Den svåra konsten att samtala med en dator

Efter den obehagliga incidenten i förrgår kväll börjar lugnet återvända och i går fick vi äntligen regn, 10 mm men bättre än inget alls.

Men mitt samtal med den tekniska apparaten när jag kontaktade Vattenfall glömmer jag inte.

Den tekniska utvecklingen som en gång var inriktad på att hjälpa mänskligheten har verkligen varit revolutionerande. Dåliga och riskfyllda arbetsmiljöer har kunnat ersättas av maskiner, alla tekniska hjälpmedel som underlättat livet för människor och inte minst den lättillgängliga informationen från hela vår värld har verkligen gagnat oss och förändrat hela vår världsbild.

Men någonstans på vägen under denna tekniska revolution börjar tekniken bli herre över mänskliga behov. Det blev så uppenbart för mig när den talande datorn inte förstod mitt budskap. "Var vänlig upprepa" - "svara ja eller nej" men mitt ärende passade inte in i datorns begränsade vokabulär. Språket är så oerhört viktigt för oss människor men plötsligt hade min språkliga förmåga inget värde alls om jag inte kunde formulera mig på ett språk som datorn förstod.

Det varken kan eller vill jag anpassa mig till!

Den rådande politiska ideologin numera är arbetslinjen, hur torftigt, idéfattigt och historielöst detta än är så är det vad vi ständigt matas med från alla politiska grupperingar. Den viktigaste frågan för politikerna är att skapa arbete men hur skall det gå till?

Den mänskliga arbetskraften är den dyraste produktionsfaktorn i arbetslivet och följaktligen har
 varje miljard som investeras i företag ett klart syfte, att effektivisera, att robotisera, att datorisera och att rationalisera bort den dyra, mänskliga arbetskraften. Även miljövännerna har ramlat i den fällan och pratar om hur "gröna investeringar" skall skapa nya jobb.

Är det verkligen sanningen? Att investera i gröna jobb och miljövänliga produkter är en nödvändig utveckling för att hejda klimathotet och de omfattande skador som sker på våra ekosystem men skapar det verkligen nya jobb?

Förmodligen inte utan ersätter något annat som är sämre - ingen tillverkar väl tjock TV längre sedan vi alla skaffat oss platt TV?

Vi har vant oss vid alla dessa knapptryckningar som möter oss överallt när vi har behov av kontakt med myndigheter och stora företag. Det kan vara nog så frustrerande när det enda man önskar är att få en mänsklig röst att prata med, vi vill ju kommunicera och förklara våra behov och önskningar och ibland kan det vara  bråttom! Att då mötas av en talande maskin  som inte ens kan föra  samtal på ett barns nivå, än mindre registrera den känslomässiga upprördheten hos en alldeles vanlig människa är som en riktig käftsmäll!

Men myndigheten eller företaget har gjort det som krävts, rationaliserat och effektiviserat bort en kostsam men mänsklig arbetsinsats.  

Skogsbrand

I går kväll strax innan kl.18.00 hade jag äntligen fått ner de inköpta sommarblommorna i krukorna. Tycker inte jag har så många krukor men det blir en del arbete ändå. Kallt var det ute och den kraftiga, ettriga vinden som blåst dygnet runt de senaste fyra, fem dygnen visade inga tendenser att mojna.

När jag klev in i huset såg jag genast att strömmen var borta och mindes att jag hört ett kraftigt brak i skogen strax innan. Jag sprang ut och kände röklukten och såg eldslågor som slog upp i skogen bakom trädgården. Strax bakom den stora rishögen på bilden brann det för fullt.

Maken ringde brandkåren och jag sprang upp till elden och försökte släcka med de tillhyggen jag hittade, grova pinnar och mina gummistövlar. En stor asp hade fallit över elledningarna och orsakat gnistbildning som i sin tur snabbt antände den torra marken. Det brann i mossan, barren, kvistarna och trädrötterna men elden hade inte hunnit sprida sig mer än över några kvadratmeter och jag lyckades få stopp på de öppna eldslågorna. Något vatten hade vi inte eftersom strömmen var borta.

