fredag 30 januari 2015

Maten vi äter, vem vinner och vem förlorar?

Funderar ni någon gång över varifrån maten vi dagligen konsumerar kommer ifrån, hur den har producerats innan den når våra butikshyllor? Jag måste ärligt erkänna att jag inte gjorde det innan jag 2008 läste Gunnar Lindstedts bok "Svart jord" Den handlar inte så mycket om den eviga konflikten mellan ekologiskt och traditionellt jordbruk men beskriver det storskaliga, industrialiserade och oljeberoende jordbruket i förhållande till det kretsloppsbaserade, ursprungliga sättet att odla vår mat.
Djuren och naturen är de som subventionerar vår billiga mat och boken orsakade en mindre jordbävning i min lugna och icke - vetande värld.

Att vår matproduktion är så beroende av fossila bränslen är naturligtvis oerhört känsligt, när oljan sinar från billiga källor kommer det direkt att påverka de globala matpriserna. För första gången nåddes jag också av insikten om vilken oerhörd makt det kan innebära för de som verkligen lyckas  förfoga över världens matproduktion.  Att kontrollera  allt från det lilla fröet, inklusive nödvändiga bekämpningsmedel, som skall leverera morgondagens mat till den färdiga produkten är den ultimata makten.

Det finns andra utmaningar för matförsörjningen, klimatförändringar, förlusten av biologisk mångfald och bristen på rent vatten. 2010 drabbades Ryssland av den värsta torkan på 130 år. Spannmålspriset steg med över 50% och det finns många som menar att den utlösande faktorn till den arabiska våren och det som sedan hände var just de skyhöga matpriserna. Hunger skapar konflikter, oro och flyktingströmmar.

Många tycks sätta sin tilltro till den tekniska utvecklingen. I dagarna har EU godkänt GMO utsäde, genmanipulerade grödor som är resistenta mot bekämpningsmedel. Växterna tål att besprutas med höga doser av bekämpningsmedel vilket gör det möjligt att bespruta stora odlingar från flygplan, storskaligt, rationellt och kostnadseffektivt. Men inget är sällan så bra som det verkar, ogräs och insekter utvecklar resistens och blir ånyo ett problem, bara så mycket svårare att lösa. Många länder är skeptiska till genmanipulerade grödor och här har EU inte vågat inte vågat gå så långt som att ta till tvingande bestämmelser, varje land får avgöra hur man ställer sig till GMO. Med tanke på att  tre av världens företagsjättar inom bioteknik  Monsanto, DuPont och Syngenta tillsammans äger hälften av världens fröbank får man väl ändå säga att detta är ett stort framsteg för de genmanipulerade grödorna. En detalj i sammanhanget, inte oviktig alls är att utsädet inte är fertilt. Bönder som alltid samlat utsäde i ladorna för att skydda sig mot missväxt och sjukdomar tvingas nu varje år att köpa nytt utsäde och tillhörande bekämpningsmedel.

Den billiga maten har förstås också sitt pris om än inte på prislappen i matvaruaffären, någon annan betalar. Naturen subventionerar den billiga maten, djurens behov underordnas i storskalig produktion men hur långt kan det gå på den inslagna vägen innan vi når vägs ände? ...och vad händer då?

Läs här vad  vad Gunnar Rundgren skriver på bloggen "Trädgården jorden - det civiliserade Eden"

9 kommentarer:

  1. Ännu ett mycket tänkvärt inlägg! Är rädd att vägs ände ligger strax bakom nästa krök. GMO är storskaligt vansinne!
    Ska genast gå vidar till Rundgrens artikel!
    Kämpa på - du behövs!

    SvaraRadera
  2. Jag kan bara instämma med Laila. Kämpa på - du behövs!

    Det är inte lätt att alltid välja rätt när den egna ekonomin känns osäker. Till exempel när man är arbetslös och arbetsförmedlingen gång på gång hotar med att kontakta a-kassan "vilket kan påverka din ersättning" så fort man inte gör precis som de säger. Men jag köper åtminstone inte utländskt kött, och än har jag råd med ekomjölk och rättvisemärkt kaffe.

    När jag var liten fanns det säkert hundra mjölkbönder här i Ödsmål. Den siste, som bor någon kilometer härifrån, lade ner sin mjölkproduktion för kanske 3-4 år sedan.

