En timme av din tid och du vill förmodligen inte äta odlad fisk mera. Fiskodlingar är numera vanliga överallt i världen och detta är ett reportage om den mat som vi aningslöst tillreder och njuter av. Vi har ofta ätit lax men inte sedan i höstas när ett avslöjande reportage om fiskodling fick stor uppmärksamhet i media. Till och med gamla Monsantos gifter har fått nya användningsområden.
<
måndag 30 december 2019
torsdag 26 december 2019
En riktigt dålig idé!
Naturvårdsverket har skickat ut en remiss där man föreslår att det åter skall bli möjligt att jaga ekorre. Idén kommer från Jägarförbundet, en intresseorganisation som vill utvidga antalet bytesdjur.
Vår relation till ekorren i granen har historiskt varit allt annat än godhjärtad, vi har förföljt och jagat den lilla krabaten för att den förut ansetts som ett skadedjur i skogarna. Viss efterfrågan har det säkert funnits på både kött och päls under bistra tider men skadedjur? Själv har jag aldrig upplevt en endaste liten blomma, buske eller träd som stympats av ekorre.
Ekorrens föda består vintertid av frön från gran och tall och hasselnötter är godis för den lille gnagaren. Även svamp, olika insekter men också lavar och mossor duger gott och alla som matar vinterfåglar brukar få besök, solrosfrön tycks vara eftertraktade. Ekorren ha dock belastats med ett dåligt rykte som en plundrare av fågelbon. Nu verkar forskningen omvärdera ekorrens framfart som en boplundrare, det händer men är sällsynt. Detta har man konstaterat genom att analysera maginnehållet hos ett stort antal individer. Oavsett, moralism hör inte hemma i djurriket, djurens liv handlar om att hitta mat för dagen för att överleva och att fortplantera sig. Punkt.
Vi har varje vinter ett antal ekorrar här som besöker fågelmatningen. Jag brukar iaktta dem när de snabbt svingar sig mellan träden med den yviga svansen som reglerar balansen. Varje gång blir jag full av beundran över hur minsta lilla utrymme i naturen tas tillvara. Ekorren är ingen fågel som kan förflytta sig med vingarnas hjälp, den är en gnagare och borde vara marklevande men den har hittat en nisch, ett tomrum i naturen som den bemästrar till fullo. Inte ständig markkontakt men inte heller flygduglig för längre sträckor utan någonting där mitt emellan.
Naturvårdsverkets skrivelse är krystad, ekorren har varit fridlyst under 18 år och bedöms vara livskraftig i vårt land. Man beräknar att vi har ett bestånd på 200.000 individer och att populationen tillåter jakt, som om människan bör ingripa bara för att vi kan. Sedan blir det ännu värre, man framhåller värdet av köttet och pälsen. Då kan man fråga sig hur många ekorrar det krävs för en pälsjacka och självklart också vem som vill strosa omkring i vimlet, iklädd en päls av ekorrskinn?
Ekorrkött lär inte hamna på tallriken i hushållen och grillade ekorrburgare blir garanterat ingen succé på snabbmatställen. Detta är Jägarförbundets idéer men den stora allmänheten kommer aldrig någonsin att tillaga ekorre i en gryta på spisen.
Viltturism nämns också i sammanhanget som något att eftersträva. Ett annat ord för viltturism är troféjakt, att döda för det höga nöjets skull.
En riktigt dålig idé alltså.
Och som alltid är jag överens med Evert Taube "låt dom få leva, dom är ju så sköna"
Vår relation till ekorren i granen har historiskt varit allt annat än godhjärtad, vi har förföljt och jagat den lilla krabaten för att den förut ansetts som ett skadedjur i skogarna. Viss efterfrågan har det säkert funnits på både kött och päls under bistra tider men skadedjur? Själv har jag aldrig upplevt en endaste liten blomma, buske eller träd som stympats av ekorre.
Ekorrens föda består vintertid av frön från gran och tall och hasselnötter är godis för den lille gnagaren. Även svamp, olika insekter men också lavar och mossor duger gott och alla som matar vinterfåglar brukar få besök, solrosfrön tycks vara eftertraktade. Ekorren ha dock belastats med ett dåligt rykte som en plundrare av fågelbon. Nu verkar forskningen omvärdera ekorrens framfart som en boplundrare, det händer men är sällsynt. Detta har man konstaterat genom att analysera maginnehållet hos ett stort antal individer. Oavsett, moralism hör inte hemma i djurriket, djurens liv handlar om att hitta mat för dagen för att överleva och att fortplantera sig. Punkt.
