Mossiga bilder

Den regniga sommaren gillas av mossan, mossplanteringarna har aldrig varit så vackra som nu. Mellan regnskurarna lyckades jag ta några bilder, utan solljus blir det mörkt men mossan lyser desto mer.

Blåmossan Leucobryum glaucum har återhämtat sig efter fjolårets torka

Skenhasseln Corylopsis spicata trivs också i regnet.

Okänd hosta med vackert bladverk lyser i kapp med gulbarrig höstljung och mossa

Mossbeklädda stenar i bakgrunden, där har jag inte varit inblandad

..och gången upp till den högst belägna sittplatsen

Den enkla konsten att göra surjordsbäddar

Härom veckan när jag stod i en kassakö hos en plantskola kom en man med en vacker Rhododendron i handen som han ville köpa. "Har du rododendronjord" frågade expediten, nej blev svaret. "Då bör du köpa en påse att plantera i" sa tjejen i kassan. "Köp två" sa jag vilket han gjorde. Jag såg framför mig hur det grävdes en liten grop i gräsmattan som fylldes med en påse rododendronjord och där förväntades den vackra plantan växa och frodas. Tyvärr är det ofta sådan råd som ges, på sikt gör väl en påse mer eller mindre ingen skillnad, plantans rotsystem kommer att leta sig ut i den omgivande marken med högre pH värde och växten kommer att drabbas av kloros. Surjordsväxter som planteras i jord med för högt pH värde kan inte tillgodogöra sig näringen även om den finns tillgänglig. De får bristsjukdomar och försvagas, svaga plantor blir lättare offer för insekts- och svampangrepp. Dyra växter och billig jord är ingen bra strategi, det slutar alltid med besvikelse och med fula och taniga plantor som ger växten ett dåligt rykte.

Vi gör nästan enbart surjordsplanteringar numera. Inte enbart för att vi är förtjusta i Rhododendron utan för att det finns så mycket vackra växter som trivs i den miljön. Alla barrväxter kan planteras i surjord och massor med vårblommande små skönheter, även alla hostor går bra i surjord och så magnolior förstås.

Man kan självklart göra på olika sätt men vi gräver ut ordentligt och fraktar bort den gamla jorden för att få till ett rejält djup och att allt rotogräs är borta så man slipper det eviga arbetet med ogräsrensning. Sen börjar det tyngsta arbete, att fylla upp allt med nya blandningar. Som basmaterial använder vi Hasselfors grova torv, den som syns på bilden. ( inlägget är inte sponsrat) Den är förhållandevis dyr om man jämför med andra blandningar och det beror på att den grova torven hämtas på djupare lager och inte är lika hårt nerbruten som torv från ytligare skikt. Strö som används till hästar är alltför nedbruten och blir lätt en riktigt geggig massa och planteringen sjunker snabbt ihop.

Torven måste blötläggas, den är vattenavstötande så det tar tid innan man får den genomfuktad men det är en av fördelarna med torv, när den väl är blöt så håller den fukten bra. Med torven blandar vi grus eller kross för att bädden skall bli mera genomsläpplig, väldränerat med andra ord. Dessutom tinar torvbäddarna bättre på våren om där finns grusblandning i jorden, en fördel i vårt klimat. Kompostjord brukar ha ett neutralt pH värde men är utmärkt att blanda med då torven försurar, har man tillgång till välbrunnen naturgödsel fungerar det också. Rhododendronjord går förstås utmärkt, jag brukar sätta den på ytan och använda när jag planterar. Tallbarr är finfint att blanda med som jordförbättring, de förmultnar långsamt och avger näring när de bryts ner. Här faller det massor av barr från tallarna runt om som utgör ett naturligt kretslopp för surjordsbäddarna.

Däremot skall man inte täcka planteringarna med täckbark, i synnerhet om man odlar Rhododendron. pH värdet är säkert rätt men täckbarken är för grov och dåligt nedbruten, förbrukar mycket kväve och motverkar den fluffiga och syrerika miljö som många surjordsväxter föredrar, det blir alldeles för kompakt för växterna. Svampar är ett av naturens sätt att bryta ner organiskt material och kommer alltid där man satt täckbark, Rhododendron är känsliga för svampangrepp. Barkmull kan man kanske använda i mindre omfattning att blanda ner i jorden, den är mera nedbruten och inte lika kompakt som täckbark.

Vi kantar ofta planteringarna med torvblock, det är enkelt och det blir snyggt, dessutom ger torvblocken ytterligare några dm djup. Vi sågar alltid till blocken lite grann för att få till någon böjning så att det hela inte blir för fyrkantigt. Blocken sågas när de är torra och sätts på plats, vintern för sköta blötläggandet. När torvblocken väl är genomvåta fungerar de svalkande för växterna under varma perioder, de går däremot inte att sätta i gassande sol för då torkar de och spricker sönder. Efter några år kommer blocken att täckas av mossa och ljung.

