lördag 29 december 2018

Finns det något att lära av granbarkborren?

Bild från Wikipedia
Den 4 mm stora skalbaggen granbarkborre Ips typographus börjar alltmer betraktas som ett stort hot mot vår industriellt brukade skog, våra granplantager. Sommarens långvariga värme gynnade den lilla filuren som hann med att svärma två gånger och med skogen full av försvagade träd och gott om död ved efter bränderna kan vi nästa sommar få uppleva en riktig insektsinvasion.

Precis som för oss människor när inte våra grundläggande behov blir tillgodosedda är risken stor att vi drabbas av sjukdomar, så är det också för växtligheten. De senaste årens vattenbrist, som tvingade lövträden att släppa en del av sina löv under försommaren och barrträden att låta sina bruna barr i förtid täcka marken, får  konsekvenser. Träden valde att släcka sin törst genom en minskad bladmassa på bekostnad av energiproduktionen genom fotosyntesen.


Stress hos människor kan orsaka utbrändhet med diverse följdsjukdomar, en accepterad sanning idag. Våra ensidiga granbestånd som planteras när vi avverkar naturskogar har ett enda syfte, att generera en rimlig avsättning under kortast möjliga tid för sin ägare. Industriskogen besprutas och gödslas för att växa snabbt men träd vill inte växa på ett annat sätt än i sin normala takt. Artrikedomen är minimal i en konstgjord monokultur och därmed är den viktigaste tillgången, den biologiska mångfalden satt ur spel. Granens ursprungliga hemvist är ett taiga klimat med kyla och riklig tillgång till vatten. Allt detta gör att vi har skogar med stressade träd som nu dessutom drabbas av onaturlig, långvarig och återkommande torka eller skyfall som eroderar bort den tunna hinna av matjord som håller oss vid liv.


Stressade granar doftar på ett speciellt sätt och denna doft känner granbarkborren. När den hittat ett försvagat träd börjar den borra in sig i barken. Granen försvarar sig genom att skicka ut kåda i såret. Då kallar granbarkborren på sina artfränder genom en doftsignal som han tillverkar i sin kropp med hjälp av granens kåda. Den tillkallade armen av granbarkborrar börjar snabbt gnaga sig in i trädets bark, granen försvarar sig igen med kåda men till slut får den ge upp. Granbarkborrarna har vunnit och kallar till sig honorna med ett annat doftämne. Honorna kryper in i hanens nybyggda parningskammare, 2-3 honor får plats innan de signalerar upptaget. Honorna påbörjar sitt arbete genom att gnaga raka gångar i trädets fiberriktning där de sedan lägger sina ägg.

Larverna äter sig vinkelrätt ut från den gång som honan skapat och förpuppar sig efter 5 -6 veckor. Efter en vecka som puppa kläcks en ny arme av granbarkborrar.


Granbarksborrens livscykel är inte unik på något sätt. I naturen sker detta om och om igen, den stora trädgården strävar alltid till balans, man äter, förökar sig och blir mat till någon annan och alla är lika viktiga och fyller sin funktion i naturens komplicerade väv.  Våra ekosystem utsätts ständigt för prövningar men äger en fantastisk förmåga att återställa den naturliga balansen, ju fler arter desto bättre är den läkande förmågan där varje varelse har sin mening och uppgift i ekosystemet. Men när påfrestningarna blir för stora och återkommande når det sin "tipping point" och gör som granen, ger upp. Varmare klimat där förändringen går rasande snabbt gör att naturen inte hinner anpassa sig och det är en av anledningarna till att vi nu upplever en massutrotning och med det följer försvagade ekosystem.


Bilden visar vildsvinens upptrampade spår över Hagtorpet, en art som förökar sig våldsamt för att den saknar naturliga fiender i ekosystemet. Jägarna som åtagit sig att hålla stammen inom en acceptabel storlek klarar inte av uppdraget och vargen, som är det enda rovdjur som klarar av ett vildsvin får inte existera i vår natur annat än som en liten, liten skärva.

 Det finns många exempel på mänskliga felsteg där vi trott att vi kan lura naturen, att utrota det vi kallar skadedjur genom gifter och besprutning eller som i fallet vargen, upparbeta en mänsklig rädsla och aversion mot detta ståtliga rovdjur. Genomgående är människan inblandad på något sätt när arter blir dominerande och skadliga. Så är fallet med den japanska växten parkslide Fallopia japonica  som invaderar vår natur och slår ut den inhemska floran.  Det kan den göra genom att den saknar naturliga fiender, den hör inte hemma i vårt ekosystem. Ett annat exempel är den spanska skogssnigeln som förökar sig snabbt i avsaknad av naturliga fiender. Det kommer den att få så småningom men alla sådana förändringar är långsamma.

