torsdag 3 oktober 2019

Granen längtar hem

10 miljoner kubikmeter granskog har skadats av granbarkborren i Sverige de senaste två åren. En katastrof för enskilda skogsägare samt för skogsnäringen som helhet eftersom den är en av landets största basnäringar. Utbrottet är inte över säger forskare vid SLU. Anledningen är pågående klimatförändringar med allt varmare och torrare somrar.

Rödgranen  Picea abies är numera det vanligaste trädet i vårt land, så även i Mellaneuropa. Granen vars naturliga hemvist är ett tajgaklimat med fukt och kyla som återfinns i norra Skandinavien och höglänta områden i Alperna har i det förändrade klimatet blivit ett offer för en liten borrande insekt. Den tyske skogvaktaren och författaren Peter Wohlleben ( Skogen en bruksanvisning) menar att detta är slutet för granen i Mellaneuropa och den kommer att vara helt borta inom några decennier.

Att granen blivit så dominerande i produktionsskogen handlar om snabb ekonomisk återbäring, att den växer med raka, ståtliga stammar och att den inte attraherar betesdjur. Att sätta alla ägg i samma korg har alltid varit ett riskbeteende och kanske är detta slutet för de monokulturer av gran som präglat den svenska skogsnäringen under lång tid. Ur ekologisk synpunkt har granplantagerna varit förödande för den biologiska mångfalden. Under granarnas djupa skugga växer inga örter, djur och småkryp som inte gillar sura barr för sin måltid dör ut och därmed saknas även mat för våra flygande vänner. När den skyddande mångfalden ersätts med enfald går det bara på ett sätt till slut.


Vi som håller på med trädgård vet vad stress kan orsaka hos växter. Växter som mår bra och växer i sitt rätta element får inte sjukdomar och blir inte offer för olika angripare i någon större omfattning. Träd är inte heller försvarslösa mot angrepp och sjukdomar under förutsättning att grundläggande behov är tillgodosedda. Men granarna som nu stressas av värmen och torkan kan inte längre försvara sig mot granbarkborren. Stressade granar sänder ut en doftsignal som granbarkborren fångar upp och inleder attack mot trädet. Granen försvarar sig med kåda i det borrade hålet för att dränka insekten men vid torka kan inte trädet längre pressa ut kådan och angriparen vinner slaget.


Överallt här omkring ser man dessa döda granar som liknar en spökskog. Det fälls skog som aldrig förr i landet för att rädda det som räddas kan. Men enkla ekonomiska regler säger att det som finns ett överutbud på också sänker priset vilket nu sker. Döda träd innehåller inga insekter längre utan för att minska skadorna måste man snabbt upptäcka angrepp på levande träd och få bort dem ur skogen.

Döda granstammar med mängder av borrhål kan bli attraktiva för andra insekter för naturens eviga lag är att inget går till spillo. Den här tjusiga insekten hittade jag på en död gran. Jag tror att det är en parasitstekelhona av arten Rhysella approximator i färd med att lägga sitt ägg i ett borrhål. För att det skall fungera krävs att där redan finns en larv som stekeln förlamar och som blir föda för den egna larven. Så har jag förstått det genom att läsa denna fascinerande blogg;

https://utgangspunktnykarleby.blogspot.com/



18 kommentarer:

  1. Hej Gunilla
    Det er trist læsning, også her på øen dør rødgran, nogle mener det er landmændenes skyld, andre at vi er for tæt på havet, men her er en ny forklaring, trist er det i hvert fald.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Hej Gunilla!

    Det er så trist med barkbiller som ødelegger skogen. Varme og tørre somre er noe vi må venne oss til. Det er fryktelig hvis granen blir borte.

    Klem!

    SvaraRadera
  3. We have the same issues in Canada, Gunilla, where the forestry industry destroys natural old growth forests with all their diversity, and replaces it with a Spruce monoculture, which is aptly termed a green desert. For all the reasons you outline it supports no life. Furthermore, when there is an outbreak of the Spruce Budworm it spreads like wildfire (which is also a huge issue nowadays) because there are no natural buffers to prevent it. We humans can conceive of more ways to interfere with nature to the detriment of all organisms than could reasonably be imagined. And I suspect that we have not learned our lesson and will continue to do it.

    SvaraRadera
  4. Hej Gunilla

    Ja, monokulturer med samma trädslag - i samma ålder. Det ser man överalt i Europa.
    Om möjligt mera katastofalt än i Sverige.
    Här har betesdjuren dessutom börjat äta på de uppväxande rödgranar....

    Det ska bli kul att vem i Sverige där tar konsekvensen, och sen börjar storskalliga experiment - ska det bli en dansk?

    SvaraRadera
  5. Hei Gunilla!
    Ser at flere og flere trær som er angrepet. De står der etter hvert som mumier. Det er usigelig trist.