Brandkåren kom snabbt då de råkat befinna sig i närheten,  det fanns inget för dem att göra men de fyllde flera hinkar och kannor med vatten och vi fick beskedet att vi måste vakta brandhärden.

Ringde Vattenfall och anmälde strömavbrottet och de skulle komma snabbt. Vi satt där i skogen och väntade och väntade och väntade....det knakade till varje gång den stora aspen sänkte ledningarna ännu lite närmare marken. Efter tre timmar anlände montörerna och när de väl kommit på plats så gick arbetet snabbt, kl. 22.00 hade vi ström igen.

Det finns en historia bakom detta, det här nämligen är andra gången elledningarna förorsakat en skogsbrand. Då brann ett större område ner här i skogen.  När vi flyttade ut hit hade vi ständiga strömavbrott pga nedfallna träd på linjerna. För ca 7 - 8 år sedan tog Vattenfall tag i problemet och grävde ner många kilometer av elledningar , bl.a. går de rakt över våra åkrar ungefär 50 m från huset. Men den sista sträckan till huset vägrade de åtgärda och lämnade kvar de gamla luftledningarna som nu går genom skogen till transfomatorn, en sträcka på ca 250 - 300 m. Den sträckan kostar oss fortfarande strömavbrott samt brandfara och regelbundna kostnader för Vattenfall som ansvarar för att rensa ledningsgatorna och underhållet av stolparna. Det finns alltså inga vinnare på denna småsnåla hantering, bara förlorare.

I morse kontaktade jag Vattenfall. För första gången i mitt liv har jag pratat med en dator, alltså inga knapptryckningar utan en röst som ville veta mitt ärende. "Ursäkta, jag förstår inte" svarade datorn när jag desperat försökte förklara vad jag ville. Sådär höll vi på ett bra tag och konverserade, datorn och jag, tills det äntligen kom en mänsklig röst i luren. Och här drog jag äntligen en vinstlott för Ludvig som svarade visade sig vara både vänlig och lyssnande och  tänk så tacksam man kan bli för det lilla. Nu är en SOS anmälan gjord med önskemål om att få jordledningar nergrävda fram till huset. Inte ens en veckopeng för en av Europas ledande energiföretag men för oss en stor trygghet. Nu återstår att se om denna anmälan ger något som helst resultat.

Att vi upptäckte branden så snabbt räddade oss den här gången, det är knastertorrt i marken och med den hårda vinden som låg rakt mot huset hade elden snabbt spridit sig. Jag törs knappt tänka på hur det kunde gått om vi legat och sovit...

Blommande buskar

Även om jag prioriterar vackra blad och bladformer hos rododendron så är det alltid en upplevelse när de knoppas och blommorna slår ut.

Goda grannar är Rh. `Persil´ och Rh. `Satan´  båda lövfällande, vem som är vem är lätt att se.

Blommande häxal Fothergilla major

Woodland - en del av vår trädgård

Det som vi kallar woodland, är inte bekväm med uttrycket, börjar äntligen ta form och de delar som vi inte hann gräva klart i höstas är nu iordninggjorda - men inte färdigplanterade. Jag har sällan någon planteringskö utan föredrar att välja växter när platserna är klara, tycker det är lättare att se vad som passar in när rabatter och den omgivande miljön är klar.

Såhär såg det ut när våren anlände i år, mycket grävarbete återstod.

Samma område idag.

Endast fyra Rhododendron är planterade i den nya rabatten och vilka samplanteringsväxter det skall bli framöver vet jag inte  - ännu. Som vanligt planterar jag väldigt glest för att det inte skall växa ihop till en djungel inom några år.

En annan vinkel...

Nu börjar hela området äntligen hänga ihop och bilda en helhet.