När våren kommer ligger det lager av nedfallna barr och löv på rabatterna, jag låter det alltid ligga kvar och fyller på med ett lager torv eller rododendronjord, det som brukar kallas att mulcha. Det är egentligen en form av marktäckning där man täcker jorden med organiskt material. Maskar och andra nedbrytare tar hand om materialet och jorden blir luftig och genomtränglig och näringen mera tillgänglig. Någon form av specialgödsel för surjordsväxter brukar jag även strö ut på våren, aldrig efter midsommar då växterna behöver tiden efter midsommar för att invintra.

Några av trädgårdens surjordsplanteringar.

Skogen blev vår trädgård

När vi flyttade in på Hagtorpet julen  -98 fanns ingenting som man kunde kalla trädgård. Den senaste ägaren hade haft vildsvinsfarm där vildsvinen kunde ströva fritt inom ett inhägnat område, stängslet gick nästan fram till huset. Nedanför huset fanns ett litet område som var klippt, allt annat var igenvuxet.

Vi började klippa och röja allt sly som fått växa fritt och satte upp ett staket för att i någon mån markera var naturen börjar och tomten slutar. Vi skaffade fem baggar och inhägnade deras betesmark. Här hade de ett fint liv och höll växtligheten nere, i ladugården fick de tak över huvudet. Men baggar blir gamla och sjuka och en efter en fick de komma till baggarnas himmel med veterinärens hjälp, de två sista fick somna in tillsammans. Jag saknar dem...

När vi sitter på altanen är det här vad vi ser, öppna landskap. Vi klipper området utanför staketet en gång om året för att hålla det öppet.

På andra sidan, där vägen till huset går gick viltstängslet ända fram till vägen. Där hade naturen fått bestämma under årtionden och växtligheten bestod mest av asp, rönn och gran och örter som klarar av att leva i en sådan natur. Några gamla äppelmadamer som någon planterat för länge sedan hade lyckats överleva i skogen. Det var här som trädgården började en gång med några rabatter där jag sådde ringblommor vid vägkanten.

I dag ser framsidan av trädgården ut såhär, den är omgjord några gånger. Jag läste massor av glassig trädgårdslitteratur men saknade både erfarenhet och kunskap om hur växter beter sig och hur man planterar. Alla råd är inte goda...

En av ingångarna till trädgården

..och en annan ingång, de gamla äppelmadamerna finns fortfarande kvar, vackra i sitt åldrande.

Hosta miniatyrer

Hosta släktet är stort och det kommer ständigt nya varianter på denna användbara växt. Här i trädgården finns många hostor och det blir några nya varje säsong, absolut en av favoriterna i trädgården. Många blir stora, kanske alltför stora om det är ont om plats men man behöver inte avstå från hostor på grund av utrymmesbrist, då kan man välja miniatyrer som är precis lika vackra och variationsrika, bara några nummer mindre. Jag är lycklig nog att inte ha drabbats av spansk skogssnigel ännu, hostor är attraktiva för sniglar och tuggade hostor gör ingen människa glad.

I Mouse gruppen finns många trevliga hostor, alla miniatyrer.

Gräs och annat grönt

Jag gillar prydnadsgräs, många av gräsen har en speciell, distinkt form och deras grönska har en dämpande effekt i trädgården. Har under åren planterat många vackra gräs men de stora gräsens paradtid kommer lite senare på säsongen, de behöver lite längre tid att växa till sig.

Hakonegräset Haconechloa macra `Aureum´ har ett speciellt växtsätt som man kan använda sig av. Det vänder sig gärna mot ljuset och då får man fram den här effekten.

Carex caryophyllea `The Beatles´ skuggstarr gör skäl för sitt namn. Tuvbildande med långa, smala blad som vänder sig efter vinden, en riktig kalufs som behöver en ordentlig frisering på våren. Bäst kommer det till sin rätt som solitär på grusigt underlag. Starrgräs expanderar mer än gärna och detta gräs bildar rotsystem som en tjock, ogenomtränglig filt. Behöver en rotspärr eller så får man vara flitig med att skära in det. Går det in i andra växters rotsystem blir det besvärligt.

 Vackra dvärgbarrväxter finns det gott om, här är en av dem Abies koreana `Icebreaker´ en koreagran ympad på stam. Den har skruvade barr som är silvriga på undersidan, behöver sol för att det silvriga skall framträda, annars blir den mera grön.

Ett annat gräs som funnits länge i trädgården är Arrhenatherum elatius bulbosum `Variegatum´ vitbrokig pärlhavre. Ett lättodlat och vackert gräs som inte sprider sig. Återkommer troget på sin plats varje år, lätt att dela om man så önskar. Här framför blommande saxifragor i kvällssol.

Taklökstavlorna blommar, lite tråkigt för den blommande rosetten dör efter blomningen och då får man pilla ner en ny taklök som ersättare.