Vi har varje vinter ett antal ekorrar här som besöker fågelmatningen. Jag brukar iaktta dem när de snabbt svingar sig mellan träden med den yviga svansen som reglerar balansen. Varje gång blir jag full av beundran över hur minsta lilla utrymme i naturen tas tillvara. Ekorren är ingen fågel som kan förflytta sig med vingarnas hjälp, den är en gnagare och borde vara marklevande men den har hittat en nisch, ett tomrum i naturen som den bemästrar till fullo. Inte ständig markkontakt men inte heller flygduglig för längre sträckor utan någonting där mitt emellan.
Naturvårdsverkets skrivelse är krystad, ekorren har varit fridlyst under 18 år och bedöms vara livskraftig i vårt land. Man beräknar att vi har ett bestånd på 200.000 individer och att populationen tillåter jakt, som om människan bör ingripa bara för att vi kan. Sedan blir det ännu värre, man framhåller värdet av köttet och pälsen. Då kan man fråga sig hur många ekorrar det krävs för en pälsjacka och självklart också vem som vill strosa omkring i vimlet, iklädd en päls av ekorrskinn?
Ekorrkött lär inte hamna på tallriken i hushållen och grillade ekorrburgare blir garanterat ingen succé på snabbmatställen. Detta är Jägarförbundets idéer men den stora allmänheten kommer aldrig någonsin att tillaga ekorre i en gryta på spisen.
Viltturism nämns också i sammanhanget som något att eftersträva. Ett annat ord för viltturism är troféjakt, att döda för det höga nöjets skull.
En riktigt dålig idé alltså.
Och som alltid är jag överens med Evert Taube "låt dom få leva, dom är ju så sköna"
lördag 21 december 2019
fredag 13 december 2019
Luciamorgon
En av de vackraste tolkningarna av Luciasången på svenska står Tomas Di Leva för. Ingen jag lyssnar på i vanliga fall men just denna hyllning till jungfrun från Syracusa som han framför med stor inlevelse är så oerhört vacker, tyvärr inte live. Luta dig tillbaka, njut av den sköna sången eller sjung med.
Sankta Lucia, ljusklara hägring,
sprid i vår vinternatt glans av din fägring.
Drömmar med vingesus under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.
Drömmar med vingesus under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.
Kom i din vita skrud, huld med din maning.
Skänk oss, du julens brud, julfröjders aning.
Drömmar med vingesus, under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.
Drömmar med vingesus, under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.
Trollsejd och mörkermakt ljust du betvingar,
signade lågors vakt skydd åt oss bringar.
Drömmar med vingesus, under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.
Drömmar med vingesus, under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.
Stjärnor som leda oss, vägen att finna,
bli dina klara bloss, fagra prästinna.
Drömmar med vingesus, under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.
Drömmar med vingesus, under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.
sprid i vår vinternatt glans av din fägring.
Drömmar med vingesus under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.
Drömmar med vingesus under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.
Kom i din vita skrud, huld med din maning.
Skänk oss, du julens brud, julfröjders aning.
Drömmar med vingesus, under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.
Drömmar med vingesus, under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.
Trollsejd och mörkermakt ljust du betvingar,
signade lågors vakt skydd åt oss bringar.
Drömmar med vingesus, under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.
Drömmar med vingesus, under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.
Stjärnor som leda oss, vägen att finna,
bli dina klara bloss, fagra prästinna.
Drömmar med vingesus, under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.
Drömmar med vingesus, under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.
onsdag 11 december 2019
Klockan klämtar för klimatet
Du hittar inte en enda klimatforskningsförnekare som håller i en brandslang säger den australiske brandsoldaten som i månader har kämpat mot de förödande bränder som nu härjar i Australien. Det har alltid brunnit i Australien men brandsäsongen i ett varmare och torrare klimat blir längre för varje år. Hittills i år har 2,2 miljoner hektar brunnit ner, människor har omkommit och många har förlorat sina hem. 2.000 koalor har brunnit upp och ingen vet hur mycket fåglar och däggdjur som fallit offer för elden.
