Magnolia - lite smått och gott

Magnolia `Susan´

Den första magnolian vi gjorde bekantskap med var Magnolia `Susan´ rosenmagnolia, en hybrid som ingår i Liliiflora gruppen, populärt kallas de för flickmagnolior. `Susan´ var den enda växt som följde med oss från vårt tidigare boende och tyvärr fick hon, på grund av vår okunskap en riktig dålig start. Planterades i gräsmattan i brännande sol och lerjord. Efter några år, när jag äntligen förstod att det var en magnolia som växte i gräsmattan och som, mot alla odds fortfarande levde, fick hon en ny placering med korrekt sammansatt jord och bättre skydd för blåst och brännande sol. Efter några år återhämtade sig den vackra damen och började producera blommor. `Susan´är en klok dam och blommar i slutet av maj när risken för frost brukar vara över. Just nu är hon översållad med sina vackra blommor, en bra nybörjarmagnolia om man vill pröva på, tålmodig som få!

Magnolia sieboldii

Magnolia sieboldii buskmagnolia har också funnits länge i trädgården. Trots att detta är en buske är växtsättet snyggt, inga spretiga grenar utan busken håller ihop. Sieboldii kräver en plantering i surjord och bör planteras i lätt skugga och gärna vindskyddat. Denhär magnolian brukar blomma först i juni och just nu håller bladen på att spricka ut. Har man tur så kommer även enstaka blommor på sensommaren. Blommorna är enkla och vackra med ståndare som blir riktigt röda så småningom, dessutom doftar det gott om blommorna. Enligt Zetas katalog har M. sieboldii god härdighet zon 1 - 4 (5) så det är bara att pröva på! Vackra blad har M.sieboldii också.

De flesta magnolior kräver en plantering i surjord men inte alla. Vi har två exemplar av den vanliga Magnolia `Wada´s memory´ en hybrid mellan M. kobus x M.salicifoilia. En är planterad i surjord och den andra i vanlig trädgårdsjord, båda blommar och uvecklas. Den här magnolian är jag inte så förtjust i. Dels blommar den på bar kvist redan i april och blir det en frostnatt hänger blommorna som bruna trasor dagen därpå men framförallt gillar jag inte formen, en spretig buske är vad den är och bladen kan tillhöra vilken buske som helst men visst, när den blommar tidig vår så syns den.

Magnolia x loebneri `Merril´ gillar jag bättre trots att den också är tidigblommande med vita citrusdoftande blommor, ganska vanlig i handeln. Vi köpte ett uppstammat exemplar som är möjligt att göra med just `Merril´ . Det blir ett vackert träd med tiden, god härdighet kombinerat med riklig blomning och relativt snabbväxande om man vill ha ett magnoliaträd snabbt.

Magnolia `Gold star´ en hybrid mellan M. acuminata var. subcordata x M. stellata. Hos oss är den numera ett vackert format träd med svagt gula blommor. Den finns i planteringen där trädrötter trängt in och har knappt blommat alls under alla år vi haft den. De störande träden är nu borta och nu räknade jag till elva blommor på trädet. `Gold star´är sen både vad gäller bladsprickning och blomning vilket är en fördel när det gäller magnolior, skall klara sig åtminstone till zon 3.

 En nykomling hos oss är den undersköna Magnolia `Genie´ som blommar i tidig ålder. Den väckte en hel del uppmärksamhet när den introducerades för ett antal år sedan men eftersom den var oprövad beträffande härdighet så har jag avvaktat. `Genie´ är en korsning mellan M. soulangeana x M. liliiflora `Nigra´ Nu är det i alla fall bekräftat att härdigheten är relativt god, åtminstone här i vår zon. `Genie´verkar också vara en försiktig dam och håller knopparna länge innan hon slår ut. Under större delen av maj har vi fått bevittna hur knopparna sakta, sakta vecklat ut sig till att den senaste veckan våga språnget till  blomman. Knopparna är nog, måste jag säga vackrare än själva blomman.

En annan nykomling är Magnolia x wieseneri `Swede made´ något så spännande som en svensk hybrid som dragits upp från frö i Göteborgs Botan. `Swede made´ är ympad på ett underlag av M. tripetala som visat sig fungera allra bäst. Har ingen bild av den svenska damen för just nu håller hon på att veckla ut bladen. Blommorna skall vara stora och exotiska liksom bladverket, vi får se vad det blir.

Magnoliablomning är underskön men det kan även finnas  andra skäl till att plantera magnolior. I vår ganska nyetablerade skogsträdgård ville jag ha ett träd som skulle lyfta lite på höjden i planteringarna och framförallt, ge känslan av lummighet och ett frodigt och exotiskt intryck. Då hittade jag Magnolia tripetala `Bloomfield´ en egen art med blad som kan bli halvmeter och kanske mer i storlek, kallas för paraplymagnolia, förmodligen syftar det på bladverket. Den planterades i fjol och har klarat vintern bra, håller just nu på att veckla ut sina vackra blad. Blomningen vet jag inget om men jag är mer än nöjd om bladverket infriar mina förhoppningar.

