En trädgårdsresa i sommarfagert Sörmland

I går tog vi ledigt från vår egen trädgård och besökte våra trädgårdsvänner som hade Öppen trädgård. Vilka fantastiska trädgårdar det finns att besöka i vårt Sörmland.

Första anhalten var hos Eva och Sören i Björnlunda. Trädgården ligger naturskönt ute på landsbygden, omgiven av skog och vackra fält. Det är några år sedan vi senast var där men allt var precis så vackert som vi minns fast det vuxit till sig. Här finns en damm som är byggd på rätt sätt med stenar placerade så ingen dammduk syns och med en liten ö i mitten. Dammen är inte dominerande utan flyter in i den omgivande trädgården på ett naturligt sätt.

Här finns massor av Rhododendron och spännande, uppvuxna träd, Taxus baccata `David´ står som en stolt staty i den vackra stenläggningen. En stor slänt, anlagd mot söder men skydd mot kalla nordanvindar ger ett utsökt klimat för känsliga alpiner som växer i gruset. I slänten kan den intresserade botanisera många timmar för här finns massor av utsökta små växter som omfamnas av några vackra japanska lönnar.

Intresset för odling väcktes på allvar hos mig när vi flyttade till Hagtorpet. Jag grävde och jag planterade...inget var särskilt genomtänkt. Det var blommande perenner som åkte ner i rabatterna där det fanns utrymme att plantera, resultatet blev inte vackert. Jag höll faktiskt på att tappa sugen när midsommar hade passerats och det mesta såg skräpigt ut, många av de höga perennerna hade lagt sig av väder och vind, vissnande blommor  och det mesta började likna en djungel fast fulare. Jag förstod inte vad som var fel egentligen, bara att det inte blev som jag hade hoppats. Då gjorde vi en trädgårdsrunda en sommar, jag tror det var Lands öppna trädgårdar, för att hämta lite ny kunskap och inspiration. Samtliga trädgårdar vi besökte liknade alltför mycket vår egen trädgård men den sista trädgården på vår resa skiljde sig markant från de övriga, vi klev nämligen in hos Birgitta och Håkan på Lindbro trädgård. en upplevelse jag aldrig glömmer. Vi blev goda vänner så småningom och i vår trädgård växer massor av spännande växter som kommer från Lindbro, inte minst Håkans frösådda Rhododendron. Trädgården är stor med många varierande miljöer som inte går att återge med några bilder men en liten glimt blir det.

Den sista trädgården på vår resa var hos Margareta och Leif Moby i Flen. Vi har besökt trädgården många gånger men här händer det alltid massor på ett år. En fantastiskt spännande trädgård med ett stort berg som täcker nästan halva tomten. Varje liten skreva på berget är planterad med Rhododendron och barrväxter. Här finns ungefär 300 Rhododendron och 400 barrväxter, allt så smakfullt arrangerat. Nytillskottet i år, en otroligt vackert anlagd rabatt med ljung och barrväxter, gissar att det är de sista, lediga kvadratmetrarna på tomten som nu planterats.  Här finns också vackra vattenarrangemang och uppbyggda alpinmiljöer med spännande och ovanliga växter.

Ett stort tack från oss, vi hade en underbar söndag!

Blommor, blader och barr

Det känns som om jag inte ligger i fas med tiden, det har inte sjunkit in att vi redan passerat midsommar. I trädgården händer det något hela tiden som kräver uppmärksamhet och åtgärd. Vädret verkar ha stabiliserat sig, åtminstone vindhastigheten. Förutom de hårda vindarna har vädret passat mig utmärkt, lagom med regn har gjort att vi hittills inte fått några torkskador och måttliga temperaturer ger ett skönt arbetsklimat och god nattsömn.

En liten bildkavalkad från några delar av trädgården, Thuja occidentalis `Rheingold´ lyser ikapp med morgonsolen bakom alunroten som sträcker sina blomstänglar mot skyn.

Jag saknar de vackra sälgstammarna som blev ett offer för vindarna men för växterna kommer det att bli bättre när rotkonkurrensen är borta. Ökat solinsläpp kommer dessvärre att påverka negativt men i år har det mulna vädret gjort att inget blivit bränt av solen ännu.

Här tog vi bort ett antal höga perenner i fjol höstas och fyllde upp med ny, grusblandad jord. Nu i vår fyllde jag på med mera jord och grus och lite sten för att få en upphöjd plantering. Nya miniatyrer av barr är nu planterade, lite plats finns kvar för några små saxifragor eller annan kuddformad växt.