En del träd är planterade som naturligtvis kommer att ta tid på sig att utvecklas men i övrigt väljer jag växter som är mycket långsamväxande såsom de barrträd jag planterat. En hel del hostor är planterade så det gröna kommer att dominera och bilda struktur i hela woodlandet. En del blommande växter blir det förstås men mera som trevliga färgklickar bland de olika gröna nyanserna. Dethär arbetet är nog det trevligaste jag gjort i hela trädgården, området är stort så det går att måla med stora penseldrag och ta ut svängarna rejält men det är också  miljön med tillhörande växter, det mesta är surjordsväxter, som väcker både glädje och förundran över vad som är möjligt att åstadkomma i en igenväxt skog.

Trädgårdsbesök i Östergötland

Gentiana angustifolia Nr.9321

I går åkte vi iväg till Gunnar och Wiviann för att få uppleva deras trädgård i vårflor. Vi besökte trädgården i fjol på sensommaren och blev helt betagna i denna fantastiska trädgård.

Det är svårt att återge en trädgård och den känsla den förmedlar och trots att jag är skrivkunnig och tar bilder så räcker det inte riktigt till. Förutom att den är extremt välskött så känns det som att bakom varenda lite kvadratmeter så finns en tanke med hur resultatet skall bli - och det blir fint! Denhär Gentianan försökte jag verkligen fånga på bild men den är vackrare i verkligheten och det bästa av allt - en planta fick följa med hem!  Det här är en samlarträdgård, jag har en hyfsad allmänbildning när det gäller växtkunskaper men i denna trädgård räckte inte mina kunskaper långt! Massor av växter som jag inte ägde den minsta kunskap om. Jag brukar ibland fundera över när man blir växtsamlare, var går gränsen? När man har kanske 20 eller 30 olika exemplar av en speciell växt?  Gunnar har 100 exemplar av Daphne, jodå, han räknade dem när jag frågade, troligen unikt i vårt land.

Allt är så vackert arrangerat och här gör sig inga marktäckare besvär, alla växter skall synas och det gör de verkligen. Alpinerna ser ut att trivas i de upphöjda partierna med massor av grus i jorden och barrväxterna står som utropstecken i rabatterna.I begynnelsen, innan Gunnar och Wiviann började skapa sin trädgård var detta en högst ordinär, platt villatomt med några äppelträd, jordmånen var blålera. Har ni sett en Rhododendron som inte är större än en halv tumme? Jodå, en sådan växte här..

Längs kortsidan på huset finns en rabatt, enbart bestående av Lewisior, makalöst vackert när de blommar. Sköter sig själva säger Wiviann,bara att rensa bort fröplantorna som kommer i gången..

En blommande Rhododendron som jag glömde fråga om namnet på..

En av hundra Daphne `Anton Fahndrick´ som doftar underbart.

Tack för besöket, vi kommer igen!

Lite blommor kanske?

Regnig eftermiddag som tvingade in mig från trädgården men jag hann ta lite bilder med fokus på blommor för oj, vad det blommar nu.

Den gamla äppelmadamen har fått hybris och är helt täckt av äppelblom. Den fanns här när vi flyttade hit för 15 år sedan och hade undgått all form av misshandel som många äppelträd råkar ut för. Den hade fått växa som den ville under många år och vi bestämde att så får det fortsätta. Att skära och kapa i gamla, ärevördiga träd är inte vår melodi och den verkar tacksam eller hur?

Den tidiga bergvallmon Meconopsis quintuplinervia är så söt med sina nickande blommor, omöjlig i all sin blyghet att titta blomman i ögonen. Trivs i surjord och inte alltför mycket sol.

Trillium grandiflorum kommer troget varje år, en mycket vacker representant för det stora trilliumsläktet. Yvig och stor blir den aldrig här men den gläder mig varje vår.