Om ni orkat läsa så här långt - regnet vräker ner därute - så vill jag säga att våga satsa på magnolior, de är inte svårodlade om man ger dem vad de vill ha.  

De första pionerna slår ut

Dillpion Paeonia tenuifolia

Svavelpion Paeonia mlokosewitschii med inslag av rosa i blomman. Den rent gula står mera skuggigt och har inte slagit ut ännu.

Bergspion Paeonia officinalis ssp. banatica

Nu får det anses bevisat

Rh.` Horizon monarch´

För två år sedan anlitade vi en arborist för att ta ner ett antal träd i utkanten av trädgården. Jag var övertygad om att trädens rötter var orsaken till att många växter inte utvecklades som förväntat. De överlevde men tillväxten var minimal och de som skulle blomma orkade aldrig producera någon blomning. Jag har gnällt och beklagat mig en hel del över detta men ingen verkade tro mig. Jag har aldrig planterat något direkt under stora träd men var övertygad om att rötterna letat sig in i planteringarna. Man kan ofta läsa att trädens rötter inte sträcker sig längre ut än kronans omkrets men det stämmer inte, det har vi sett många gånger när vi grävt bort trädrötter. Nu händer det saker i trädgården, ifjol blommade tranbäret för första gången och jag kan se på samtliga växter att det skett en förändring både vad gäller blomning och tillväxt. Jag räknade till åtta Rhododendron som aldrig blommat tidigare men som nu sätter knopp,  t.ex. den här Rh. `Horizon monarch´ som funnits här i kanske åtta år.

De första åren märks ingenting men med tiden äter sig trädrötterna in i planteringarna och tar det mesta av tillgänglig fukt och näring och våra trädgårdsväxter har svårt att konkurrera med träden och avstannar i växten. Tre små Rhododendron blommar för första gången i år `Yellow dane´ `Crane´ och `June yellow´ så trädrötternas intrång tycks drabba både små och stora växter.

Kommer inte exakt ihåg när Rh. `Flava´planterades men mer än sex år sedan är det säkert, aldrig blommat förut. Två år efter att träden togs bort ser det ut såhär.

Nu är dom här!

Nyss en sväng ute på altanen hörde jag det välbekanta visslandet i skyn och visst var det ett par tornseglare som anlänt! Tänk att vi återigen får glädjen av att se och lyssna till dessa fåglar en hel sommar och under takpannorna på den gamla ladugården kommer en ny generation att födas. Jag har skrivit förut om tornseglare, finns att läsa här.

..och när solen skiner på oss vågar även den lilla Oxalis sp. öppna sina knoppar.

Hänryckningens tid är inne

Efter flera dygn med regntunga skyar, ettrig blåst och otrevlig kyla mojnade vinden, solen började plötsligt skina och det blev varmt!

EN GLAD OCH SKÖN PINGSTHELG TILL ER ALLA!

Gentiana

...släktet är stort och väldigt varierande. Det finns många olika arter att välja på, allt från 5cm till 1m i höjd.

Trots att de tillhör samma släkte kan olika arter ha väldigt varierande krav på växtplatsen, av den anledningen är det viktigt att växterna är korrekt namnsatta när man köper en planta från släktet Gentiana.

Höstgentiana Gentiana sino-ornata som är ganska vanlig i odling kräver en växtplats med lägre pH värde i jorden, det gör däremot inte växten på bilden Gentiana acaulis alpgentiana. Alpgentianan är planterad i upphöjd bädd med hälften grus och hälften vanlig trädgårdsjord, väldränerat och soligt. Ganska torrt på ytan men plantan bör kunna skicka ner sina rötter för att nå fukt. Vacker är den som få med sina trumpetliknande blommor och klarblåa färg. Den är inte stor ovan jord så man bör välja samplanteringsväxter med omsorg. Goda grannar här är t.ex. dvärgbarrväxter med långsam tillväxt.

En annan vacker företrädare för släktet är Gentiana angustifolia Nr 9321, smalbladig alpgentiana som jag odlar under samma förhållanden som den tidigare, väldränerat är viktigt. Jag är väldigt förtjust i de trumpetformade blommorna med det tjusiga mönstret i svalget och i år med kyla och mulet väder som dominerar blommar de länge.

