onsdag 31 december 2014

Tankar och funderingar vid årets slut

När jag står på altanen och iakttar småfåglarnas ivriga flaxande efter den mat som jag lagt ut till dem är det lätt att få känslan av att alla dessa små flygande varelser är enbart konkurrenter om födan och deras enda drivkraft är att överleva den kommande natten, starkast vinner.

Men plötsligt ljuder varningsropen och inte en fågelstjärt syns till.  En fiende i form av sparvhöken har upptäckts av en liten mes som sitter skyddad i någon trädtopp och som snabbt larmar hela flocken. Kan fåglar ta socialt ansvar?  Djuren i vår natur är historielösa och lever enbart i nuet men har utvecklat förmågan till samarbete därför att det har gagnat arten.

På juldagen brann en moské ner här i Eskilstuna. Människor, både vuxna och barn befann sig i fastigheten. Ovanför moskén fanns vanliga hyreslägenheter som fick utrymmas. Händelsen är definierad som mordbrand av polisen men ännu har ingen ställts till ansvar.  Exkluderingen av människor som inte passar in i vår norm håller på att få övertaget över det livsviktiga samarbetet. Vi är inte historielösa som fåglarna, vi kan vår historia om riskerna när vi börjar snegla på varandra som vi och dom. Konsekvenserna drabbar oss alla. Om vi förlorar vår humanism som varit ledstjärnan i vårt fina land, vad kommer den att ersättas med?

På våra affärsgator i centrum sitter fattiga människor som vi kallar tiggare. Vi upplever obehag av deras blotta närvaro, det är svårt att överhuvudtaget titta åt deras håll men så tänker vi på att det faktiskt stått i tidningarna att tiggeriet är organiserat och i själva verket är den här förskräckliga synen som får oss att må illa bara en bild av brottslig verksamhet och då känns det genast lättare att passera? Väljer vi att tro på något av enbart egoistiska skäl och för att slippa känna ett plötsligt obehag?

Året 2014 går till historien som det varmaste året sedan någon gång på 1800- talet när vi fick tillförlitliga mätningar, inga svarta, stora rubriker i media om att världen och våra ledare inte lyckats hejda uppvärmningen. Vi ökar våra utsläpp, koldioxidkurvan pekar ständigt uppåt trots allt munväder om motsatsen. Det försiggår ett ständigt trixande av siffror från våra folkvalda för att vi skall lockas att tro att vi är på rätt väg, det är inte alltid lätt att se det som inte sägs. Det är alltid någon annan som bör göra mer, ett argument som inte leder framåt. Avsaknaden av samarbete gör att processen står och stampar.  Den nya tekniken höjs till skyarna och får oss att tro att det kommer att lösa vårt beroende av fossila bränslen men ingen nämner Jevons paradox, att energibesparingarna vi gör med nya tekniska framsteg i stället ökar våra utsläpp. Evig tillväxt som dessutom är exponentiell är inte möjlig på en begränsad planet som inte kan växa men ingen säger det högt för då kan taburetten man sitter på plötsligt ryckas undan.

Till årets bok vill jag utnämna Daniel Suhonens bok om ett politiskt landskap från Sverige av idag "Partiledaren som klev in i kylan"  Den handlar om Håkan Juholt och hans personliga Golgatavandring efter att han blivit vald till partiledare. Drev är en jaktterm där jägarna driver bytet framför sig till avgrunden och nu var bytet en människa. Den är oerhört välskriven och initierad men så obehaglig att jag nästan önskar att jag aldrig läst den, att världen faktiskt har förändrats en smula efter läsningen. Ett förväntat samarbete har ersatts av lobbyism, svek, egennytta, illojalitet, nyttiga idioter och läckor. Trots allt, läs den!

Griniga gamla gubbar, en rolig film med Jack Lemmon men nu har jag förmodligen introducerat grinigheten även hos det motsatta könet. Idag fick jag bokklubbens månadstidning Bokspegeln och med den en glassig reklambilaga. En designad servis av självaste Maria Montazami som enligt reklamen utstrålar Marias härliga egenskaper, värme, kvinnlighet och elegans, en touch av lyx i "lipstick pink" som väcker habegär. Det kanske finns hopp även för surkärringar?  Ett ständigt missnöje är den största drivkraften till vår  överkonsumtion.