https://www.sbs.com.au/news/it-s-demoralising-firefighters-warn-canberra-more-action-needed-on-climate-change-and-resourcing
Internationella naturvårdsunionen IUCN slår larm i sin rapport 2019 om det allvarliga läget för våra hav. Haven absorberar mängder av de koldioxidutsläpp som vi människor genererar och gör att haven försuras och hotar världens korallrev. Haven buffrar även värmen och vattnet blir varmare. Varmare vatten innehåller mindre syre och syret i haven minskar rekordsnabbt. Helt döda zoner i våra hav har fördubblats de senaste 50 åren och antalet områden med farligt låga syrenivåer har under samma period ökat från 46 till 700, viktiga ekosystem närmar sig kollaps.
https://www.iucn.org/news/marine-and-polar/201912/marine-life-fisheries-increasingly-threatened-ocean-loses-oxygen-iucn-report
I Madrid pågår just nu COP 25 där forskare från hela världen presenterar fakta om klimatförändringar och där världens ledare försöker komma överens om hur vi skall minska växthuseffekten på vår planet samt redogöra för vad man åstadkommit för att följa Parisavtalet som man undertecknat. Det gör trögt, minst sagt. I Amazonas fortsätter regnskogen att brinna och urinvånare som försöker skydda områden som är deras hem skjuts ner. Brasiliens president kallar Greta Thunberg för "snorunge" - en vuxen man, därtill ledare för ett stort land, landar med ett magplask i sandlådan.
Nobeldagen den 10 december som firas till åminnelse av Alfred Nobel ( 1833- 1896) är en stor dag i Sverige. Det är en hyllning till kunskap, forskning och vetenskap där människor som bidragit till avsevärda förbättringar för mänskligheten får både välförtjänt uppmärksamhet samt en ekonomisk belöning för sina bedrifter. Livslångt slit med många besvikelser på vägen får ett erkännande som för alltid skrivs in i historien. Jag kan inte tänka mig ett viktigare år än 2019 att hålla kunskapens fana högt och likt brandsoldaten i Australien såg jag inte skymten av någon vetenskapsförnekare under det lång TV sända firandet. Hur kommer det sig att ingen hittills lyckats bevisa att klimatvetenskapen har fel? Den person som i god vetenskaplig ordning kan bevisa att klimathotet är felaktigt, att världens samlade klimatforskare har missuppfattat eller ljugit om sina slutsatser om klimatförändringarna skulle uppnå en ära som förmodligen ingen människa i historien någonsin tidigare fått uppleva.
Den polska författarinnan och nobelpristagaren i litteratur Olga Tokarczuk ges ingen uppmärksamhet i sitt hemland av den statliga televisionen när hon får ta emot Nobelpriset, ett straff förmodar jag för att hon skrivit böcker som inte faller i god jordmån.
Världen framställs idag på ett bedrägligt sätt men vi har känt till koldioxidens värmande effekt på vårt klimat under mer än 30 år. För varje år som går har kunskapen förfinats och vi vet att det inte handlar om naturliga variationer eller solens aktivitet. Det är hur enkelt som helst att ta reda på och solens inverkan på vårt klimat har länge varit möjlig att mäta.
Klimathotsförnekare är inte intresserade av svaren och ställer ändlösa frågor om nya detaljer och kallar människor som sätter sin tilltro till vetenskap för alarmister och kommunister. Om det saknas kunskap går det utmärkt att ta hjälp av dem som besitter den kunskapen. Vi har ett ansvar inför kommande generationer som är de som kommer att drabbas hårt om vi inte gör det vi kan för att mildra effekterna av vårt slöseri med jordens resurser.
Lever vi i fördumningens tidevarv? Jag skulle inte skriva under på den slutsatsen, vi har aldrig haft så mycket kunskap som vi har idag tack vare vetenskapen. Det är nu inte enbart klimatvetenskapen som är under attack, journalister är en yrkesgrupp som dagligen utsetts för hot och förakt på sociala medier. Vad gör det med vår demokrati om journalister inte längre orkar eller vågar skriva artiklar som inte faller nätkrigarna på läppen? Det är mänskligt att ge upp när tillvaron blir hotfull. Även domstolarnas rättskipning, myndighetsutövning och kulturen ifrågasätts.
Det finns ett mönster som inte går att ignorera. Högerpopulismen sprider sig över världen och hotar den demokrati som vi länge tagit för given. Även i vårt stabila välfärdsland är det inte längre en omöjlighet att vi vid nästa val kommer att ha ett högerpopulistiskt regeringsparti som förnekar klimatvetenskapen, som vill montera ned SVT och bestämma bibliotekens innehåll.