En hyllning till det gamla päronträdet

Jag såg det inte till en början, det lilla trädet som då stod en bit uppe i skogen, omgivet av allsköns sly och annan växtlighet. Men allt eftersom våra utgrävningar förde oss längre in i skogen upptäckte jag det lilla trädet en höst då det genom sina röda blad skiljde sig från omgivningen. Jag visste inte ens vilket trädet var men vår trädgårdsvän Håkan från Lindbro trädgård berättade att det var ett päronträd.

Historien berättas att på 1940-talet bodde här en man som var trädgårdsmästare och planterade fruktträd i skogen, kanske var trädet ett minne från den tiden.

Päronträdet var i uselt skick på grund av all konkurrens från övrig växtlighet, endast några grenar orkade bilda blad, resten var döda. Trädet symboliserade en livsvilja och en kamp för överlevnad som alltid berör mig så djupt, vare sig det gäller växter eller djur och jag bestämde mig för att försöka rädda det skadade trädet.

Det var besvärligt att befria trädet från all växtlighet runtom utan att skada trädets rötter. Jag grävde och pillrade med sax och tisteljärn efter ogräsrötter och närmast trädet täckte jag med tidningar för där gick det inte alls att komma ner i marken. En chansning som visade sig fungera, inte ett enda ogräs tog sig upp och nu är tidningarna för länge sedan nedbrutna.

Efter några år med ny och fräsch jord runt rötterna och befriad från alla döda grenar började trädet visa livstecken. För några år sedan kom de första illasmakande frukterna till glädje för trädgårdens alla fåglar. Grenarna sträcker sig mot ljuset, några grenar har jag försiktigt tagit bort för att kunna passera under trädet och formen är långt ifrån perfekt men så vackert det blommar just nu och jag vill gärna tolka det som ett tack för visad omsorg.

Växtmarknad i Eskilstuna

I morgon lördag kl.10.00 - kl.14.00 anordnar Trädgårdsamatörerna sin årliga växtmarknad på Rademachersmedjorna i Eskilstuna.  Platsen är en vacker, gammal, historisk miljö som bevarats sedan 1600 -  talet. Här kan man fika och äta gott eller bara strosa runt i en trevlig omgivning...och i morgon kan man handla växter, utbudet brukar vara stort.

Det är så roligt att sälja växter, prata trädgård, träffa gamla trädgårdsvänner och att medverka till att växterna får ett nytt hem.

Det är en hel del pysslande innan, växter som skall delas och krukas, namnsättas och prissättas men nu är det mesta klart. Jag började tidigt i våras så att alla växter skall vara ordentligt rotade och inte upptagna och krukade den senaste veckan. Det finns massor kvar som borde delas men någonstans får man dra en linje och sätta stopp.

Jammakatt är inte till salu, ville bara vara med på bild.

 

Kontrast

Granen och körsbärsträdet

Dammen

Vår damm är minst 12 år, kanske äldre.När den byggdes hade jag varken digitalkamera eller blogg så det är svårt att minnas. Det jag minns är att det fanns endast en bok utgiven på svenska hur man bygger dammar. Boken var nog en förskönande omskrivning om hur enkelt det är att fixa en damm, alltså är vår damm ett praktexempel på alla nybörjarmisstag. Platsen vi valde var inte heller på något sätt optimal, marken sluttade och vattnet är obönhörligen rakt och vi var tvungna att bygga upp en slänt runt ena sidan av dammen för att få volym.

Men visst har det varit trevligt också med vår damm, en liten bäck med vattenfall rinner ner till själva dammen och ger ett trevligt porlande ljud ifrån sig som hörs i hela trädgården. Vattnet lockar många gäster såsom grodor, fåglar och fjärilar men också ormar. Det mesta av livet i en damm ser vi aldrig men  vattnet är livsviktigt för många små vattenlevande kryp.

Dammar med fuktiga miljöer i kanterna är ett eldorado för allsköns ogräs, björkfrön som regnar ner verkar gro omedelbart. Med tiden bildas jord mellan stenarna efter allt organiskt nedfall trots att jag varit noga med att plocka bort alla höstlöv som faller. En damm bildar ett eget ekosystem men till skillnad från naturliga dammar och vattensamlingar, alldeles för litet för att kunna upprätthålla den nödvändiga balansen. Det finns inga perfekta dammar...

Vår damm har varit i behov av renovering de senaste åren, en riktig surdeg som jag skjutit framför mig. Kanterna har med åren sjunkit ner och dammen kan inte längre hålla den vattenvolym som vi önskar. Kapillärkrafterna, som får vattnet att sugas uppåt och rinna över dammduken vid kanterna, har härjat för fullt och under torrperioderna på sommaren tvingas vi prioritera dammvattnet, för fiskarnas skull.

