fredag 6 oktober 2017

Nära fåglar


I våras blev jag kontaktad av Åsa, frilansjournalist som berättade att hon och hennes man skriver en bok om fåglar och människors relationer till fåglar, om vardagliga fågelupplevelser vi berörs av och varför just denna fågel fått en speciell plats i vårt känsloliv.

Åsa hade läst mitt blogginlägg från våren 2013 om den svartvita flugsnapparen som årligen hedrar vår trädgård med sin närvaro och undrade om jag vill medverka genom att berätta lite om varför denna lilla fågel väcker så mycket känslor hos mig. Jag trodde hon hamnat fel, jag är ingen fågelspecialist och och min relation till fåglar överensstämmer inte med specialisternas åsikter om att arten är allt, individen inget. För mig är det precis tvärtom, jag har min känslomässiga relation till varje liten individ. Men det var just det hon sökte så med viss tveksamhet svarade jag ja.

I morse damp boken ner i min postlåda, jag hade tänkt köpa den och jag måste säga att det var en oväntad försändelse för min ringa medverkan. Jag blev överraskad och glad för den vänliga gesten. Jag har haft en del med trädgårdsjournalister att göra tidigare, de vill göra reportage om trädgården och så sitter man själv efteråt med en massa arbete att rätta felaktigheter och namnsätta alla växter de fotograferat och inte alls säkert man får ens ett tack. De utgår från att man blir så smickrad att man går med på vad som helst. Jag lärde mig taktiken så småningom och det var mitt svar till Åsa, om frågan gällt trädgården skulle jag tacka nej, men fåglar .. ja tack!

Jag har inte hunnit läsa boken men bläddrat och beundrat alla mycket speciella bilder som tagits av fotografen Roine Magnusson. Boken handlar inte om sällsynta fågelarter utan om våra välkända fåglar, de som finns med oss i vardagen och om våra relationer till dessa fåglar. Fågeln presenteras på ett trevligt sätt med fakta och så intervjuas olika personer om sina jordnära upplevelser och möten med just den fågeln som för alltid har fått en plats i hjärtat.  

19 kommentarer:

  1. Hej Gunilla!

    Neimen så hyggelig da, og det var jo en fin gest til deg! Jeg er også veldig glad i den svarthvite fluesnapperen. Den kom hit for første gang for tre år siden, og siden har den kommet hvert år. Den har sin egen fuglekasse som bare den bruker, for ingen andre tør krangle med den ;)
    Jeg er veldig glad i fugler uansett hvilket slag det er, og har foret de siden slutten av august. I steden for silsikkefrø med skall, så gir jeg de rene solsikkefrø. Da slipper jeg alt bøsset som blir av skallene.

    God helg.

    Klem!

    SvaraRadera
  2. Hej Gunilla
    Det var da spændende at være med i den bog om fugle. Jeg kan godt forstå, det du skriver om at medvirke i en haveartikel, det er et stort arbejde, for vi skal selv lave meget af arbejdet, især hvis journalisten ikke ved ret meget om have :)
    Kram og god helg

    SvaraRadera
  3. Hej Gunilla

    Kul att du är med i en alternativ fågelbok:)

    Jag har också fått förfrågningar om att där skulle skrivas om mig och min trädgård.
    Som du är jag inte alls imponerad av den professionella nivån.
    Och jag tycker faktiskt att jag kommer tillräckligt ut till folk, med bloggen.

    Ha en trevlig helg

    SvaraRadera
  4. Hei Gunilla!
    Så morsomt det var å lese om den svarthvite fluesnapperen som du skrev om for fire år siden. Skjønner godt at det ble lagt merke til. Man føler seg priviligert når fugler velger vår hage. Vi mater hele året. Det er så morsomt å ha dem her.
    Kjenner igjen hagejournalisters arbeid. De tar av og til alt for lett på det.
    God kveld! Klem Anne

    SvaraRadera
  5. Hej Gunilla!
    Vad trevlig läsning om flugsnapparen, den brukar bo i någon av våra holkar. I år har jag inte sett till den. Trevligt att vara med i en bok. Småfåglar hör till trädgården, är alltid lika glad att se dem.Min favorit är nog domherren, för sin vackra färg.
    Och rödhaken som är nyfiken och kommer nära.
    Ha en fin helg /Marika

    SvaraRadera
  6. Oj... ..låter som en härlig bok :) Jag känner ibland att jag vill kunna identifiera åtminstone sången och få mer egna relationer men sen glömmer jag bort det igen. Tror de personliga mötena gör mer för minnet.