Den tyske författaren och skogsvaktaren Peter Wohlleben anser inte att granbarkborren är ett skadejur utan han kallar den för en svaghetsparasit, att beskriva granbarkborrarna som skadliga skymmer de egentliga orsakerna. Precis som alla andra arter i vår natur är de nyttodjur och bidrar till helhetens nytta. Enstaka träd som blivit försvagade och angrips är oumbärliga för myrbaggar, hackspettar och mängder med andra arter. Döda träd är ett nödvändigt ont för många fåglar och där medverkar granbarkborren till deras överlevnad och fortplantning.


Min egen lilla plätt på jorden, mitt i den sörmländska naturen har aldrig blivit utsatt för bekämpningsmedel och jag kan naturligtvis inte bevisa att det är den direkta anledningen till att trädgården aldrig har haft några större problem med insekter som äter på växterna. Jag har sedan länge slutat att kalla insekter för skadedjur utan ser allt som flyger och kryper som en del av den viktiga balansen. Nu är jag också så lyckligt lottad att den spanska skogssnigeln inte hittat hit. Inhemska sniglar finns det som tar sig en tugga här och där men det blir aldrig ett problem.

När vi började anlägga trädgården för snart 20 år sedan satte vi även upp ett 70 - tal fågelholkar, även uggleholkar och holkar för fladdermöss. Sällan invaderas vi av mygg, den svartvita flugsnapparen jagar mygg i rasande fart när den föder upp sina ungar. Fåglarna gör det som de är bäst på, jagar insekter och i motsats till oss människor som behöver vila arbetar naturen alla dygnets 24 timmar.

Vi kanske inte har den överblick som vi inbillar oss, kan granbarkborrens invasiva framfart lära oss något om den natur som omger oss och som vi är beroende av?

23 kommentarer:

  1. Vi har barkborre här på skogen trots att den inte är en modern, planterad skog. Men med naturreservat runt omkring blir det värre och värre för varje år. Skogen är aldrig gödd, besprutad eller påverkad mer än att träd som behöver gallras har gallrats och timmer har tagits ut i små lass för hand. Det blir inte bra när barkborren får breda ut sig heller - tyvärr.

    Men om det nånsin blir klart med ny tomt ska det sättas upp massor av fågelholkar :)

    Gott Slut och Gott Nytt År! Kram, Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Carina!

      Om man antar att granbarkborren är en svaghetsparasit och att där den förekommer i stora bestånd handlar det om en obalans i naturen. Att det är naturreservat ändrar inte på den saken. I en naturskog, äldre än 150 år finns an blandning av trädarter i olika åldrar, död ved och ett rikt djurliv. Balans i naturen i naturen tar tid.

      Gott Nytt År!

      Radera
  2. A very thought-provoking discussion, Gunilla. In Canada too we have these monocultural forests, though not I suspect at the same level as in Scandinavia, and they are effectively green deserts that harbour no biodiversity. In addition, as you point out, climate change is leading to insect and fungal infestations not previously encountered and the trees have no defence. In a natural ecosystem with mixed species abundance there are natural checks, but when there is a continuous stand of one species, an attack on one tree is an attack on all. Are we ever going to learn our lesson? I hope so. Your garden seems like a model for all to follow - natural, productive and benefitting from all the organisms that call it home. When will politicians and planners accept the fact that a perfect symbiotic relationship evolved in our forest over countless millennia and we mess with it at our peril?

    SvaraRadera
  3. Intressant läsning!
    Önskar dig ett GOTT NYTT ÅR nu...
    Titti

    SvaraRadera
  4. Stof til eftertanke, men der er så meget, vi ikke forstår os på, så vi gør ondt værre.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Hej Gunilla

    ja, jag såg det i augusti när barken började lossna på så många granar, det var stora friska träd som dog på under en månad, det var under extremtorkan, så jag tänkte träden inte har haft vatten till at göra tillräckligt med kåda?
    Privata skogsägare som jag frågade om det, verkade förvånade. Och på 'bolaget' Stora Enzo var de bara glada att sommaren var över, utan den brandkatastof de hade befarat.
    Allt tyder på ett superanfall av granbarkborrar nästa år
    Rödgranen är invasiv så för min del är det helt ok - men det är mycket pengar för de skogsbönder som har litat på det skogstyrelsen tidigare har predikat...

    Ha en trevlig nyårshelg!

    SvaraRadera
  6. Hej Gunilla

    Granbarkbiller var et stort problem her for ca. 30 år siden, men etter det har det ikke vært så mye snakk om det her.
    Trist når det blir en så stor ubalanse i skogen. Villsvin er jeg livredd for, og de har kommet inn i Norge fra Sverige. I neste uke starter ulvejakt her. Jeg er så trist for at de skyter disse naturlige fiendene og vakre dyrene som tross alt ulven er.

    Klem!

