måndag 14 december 2015

En hyllning till svavelpionen

Livet börjar här, i det svarta fröet finns embryot till en ny svavelpion Paeonia mlokosewitschii.

De röda klumparna som lyser så klart är ett av naturens många sätt att skydda nästa generation, svavelpionen gör en avledande manöver och hoppas att fåglarna skall lockas av den starka röda färgen och lämna de fertila fröerna i fred.

Pioner tillhör våra mest älskade trädgårdsväxter. De är lättodlade, härdiga och finns i så många varianter, det finns en pion för varje trädgård. Som alltid föredrar jag enkelheten framför de mera flashiga och iögonfallande fyllda sorterna. Den gula svavelpionens skönhet är just enkelheten med de florstunna blombladen, den enda gulblommande vildarten bland örtartade pioner.

Att pyssla med frösådder har väl aldrig varit en sysselsättning som känts särskilt attraktiv, lite för mycket pillrande i mitt tycke, men dessa svarta pärlor är hanterbara till och med för mig.

I denna enkla kallbänk, fylld med sand, i krukor med hälften jord och hälften sand fick de tillbringa sitt första år. Det första året bildas enbart rötter, ingenting på ytan som talar om att här finns liv.

   
På våren det andra året spirar det i krukorna och de första hjärtbladen har bildats, sedan händer inget mer den sommaren. I år planterade jag om de små groddarna och de fick stå ute hela sommaren för att när hösten kom återvända till sin skyddade växtplats i kallbänken. Nästa vår hoppas jag de är redo för utplantering de är då tre år gamla. Det dröjer kanske fem, sex år innan det blir en blommande planta, en anledning till att svavelpioner är så dyra i inköp.

Inte bara blommor - när svavelpionens nya skott visar sig i mars/april blir man nästan salig av de rödfärgade, hoprullade bladen. Bladen innehåller något ämne som skyddar mot opålitliga vårtemperaturer, därav den avvikande färgen. Så småningom, när värmen stabiliseras övergår bladfärgen till vackert blådaggigt grön.


 Svavelpionerna är dock inte pålitliga blomfärgen. I sitt naturliga tillstånd förekommer allt från helt rosa till olika skiftningar mellan rosa och gult. Många odlare har besviket konstaterat att den gula svavelpionen som man betalat dyrt för, blommade med rosafärgade blommor.

Jag har två blommande plantor i trädgården, hos den ena kan man bara ana sig till den svagt gula färgen, de rosa inslagen är synliga, redan i knoppstadiet.


Den andra svavelpionen däremot är så gul som den kan bli och från den är alla fröna tagna. Om det däremot är någon garanti för att det genererar helt gula blommor vet jag inte. Upplys mig gärna om någon vet! Oavsett färg är svavelpionen en skönhet i trädgården, en alla tiders prima primadonna.

 

12 kommentarer:

  1. Ja, det är en riktig skönhet. Hade ett ex i min förra trädgård och hade gärna grävt upp den och tagit med till min nuvarande trädgård, om det inte hade varit för att vi skulle mellanlanda i lägenhet först. Nu kan jag ångra mig när mellanlandningen blev så kort. Spännande att se vad det blir av dina fröplantor./Merja

    SvaraRadera
  2. Fantastisk fin! Jag föredrar den ljusa som går åt rosa! Och så himla fina blad. Frösådd är inte min starka sida, ska försöka hitta någon som säljer färdiga plantor!
    Måste erkänna att jag hajade till när jag såg din första bild i min lista över bloggar jag följer. Det ser ju ut som ett monstergap med röda tänder och allt!
    Allt gott!/Laila

    SvaraRadera
  3. Vilket bra inlägg, intressant att läsa. Har inte tålamod att vänta många år på att det skall bli något, men skall bli intressant att följa ditt projekt. Mycket vacker, både den gula och den med rosa inslag.
    Ha det fint!
    Marika

    SvaraRadera
  4. Såning af stauder er faktisk en af mine yndlingsbeskæftigelser. Pæonerne kræver ekstra tålmodighed, fordi de kun udvikler sig under jorden det første år; men jeg har med held snydt dem ved at lade dem starte i fugtig vermiculite i grøntsagsboksen i køleskabet. Det sparer man et år på. Min svovlpæon er rent gul; men jeg har en steveniana, som kunne minde om den første, du viser.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för såtipset Marie!

      ...och nu blir det riktigt spännande, har googlat på P. steveniana och det är fullt möjligt att du har rätt. Den uppträder ibland med röda stjälkar vilket min planta har och jag har ibland undrat över att den är så mycket högre än min andra svavelpion. Tänk så mycket kunskap man får genom bloggen!
      Jag skall följa den noga i sommar.

      Radera
  5. Hei!
    Den har jeg sett den (gule) en gang. Det var et fantastisk syn. Så den i Garden Wisley. Jeg fikk nesten en andaksfølelse. De har den i Botanisk hage i Oslo, men alltid har jeg kommet for tidlig eller for seint. Prøver igjen til forsommeren.
    Er det ikke lett å glemme at frøpottene må vannes, når de tar så lang tid for å utvikle seg? Dette var spennende å lese og se.
    God kveld! Anne

    SvaraRadera
    Svar
    1. När jag satt ner krukorna i kallbädden vattnar jag inget mera, sanden håller fukten men visst, på sommaren får man passa de små liven.

      Radera
  6. Hej Gunilla

    Fina eksemplar av mlokosewitschii - den rent gula skulle ha större chans at få lika rent gula blommor - men nogon garanti kan man inte ge, specielt om du har haft de 2 ex blommande på samma tid.
    Som Marie skriver kan du lätt förkorta processen på olika sätt.

    Fin naturlig trädgårdsanlägning du har!

    Ha en bra kväll

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Karsten!

      Jag anade nog att det förhöll sig så, då är det bara att vänta och se, det har jag inget emot alls, det är bara spännande!

      Radera
  7. Så läcker färg och enkla blommor som jag gillar! Jag har ingen och har aldrig provat så den heller just för det där med svårigheten att få fram gula plantor. Måste nog göra ett test ändå nu när jag ser din gula.
    Kram

    SvaraRadera
  8. Pioner är underbara, men...svavelpion har jag försökt med på flera platser under 7 år utan att lyckats. Tror att det är fel jord (kalkhaltig) och för torrt här. Så jag gav den till min väninna Lisa som har lerjord. Och det är klart att den är jättefin och frodas där.....
    KRAM
    Susie

    SvaraRadera
  9. Är så imponerad av alla som lyckas så pioner. Själv har jag absolut inte det tålamodet. Men svavelpioner är ju underbara på våren, så jag önskar jag hade haft det!

    SvaraRadera