En nyligen utkommen bok" Hotet mot demokratin" skriven av journalisten Martin Gelin och professor emeritus i Nordamerikastudier Erik Åsard gör en skarpsynt analys om högerpopulismens framfart i Ungern, Polen och USA. Samtliga länders ledare är valda i demokratiska val men vägen till makten har ändrat karaktär. Inga fientliga arméer och vapenskrammel hotar våra gränser, fotsoldaterna på nätet gör jobbet. Förnekandet av klimatvetenskapen blir plötsligt mera begripligt.
"Man fyller informationsflödet med så många sensationella skandaler, så många motstridiga fakta och en så intensiv kakofoni av lögner, påhitt, halvsanningar och kontroverser, att en stor del av befolkningen inte längre kan skilja sant från falskt eller blir så avtrubbade att de slutar bry sig"
https://www.sbs.com.au/news/it-s-demoralising-firefighters-warn-canberra-more-action-needed-on-climate-change-and-resourcing
Internationella naturvårdsunionen IUCN slår larm i sin rapport 2019 om det allvarliga läget för våra hav. Haven absorberar mängder av de koldioxidutsläpp som vi människor genererar och gör att haven försuras och hotar världens korallrev. Haven buffrar även värmen och vattnet blir varmare. Varmare vatten innehåller mindre syre och syret i haven minskar rekordsnabbt. Helt döda zoner i våra hav har fördubblats de senaste 50 åren och antalet områden med farligt låga syrenivåer har under samma period ökat från 46 till 700, viktiga ekosystem närmar sig kollaps.
https://www.iucn.org/news/marine-and-polar/201912/marine-life-fisheries-increasingly-threatened-ocean-loses-oxygen-iucn-report
I Madrid pågår just nu COP 25 där forskare från hela världen presenterar fakta om klimatförändringar och där världens ledare försöker komma överens om hur vi skall minska växthuseffekten på vår planet samt redogöra för vad man åstadkommit för att följa Parisavtalet som man undertecknat. Det gör trögt, minst sagt. I Amazonas fortsätter regnskogen att brinna och urinvånare som försöker skydda områden som är deras hem skjuts ner. Brasiliens president kallar Greta Thunberg för "snorunge" - en vuxen man, därtill ledare för ett stort land, landar med ett magplask i sandlådan.
Nobeldagen den 10 december som firas till åminnelse av Alfred Nobel ( 1833- 1896) är en stor dag i Sverige. Det är en hyllning till kunskap, forskning och vetenskap där människor som bidragit till avsevärda förbättringar för mänskligheten får både välförtjänt uppmärksamhet samt en ekonomisk belöning för sina bedrifter. Livslångt slit med många besvikelser på vägen får ett erkännande som för alltid skrivs in i historien. Jag kan inte tänka mig ett viktigare år än 2019 att hålla kunskapens fana högt och likt brandsoldaten i Australien såg jag inte skymten av någon vetenskapsförnekare under det lång TV sända firandet. Hur kommer det sig att ingen hittills lyckats bevisa att klimatvetenskapen har fel? Den person som i god vetenskaplig ordning kan bevisa att klimathotet är felaktigt, att världens samlade klimatforskare har missuppfattat eller ljugit om sina slutsatser om klimatförändringarna skulle uppnå en ära som förmodligen ingen människa i historien någonsin tidigare fått uppleva.
Den polska författarinnan och nobelpristagaren i litteratur Olga Tokarczuk ges ingen uppmärksamhet i sitt hemland av den statliga televisionen när hon får ta emot Nobelpriset, ett straff förmodar jag för att hon skrivit böcker som inte faller i god jordmån.
Världen framställs idag på ett bedrägligt sätt men vi har känt till koldioxidens värmande effekt på vårt klimat under mer än 30 år. För varje år som går har kunskapen förfinats och vi vet att det inte handlar om naturliga variationer eller solens aktivitet. Det är hur enkelt som helst att ta reda på och solens inverkan på vårt klimat har länge varit möjlig att mäta.
Klimathotsförnekare är inte intresserade av svaren och ställer ändlösa frågor om nya detaljer och kallar människor som sätter sin tilltro till vetenskap för alarmister och kommunister. Om det saknas kunskap går det utmärkt att ta hjälp av dem som besitter den kunskapen. Vi har ett ansvar inför kommande generationer som är de som kommer att drabbas hårt om vi inte gör det vi kan för att mildra effekterna av vårt slöseri med jordens resurser.