    SvaraRadera
  6. Visst är det oerhört tråkigt detta med barkborrarna. Intressant läsning och en intressant länk. Tack för den!
    Fina bilder på parasitstekeln!
    Kram

    SvaraRadera
  7. Hej Gunilla!
    Intressant läsning om ett riktigt tråkigt problem.
    Fina bilder på stekeln.
    Ha det bra /Marika

    SvaraRadera
  8. Intressant och tänkvärt inlägg. Du har en god förmåga att föklara sammanhang så tydligt. Jag tänker också på stormen Gudrun 2005 som säkert blev en väckarklocka för många skogsägare vad det gäller granplanteringar med grunda rötter i monokulturer. Efter det började det pratas om att blanda in löv, så inget ont som inte har nåt gott med sig, men allt tar förstås sin tid.
    Jag hoppas mycket på att permakulturens syn på skogsbruk ska få genomslag.

    Tittade länge på den märkliga insekten du fotat så fint. Känns som en fysioterapeut skulle kunna ha åsikter om arbetsställningen. Först såg jag inte om det var en eller två. Den har ju nästan slagit knut på sig.

    Kram och trevlig helg
    /Anette

    SvaraRadera
  9. Det var interessant at læse dit indlæg, men det var jo også trist. I Danmark kan vi nikke genkendende til problemet.
    Det er et par helt fantastiske billeder af insekten. Den ser ud til at være noget af en akrobat.
    Hav en god weekend!

    Hilsen Elna

    SvaraRadera
  10. Hej Gunilla! Som alltid ett intressant och tankeväckande inlägg. Så oerhört trist med dessa spökskogar. Man kan bara hoppas att det leder till att återplanteringen sker med större omtanke om hållbarhet och mångfald.
    Insekten är fascinerande. Vilka märkliga skapelser det finns och så roligt att få veta mer om dem. Fina bilder!
    Trevlig helg/ Gunilla

    SvaraRadera
  11. Der er jo en indre logik i alt det du skriver, og du forklarer det hele så selv en skovejer burde kunne forstå det. Men vi mennesker går jo konstant efter de hurtige fortjenester, og det betyder monokultur i stor stil. En farlig vej at gå hvad enten det gælder planter eller dyr.
    Måske kan dette være det wake up call der skal til i Sverige, men der skal åbenbart altid ske katastrofer før vi begynder at handle på nye måder.
    Fantastiske billeder af snyltehvepsen!

    Hilsner fra Ulla

    SvaraRadera
  12. Otroligt fina insektsbilder. Tankeväckande att väldigt små kryp kan välta hela skogar. Monokulturer lever som du skriver alltid farligt. Hoppas det ändå kan leda till något gott i en annan syn på hur skogarna ska skötas.
    Kram
    Helene

    SvaraRadera
  13. Gunilla! Man blir alldeles tårögd av ditt inlägg. Din förmåga att pedagogiskt förklara orsak och verkan är alldeles strålande.
    Det är så sorgligt, så frustrerande. Att se dessa energiskogars tomma, mörka, tillsynes livlösa uttryck gör en förtvivlad. Nej, det är inte någon riktig skog. Men, till sist är det ändå vi människor som går ut som förlorare i detta "schackspel". Undrar när självbevarelsedriften tar vid? Eller är vi kanske bara en parentes på jorden?
    Ha det gott!
    /Anja

    SvaraRadera
  14. Hello, it is sad to see the beautiful trees have been attacked by these beetle bug. We have had something similar with a wooly adelgid insect killing our hemlock trees. The non-native insects are terrible. Enjoy your day, wishing you a great new week ahead.

    SvaraRadera
  15. Hei Gunilla.
    Interessant innlegg, ser jo at det skjer her i Norge også. Innen skogbruk ønsker man kanskje trær som vokser raskt... Kanskje på tide å tenke annerledes.
    Flotte insekt-bilder!!
    Ha en fin uke/Eirin

    SvaraRadera
  16. Det där är en tydlig realitet även här och pappa har kämpat i flera år för att få bort angripna träd tidigt. Men nu så har det blivit för besvärligt med naturreservat runt. Det tråkiga är att vår skog inte är en ensskog utan där finns de vackra mossorna, djuren och markväxtligheten...

    Kram, Carina

    SvaraRadera
  17. Hei Gunilla,
    erittäin hyvä kirjoitus hyvin vakavasta asiasta. Tulevaisuus tuntuu epävarmalta.
    Halauksia.

    SvaraRadera
  18. Stekeln är antingen någon art i släktet Dolichomitus eller Ephialtes. Jag ser inte detaljerna tillräckligt väl för att avgöra.

    Dessa parasiterar på solitära getingar som antagligen redan byggt bokammare i något av skalbaggarnas flyghål.
    Det finns ganska många olika steklar med dessa långa äggläggningsrör och det är oerhört svårt att arta flera av dem.

    SvaraRadera