med i svängarna när vår miljöminister hävdar att vi sänker våra utsläpp i Sverige men inte redovisar vilka utsläpp  vår exporterade tillverkning orsakar i andra delar av världen. Det är självklart de totala nettoutsläppen som är intressanta. Om vi lade ner allt jordbruk och importerade allt vi behöver från andra länder skulle våra utsläpp per capita sjunka drastiskt.

Det är inte hederligt att försöka undgå ansvaret genom att trixa med bokföringen. Det är inte heller hederligt att ständigt hävda det politiska målet om ökad ekonomisk tillväxt och samtidigt påstå att Sverige idkar ett framstående klimatarbete.

Den rapport som offentliggörs i morgon är den första av tre rapporter som kommer att utges av IPCC under 2013.




söndag 22 september 2013

Höstens primadonna Gentiana sino - ornata

Det blåaste av blått, ja det kan Gentiana sino - ornata visa upp. Jag blir lika fascinerad och förtjust varje höst när de dyker upp. När det mesta av sommarens fägring är över så kommer höstgentianan i full fart. Blomningen står sig länge då växten också uthärdar några minusgrader utan att säcka ihop.
Knopparnas randiga utsida är värt en närmare beskådning, gärna med förstoringsglas.

Höstgentianan vill ha jord med lägre pH värde och får inte torka ut. De har inget problem med soligare platser bara man ser till att jorden hålls fuktig.
De sprider sig sakta med utlöpare och är lätta att föröka, bara ta en liten bit som fått rötter och plantera på nytt ställe. 


 Numera finns ett stort antal olika sortnamn, en helvit `Alba´, det finns prickiga klockor samt olika nyanser av blått. Den kanske vackraste av alla är  den fyllda `Eugen´s allerbester´

Eugen´s allerbester´

tisdag 17 september 2013

Sista säsongen med "Besöksträdgårdar"

Vi har nu bestämt att denna säsong var den sista för oss att vara med i sörmländska besöksträdgårdar. Inte för att vi har tröttnat på besökare men tiden räcker inte riktigt till. Trädgården har vuxit och har en del år på nacken och mycket av det som gjordes i början  är inte längre vackert och bör göras om.

Samtidigt är det viktigt för oss att få fortsätta att skapa och det kräver stora arbetsinsatser i den skogsmiljö där vi just nu utvidgar trädgården.

Att förvalta och förnya är den ständiga balansgången och när båda delarna får sitt, ja, då känns det bra. Denna besvärliga säsong har också naturligtvis påverkat vårt beslut. Den svåra vårvintern som skadade så mycket växter, haglet som smattrade över oss i juni och som mosade växter, löv och blad samt denna ihärdiga torka som dominerat hela våren och sommaren. Det har varit svårt att upprätthålla en fräsch och sevärd trädgård under dessa omständigheter. Trädgården har i sommar blivit ett stressmoment vilket är raka motsatsen till vad det bör vara. Inte kunde jag ana att när jag i början av juni stod och tittade på molnen och hoppades att de skulle släppa ifrån sig lite regn, att detta skulle fortgå ända in i mitten på september.

Juni 2012
Med visst vemod minns jag sommaren 2012 när regnet droppade regelbundet och allt var grönt och fräscht i motsats till i år när det mesta är brunt, torkat och visset.

Det har varit fem härliga säsonger med massor av trevliga besökare och så många trädgårdsvänner vi fått över hela Sverige under dessa år. Vi kommer säkert att sakna detta när våren står för dörren igen och allt börjar om på nytt.

Våra trädgårdsvänner är välkomna även i fortsättningen förstås men det blir på ett annat sätt än när man vänder sig till allmänheten och bjuder in till en trädgårdsvisning.

Nu tyckte våra vänner i  "Besöksträdgårdar" att vi skulle ta en modern "time out" under nästa säsong och vi accepterade förslaget så vi får se hur det känns och kanske återkomma.

torsdag 12 september 2013

Hisnande bilder

Igår var det dags att fälla de första träden. Det känns onekligen något vemodigt att ta bort vackra, friska träd men det finns inte längre något alternativ. Rabatterna i närheten är fullständigt invaderade av trädrötter som tar all fukt och näring från växterna och våra trädgårdsväxter klarar inte en sådan konkurrens i längden.

Den första björken som fälldes uppmätte en höjd på ca 23 m - en riktig gigant och stubben som blev kvar mätte 63 cm i diameter.

Arborist Charles Lidsters klättring i björken var sannerligen en imponerande syn.

