onsdag 4 februari 2015

Hej mitt vinterland

Nu har Kung Bore släppt loss sina krafter ordentligt och snön har fallit oavbrutet i fem dygn. Tre dygn med blötsnö för att sedan övergå i lite lättare och fluffigare flingor när temperaturen sjönk under nollan. Snödjupet är ungefär en halv meter, inga rådjursspår i den djupa snön - sorgligt, endast haren skuttar omkring här på nätterna och håller sig till det som är skottat och plogat.

Telefonledningen till huset böjer sig tungt av snön, vi är rädda om vår fasta telefoni för de moderna varianterna är inte att lita på härute.

Granarnas grenar har fått en annorlunda lutning men de klarar sig, har genomlevt många snörika vintrar.

Nu krävs vadarstövlar för att ta sig in i trädgården, till höger ligger dammen, helt dold av snön men under allt det vita finns förhoppningsvis liv, fiskar, grodor och alla andra små väsen som valt dammen till att övervintra i.

I den gamla granen hänger jag talgbollar och nötter och på marken under grenarna lägger jag ut äppelhalvor och russin till koltrastarna. Granens grenar ger ett perfekt skydd för småfåglarna.

Fågelhuset har fått en våning extra på taket.

De gamla bondsyrenerna hukar under snömassorna.
Det gör även bukettapeln `Professor Sprenger´ med stora isklumpar på grenarna. Håll ut professorn för snart är det över för den här gången, det är trots allt endast 133 dagar till midsommar har Anette på bloggen `Rost och rädisor´räknat ut.

14 kommentarer:

  1. Vackert är det onekligen - det är fördelar med att bo lantligt där snön förblir vit och inte grå. Här har vi också fått en del snö, men inte lika mycket som ni, jag gissar att vi har ungefär 20 cm.
    Tänk att det inte är mer än 133 dagar kvar till midsommar.....och tänk vilka härliga månader vi skall få njuta av innan vi är där:-)
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Där ligger vi lä ser jag! En halv meter!
    Funderade på samma rubrik som du idag men sommarlängtan tog över. Bara tanken på att det är 133 dagar till midsommar får mig att deppa!
    Ha det gott!/Laila

    SvaraRadera
  3. En halv meter snö! Där ligger jag också i lä. Här är det bara någon knapp decimeter.

    Jag har märkt att träden kan ha väldigt olika tålighet mot tung snö i olika delar av Sverige. När jag gick på folkhögskolorna i Malung och Stöllet var det riktiga vintrar, och träden i skogen verkade klara snön bra. När det sedan blev snörika vintrar här i Bohuslän, reagerade jag genast på hur fort träden böjde sig även för en ganska liten mängd snö. Kanske är snön blötare och tyngre här, men det kan knappast vara hela förklaringen.

    Att rådjuren inte vill ge sig ut och pulsa i den halvmeterdjupa snön förstår jag mycket väl, men de måste ju trots allt ha mat. Jag är rädd att min fina råget, som jag hade hoppats få följa under en tredje säsong, inte finns kvar längre. I lördags såg jag (troligen) hennes kid, men mamman har jag inte sett på två veckor. Hon som tidigare har varit en så trogen gäst. Jag måste ju tro på att min hyresvärds jaktlag inte har skjutit några rådjur här i närheten. Och jag hoppas att grannens rottweiler inte har kommit lös vid något olämpligt tillfälle. En annan råget haltar otäckt på ena bakbenet. Hyresvärdens mamma, som är min närmaste granne, fick se henne en morgon och kontaktade då sin son om att skjuta henne. Det fick mig att kontakta rådjursexperten Carla Winhausen, som svarade att vi inte skulle skjuta rågeten. Sådana skador läks av sig själv, men man kan påskynda läkningen genom att strö några benmjölstabletter över fodret. Jag har nu fått ett löfte om att geten inte ska skjutas, men hoppas ändå att de inte får se den halta geten mer innan hon blir bättre. Risken är ju att de tänker om och inte förstår att det ser värre ut än det är.

    Överhuvudtaget ser jag sällan mina rådjur i dagsljus nu, men det kanske är lika bra. På mornarna är det fullt med spår i snön. Denna skygghet, plus att ett rådjur (minst) är försvunnet och ett är skadat, har också fått mig att fundera över om det kan finnas någon varg eller lo i närheten. För en del år sedan slog faktiskt en varg två rådjur inte så långt härifrån. Rådjuren verkade då märkbart skyggare vid min matplats än tidigare, och vågade inte vara framme lika länge åt gången. Jag har varit ute och letat efter spår, men mest hittat rådjurs- och harspår. Rävspår finns också, men en räv är knappast något större hot mot ett vuxet rådjur. Och så finns förstås hundspår i olika storlekar längs med vägar och stigar.