En okänd Dactylorhiza som återkommer så snällt varje år. Här framför Hosta `Praying hands´

En tjusig variant av sockblomma är Epimedium grandiflorum `Nanum´ som nu har blommat över men jag som gillar vackra bladverk tycker att den är väl så fin utan blommor.

Vårens projekt, stubberiet, börjar växa till sig och hos ljungplantorna syns de olika färgvariationerna på barren. Vi saknar fortfarande trädet `Maackia amurensis´ som vi beställt men som inte kommit ännu. Ett antal häxkvastar har planterats och häromdagen hade vi besök av våra goda trädgårdsvänner från Östergötland som kom med två otroligt fina plantor, Codonopsis vinciflora och Anemonopsis macrophylla som också fått plats här. Om Viviannes och Gunnars vackra trädgård kan man läsa här

Rhododendron ponticum - en sorglig historia

Rhododendron ponticum `Kokardia´ i vår trädgård

I slutet av 1700-talet introducerades Rh. ponticum i Storbritannien, något som många idag nog önskar att det aldrig skett. Antagligen var det den rena arten som planterades i slotts- och herrgårdsträdgårdar och som så småningom rymde från trädgårdarna och började invadera naturen.

Det är svårt för utomstående när man ser och beundrar den blommande växten, att förstå vilken skada den åsamkar på Storbritanniens flora och fauna. Den är oerhört expansiv och förökar sig både vegetativt och med frö, kan bli upp till 5 m hög. Den förstör skogar, hedar, rasbranter och stränder vid vattendrag. Den påverkar och förstör våtmarker när grenarna med sitt täta bladverk täcker ljustillgången till våtmarken medan huvudstammen och rötter växer vid sidan i torrare mark.

Där den fått fäste expanderar den snabbt och annan växtlighet slås ut på grund av ljusbrist. När den naturliga floran försvinner dör även insekterna som är beroende av den inhemska floran och hela näringskedjan påverkas eftersom även större djur som är beroende av insekterna i sin tur, inte hittar mat. Ett sorgligt exempel av många  på vad som sker när den viktiga biologiska mångfalden skadas. Den lilla hasselmusen har blivit ett offer för växten, hasselbusken är utkonkurrerad av Rh. ponticum. Man beräknar att ca 52.000 hektar är påverkade av Rh. ponticum varav 30.000 hektar utgör naturreservat. Den bekämpas både mekaniskt med maskiner och med stora mängder glyfosat, kostnaderna för bekämpningen är extremt höga.

Den enorma och vackra blomningen är förstås väldigt attraktiv för pollinerare som väljer bort andra naturliga växter som då inte kan bilda frö.

Rh. ponticum används mycket i hybridisering och här i trädgården finns flera storväxta ponticumhybrider som planterades i början av vårt trädgårdsliv.

Här en ponticumhybrid `Blue Peter´ som varje år producerar en riklig blomning men utifrån  mitt sätt att se på Rhododendron så saknar den övriga tillgångar, dessutom blir den alldeles för stor.

Rh. ponticum `Kokardia´ har blommat otroligt i år också. Vi hade ingen aning om dess växtkraft när vi planterade den men hade lite tur och den fick en plats där det fanns utrymme att expandera.

Jag har inte sett några rapporter om att Rh. ponticum börjat rymma från trädgårdarna i Sverige. Jag antar att vårt klimat även denna gång räddat oss från en icke önskvärd gäst i vår natur. Om någon undrar så nej, jag skulle inte plantera dem idag med den kunskap jag har.

Här en film om hur växten bekämpas med maskiner på en plats i Storbritannien.

Äntligen...

...har stormvindarna lagt sig till ro och det dånar inte längre i takplåten och trädens kronor. Vi har ägnat de senaste dagarna till att röja upp i trädgården. Fyra stora träd har fällts, ett av sig själv, mitt blanda alla planteringar. Jag får nog erkänna att det kändes nästan övermäktigt att titta på alla grenar, kvistar och löv som täckte ett stort område, dessutom spån från motorsågen som gjorde allt nästan vitt. I alla växter hängde det skräp av träden men väldigt lite blev skadat kunde jag se när det blev städat. I skogen utanför rådjursstängslet har vi nu ytterligare en flera meter hög rishög som vi nog inte orkar flytta en gång till. Nya tag...

Det blommar...överallt och tiden rusar snabbt iväg och det hela är över, några bilder har jag hunnit ta.