Lever vi i fördumningens tidevarv? Jag skulle inte skriva under på den slutsatsen, vi har aldrig haft så mycket kunskap som vi har idag tack vare vetenskapen. Det är nu inte enbart klimatvetenskapen som är under attack, journalister är en yrkesgrupp som dagligen utsetts för hot och förakt på sociala medier. Vad gör det med vår demokrati om journalister inte längre orkar eller vågar skriva artiklar som inte faller nätkrigarna på läppen? Det är mänskligt att ge upp när tillvaron blir hotfull. Även domstolarnas rättskipning, myndighetsutövning och kulturen ifrågasätts.
Det finns ett mönster som inte går att ignorera. Högerpopulismen sprider sig över världen och hotar den demokrati som vi länge tagit för given. Även i vårt stabila välfärdsland är det inte längre en omöjlighet att vi vid nästa val kommer att ha ett högerpopulistiskt regeringsparti som förnekar klimatvetenskapen, som vill montera ned SVT och bestämma bibliotekens innehåll.
En nyligen utkommen bok" Hotet mot demokratin" skriven av journalisten Martin Gelin och professor emeritus i Nordamerikastudier Erik Åsard gör en skarpsynt analys om högerpopulismens framfart i Ungern, Polen och USA. Samtliga länders ledare är valda i demokratiska val men vägen till makten har ändrat karaktär. Inga fientliga arméer och vapenskrammel hotar våra gränser, fotsoldaterna på nätet gör jobbet. Förnekandet av klimatvetenskapen blir plötsligt mera begripligt.
"Man fyller informationsflödet med så många sensationella skandaler, så många motstridiga fakta och en så intensiv kakofoni av lögner, påhitt, halvsanningar och kontroverser, att en stor del av befolkningen inte längre kan skilja sant från falskt eller blir så avtrubbade att de slutar bry sig"
söndag 10 november 2019
Har naturen rättigheter?
En global rörelse sprider sig nu över världen som kräver att naturen ges rättigheter precis som FN en gång deklarerade mänskliga rättigheter. Konkret innebär det att naturen blir en juridisk person i domstol och att mänskliga intressen tvingas ta hänsyn till naturens intressen och behov.
När livet präglades av fattigdom, umbäranden och förfärliga arbetsvillkor trodde dåtidens stora tänkare att överskottet av människors arbete och uppfinningar så småningom skulle resultera i ett överskott som skulle gagna människorna. Mindre tid till förvärvsarbete skulle omvandlas till mera tid för familjen, ökad bildning eller kanske naturupplevelser, en valfrihet att berika livet. Men mänskliga drömmar om ett bättre liv kanaliserades av marknadskrafter och idag är shopping ett stort fritidsintresse. Allt vi konsumerar har sitt ursprung i naturen och vår västerländska livsstil hotar planetens ekosystem som vi är beroende av för vår överlevnad. Även våra sopberg som vi lämnar efter oss skall hanteras av naturens krafter. Den enda produkt som är miljövänlig är den som aldrig köps.
Naturen har aldrig kunnat hävda sig gentemot mänskliga intressen eftersom den saknar en röst och endast uppfattas som en resurs för mänskligheten som är till för att användas. Är det rimligt att kräva rättvisa för andra varelser än människan? Och vilka varelser kan då komma ifråga? De som vi uppfattar som gulliga, trevliga och ofarliga eller gäller en rättvisa även de som på något vis skrämmer oss eller inkräktar på våra liv?
Att betrakta naturen som ett objekt präglar starkt vår kultur och detta är nya tankar som i högsta grad är revolutionerande. De som förordar detta tankesätt menar att de juridiska rättigheterna inte är det viktigaste utan ett medel att förändra vår inställning till naturen och vår egen roll i världen.
Ursprungsbefolkning i olika delar av världen har aldrig anammat denna syn på naturen, inte våra samer i Norden heller. Det säger en hel del om hur den moderna människan har avskärmat sig från naturen, kunskapen om naturens betydelse för våra liv på jorden lämnar mycket övrigt att önska. Det är lätt att förstöra det vi inte förstår och värdera det vi förstår.
I mars 2017 fick floden Whanganui på Nya Zeeland status som juridisk person. Det var första gången i mänsklighetens historia. Sedan dess har bl.a delar av regnskogen i Colombia och några andra objekt i världen tilldelats denna rättighet.