GOTT NYTT ÅR!


4 kommentarer:

  1. Där fick du till en bra slutknorr! Vi får väl försöka leva i nuet med vår historia i kappsäcken ännu ett år. Eller är det dags att packa upp och ställa allt till beskådan på bästa stället? Gott nytt:)

    SvaraRadera
  2. Ja, det finns mycket som man kan fundera över nu vid årsskiftet. Jag som är arbetslös sedan ett par månader hoppas förstås på att få ett jobb under året. Eller åtminstone att ersättningen från a-kassan inte ska krångla alltför mycket. Det klagas på att jag inte har skickat in aktivitetsrapporten i tid, men några blanketter att fylla i har jag inte fått. Eller någon information om var och hur man kan göra det på nätet. Hur får man tag i rätt person i tid, när veckorna nästan helt består av helgdagar?

    Man kan också undra hur röran i politiken ska utvecklas, och hur det ska gå med vårt samhälle och dess människor. Kommer alla att ha en plats framöver? Det känns fortfarande ofattbart att ett parti med rötter i en nynazistisk rörelse har blivit tredje störst i Sverige och fått ett stort inflytande. Nu ska det åtminstone inte bli något nyval, så vi får väl hoppas på det bästa.

    Just nu, på nyårsdagens eftermiddag, är det åtta plusgrader i den bohuslänska skogen. En siffra att lägga på minnet och kanske jämföra med temperaturen på midsommardagen. Ska vi äntligen få se kraftfulla åtgärder mot klimatförändringen under detta året? Nyss såg jag en stor flock med starar på ett fält. De bryr sig tydligen inte om att flytta när det är så här milt.

    Vi får hoppas att många kloka beslut kommer att tas under året. Till gagn för människor, djur och natur.

    Olle

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var verkligen tråkigt att höra Olle att du blivit arbetslös. Jag kan gissa att det är en byråkrati utan like både när det gäller A- kassa och kontakterna med Af. Håller tummarna att det löser sig för dig.

      Idag såg jag ormvråken, den har också valt att stanna och det har aldrig hänt förut här. Vi hade några dagar med kyla men nu är det över 6 grader igen och förstås kommer blåsten när det blir så varmt. Stormvarningar är utfärdade såg jag och västkusten får väl ta emot mycket av vindarna igen, man får hoppas att det inte blir några skador varken för människor eller natur.

      God fortsättning!

      Radera
  3. Du lyckas verkligen sätta ord på vad som händer i vårt samhälle. Jag känner både oro och inte minst obehag över den utveckling vi nu ser, både vad gäller klimatet och inte minst samarbetet och medmänskligheten. Och som invandrare känner jag vissa dagar en hopplöshet och andra dagar någon sorts "kampvilja". Jag vet ju att jag som nordisk invandrare inte står i centrum för hatet och illviljan. Det är inte mig man vill kasta ut. Fast visst känns det både konstigt och orättvist att det är så. Jag som egentligen inte hade något annat skäl än personliga orsaker att flytta hit välkomnas med öppna armar. De som verkligen behöver komma hit riskerar att bli spottade på, misshandlade eller till och med ännu värre saker. När jag firar min nationaldag iförd folkdräkt tillsammans med tusentals andra norrmän i Stockholm tycker de flesta svenska att det är "gulligt och charmigt". Andra invandrare som samlas för att fira sina högtider eller bara utöva sin religion riskerar att bli innebrända......
    Vi kan bara hoppas att utvecklingen vänder även om jag har väldigt svårt att tro på det....
    Det blev en nerstämd kommentar från mig idag, men jag vill också passa på att önska dig och John ett riktigt Gott Nytt År! Hoppas vi får möjlighet att ses i det nya året!
    Kram Nora

    SvaraRadera