måndag 13 juli 2015

Linnéa borealis

Barndomsminnen....vid vår sommarstuga vid kusten i finländska Österbotten växte linnéan på öppna platser men skuggad av granskogen. Den som en gång böjt knä och stoppat näsan i en blommande linnéa glömmer aldrig den milda mandelblomsdoften som stiger upp från den lilla, städsegröna busken. Jo, den räknas faktiskt som en dvärgbuske, tillhör familjen kaprifolväxter.

Ett spontaninköp i våras när jag såg den vid Linuddens plantskola. Den är inte alldeles enkel att etablera i en konstgjord miljö , den har ganska speciella krav på växtplats men nu råkade jag ha precis en sådan plats där den lilla linnéan kanske kunde trivas. Surjord som aldrig får torka ut och ett strilande, milt solljus genom trädkronornas skyddande tak, stubbar som den kan klättra på.

Platsen är något för solig men med denna molniga sommar ser det ut som om den lilla linnéan trivs och brer ut sig. Den storbladiga Magnolia `Swede made´ som är planterad intill kommer att så småningom skänka tillräcklig skugga med sina stora blad.


2 kommentarer:

  1. Så gulligt det låter med plantor av Linnean. Att gå i en skog fylld med Linnea och andas in doften det slår det mesta. Är dom många behöver man inte ens böja sig ner. Håller tummarna för din planta!

    SvaraRadera
  2. Ser ut att växa till sig fint. Konstigt nog är det Smålands landskapsblomma och här är den inte särskilt allmän. Norrut har jag däremot sprungit på den både här och där.
    Sommarkram
    Abette

    SvaraRadera