 Jag har aldrig sett en arborist i sin yrkesutövning förut och det hade utan tvekan varit värt  även en inträdesbiljett.
På vägen upp fälldes gren för gren med motorsågen som hängde i bältet, mindre grenar sågades av med en grensåg.
De stora grenarna fästes i en lina innan de sågades av och sänktes sedan med stor precision mot marken där maken fick ta emot och lossa grenen från repet. Därefter sågades grenstumparna av.
På bilden syns en av grenarna på väg ner.

Det fanns inte mycket utrymme på marken att manövrera med men inte ett blad eller en enda gren
på trädgårdsväxterna skadades.


 Himlen var mörk och det såg ut som om det verkligen skulle börja regna men av regnet blev det som vanligt ingenting.
En ansenlig mängd ris samlades på marken som vi nu får släpa in i skogen. Vi bränner inte riset utan det får förmultna i egen takt och bli mat för allehanda insekter och skydd för skogens djur. Våra skogar är numera alldeles för städade eftersom allt tas tillvara och rishögar är numera en bristvara i naturen.

På väg mot toppen och nu börjar det bli hisnande högt! Den sista grenen sågas av och sänks mot marken.
Jag blir lite svettig när jag ser den höga trädstammen
vaja hit och dit.
När sista grenen är borta står den där, den kala trädstammen  som fortfarande strävar uppåt som den gjort i mer än femtio år gissar jag.
Bit för bit sågas den ner allt vartefter Charles närmar sig marken igen.
De allra sista metrarna av stammen fälls med precision från marken och sågas i lagom stora längder för att vi skall orka hantera dem. Jag gissar att vi har en hel vinters vedförbrukning bara av detta enda träd.

 Nästa träd var också en björk, inte lika stor men med en kraftig lutning in över trädgården. Den hade nog trängts ut av tre stora aspar och för att nå ljuset tvingats till att växa snett.
Det hela såg onekligen vanskligt ut  men för Charles var det inget problem.
Han använde en av asparna som klätterträd och tog ett jättehopp över till björkens stam. Samma procedur här, gren för gren sågades av och sänktes ner och därefter kapades hela stammen i sektioner. På fredag fortsätter vi med etapp två där ytterligare tre träd skall bort.

En spännande dag för oss, för Charles en alldeles vanlig arbetsdag.
Man behöver inte vara rädd för att fälla träd mitt i en trädgård om man av olika orsaker måste göra det.
En skicklig arborist fixar det mesta, tyvärr tar inte min blogg länkar men här kan man läsa mera om vilka tjänster som erbjuds.

http://www.arborist-lidster.com/

tisdag 10 september 2013

Inte en droppe regn...

Nu har vi kämpat trons goda kamp, växterna och jag, i tre månader.

Dags att konstatera att vi förlorade mot vädrets makter.

Väderspåmännen och - kvinnorna står glada i rutan och berättar att än kommer solen att skina och värmen att hålla i sig, som om hela Sveriges befolkning, inklusive bönder och trädgårdsfolk önskade sig mera brännheta dagar.

Allt emellanåt har de lovat både regn och åskskurar men inget har hittat hit. En dag passerade tre åskväder alldeles ovanför oss med så svarta moln som endast Tor kan åstadkomma men sammantaget släppte åskvädren ifrån sig 5 mm regn.

Paeonia tenuifolia
Dillpionen gav upp i mitten av juli och allt eftersom solen fortsatt att bränna i oförminskad styrka har den ena efter den andra växten gett  upp.

..och solen den lyser och lyser....och bränner...

Inte utan att jag väntar på den förlösande frosten som kanske kan rädda en och annan växt från att torka ihjäl.

Dethär är väder och inte klimat men tankarna kommer...är det såhär det blir framöver?


torsdag 5 september 2013

Om rododendron kan han berätta!

Bengt och en glad åhörare i publiken
I går bjöd Trädgårdsamatörerna in till höstens första föreläsning. Den som stod för programmet och kunskapen var Bengt Carlsson, en rododendronkännare och "rhodoholic" som han själv kallar sig. När  passionen för en växt går över styr och blir ett beroende förtäljer inte historien.

Jo, jag har lyssnat till Bengt förut när han berättat om sina strapatser i Yunnans berg för att få se och uppleva dessa vackra växter i sina ursprungsmiljöer.
Det är otroligt fascinerande med människor som ägnat större delen av sitt liv åt en växt - nu återstår för Bengt att skriva en bok om rododendron så att vi äntligen kan få god litteratur på svenska om rododendronsläktet! En förhoppning från min sida! 

Bengt är en underhållande föreläsare som med humoristiska inslag delar med sig av sina otroliga kunskaper inom området.

Det finns omkring 1000 vildarter inom släktet, ett stort antal naturhybrider samt alla hybrider som korsats fram och där ingen längre känner till omfattningen.
Rododendron är det största släktet inom familjen Ericaceae dvs ljungsläktet och indelas i två huvudgrupper. Lepidota rododendron, oftast småväxta som har sköldhår på översidan av bladen. Detta saknas hos storväxta elepidota rododendron.

