fredag 18 september 2015

Vildsvin igen!


När husfolket sover och mörkret ger skydd kommer våra ovälkomna besökare och letar mat på tomten. Vi har en egen liten väg ner till huset på ca 300 m och här har de bökat längs vägen i natt.


Bukettapeln Malus toringo har haft besök.

Inte svårt att se vilken kroppsdel som borrat sig ner här.

Här har de bökat ordentligt i natt. Trädgården ligger väl koncentrerad i skogen så det här området brukar jag inte räkna till trädgård. Här finns blommande vårlökar och jag låter vilda blommor bre ut sig som de behagar, massor av fingerborgsblommor och prästkragar får växa här tillsammans med annan naturlig växtlighet, här finns dessbättre inga dyra rariteter planterade men ändå.. ledsamt!

Nu har vi köpt mera elstängsel, vi vill inte ha grisarna ända vid entrén för nu är de obehagligt nära. Problemet är vägen och hur vi kan hitta lösningar där. Vi är tyvärr tvungna att dra stängsel över vägen nu men på sikt måste något annat till, kanske en stor metallgrind. Något varningsmärke måste också sättas upp så ingen kör in i stängslet i mörkret.

Hela trädgården är nu stängslad, ett stort område i skogen och det känns förstås bra att planteringarna och dammen är skyddade. Kabbelekans rötter tillhör förövrigt grisarnas favoritmat. Men det uppstår nya bekymmer förstås, vi har fem ingångar till trädgården på framsidan och nu är alla utom en stängda med eltrådar och vi kommer inte åt att klippa gräset här längre. En ingång kan vi hålla öppen dagtid så vi kan passera, dagtid behöver inte strömmen vara påslagen. Tyvärr försvinner hela det estetiska intrycket av en öppen och välkomnande trädgård som jag satt ned mycken möda på att skapa. " Skyddande belägring" skrev Heinrich Böll om på 80 - talet och inte kunde jag föreställa mig att vi skulle bli tvungna att barrikadera oss bakom elstängsel när vi för många år sedan flyttade ut i naturen.

5 kommentarer:

  1. Villisiat näköjään mylläävät maata ihan reippaasti. Hyvä kun olette saaneet aidan pystytettyä. Aika homma siinä on ollut teillä. Onneksi riittää kuitenkin matala aita, kun siat ei sentään loiki korkealle.

    SvaraRadera
  2. Hej Gunilla!
    Så tråkigt det är, när det man fixat blir förstört. Jag blir ledsen av att rådjuren äter upp mina krokus och tulpanlökar, men detta är mycket värre. Hoppas att staketet håller dem borta.
    Ha det bra!

    SvaraRadera
  3. Usch så läskiga djur! Förstår att man vill stängsla in sig mot såna odjur. Då är våra vilda djur som lamm i jämförelse. Hoppas ni slipper fler besök nu!

    SvaraRadera
  4. Ja, vad ska man göra? Du tycker om djur precis som jag men det är tufft att gilla dem ibland ;-)! Den kultiverade trädgården och naturen är i kollisionskurs med varandra - en slags kulturchock.
    Jag kan bara hälsa dig välkommen som medlem till klubben Enklaven ;-)
    Fördelen med mitt viltstaket är att jag kan ha det som klätterställ för växter och hela trädgården är öppen innanför staketen.Men, dina ägor är av helt annan dimension.
    Idag har jag fåttäven klä en halvmeter nerifrån med ytterligare svart plast-nätstaket för att mota den alltmer hopplöst demolerande grävlingen.

    Hoppas innerligt att vildsvinproblemet får sin lösning för dig/er.

    /Anja

    SvaraRadera
  5. Usch vad trist att få sådant besök gång på gång! Tråkigt att man ska behöva stängsla in hela trädgården, men vad gör man. Hoppas ni slipper få fler problem med odjuren.
    Ha en skön och solig vecka!
    Titti

    SvaraRadera