    SvaraRadera
  7. Kloka ord från dig!
    Gott Nytt År!
    Kram karin

    SvaraRadera
  8. Tack för ett väldigt intressant inlägg ... intressant och lärorikt! Bra skrivet!
    Önskar dig ett gott slut på detta år och ett Gott Nytt År!
    Kram

    SvaraRadera
  9. Intressant läsning. Vi har inte så mycket skog där jag bor så jag tänker inte så mycket på allt som kan hända i naturen när klimatet förändras och människan försöker styra över allt. Det bästa vore ju om naturen själv får ta hand sina problem och sjukdomar, då brukar det bli bra. Gott Nytt År. Carita

    SvaraRadera
  10. Som altid relevant! Det er en fare for naturen når vi indfører monokultur, og det er min skræk at vi formindsker den genetiske variation med alle vores såkaldt "forbedringer". Dette er så endnu et eksempel på hvor galt det kan gå. Sørgeligt at de store svenske skove er blevet så industrialiserede.
    Vi må hver især gøre hvad vi kan i vores små haver, og give variationen en chance der. Alle insekter har deres niche i kredsløbet og er med til at holde liv i næste trin i fødekæden. Dejligt du gør så meget for artsrigdommen og har så mange fugle i din have!

    Håber du får et rigtig godt nyt år Gunilla!
    Tak for dine altid velformulerede indlæg i dette år.
    Mange hilsner fra Ulla

    SvaraRadera
  11. Ännu ett tänkvärt inlägg som många borde ta till sig!

    Gott Nytt År önskar Olle.

    SvaraRadera
  12. Tänkvärt det du skriver!
    Gott Nytt År till dig!

    SvaraRadera
  13. Fint, viktigt och lärorikt inlägg. Som vanligt är det kortsiktiga beslut som styr alldeles för mycket både vad det gäller miljö, jordbruk och skogsbruk och långsamma reaktioner från myndigheter och politiker vad det gäller skadebegränsning. Jag tänker på invasiva arter. Vildsvinen gissar jag är utsläppta från hägn kanske några rymde och så förökade de sig i raketfart. Jägarna var glada över att ha fått ett nytt vilt. Kaninerna som äter upp mina plantor är väl också här med människans hjälp. Sniglarna lade verkligen sordin på odlingsglädjen. Vad mänskligheten behöver är en lite ödmjukare inställning till djur och natur. Känna sig som en del av sammanhanget så systemen störs så lite som möjligt.
    Under tiden kommer även min familj ta ner några angripna granar som växer på en torr grusås. Skogen planterad för två generationer sen. Fler granar lär det inte bli där utan härlig blandskog.
    Kram och God fortsättning på nya året!
    /Anette

    SvaraRadera
  14. Hej Gunilla!
    Som vanligt ett intressant inlägg från dig. Jag tror nog att alla era holkar har hjälpt till. Jag märker hur mycket nytta "mina" fåglar gör i trädgården. Och dom blir fler och fler för varje år som går och i år är jag extra glad över de stora flockar av grönfinkar vi återigen har. Det är många år sedan dom var så många. Kanske har den eländiga sjukdomen gulknopp börjat avta. Det är i varje fall vad jag hoppas på.

    God fortsättning på det nya året!

    Kram Anita

    SvaraRadera
  15. Et meget interessant indlæg, som giver en noget at tænke over.

    Godt nytår :)

    SvaraRadera
  16. Tuntuu niin toivottomalta.
    Kiitos kuitenkin tärkeästä kirjoituksesta!
    Hyvää Loppiaista! Halaus!

    SvaraRadera
  17. Hej!

    Intressant läsning. Här njuts det också av nuet :D

    Solsken
    Linda

    SvaraRadera
  18. Hei Gunilla, kiitos taas kivasta kommentistasi. Ei se "palkinto" oikeasti mikään kunnianosoitus ole, onpahan vain haaste kertoilla omasta blogista yms.
    Oikein hyvää tammikuun jatkoa! Täällä on toistaiseksi ollut aika leutoja lämpötiloja, mutta kylmimmät ajat ovatkin vasta edessä. Onneksi lunta on melko paljon kasvien suojana.
    Halaus!

    SvaraRadera
    Svar
    1. No hei Gunilla! Apua, taas olen täällä... :) Mutta kiitos aivan erityisen mielenkiintoisesta kommentistasi. Meillä näyttää olevan samoja kiinnostuksen kohteita ja mielipiteitä.
      Iso halaus!

      Radera
  19. Hej Gunilla, balans behövs för allt som lever. Vildsvinens framfart är skrämmande och till vargen har jag en kluven inställning. Tack för att du vidgar mitt perspektiv.
    Kram

    SvaraRadera
  20. Hej Gunilla!
    Som vanligt läsvärt, lärorikt!
    Men, som Greta sa så finns kunskapen. Vi behöver bara tillämpa den.

    God fortsättning Gunilla.

    Kram, Anja

    SvaraRadera
  21. Intressant och tankeväckande. Överblicken är inte så god, nej! Deprimerande att se hur mäktiga ledare förnekar miljöhoten (ex. USA, Brasilien).
    Liksom du har jag aldrig använt bekämpningsmedel och försöker på olika sätt locka till mig fåglar och insekter för att skapa balans på min lilla plätt. Det är förstås bara "en flugskit i kosmos" men känns rätt. /Gunilla

    SvaraRadera