 

Uvularia grandiflora - sorgklockan med sina nickande blommor är en lättodlad skönhet om den bara får leva i en skuggigare miljö och en fuktighetshållande torvjord. Blomningen går snabbt men den pryder ändå sin plats med en vacker fräsch grönska hela säsongen.

 

En odlingsvärd växt är också Phlox divaricata `Clouds of perfume´ blåflox. Precis som namnet anger dofter den intensivt och den ljuvliga doften sprids över trädgården. Inte svårodlad, vanlig trädgårdsjord och vandrande skugga blir en utmärkt plats för blåfloxen.

Nu börjar också Lewisiorna blomma. Jag har förlorat många Lewisior men sedan vi gjorde om en rabatt till ett riktigt grusparti, väldränerat och soligt, sprider de sig överallt i gruset.

Den vackra gulbladiga solfjäderlönnen Acer shirsawanum har överlevt vintern vilket är glädjande. Dethär är nämligen vårt tredje försök men nu har den lilla lönnen fått en mera skyddad växtplats.

Veckans allehanda

Idag har jag stått på Trädgårdsamatörernas växtmarknad och sålt av ett överskott från trädgården. Vädrets makter var vänliga och det strömmade till massor av besökare och alltid lika trevligt att träffa  trädgårdsvänner. Det var inte många krukor kvar när marknaden avslutades och nöjd och tacksam är jag att växterna får ett nytt hem där de kommer att glädja någon annan.

Trött blir man efteråt och jag satte mig i trädgården och tittade på allt som slagit ut sedan igår - en hel del för nu går det fort när värmen och solen kommit åter.

Jag satt länge och iakttog fågellivet runt om i trädgården. Mesarna har nästan tystnat, ligger nog på ägg men den svartvita flugsnapparen, som nyss anlänt, är nu en upptagen herre och försöker febrilt att locka till sig en dam. Men de som fångade min uppmärksamhet var trädkryparna som febrilt klättrade uppför trädstammarna och sökte insekter och larver. Gissar att de har hungriga ungar som skriker efter föda - det finns så mycket att iaktta om man tar sig lite tid, hela naturen är en barnkammare just nu.

Ha en skön helg!

Fiskgjusens återkomst

Bilden hämtad från Wikipedia

Vi har haft damm i mer än tio år och aldrig haft bekymmer med fåglar som tagit dammfisk. Den enda marodören i dammen har varit snoken.

I fjol dök den plötsligt upp, fiskgjusen som med ett våldsamt plask i dammen tog en fisk. Jag stod alldeles i närheten men det berörde inte denna ståtliga fågel alls. Jag hoppades att det var en engångsföreteelse, vi bor långt ifrån Mälarens vatten, men nästa dag var den tillbaka.

Vi satte upp höga pålar runt dammen och drog snören mellan pålarna som vi hängde blänkande cd skivor i som snurrade och gav ifrån sig bländande reflexer i vinden. Efter det såg jag den aldrig igen. Igår var den tillbaka och återigen ett våldsamt plask och den lyfte med en fisk i klorna. Jag gissar att det är samma fågel. Den har memorerat detta matbord och trots att den flugit på en farofylld resa fram och tillbaka till Afrika sedan dess så finns minnet kvar. Nu hänger skivorna där igen och blänker, inte snyggt men de stackars fiskarna är helt skyddslösa så vi försöker göra det som göras kan.

Fiskgjusen är Sörmlands landskaps djur och en otroligt vacker och ståtlig fågel som enbart lever av fisk, totalt formad och anpassad till sitt liv vid vatten. När den fångat en fisk sätter den huvudet på fisken rakt fram för att minska luftmotståndet.Fiskgjusen minskade kraftigt i Sverige under 60- och 70- talen främst pga av DDT spridningen i vår miljö. Fiskgjusen är sist i näringskedjan och får då i sig alla gifter som anrikats i hela kedjan.