    Det är verkligen skrämmande att man tar fram grödor som ska tåla hur mycket bekämpningsmedel som helst. Är det inte meningen att vi ska äta det vi odlar? Vet vi egentligen vad vi förlorar när vi sprutar bort allt annat liv? Om något liknande denna utveckling hade skett för 50 år sedan hade det troligen blivit ett ramaskri utan like. Då visste folk ännu vad en lärka och en tofsvipa var. Man plockade blåklint och klätt till midsommarbuketten. Hur får man folk att bry sig om sådant idag? Och inse att allt hör ihop och är beroende av varandra? Ointresset och okunskapen man så ofta möter är för mig nästan lika skrämmande som utvecklingen i sig.

    Jag kommer att tänka på när Mao ville utrota alla fåglar i Kina, eftersom de åt upp utsädet på åkrarna. Där man fick ner fågelbestånden ökade dock angreppen av skadeinsekter så mycket att man till slut blev tvungen att tänka om. Kommer dagens makthavare i EU att kunna tänka om innan det är för sent? Har de verkligen inte den grundläggande kunskap i ekologi som faktiskt finns idag?

    Tänk om vi kunde lyssna till den gamle indianhövdingen som en gång sa ungefär så här: "När det sista trädet är fällt och den sista floden är förgiftad - först då kommer den vite mannen att förstå att pengar inte går att äta, inte heller att dricka eller andas".

    Olle

    SvaraRadera
  3. Tack Laila och Olle!

    Jag har ingen "popitopp" blogg precis utan skriver om det som känns angeläget för mig. Många läser här men få kommenterar, kanske upplevs en del inlägg som kontroversiella och naturligtvis får man tycka det.

    Ekologi, läran om samspelet mellan organismer och deras miljö är ett fascinerande område att utforska och lära sig mer om. Jag kommer ihåg när jag läste i någon tidskrift om hur sorkgångarna användes av våra humlor och polletten ramlade ner, såhär fungerar naturen!. Det var trädgården som öppnade mina ögon, innan dess var ekologi ett helt okänt område för mig.

    SvaraRadera
  4. Hej igen! Tack för namn på min älskade azalea! Har i min blogg gjort ett tillägg där jag också varmt rekommenderar din blogg och länkar till den! Hoppas att det kan bättra på kommentarsstatistiken - det är du värd!
    Stora kramar
    Laila

    SvaraRadera
  5. Jag måste bara ge ett tips som jag precis har blivit uppmärksammad på. Granngårdens viltfoder innehåller så lite protein (10%) att det inte är bra att ge "oblandat" till rådjuren. Det blir mycket bättre om man blandar i mer proteinrikt foder som jordnötter, solrosfrön, vete, majs eller havregryn. Att det är bra med variation visste jag, men inte att viltfodret har så lågt näringsvärde i sig.

    Olle


    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Olle för informationen, antagligen är det någon form av restprodukt som jag tror att även talgbollarna vi ger till fåglarna också är.
      Här har det fallit blötsnö i flera dygn vi har massor med snö och nu är det synd om djuren. Jag har inte kunnat lägga ut viltfodret, det har bara blivit en gegga av det och sedan frusit. Har hackat äpplen och rivit morötter och blandat med russin och havregryn men matplatsen har snöat över nästan på en gång så ingen kan hitta den.

      Vad tror du om havre? Det brukade vi blanda med i maten när vi matade under de snörika vintrarna för några år sedan?

      Radera
  6. Havre går alldeles utmärkt, det blandar jag själv i ibland. Jag har till och med bilder på när ett rådjur sträcker sig på bakbenen efter en julkärve under en hård vinter.

    Kan du inte få tag i foderställ med tak över? Det skyddar till viss del, även om regn/blötsnö och blåst i kombination är ett problem då också.

    Olle

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu åkte John iväg för att få tag i havre. Jag har en hel del gulsparvar här också som säkert blir glada om de hittar havre på marken.

      Det snöar fortfarande, 3 - 4 dm tjockt snötäcke täcker marken, inte lätt för de som tvingas pulsa i snön och försöka krafsa fram mat under snömassorna.