    Och trevligt när författarna kommer ihåg att ära sina hjälpare :)

    Kram, Carina

    SvaraRadera
  7. Det var da en dejlig bog at få tilsendt. Den har en spændende forside, der gør den indbydende. Det var godt du medvirkede, det højner helt sikkert bogens kvalitet!

    Hilsen Elna

    SvaraRadera
  8. Dejligt for dig at være med i sådan et givende bog projekt. Glæder mig til at se bogen.
    Jeg nyder alle de fugle som færdes omkring mig - som ren amatør. På mit arbejde måtte jeg kigge op i går, da et stort træk af traner fløj over mit hoved. Elsker den karakteristiske lyd af fuglene! Tranerne sang måske en hilsen fra dit Sverige på deres vej mod syd?

    Rigtig god weekend!
    Hilsner fra Ulla

    SvaraRadera
  9. Vad roligt! Den boken får jag nog beställa!
    Visst har jag haft mina kryssarperioder när det gäller fåglar, men ibland går det helt klart för långt när folk tycks glömma att det är levande, kännande varelser det handlar om. Jag tänker på den gången då en sotvingad mås hade dykt upp vid en sjö inte så långt härifrån. Den var illa medtagen och skulle nog inte leva så länge till. Vid fikabordet på min dåvarande arbetsplats var folk helt hänförda - vi måste dit och kryssa den så fort det bara går! Vem får den uppstoppad??? Det kändes nästan lite obehagligt, för ingen brydde sig om att den faktiskt led. För mig är det lätt att få ett personligt förhållande till fåglar och andra djur häromkring. Koltrastarna som har börjat komma till äpplena jag har lagt ut på min rådjursmatplats och nötskrikorna som plockar de mognande ollonen i eken till exempel. I våras höll fyra härliga ekorrar till på min fågelmatplats och blev underbara vänner. Hela sommaren har jag följt en rådjursfamilj på fälten ett par kilometer härifrån, och fått mycket nära relationer till dem. Dem har jag fortfarande kontakt med och lägger ofta in bilder på dem på djurfoto.ifokus.se .

    Olle

    SvaraRadera
  10. När Laila hade träffat dig i somras sa hon till mig efteråt att "du och Gunilla skulle komma bra överens". Och så känner jag det också varje gång jag läser dina inlägg.
    Så känner jag det också när det gäller fåglar(och växter och allt annat levande).
    När det gäller fåglar är det kanske rödhaken som har blivit en extra favorit så här mot höstkanten när dessa kavata småttingar dyker upp lite varstans i trädgården. Men, ta mig tusan. Jag har en katt som jag också älskar. Detta tillgivna rovdjur har tagit som sin uppgift att komma med "presenter" till "mamma" - oftast möss (som jag ömmar för också) men när hon kom häromdagen med en död rödhake var jag nära att strypa kattfan.
    Som tur är börjar Maijakatten bli lite till åren och är inte riktigt lika snabb som förr så att "presenterna" blir färre ändå för var år. Men, som sagt. Varje litet djur som hon smyger sig på är ett för mycket. Oftast är de - tack och lov- oskadda och levande och jag kan släppa ut dem. Och Maija skäller jag på som en bandhund - jag tar inte det minsta hänsyn till eventuella törnar i hennes självkänsla...Ibland försvarar jag mig med att människan är ett värre "rovdjur". Det är ändå inte Maija som förstör vår planet.

    Grattis till din medverkan till boken! Bokens koncept låter trevlig.
    Ha det jättegott!
    /Anja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anja!