Jag vet inte om denna sympatiska idé kan vara en väg och en motkraft till hur vi hittills behandlat allt levande på vår planet, vi är ju grenen vi sitter på och som blir allt svagare för varje år. Det är inte ett alternativ att fortsätta som förut, det finns hur mycket varningssignaler som helst att den vägen inte längre är framkomlig.
Ett svenskt nätverk för naturens rättigheter http://www.lodyn.se/naturens-rattigheter/
Vad tycker du? Har naturen rättigheter?
tisdag 5 november 2019
Med siktet inställt på miniatyrerna
Mossor och lavar Lichenes finns överallt, i alla miljöer på jorden från ökenområden till permafrostens eviga kyla. På de högsta fjälltopparna är de är de enda växter som härdar ut. Lite förenklat så är lavar torktåliga och anpassade till soliga miljöer medan mossorna föredrar skugga och fukt.
Många lavar växer på träd men skadar inte träden. Lavar ger skydd åt många insekter och det vet våra småfåglar, det är skälet till att vi ofta ser fåglarna på födosök bland trädens grenar.
Att identifiera lavar och mossor är nog ett livslångt lärande, därtill med lupp men jag tror att detta är brännmossa Cerotodon purpurea som lyser starkt i novembersolen.
Till ganska nyligen har vi trott att lavar är en dubbelorganism mellan en svamp och en alg som lever i symbios. Ny forskning visar att även bakterier är involverade och möjligen två svampar.
En skön blandning av olika lavar och mossor på en hög sten. Mossor är till skillnad från lavar, gröna växter. De saknar rötter och tar upp näring och vatten till cellerna genom bladen från regn, dagg och dimma.
En filtlav ur släktet Peltigera någon närmare bestämning törs jag mig inte på.
Okända svampar i mossan, växer i trädgården på stenarna.
Mossor sprider sig med sporer, här björnmossans sporkapslar som växer på torvblocken i trädgården.
Någon av alla förekommande bägarlavar ur släktet Cladonia, de är så små så man knappt upptäcker dem om man inte stannar till. Det röda är fruktkroppar som bildas nu på hösten.
En annan filtlav ur släktet Peltigera en snygg sak där den växer i mossan.
En vacker dag som idag lyser mossornas sporkapslar i novembersolens ljus, det är vackert om man ger sig tid att inte bara se utan även att iaktta dessa miniatyrer i vår natur. Tyvärr är vårt moderna skogsbruk inte skonsamt mot skogens marklevande organismer. En del lavar tål inte kalhyggen och försvinner ur miljön, mossorna behöver trädens kronor som tak mot uttorkande sol och vind.
Många lavar växer på träd men skadar inte träden. Lavar ger skydd åt många insekter och det vet våra småfåglar, det är skälet till att vi ofta ser fåglarna på födosök bland trädens grenar.
Att identifiera lavar och mossor är nog ett livslångt lärande, därtill med lupp men jag tror att detta är brännmossa Cerotodon purpurea som lyser starkt i novembersolen.
Till ganska nyligen har vi trott att lavar är en dubbelorganism mellan en svamp och en alg som lever i symbios. Ny forskning visar att även bakterier är involverade och möjligen två svampar.
En skön blandning av olika lavar och mossor på en hög sten. Mossor är till skillnad från lavar, gröna växter. De saknar rötter och tar upp näring och vatten till cellerna genom bladen från regn, dagg och dimma.
En filtlav ur släktet Peltigera någon närmare bestämning törs jag mig inte på.
Okända svampar i mossan, växer i trädgården på stenarna.
Mossor sprider sig med sporer, här björnmossans sporkapslar som växer på torvblocken i trädgården.
Någon av alla förekommande bägarlavar ur släktet Cladonia, de är så små så man knappt upptäcker dem om man inte stannar till. Det röda är fruktkroppar som bildas nu på hösten.
En annan filtlav ur släktet Peltigera en snygg sak där den växer i mossan.
En vacker dag som idag lyser mossornas sporkapslar i novembersolens ljus, det är vackert om man ger sig tid att inte bara se utan även att iaktta dessa miniatyrer i vår natur. Tyvärr är vårt moderna skogsbruk inte skonsamt mot skogens marklevande organismer. En del lavar tål inte kalhyggen och försvinner ur miljön, mossorna behöver trädens kronor som tak mot uttorkande sol och vind.
tisdag 29 oktober 2019
Nattfrost, pilfinkar, en ekorre och en mus.