I år tog jag äntligen tag i eländet och började sanera. Allt måste grävas upp och fyllas på under dammduken för att få till en högre kant. Myrorna hade invaderat överallt, under varje sten och växt kryllade det av myror i alla färger och storlekar. Jag lyfte samtliga myrbon med grep och körde dem med skottkärran in i skogen, där kan de bilda nya kolonier. Grävde bort det mesta av jorden och växterna och fyllde på med sand under dammduken för att höja kanten och slänten fick ny, fräsch matjord. I går var det värsta äntligen avklarat men förrådet av kullersten räckte inte så det blev en tur till grustaget där vi brukar hämta stenar, sprängsten med vassa kanter har vi gott om men det duger inte för dammen.

Här hämtar vi sten, det finns att välja på! Här krossas alla vackra stenar..

Jag gillar inte radade kanter, jag kan hålla på länge med att flytta stenar fram och tillbaka bara för att undvika att det skall se radat ut. Kattskallar kallas det något förklenande när man radar kullerstenar runt rabatter. Men här runt dammen som gränsar till vägen har jag inte lyckats lista ut någon snyggare variant av stensättning, det är som det är...men nu är detta projekt i alla fall klart.....aldrig mer!

Det enkla och det sköna

Narcissus rupicola - en tvärhand hög

Saxifraga arendsii `Peter Pan´ växer i en liten urgröpning i stenen

Caltha palustris kabbleka speglar sig i dammen

Anemone nemorosa `Vestal´ tillsammans med en okänd Primula

Hylomecon japonica skogsvallmo tidig, vårblommande som försvinner helt efter blomning

Glaucidum palmatum `Album´ vit lunddocka

Pulsatilla patens nipsippa  med vacker fröställning

Uvularia grandiflora sorgklocka som verkligen har anledning till sorg denna vår. Mössen har knipsat av halva plantan. Jag tror rådjur blir oskyldigt anklagade ibland, i trädgården har jag inga rådjur men många skadade plantor av möss i år, en del är jämnade med marken. Har hackat vitlöksklyftor och satt runt växten.

Cassiope `Muirhead´

Nu blommar den Cassiope `Muirhead´! Det finns inte mycket beskrivet om denna lilla skönhet, jag har haft den i trädgården några år och platsen valdes nog mera utifrån magkänsla än kunskap.

Den tillhör familjen Ericaceae och det svenska namnet är kantljung.  Cassiope är en städsegrön växt och kan därför vara känslig mot tidig vårsol innan tjälen släppt på våren.

Den kräver ett lägre pH värde i jorden på växtplatsen, blir inte särskilt hög, drygt 15 cm ovan jord.

Kraven för att den skall trivas är aningen motsägelsefulla. Den får aldrig torka ut, jämn fuktighet och svalt är viktigt  men för att den skall blomma krävs en ljus och solig växtplats. Härdigheten vet jag inte så mycket om men den klarar uppenbarligen zon 2 - 3 vilket jag brukar beräkna att vi tillhör. Läcker eller hur?

Före, under och efter - ett trädgårdsprojekt tar form

I september 2014 såg det ut såhär, inget speciellt egentligen för hela vår trädgård är uppgrävd och anlagd på skogsmark. Skogen sträckte sig i princip fram till huset med den lilla vägen som gräns mot naturen. Vi har alltid gjort ett ordentligt underarbete, inte som något självändamål utan som ren självbevarelsedrift för att slippa ogräsrensning.

Det är bra att gräva på hösten när marken är fuktig, vi kom en bit på väg innan vintern satte stopp.

I april i år fortsatte vi gräva, marken är fortfarande fuktig efter vintern, när sommartorkan kommer går det inte att få ner spaden i marken.

 Vi använder inte markduk under planteringar, förr eller senare blir det bekymmer om man bryter det naturliga kretsloppet men här vid gränsen mot naturen gjorde vi en liten säkerhetszon där inte varje rotbit rensades bort. Ett försök att hindra naturen att växa in i trädgården.

Att blötlägga torven är tidskrävande, torven är vattenavstötande men när man väl fått den blöt så håller den fukten mer än något annat, det är en av fördelarna med torv. Vi blandar in mängder med kross eller gårdsgrus för att få till en bra dränering. Dessutom släpper tjälen bättre om jorden är uppblandad med grus. Rhododendronjord, all kompost vi lyckades uppbringa samt lite barkmull blandades också ner. Skall man plantera Rhododendron bör man inte använda täckbark, det blir för kompakt. Både Magnolior och Rhododendron vill ha porös jord att växa i.

Tolv balar grovriven torv gick det åt. Torvströ är inte att rekommendera, den bryts ner för snabbt.

Inte helt klart med växter ännu, det finns lite platser kvar. Bredvid den platta stenen på bilden skall planteras ett träd, valet föll på Maackia amurensis som är beställt från Burgers växtgård. Han lovade ordna ett vackert, format träd till oss.