Efter att DDT förbjöds och fiskgjusen blev fridlyst i Sverige har den ökat i antal och dess status i världen bedöms som livskraftig. Tyvärr började den svenska populationen återigen minska på 90-talet utan att man riktigt vet anledningen. Den är utsatt för ett hårt jakttryck under sin långa flytt till Afrika under vintern men det anses inte vara hela förklaringen utan något i vår svenska miljö förorsakar tillbakagången av fiskljusbeståndet.

Vackrast idag

Det är inte enkelt att fotografera när regnet bara öser ner men under ett uppehåll gick jag ut med kameran och fångade en av mina vårblommande favoriter Gentiana acaulis - alpgentiana. Hukar sig lite pga av vätan och lite fläckig av allt det blöta men ändå - underbart vacker!

"Vad skall jag spruta..."

Primula margotae `Garryarde Guinevere´

En alldeles för vanlig fråga i trädgårdsvärlden och alldeles för många är behjälpliga med svaren. Allsköns kemikalier föreslås utan att man alltid vet vad som är problemet.

Detta är en ömtålig fråga för ingen vill ha växterna uppätna eller skadade av insekter, inte jag heller, men i längden kommer en kemikalieträdgård aldrig att bli så vacker och lummig som vi förväntar oss. Inga kemikalier i världen kan konkurrera med naturens egna krafter som arbetar 24 timmar i dygnet. En mångfald av växter och kryp är den bästa garantin för att minska skadorna. Naturen strävar alltid till balans och det goda livet i trädgården förutsätter att även det som vi inte gillar måste finnas, annars uppstår obalans och skadorna ökar på växterna.

Ständiga larmrapporter kommer om den drastiska minskningen av pollinerare. Det storskaliga jordbruket gör att blommande, variationsrika ängar minskar, grödorna är alltför ensidiga. Rödklövern, som är en av humlornas viktigaste växter skördas innan blomning - två gånger varje sommar.

Nu har EU under en period av två år förbjudit användningen av neonicotinoider i jordbruket. Dessa kemikalier anses vara en av orsakerna till att pollinerare minskar så kraftigt. Något märkligt kan tyckas att gifterna fortfarande är tillåtna i trädgårdssammanhang. Preparaten är systemiska och upptas av hela växten, även av pollen och nektar och av frukterna som vi sedan skördar. Det hjälper alltså inte att sluta bespruta någon vecka innan skörd. Myrr är oerhört populärt att pudra trädgården med men våra medarbetare fåglarna har inte kunskap om riskerna med att mata fågelungar med myrrpudrade insekter - där måste vi som vet ta vårt ansvar. Myrr innehåller imidakloprid som verksamt ämne och tillhör gruppen neonicotinoider.

Att sätta upp fågelholkar runt trädgården är effektivt. Under en säsong äter en enda flugsnappare tiotusentals insekter och ungarna föds upp på mängder av larver som t.ex. äppelvecklarens larver. Att plantera fjärilsrestauranger i trädgården är populärt, gott så, men mister sitt värde om man samtidigt besprutar växterna i trädgården.

Naturen är allas vår natur, och vi människor är den starkaste kraften i naturen och den styrkan måste användas med omsorg och klokskap. Indignationen över förstörda växter kan vara stor men det är trots allt vår lilla privata sfär som inte får prioriteras högre än naturens eget intresse och i slutändan allas vårt intresse och överlevnad.

Utan rovdjur sker en tillväxt av vildsvinsstammen som inte är önskvärd och slår tillbaka på oss med stor skadegörelse och mängder av trafikolyckor. Utan rovdjur i våra trädgårdar sker samma sak, det oönskade växer till sig och ställer till ännu större skador på våra växter.

Som trädgårdsägare och trädgårdsälskare - värna den biologiska mångfalden, lita på naturen och skicka kemikalierna dit där de hör hemma, på soptippen under kategorin "miljöfarligt avfall".