    Jag hoppas att dina rådjur klarar sig trots snödjupet. Viltfoder blandat med t ex jordnötter, solrosfrön och havre borde gå åt nu om djuren väl hittar fram till det.

    Olle

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det vore verkligen tråkigt Olle om rådjuren som du vårdat hela hösten och vintern är borta, hoppas att den dyker upp och inte blev ett offer under jaktens sista veckor.

      Nu har det äntligen slutat snöa här och jag var ute och kollade spår i morse. Inga rådjursspår alls men Jösse Hare hade käkat av rådjursmaten.

      I kväll när det började skymma var jag ute på trappan och hörde någon som skällde våldsamt. Mellan träden vid skogsbrynet stod den lilla bocken och tittade och skällde, det var jag som var faran!!! Dålig slutsats unge man tänkte jag och smög in. Genom fönstret såg jag en råget som åt av havren jag satt ut till gulsparvarna så nu är dom två.

      Nu hoppas jag bara att de hittar till matplatsen också.

      Radera
  4. Ja, vi får hoppas att de hittar till din matplats. Hararna äter av rådjursmaten här också. Jag vet inte om de når upp till foderstället, men i skymningen brukar jag lägga ut lite små högar på marken också. Åtminstone om vädret är torrt. När jag var liten lade min morfar ut hö till hararna vid sin gård, och vi barn tyckte att det var väldigt spännande att titta på dem genom fönstret. Det är inte mindre spännande att se dem på snön i månljuset nu.

    Olle

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ryktet går i Råby, här finns mat! Massor av spår överallt och all mat var uppäten, jag blir så glad! Har bara sett två, en råget och den lilla bocken men om de har gjort alla spår häromkring så måste de ha traskat omkring hela natten.

      Radera
    2. Härligt, Gunilla! Jag tror nog att det finns fler rådjur om det är så mycket spår.

      Igår funderade jag över om det kan har varit en varg här, eftersom rådjuren har blivit skyggare och inte gärna visar sig i dagsljus längre. De reagerade likadant sist vi hade en varg här, vintern 2006. Döm om min förvåning när jag idag läser i lokaltidningen att minst en varg tycks vara på väg att etablera sig i Svartedalen! Ett skogsområde ett par mil härifrån. Förutom spår ska man tydligen ha hittat flera vargdödade älgar i Stenungsunds och Kungälvs kommuner de senaste månaderna. Nu är det brunsttid för vargarna, så om de inte är färdiga med parbildning och revir kan de ströva vida omkring. Det är förstås med lite blandade känslor jag tänker på att de kan ha varit här i närheten. Att få se en varg hade varit klart häftigt, men helst inte för nära mina rådjur.

      Olle

      Radera
    3. Ja, det är inte enkelt, inte på något sätt att vara konsekvent. Verkligheten är sällan svart eller vit, då skulle våra värderingar och val vara enkla och mer eller mindre självklara. Nu är det inte så och vi får leva med att hur vi än väljer blir det konsekvenser.

      Radera
  5. Här har man blivit omnämnd ser jag : )

    Sagolikt vackert, men en del extra jobb blir det. Verkar som om rådjuren ändå rör på sig rätt mycket. Två stycken fel sida viltstängslet igår och dagen innan såg jag faktiskt tre rådjur och två älgar på samma ställe. I natt har ett av "våra" rådjur spankulerat över tomten förbi entrén, struntade i vår havrenek, men stod och drog ur strån från grannes. Vår kanske är tom på säd och behöver bytas.

    Ha det så gott
    Anette

    SvaraRadera
  6. Vackert är det. Riktigt så mycket snö har inte vi fått, vi har kanske 25-30 cm så det får duga. Jag har skakat av några grenar men man får vara försiktig för man kan lätt bryta dom. Ha det bra. Carita

    SvaraRadera
  7. Hej Gunilla, fick tidskriften Hemträdgården i går och såg då reportaget om din vackra mossträdgård. Blev glad att jag nu hittat din blogg så att jag kan kika in då och då och se allt nytt och gammalt.
    Kram!
    Margaretha Nellhag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men hej på dig Margareta! Så glad jag blir att du hör av dig! Som du ser har intresset för trädgård inte avtagit med åren utan tvärtom, trädgården växer fortfarande. Gissar att det är likadant hos er.

      Du är så välkommen att kika in när du vill och om ni har lust i sommar så är ni så välkomna på en trädgårdspromenad.

      Kram!

      Radera
  8. Ja intresset håller i sig här också, vill gärna få en trädgårdspromenad i sommar, hör av mig då så jag vet att du är hemma och att det passar.

    SvaraRadera
  9. Oi! Plutselig ble det nesten julestemning hos dere! Men vakkert er det - og så godt med et lunt og beskyttende lag for hagens planter.
    Vakre bilder du presenterer Gunilla!

    Ha en fortsatt fin dag
    Stein

    SvaraRadera