Det gamla äppelträdet bestämde sig till slut för att släppa sina löv, nattens frost var en tydlig signal att nu är det dags för vintervilan.
Denna okända Chrysanthemum som inte ger upp i första taget fick också en knuff av kylan och lade sig horisontellt, nu är det hösten som bestämmer.
Massor av rönnbär i år och hoppas att sidensvansen Bombycilla garulus inte kan motstå de lysande bären när den passerar på sin väg söderut. I Bondepraktikan kan man läsa att mycket rönnbär betyder en kall vinter men tyvärr, rönnen kan inte veta något om framtiden, däremot om det som varit.
Tuvrör Calamagrostis acutiflora `Overdam´ lyser fint i morgonsolen
När vi flyttade hit ut för över tjugo år sedan var pilfinken Passer montanus en ständig vintergäst. En relativt stor flock av dessa blygsamma fåglar valde att tillbringa vintern hos oss. Varje morgon satt de ivrigt konverserande i den gamla spireabusken, till synes helt oberörda av den bistra vinterkylan. Jag har alltid varit förtjust i dessa något gråa och oansenliga små fåglar som ingen riktigt lägger märke till. För ett antal år sedan försvann de och jag har saknat dem.
Nu är de tillbaka och jag är så glad, en relativt stor flock pilfinkar har landat här och jag matar dem för jag vill gärna tillbringa vintern i deras sällskap. De äter inte nötter men talgbollar och solrosfrön verkar vara en basföda vintertid, mycket trevliga fåglar.
Ekorren är alltid vaken där det serveras nötter, det är godis för en liten ekorre
Under en sten bor musen som också är framme när det vankas mat. På landet finns det möss och jag har inga problem med det, vi kan samsas om utrymmet. Förmodligen en alldeles vanlig skogsmus som också vill smaka på de goda nötterna. De lever sina liv i ständig rädsla, det är nästan sorgligt att se hur rädda de är, minsta rörelse och den är borta. Men idag fick den del av nötterna utan att mista livet och i morgon är en ny dag.
onsdag 23 oktober 2019
Sisyfos på Hagtorpet
Just nu känner jag mig som den stackars Sisyfos som hamnade i onåd hos överguden Zeus och tvingades baxa stenen uppför berget om och om igen för att den rullade ner varje gång.
Jag rullar inga stenar men jag plockar löv, om och om igen. Under det massiva lövtäcket finns stenlagda gångar som inte längre syns.
I rabatterna får löven ligga kvar men gångarna vill jag gärna befria från löven innan snön kommer.
Här under lövtäcket växer en hel del städsegröna växter, bland annat ljung. De måste befrias från allt nedfall för de är beroende av ljus och vill inte hamna i helmörker under vinterhalvåret.
Hosta `Empress Wu´ har varit grann i år men nu har hon gett upp och skall klippas ner inför vintern. Jag klipper ner perenner så mycket jag orkar innan vintern, det klarar de utmärkt och det underlättar när vårarbetet sätter igång.
Vi har planterat en hel del träd i trädgården under årens lopp och så har vi hela den omgivande skogen som byter skepnad på hösten. Och träden växer och producerar mera löv för varje år.
Gentiana sino-ornata höstgentiana planterad i en stubbe. De flesta av mins höstgentianor har torkat bort men just dessa tycks ha ha hittat fukt någonstans långt ner i stubben och överlevt.
Renplockat för en dag sedan, komposterna är överfulla men vi har gott om plats i utkanterna dit vi kan tippa avfallet. Tyvärr blir det också en attraktiv plats för vildsvinen att böka runt i.
Även de mossbeklädda stenarna bör befrias från lövtäcket innan vintern. Mossan behöver ljus och förmultnar i mörker. Som synes återstår en del arbete innan det är dags att säga tack och adjö till trädgårdsåret 2019.
Jag rullar inga stenar men jag plockar löv, om och om igen. Under det massiva lövtäcket finns stenlagda gångar som inte längre syns.
I rabatterna får löven ligga kvar men gångarna vill jag gärna befria från löven innan snön kommer.
Här under lövtäcket växer en hel del städsegröna växter, bland annat ljung. De måste befrias från allt nedfall för de är beroende av ljus och vill inte hamna i helmörker under vinterhalvåret.
Hosta `Empress Wu´ har varit grann i år men nu har hon gett upp och skall klippas ner inför vintern. Jag klipper ner perenner så mycket jag orkar innan vintern, det klarar de utmärkt och det underlättar när vårarbetet sätter igång.