Rododendrons skönhetsvärde är så mycket mer än blommor, bladformernas variation, växtsättet och formerna, hos en del hittar man en vacker och framträdande bark, bladknopparnas varierande form och färg samt den oerhört vackra nytillväxten som i mina ögon är det grannaste av allt på denna växt. 
Den filtade undersidan på en del arter/sorter kallas för indument,  samma fenomen på bladens översida heter toment.

Bengt bedriver en plantskola för rododendron och där kan man hitta såväl rena arter från fröinsamlingar som Bengts egna korsningar.  Hybrider bör tillföra något nytt anser Bengt och en av hans ambitioner är att åstadkomma hybrider med senare blomning. Här kan man även hitta ett stort antal primärhybrider (art x art).

http://www.rhododendron.nu/

Det fanns många krukor till salu på växtbordet, samtliga förökade av Bengt. Ett unikt tillfälle att införskaffa några spännande sorter som aldrig kommer att hittas i de stora plantskolornas enahanda sortiment. Vad jag kunde se blev det snabbt tomt på borden och med mig hem följde fyra nya plantor. Sedan tidigare växer tre rododendron från Klöva i vår trädgård, plantor som artat sig väl och undgick skador denna vårvinter.

En liten brasklapp - jag tycker det är så nedlåtande mot denna vackra växt att kalla den för "roddis" ett vanligt vulgärnamn numera både i tal och text!

I väntan på att få en faktaspäckad svensk bok om rododendronsläktet i min hand får jag hålla till godo med dansken Niels Skjöldbergs utmärkta bok "Rododendron - arter, hybrider, samplanteringsväxter och skötselråd"

tisdag 3 september 2013

Det kanadensiska gullriset anfaller

Såhär ser det ut i vår kommun, gullriset invaderar område efter område. Denhär bilden tog jag på andra sidan vägen i ett nyetablerat bostadsområde.

Överallt där det finns fria ytor utanför asfalteringarna ser det ut såhär.

Det kanadensiska gullriset är en rymling från våra trädgårdar och härstammar från Nordamerika. Det kan bli upp till 200 cm högt och sprider sig effektivt såväl med frön som med rhizomer.

Den biologiska mångfalden är vår viktigaste tillgång och gullrisets etablering i vår natur är ett hot mot den biologiska mångfalden. Den tar över och tränger ut den naturliga floran och bristen på mångfald drabbar insektlivet hårt. När mångfalden i naturen utarmas förvärras t.ex. insektsangrepp då ett skadat ekosystem inte längre kan upprätthålla den livsviktiga balansen. Skadade ekosystem kan förlora sin buffrande förmåga och riskerar att övergå i ett annat tillstånd.

Vi har många exempel på skador som främmande arter åstadkommer i vår natur. Vårt klimat har räddat oss många gånger men i takt med klimatförändringarna kommer hoten att öka. Gemensamt för främmande arter som etablerat sig i vår natur är att de saknar naturliga fiender som kan begränsa deras framfart. I deras naturliga miljö har naturen i sin ständiga strävan att upprätthålla balans sett till att ingen blir för dominant, i nya miljöer finns få eller inga fiender.

Det mest kostnadseffektiva är förstås att förhindra spridning, sedan blir det dyrt när arterna väl har lyckats etablera sig. Tyvärr ser man också många planteringar av kanadensiskt gullris i trädgårdar vilket bidrar till spridningen.

Varje kommun brukar upprätta en naturvårdsplan och när jag kollade vad som var aktuellt för vår kommun var naturvårdsplanen daterad i november 2006. Sedan dess har gullriset erövrat många naturområden i kommunen.

Jag får nog skriva till kommunen...


måndag 2 september 2013

Höstlöven faller mot marken igen

Sensommaren och hösten i trädgården brukar vara lustfyllda. Den varmaste perioden är över och lugnet kommer i takt med att dagarna blir kortare. Vanligtvis brukar även marken vara fuktig och lättgrävd och det är skönt att jobba ute.

Men inte i år pga den tre månader långa torkan.Här har knappt kommit något regn alls under hela perioden och allt ser torrt och visset ut. Solen bränner obönhörligt dag efter dag. Såhär märklig ser björken ut, vissa grenar är helt torra.

Finns inte mycket som är värt att rikta kameran mot men svavelpionens frökapslar har öppnat sig. Nu plockade jag ut de svarta fröna och skall för första gången pröva att så en svavelpion. Jag följer de råd som jag fick av Helen i Piteå om frösådd av pioner.




Kobrakallornas blad har vissnat ner men frökapslarna lyser fint.

Arisaema amurense

Arisaema jacquemontii