En blommande växt skall väl få vara med i inlägget, det är den förtjusande lilla Rhodohypoxis baurii rosenblund som blommar i sina krukor hela sommaren. Den är inte härdig här så den bör tas in när frosten kommer. Bara att ställa krukorna svalt och frostfritt under vintern, den vissnar ner och behöver inget vatten under viloperioden. I mars tar jag fram dem i rumstemperatur och flyttar ut dem när frostrisken är över.

Nu är det klippt!

Jag har aldrig varit duktig på beskärning och alldeles för feg för att klippa och putsa det nödvändiga på träd, buskar och städsegröna växter. Men våra trädgårdsvänner, Gunnar och Wivianne har ingjutit lite mod i mig och jag har sett hur vackert det blir när man beskär på rätt sätt och vid rätt tidpunkt.
Stamma upp träd brukar jag göra men ibland krävs det lite mera.

De senaste veckorna har sekatören fått arbeta ordentligt, silverpäronträdet som jag bar på någon sorts illusion om att det får växa som det vill har nu fått en rejäl beskärning så nu kan man passera under det igen.

Den lilla vintergröna busken Iberis sempervirens vinteriberis har jag försiktigt putsat på tidigare men nu klippte jag in den ordentligt. Den hade blivit för stor och höll inte avståndet till andra växter, dessutom blir den både tätare och vackrare efter beskärning. En fin liten växt förövrigt, lämplig för väldränerat stenparti.

Linnéa borealis

Barndomsminnen....vid vår sommarstuga vid kusten i finländska Österbotten växte linnéan på öppna platser men skuggad av granskogen. Den som en gång böjt knä och stoppat näsan i en blommande linnéa glömmer aldrig den milda mandelblomsdoften som stiger upp från den lilla, städsegröna busken. Jo, den räknas faktiskt som en dvärgbuske, tillhör familjen kaprifolväxter.

Ett spontaninköp i våras när jag såg den vid Linuddens plantskola. Den är inte alldeles enkel att etablera i en konstgjord miljö , den har ganska speciella krav på växtplats men nu råkade jag ha precis en sådan plats där den lilla linnéan kanske kunde trivas. Surjord som aldrig får torka ut och ett strilande, milt solljus genom trädkronornas skyddande tak, stubbar som den kan klättra på.

Platsen är något för solig men med denna molniga sommar ser det ut som om den lilla linnéan trivs och brer ut sig. Den storbladiga Magnolia `Swede made´ som är planterad intill kommer att så småningom skänka tillräcklig skugga med sina stora blad.

Mossan skimrar..

..när kvällssolen sänker sig över trädgården. 

Guckosko Cypripedium

Cypripedium x reginae `Ulla Silkens´

I oktober 2009 anordnade föreningen Trädgårdsamatörerna i Eskilstuna en föreläsning om orkidéer. Föredragshållare var Svante Malmgren från Lidaforsgården, troligen vårt lands främste kännare av dessa exotiska växter.

Här kan man läsa om arbetet med att föröka orkidéer artificiellt.

Trots att det är så länge sedan har jag fortfarande föreläsningen i starkt minne, några oerhört fascinerande timmar tillsammans med en färgstark och kunnig föreläsare. Vi var inte många åhörare i publiken vilket kanske beror på att många bär på fördomar om att odla orkidéer i  trädgårdarna, jag var en av dem. Jag kom hem med den lilla rotbiten av C. `Ulla Silkens´ som då var tre år. Hybriden är framtagen av framtagen av Svante Malmgren och är förmodligen den mest odlade guckoskon i svenska trädgårdar, uppkallad efter hans fru. Den anses vara härdig i hela landet, det är inte kylan som är fienden utan vinterblötan, väldränerat är vad som gäller om den skall trivas. Jag täcker plantan med tegelpannor, upphöjt med några stenar, inför vintern.

 

Det förekommer en omfattande illegal handel med orkidéer där giriga människor gräver upp fridlysta plantor och säljer vidare till skyhöga priser. Som konsument bör man vara uppmärksam på växters ursprung och inte stödja hänsynslösa profitörer som struntar i om växterna utrotas i sina naturliga miljöer. Vår eminente föreläsare var starkt engagerad i det arbetet, både nationellt och internationellt. Hans verksamhet med att föröka orkidéer i laboratorium är en del i det arbetet, att tillhandahålla och sprida legalt framtagna växter och göra dem tillgängliga till överkomliga priser i våra trädgårdar. Ökad tillgång motverkar illegal handel. Priserna kan förstås fortfarande upplevas som höga men det är omvårdnaden av plantan från frö till säljbar växt som kostar. 

Den lilla rotbiten jag kom hem med hösten 2009 blommade första gången i juni 2013 och har sedan dess troget återkommit varje år. Jag har fortfarande bara denna enda planta av guckosko, anledningen är inte ointresse utan snarare brist på lämplig växtplats. Det finns en outnyttjad yta i trädgården som skulle kunna passa, tänk att täcka ett ental kvadratmetrar med enbart orkidéer, en dröm god som någon! Svårare utmaningar har vi haft och drömmar tillhör i allra högsta grad trädgårdslivet.