Paeonia mlokosewitschii svavelpionen har varit vacker i år.

Malus toringa `Freja´ prydnadsapel - ett litet, välformat träd med rödaktiga blad och vackra blommor.

Blå bergsvallmo Meconopsis x sheldonii `Lingholm´ klarade stormvindarna utan att brytas av.

Överallt på snödroppsträdet Halesia monticola hänger de blommande dropparna på undersidan av grenarna, riktigt söt är det lilla trädet som mer liknar en buske här hos oss.

Ett av mina favoritträd, den grönbladiga solfjäderslönnen Acer shirasawanum

Stormvindarna skördar offer

Hela våren har jag känt mig förpassad till de eviga vindarnas land. Vinden har rivit och slitit i allt som växer och fåglarna som har ungar har fått kämpa hårt för att hitta mat i kyla och ruskväder. Jag vet inte vad som hände med stararna, de försvann i ovädret i början av veckan, deras ungar brukar lämna boet den 6 juni.

I onsdags tog vinden riktig fart, enligt SMHI blåste det 21 m/s i byarna men det kändes kraftigare än så. På förmiddagen hände det som jag befarat, en stor sälgstam på 20 m som står i trädgården blåste omkull. Rakt över planteringarna med magnolior och rododendron föll den. Men ibland har man faktiskt en otrolig tur, det enda som knäcktes var ett litet träd. Den föll med stor precision, pelargonkrukan och möblerna som stod bredvid klarade sig!
 Två dagar har vi röjt och städat, nu är stammen sågad och bortforslad liksom alla kvistar och löv, så otroligt mycket skräp det kommer av ett träd. Tyvärr står tre stammar kvar och gungar och kommer att falla så fort vinden ökar igen. Om de skulle ge sig kommer mycket att bli förstört.  Jag fick tag i arboristen som har hjälpt oss tidigare och han kommer i morgon bitti och tar ner träden och turen håller i sig, vinden har varit normal idag. Tyvärr kommer vi att få in alldeles för mycket sol i området som växterna inte kommer att gilla, sälgarna har erbjudit en svalkande skugga under heta somrar.

Rhododendron - mina pärlor i trädgården

En del har redan blommat över som t.ex. den här Rh. hanceanum `Princess Anne´. En liten lågväxande planta som inte blir högre an ca 0.5 m, däremot ganska bredväxande, bjöd på riklig och vackert gul blomning i år.

Rh. makinoi `Silber´ en selektion av vildarten med de typiska långsmala makinoibladen. Den har blommat länge i det svala vårvädret men efter blomningen kommer det allra vackraste på denna planta, de rikligt indumenterade bladen i silverfärg på nytillväxten.

Skall man bara ha en enda rododendron i trädgården då skulle jag välja Rh. yakushimanum `Koichiro Wada´ också en selektion av vildarten. Den har allt man kan begära av en rododendron, kompakt växtsätt, blomvillig, tålig och vackert indumentarade blad efter blomning. Knopparna är rödaktiga men när blommorna slagit ut övergår de till mera vitt,  är på gång med blomningen nu.

Rh. calophytum paraplyrododendron har en otroligt vacker nytillväxt. En egen art som nog lever på gränsen till sin härdighet i vår zon. Vintern/våren 2013 som tog död på så många städsegröna växter gav också skador på den här plantan men den återhämtade sig delvis trots att jag trodde den var borta.

Rh. globigerum `Sticky dane´ syn. Roxieanum ssp. globigerum behöver inte producera blommor, den är så otroligt vacker just nu med sina spetsiga blad som den fått från ena föräldern Rh. roxieanum.

Rh. `Rusty dane´ en hybrid mellan Rh. bureavii x Rh. pachysantum båda med kraftigt indumentarade blad vilket syns på denna unga planta.

Rh. pachysantum, en art som jag haft länge i trädgården. Mycket långsamväxande planta som aldrig drabbats av några vinterskador trots att den lever i utkanten av sin härdighet. Har aldrig blommat men vem saknar blomning när bladen är såhär vackra. Så småningom övergår indumentet till mera brunt vilket syns redan nu. I juni är bladen vackert bruna.

Riktigt vackra blad får även williamsianum hybriden Rh. `Elisabeth Lockhart´ bladens form är vackert rundade så släktskapet med Rh. williamsianum är tydligt. Har bara funnits några år i trädgården så några större erfarenheter av härdigheten har jag inte.