      Det var det bästa jag hört på länge;

      "Det är ändå inte Maija som förstör vår planet" - applåder!

      /Gunilla

      Radera
  11. Kul att bli uppmärksammad på detta sätt.
    Oxå här på Getingstorp fascineras vi av "våra" fåglar. Även vi har en speciell relation till ett antal individer som "bosatt" sig i vår omgivning. Bl. a. har vi ett korppar, några hackspettar, en duvhök och förstås ett gäng flugsnappare som förgyller vår tillvaro. Den mest unika är dock en uggla som bor här. Den har jag aldrig sett, men D har sett den när hon varit uppe riktigt tidigt någon morgon.

    Vi har konsekvent tackat nej till förfrågningar om att göra reportage om vårt Getingstorp. Det får räcka med vad jag visar på bloggen.

    SvaraRadera
  12. Tuore näkökulma lintuihin. Mietin mikä lintu itselleni tuo eniten tunteita. Mieleeni tulivat ensimmäisenä mökin vesillä elävät joutsenet. Ne palaavat sinne joka kesä pesimään ja kesän mittaa seuraamme poikasten varttumista. Hieno kansikuva kirjassa.

    Blogissani on yksi hauska postaus joutsenista ja meidän kissasta:
    http://puutarhakamari.blogspot.fi/2014/07/taistelu-biitsista.html

    Jestas se oli jo kolme vuotta sitten!

    Mukavia hetkiä kirjan parissa sinulle Gunilla!

    SvaraRadera
  13. Hej Gunilla!
    Boken du beskriver låter som en mycket trevlig bok. Jag vet tyvärr alldeles för lite om våra vanliga småfåglar men är så glad åt dem som gästar trädgården. Speciellt förtjust är jag i två av "värstingarna"; den större hackspetten som om våren äter upp alla frön i ett nafs och nötväckan som skriker och skränar och jagar bort de andra från matbordet. Vet inte om valet av favoriter säger något om mig? :) Tror dock vi är rätt olika och kanske är det däri fascinationen ligger.

    Vet du var man kan köpa boken? Tycker den verkar ha en tilltalande infallsvinkel. Känslan för våra medresenärer här på jorden är en av de viktigaste vi kan ha, tänker jag. Tycker trädgårdens djur står för en mycket stor del av njutningen hos mig. Känslan av att försöka sköta en liten bit natur, ett "mini-ekosystem", och förhoppningsvis få det att fungera för både växterna och djuren är en av mina drivkrafter.

    Grattis till din medverkan i boken!

    Kram Anna-Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anna-Karin!

      Så fint du skriver, boken passar nog oss som inte är vare sig fågelskådare eller besitter specialkunskaper om fåglar utan har just denna känslomässiga relation till allt levande. På köpet får vi lite allmän kunskap om våra nära vänner.

      Googla på "Nära fåglar" så hittar du ett antal bokförlag som säljer boken.

      /Gunilla

      Radera
  14. Visst får man personliga relationer till de olika fåglarna i trädgården! Så trevligt att hon valde det perspektivet och att du ställde upp. Måste vara en fantastisk bok. Jag har sett rätt många av bilderna på instagram eftersom de också ingår i en utställning. Blåmesbilden är en av mina favoriter.
    Kram
    Anette

    SvaraRadera
  15. Åh så trevligt Gunilla. Var direkt tvungen att googla på boken och ser att den kommer att komma i butik senast den 13/10. Det verkar definitivt vara en bok för mig. Jag älskar också fåglar på precis det sätt du beskriver det. Jag har läst ditt trevliga inlägg om herren i frack. I min trädgård kommer Robin varje sensommar och hänger med mig. Han gillar i synnerhet när jag gräver. Då kan han bli riktigt närgången, men det är ju bara trevligt.

    Ha en fortsatt skön vecka!
    /Anita

    SvaraRadera
  16. Så kul med boken och vad bra att du blev positivt överraskad av resultatet. Fåglarna är en väldigt påtaglig del av djurlivet i trädgården tycker jag.
    //Helene

    SvaraRadera