I går röstade EU parlamentet igenom ett ödesdigert beslut för naturen, förnyelsebar energi skall öka och det skall ske genom ett större uttag av biobränslen från skogen. Beslutet kommer att leda till ökad avskogning över hela världen, efterfrågan på biobränslen är stor och här vinner återigen ekonomin över det sunda, långsiktiga tänkandet. Dessutom baseras beslutet på ett allvarligt feltänk, biobränslen likställs med förnyelsebara källor som sol- och vindkraft trots att vedeldning avger mer koldioxid till atmosfären än fossila bränslen.
Denna gamla stubbe, övervuxen med mossa, lavar och svampar betingar numera ett ekonomiskt värde sedan EU igår slog fast att även stubbar är förnyelsebara källor och kan omvandlas till biobränsle. Det finns inget som är så levande som ett dött träd eller en gammal stubbe i vår natur. Denna stubbe innehåller massor av liv, förutom den växtlighet den härbärgerar lever miljoner småkryp av den i dess olika stadier. Till slut har den förmultnat till jord, trädets sista bidrag till det som skall fortsätta att gro och växa i myllan. Om man förstår detta blir man full av respekt, ja, till och med vördnad över hur naturen under miljoner år utmejslat förutsättningar för liv, för den biologiska mångfalden som sägs vara mänsklighetens viktigaste resurs.
Det som skett i Sverige de senaste 50 - 60 åren skiljer sig inte från de regnskogsavverkningar som pågår på andra håll i världen. Den dominerande metoden är kalhygge, ibland kallad "den svenska modellen" där man hugger ner naturskogar och återplanterar med växtförädlade träd. Vi ser dessa monokulturer överallt, granplanteringar där alla träd är lika gamla och i samma storlek. Marken som den ursprungliga skogen växte på är svårt sargad och ett kalhygge avger koldioxid till atmosfären under många år framöver eftersom det mesta kolet ligger bundet i marken. När naturskog ersätts av granplantering har man även radikalt förändrat förutsättningarna för biologisk mångfald.
Över 80 procent av Sveriges skogar har huggits ned och ersatts med virkesåkrar. ( Källa; Mikael Karlson Konsten att hugga träd och ha skogen kvar) Den enda typ av skog som fortfarande har en gynnsam bevarandestatus är fjällbjörkskog där kalhyggen inte tillåtits. Med det nya beslutet som togs av EU igår kommer attackerna att komma även på de sista delarna av svensk skog. Halva Sveriges skogsareal är inte äldre än 25 år i snitt, en mycket kort tid för ett träd och för en natur att återhämta sig. En naturskog är full av liv, insekter, fåglar, däggdjur och även de som står högst i näringskedjan, våra rovdjur och rovfåglar. Alla har de en plats och en uppgift i ekosystemet och bidrar till den biologiska mångfalden, vi människor skulle nog kalla det för ett sinnrikt samarbete. Alla bidrar och allas bidrag behövs. Även det som sker under jorden har en stor betydelse för det som vi ser ovan jord. Svamparnas mycel finns överallt i jorden och är sammankopplade med trädens rötter, kallas att leva i symbios där båda är vinnare. Mycelet som är sammankopplat med trädens rötter levererar det som träden inte förmår, bryta ner berg, sand och grus till näring. Som tack får svamparna socker som träden producerar genom fotosyntesen. Under miljarder år har evolutionen skapat detta sinnrika system för överlevnad, ett system som brutalt avbryts vid ett kalhygge.
Den här sorgliga synen har vi nog alla sett, en högstubbe heter det. Vid kalhyggen är man skyldig att lämna några avkapade högstubbar, det kallas för "generell naturhänsyn" ett deprimerande monument över mänsklig dårskap. Tanken är att lämna lite livsutrymme kvar i den skändade marken och kanske kan en och annan solälskande insekt hitta livsbetingelser i den döda stubben men att kalla det för "generell naturhänsyn" är ett hån om något till all den död som kalhygget har åstadkommit.
Är detta ett pris vi vill fortsätta att betala? Det finns inget svar på den frågan, var och en måste själv ta ställning. Naturen med allt det liv som lever där är de som betalar för vår överkonsumtion och girighet, om man skall tala klartext. Ingen har hitintills betalat räkningen för vad det kostar, den kommer förstås men belastar generationer efter oss - om vi har tur.
God litteratur i ämnet ; Konsten att hugga träd och ha skogen kvar förf. Mikael Karlsson
