måndag 2 januari 2017

Miljöåret 2016

            

Forskare är av tradition inte speciellt intresserade av debatter eller diskussioner med allmänheten. De informerar politiken och de makthavare som berörs och anser sig därmed ha fullgjort sitt uppdrag.

Ett undantag är professor Johan Rockström som här sammanfattar året 2016, med nytt globalt värmerekord och den oro som finns att den planet som varit människans bästa vän under de senaste 10.000 åren under epoken Holocen nu riskerar att övergå i en ny epok Antropocen.  Vi har behandlat vår planet och dess natur på ett respektlöst och nonchalant sätt där skadade ekosystem förlorar sin buffrande förmåga och planeten riskerar att bli vår fiende.

9 kommentarer:

  1. Hei Gunilla!

    Ja, det er helt fryktelig hva de oppdager om vår klode. Mennesket har blitt sin egen verste fiende. Det er umulig å si hvordan dette blir i fremtiden.

    Klem!

    SvaraRadera
  2. Vi må stå sammen om at passe på vores dejlige jord. Vi kan alle gøre noget for miljøet, og som vi siger på dansk "mange bække små gør en stor å".

    Hilsen Elna

    SvaraRadera
  3. Hej Gunilla

    Ja, det är rätt precis 40 år nu, att vetenskapsmännen har visst om den globale uppvarmning.
    det är förvånande att man inte har kunnat förmå folk och makthavare til att reagera före nu....

    Vi får hoppas det bästa och forbereda oss på det värsta

    SvaraRadera
  4. Aj aj det var ännu värre än jag trodde. Arktis-sviten och den där temperaturkurvan tar andan ur mig. Trenden är skrämmande tydlig. Hoppas han har rätt när det gäller att bryta den!
    Ska be svärdottern som har ett mycket större viralt nätverk än jag att dela länken!
    Kämpa på!
    Laila

    SvaraRadera
  5. Oerhört tänkvärt! Tänker att ett av problemen är för många människor att ta det från de stora, höga nivåerna och sen omsätta det till dagliga konsekvenser i närtid. Kanske är det ett kortsiktigt initiativ att skapa något, en utbildning, där var och en kan förstå vad det kommer innebära för dem. Och sen direkt gå över i små förändringar de kan göra och sen ta det som ett löfte till sig själva. Många får kramp och känner att problemet är så stort och ogreppbart att man fortsätter som förut. Det i kombination med att vi är förändringsobenägna och hellre ser att de andra löser det...

    Tänk om alla gjorde en liten lista med 3 punkter. Jag ska minska bilkörningen med 10% per månad,
    jag ska alltid ha med mig egna saker att bära maten i och välja bort förpackningsmaterial där det går
    Jag ska minska mitt matsvinn med 25% per år de kommande 3 åren

    Konkret nära och helt inom min egna kontroll :)

    Kram, Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är en god pedagog Carina! Vi är vanemänniskor ja och insikten om vad som är på väga att hända är obehaglig och då är det ibland lätt att överflytta ansvaret på någon annan och fortsätta som förut. "Någon annan" kan då vara politiken som har betalt för att ta ansvar. Men det är en välbelagd sanning att politiken tiger still så länge det inte börjar ställas högljudda krav på förändring från de som gett politikerna deras taburetter.

      För ett tag sedan satt jag runt ett matbord där diskussionen flöt lite hit och dit om allt möjligt och ingenting. Plötsligt säger en person "Vad är det som är så farligt med att det blir lite varmare, det är ju bara trevligt"
      Jag blev svarslös...

      Radera
  6. Jag vill definitivt inte ha Jorden som min fiende.

    SvaraRadera
  7. En dyster rapport, men med lite tröst. Att det går att vända trenden. Att "första bladet har redan vänts" åt det rätta hållet.
    Precis som Carina tänker även jag vad jag kan bidra med för att minska min egen utsläpp:
    Det Carina räknar upp har vi redan genomfört. Men, jag tänker över min konsumtion (vilket i och för sig är rätt blygsam renad).
    Behöver jag verkligen den där nya prylen? (Undantag: Loppis)
    Växthuset är kallväxthus. (På våren dock frostvakt)
    Vi har skippat i princip rött kött (undantag lite till jul i karelska steken). Vi äter mycket grönt.
    Inget matsvinn p. g .a. kompostering (Bokashi och trad. varmkompost)
    Vi nöjer oss med 20 grader inomhus.
    Naturligtvis gör vi som de flesta: Källsorterar
    Dessutom har vi skippat flygresor. Hm. Inte för att vi är så duktiga och miljömedvetna utan på grund av katten. Den kan vi inte lämna ensam hemma;-). Mitt fräscha miljötips blir således: Skaffa katt så kan du inte smutsa ned miljön med onödiga nöjesresor per flyg (dessvärre inte med häst och vagn heller ;-)!)

    Mitt i allvar kan humor lätta åtminstone på det personliga trycket ...
    God fortsättning! Hoppas att någon trampar på Tramp...så att han inte får som han vill...
    /Anja

    SvaraRadera
  8. Hej Anja!

    Bra att du fyller på med tips om vad vi kan bidra med för att minska våra ekologiska fotavtryck, jag vet ju att du är en sann miljö- och djurvän.

    Jag skiljer på det jag behöver och det jag vill ha och det är förbluffande hur konsumtionen minskar när man tänker i dom banorna. Dessutom tycker jag innerligt illa om köpbudskapen som väller över oss och det känns faktiskt skönt att inte bli offer för den fördummande marknadsföringen.

    Instämmer i din förhoppning!

    SvaraRadera