Inte bara blommor

Det finns så mycket vackert att njuta av bland växtligheten just nu

Adiantum pedatum frilandsadiantum

 

Viburnum furcatum japanskt gaffelolvon

Jeffersonia dubia blå presidentsippa

Aesculus hippocastanum dvärgvariant av hästkastanj

Sorbus commixta `Dodong´ ullungrönn

Växter med karaktär

Ibland dyker de upp, växterna som har något alldeles speciellt. Kanske kan man kalla dem fulsnygga, många skulle säkert säga att de är enbart fula. De saknar ofta uppseendeväckande blomning och äger något alldeles speciellt som inte återkommer hos majoriteten av växter.

Idag så stod jag plötsligt framför ett sådant träd när vi besökte Burgers växtgård i Köping. Vi skulle plantera den stora rabatten som vi gjort i ordning de senaste veckorna.

Jag sökte växter som är städsegröna och har något mer än en kortvarig blomning att visa upp, något som är skönt att titta på och beundra under årets alla månader och som ger en stabilitet åt planteringen.

Då stod den där Cryptomeria japonica `Rasen´ ungefär två meter hög, oregelbundet växtsätt med skruvade barr på både stam och grenar - tycke uppstod om jag säger så!

Härdigheten är inte den bästa men vi har gjort vad vi kan för att den skall kunna etablera sig och överleva. Bra matjord och väldränerat är viktigt så den fick massor av grus under och omkring rötterna. En chansning, hoppas att det bär!

Sköna maj välkommen!

Så inträder vi i den riktiga vårmånaden maj eller utgör maj numera en otydlig gräns mellan vår och sommar, inte helt lätt att definiera.

Trädgården lever sitt eget liv och styrs av värmen och ljuset. De senaste veckornas otroliga värme har lockat fram blomningen på massor av växter, inte bara trevligt för kylan nyper till ibland på nätterna, våren är opålitlig både för växter och djur.

Kungsängsliljorna bryr sig inte, de är vana vid tuffa vårar och klarar galant av de stora temperaturskillnaderna. Här har planterats en hel del Fritillaria under åren, en del har försvunnit medan andra förökar sig och dyker upp lite överallt. Kungsängsliljorna blir aldrig dominerande så de får växa som de vill, bäst blir det när de själva väljer sin växtplats.

I natt kom det efterlängtade regnet, hela 10mm orkade väderguden bidra med. I slutet kom det i form av blötsnö som snabbt smälte undan och nu blåser det iskalla nordliga vindar - nattfrost på gång?

Trillium är trevliga växter i den tidiga våren. Något nyckfulla ibland, löken som planteras kan mycket väl låta bli att visa sig nästa säsong och det är lätt att tro att växten är borta.

Men har man bara tålamod så dyker Trillium upp nästa år i rabatten så det är bra att märka upp var man planterar dem så ingen annan växt planteras på den tomma platsen.

Här är Trillium kurabayashii som skött sig fint sedan den planterades. Bladen är vackert marmorerade som hos många Trillium arter och pryder väl sin plats efter avslutad blomning. Tyvärr verkar Trillium vara attraktiva för möss också, jag fick två plantor avbitna härom natten bl.a. en nyplanterad Trillium nivale som jag letat efter i flera år. Får hoppas att de orkar komma igen nästa säsong.

En annan vacker Trillium som heter albidum i efternamn...

 

Pärlemorfjärvan Mertensia virginica har jag visat förut men jag visar den gärna igen. Nu blommar den för fullt uppe i surjordspartiet. Den for illa i fjol, försvann helt och hållet pga av torkan och jag trodde den var borta men rötterna klarade sig och nu hänger det fullt med blåa vackra klockor i stjälkarna. Vis av erfarenheten har jag vattnat den ordentligt de senaste veckorna.

Trogna, återkommande vårblommor är de kära Pulsatillorna. En del av dem har redan blommat över och bildat sina rufsiga borstar till frön som inte skäms för sig i rabatterna heller. Här är Pulsatilla vulgaris `Röde klokke´ som blommar lite senare än de andra - en vacker och lättodlad backsippa.