      Radera
  7. Ja, jag funderar dagligen på var maten kommer ifrån och hur den har producerats. Är tacksam över att jag finner glädje i att framställa de flesta grön- och rotsaker själv en stor del av året och köttätaren i familjen förser sig med kött och fisk på egen hand, jag till och med katterna får vara ute och jaga : ) Känsligt ämne, men det är ju det där med lagom av allt. Är tacksam över att jag känner samhörighet med naturen, att den inte känns som främmande och skrämmande utan som en trygg famn som jag vill vara rädd om.

    Jag är uppvuxen med en mamma som ofta utbrast vid måltiderna "Tänk idag är hela tallriken egen". Egenproducerad menade hon, från en prunkande villaträdgård mitt i ett litet samhälle. Det är förvånansvärt vad man kan få till på liten yta när man går in för det.

    Tyvärr tycker jag det går alldeles för långsamt med den hållbara utvecklingen. I många stycken står vi och stampar på samma ställe som för 35 år sen, särskilt vad det gäller energi och maktkamper och multinationella företag. Visserligen kan man trösta sig med att det finns en del ekologiskt, rättvisemärkt och närproducerat i butikerna, ja fatkiskt till och med på småorterna, men jag är rastlös. Det går för långsamt.

    Bönderna i vår byn jobbar hårt och nästan alla vakna timmar, men inte för en hållbar utveckling utan för en större och blankare traktor. Ägorna ligger numera flera mil bort. Vid senaste marktillskottet, ett tidigare ekologisk prästboställe, tyckte kyrkans man att "Nu fortsätter ni väl att bruka ekologiskt" "Nej, det tänker vi inte" svarade vår bonde." Hur ska de då kunna föda sig i utvecklingsländerna om alla odlar ekologiskt". Prästen hade inte något att svara på detta och bonden kände sig mycket nöjd med att ha tvålat till honom. Bonden är ingen elak människa, men är noll intresserad av jorden och vad han lämnar efter sig. Han vill skapa en stor gård och blomstrande rörelse för sonen att ta över. Han vill ha anseende och vara någon i kretsen bland de andra storbönderna. Vem vill inte vara någon.
    Hur får man en sån här människa att tänka om, att förstå att det finns andra världen, att jorden inte bara är hans och Monsantis Roundup inte är guds gåva till mänskligheten, utan snarare vår tids Hormoslyrskandal.

    Nu kan man ju sluta sig i sin bubbla och bara umgås med likasinnande som bonden och hans vänner eller bara umgås med de som verkligen har ett miljösamvete och tro att alla andra känner och lever likadant. Det är ju en överlevndsstrategi. Jag beundrar dig och andra som vågar föra fram de obehagliga sanningarna i lagom doser och som kommer ihåg siffror, fakta och kan göra väl underbyggda inlägg.

    Själv är jag dålig på att komma ihåg detaljer, och källor. Jag tänker att jag föregår med gott exempel och hoppas nån ska känna sig inspirerad och motiverad att följa efter. "Vad är det för mening med att handla ekologiskt, eller göra si eller göra så" säga svärfar. Jo, har man handlat efter sitt samvete och dragit sitt strå till stacken kan man sova gott. Jag har gjort mitt bästa och det är gott nog. Valet av äpple i fruktdisken gör skillnad. Att avstå från tomater och annat som inte är i säsong gör skillnad. Avstå från dansk frläskfilé och köp en svensk ekologisk när det är riktig fest nån gång då och då, det gör skillnad. Att ha fyra hönor och en tupp det gör skillnad. Odla själv, oj vilken skillnad!

    Jag hoppas också att om många läser min blogg har jag större möjlighet att påverka och glida in med små tips alltemellanåt.

    Tack för ditt viktiga inlägg och att du delar med dig av all kunskap!

    Tack också för stakettips. Vad det gäller rådjur och mat gillar de verkligen kål. Svartkålen är det första som går åt i trädgårdslandet och Mannen odlar fodermärgskål till dem på en liten åkerlapp i skogen. Grannens havrenek har blivit helt neräten och i närmaste bondens plansilo kan det stå upp till tio rådjur och käka ensilage när han kommer och ska hämta till korna på kvällen.

    Allt gott
    Anette

    SvaraRadera