Vi har planterat en hel del träd i trädgården under årens lopp och så har vi hela den omgivande skogen som byter skepnad på hösten. Och träden växer och producerar mera löv för varje år.
Gentiana sino-ornata höstgentiana planterad i en stubbe. De flesta av mins höstgentianor har torkat bort men just dessa tycks ha ha hittat fukt någonstans långt ner i stubben och överlevt.
Renplockat för en dag sedan, komposterna är överfulla men vi har gott om plats i utkanterna dit vi kan tippa avfallet. Tyvärr blir det också en attraktiv plats för vildsvinen att böka runt i.
Även de mossbeklädda stenarna bör befrias från lövtäcket innan vintern. Mossan behöver ljus och förmultnar i mörker. Som synes återstår en del arbete innan det är dags att säga tack och adjö till trädgårdsåret 2019.
måndag 14 oktober 2019
Kan jag bli vän med tekniken?
Den frågan törs jag inte besvara men jag försöker förbättra mina kunskaper, jag har gått en fotokurs i höst och har en gång kvar. Det har varit oerhört givande men jag kan bara konstatera att teknik inte är min bästa gren i livet men det visste jag i och för sig redan tidigare.
Men med envishet kan man komma en bit på väg, min nya kamera är en fantastisk manick men den kräver mycket av den som vill hantera den, det är jag som skall ge instruktionerna för att den skall göra sitt bästa. Min målsättning är inte särskilt hög men jag vill känna att jag gör små framsteg hela tiden och inte stagnerar fullständigt. Just nu räcker det gott för mig.
Hösten är en fantastisk tid med alla färger och förändringar som sker i naturen just nu. Vi har endast haft några nätter med lite frost men det blir startsignalen för naturen. Den gamla höstastern är alltid sist med att blomma och den bryr sig inte om några frostnätter, bara skakar av sig obehaget och blommar vidare, en god egenskap även för oss tvåbenta varelser.
Även frostigt ogräs i naturen kan bli vackert genom kamerans ögon en morgon när solen tittar fram. Inget som man fäster blicken på i vanliga fall men just då, i ett kort ögonblick blir det attraktivt. Duktiga fotografer hittar alltid spännande motiv och det är en svår konst att lära sig.
Vackra vyer i naturen finns det gått om just nu
Och så har jag ju mina små vänner i trädgården, stannfåglarna som gör sig redo för de utmaningar en lång och kall vinter innebär. Jag brukar inte börja vintermatningen så här tidigt men för att fånga dem på bild krävs något i matväg. Nötter är gott!
En genomvåt talgoxe Parus major satt och putsade sig på en gren efter en regnig natt. Noterar att talgoxen verkar vara den vanligaste fågeln här nu i höst, i fjol var det blåmesen som var dominerande.
Men med envishet kan man komma en bit på väg, min nya kamera är en fantastisk manick men den kräver mycket av den som vill hantera den, det är jag som skall ge instruktionerna för att den skall göra sitt bästa. Min målsättning är inte särskilt hög men jag vill känna att jag gör små framsteg hela tiden och inte stagnerar fullständigt. Just nu räcker det gott för mig.
Hösten är en fantastisk tid med alla färger och förändringar som sker i naturen just nu. Vi har endast haft några nätter med lite frost men det blir startsignalen för naturen. Den gamla höstastern är alltid sist med att blomma och den bryr sig inte om några frostnätter, bara skakar av sig obehaget och blommar vidare, en god egenskap även för oss tvåbenta varelser.
Även frostigt ogräs i naturen kan bli vackert genom kamerans ögon en morgon när solen tittar fram. Inget som man fäster blicken på i vanliga fall men just då, i ett kort ögonblick blir det attraktivt. Duktiga fotografer hittar alltid spännande motiv och det är en svår konst att lära sig.
Vackra vyer i naturen finns det gått om just nu
Och så har jag ju mina små vänner i trädgården, stannfåglarna som gör sig redo för de utmaningar en lång och kall vinter innebär. Jag brukar inte börja vintermatningen så här tidigt men för att fånga dem på bild krävs något i matväg. Nötter är gott!
En genomvåt talgoxe Parus major satt och putsade sig på en gren efter en regnig natt. Noterar att talgoxen verkar vara den vanligaste fågeln här nu i höst, i fjol var det blåmesen som var dominerande.
Ha en trevlig vecka och njut av den vackra och färggranna naturen!