Marktäckare

I så gott som all trädgårdslitterarur kan man läsa det "goda rådet" att plantera marktäckare för att hålla ogräset stången och slippa rensa.

Jag håller inte med - och jag har alltid varit försiktig med marktäckare. Ogräsrensning utgör en mycket liten arbetsinsats här i trädgården. Anledningen är det noggranna underarbetet och att all jord med rotogräs grävs bort och får hamna som utfyllnad någon annanstans - det lönar sig inte att fuska. Det får inte bli kvar några rötter får det leder alltid till ett evigt rensande. Det kräver en ordentlig och ganska tråkig arbetsinsats när man anlägger nya rabatter men på sikt är det verkligen arbetsbesparande.  Den nya jorden som fylls på bör förstås också vara fri från rotogräs. Fröogräs kan man aldrig komma undan helt och hållet men de är oftast väldigt enkla att ta bort. De sticker upp tidigt på våren efter de första vårregnen och gör man då en genomgång av rabatterna så brukar det hålla sig fint under resten av säsongen.

Nu tillhör jag också dom som gillar att se jord mellan växterna. Jag vill gärna att varje växt skall få ett nödvändigt livsutrymme  för att synas och komma till sin rätt, jag tycker det ger ett harmoniskt intryck men det är förstås en fråga om tycke och smak och om utrymme. Sedan är det en annan femma att jag inte alltid hinner med att dela de växter som vill ta över för mycket.

När det gäller plantering av marktäckare är det speciellt viktigt att marken är ogräsfri för det blir svårrensat när marktäckarna tar över. I mina öppna jordar ser jag direkt om ett maskrosfrö slagit rot och det är enkelt att ta bort innan maskrosen hunnit växa för djupt med sin pålrot. Får man inte bort hela roten kommer den obönhörligen tillbaka.

Flocknävan Geranium macrorrhizum rekommenderas ofta som marktäckare men då bör man veta att växten är allelopatisk. Den bedriver en s.k. kemisk krigsföring som försvar vilket hindrar andra växter att utvecklas. Visst kan man plantera flocknäva om man väljer platsen noggrant men inte i rabatter med andra växter.

Jodå, några marktäckare har jag allt, t.ex. denhär Galium odoratum - myskmadra. Den är vacker med sin intensiva och fräscha grönska och de doftande blommorna som kommer i maj.

Här är den planterad i utkanten av en rabatt där jag kommer åt att tukta den när den brer ut sig. Den får absolut inte växa in i någon annan växt för myskmadrans rotsystem blir som en tät, tät matta och är omöjlig att sedan få bort utan att skada andra växter. Stenläggningen hindrar inte myskmadran, den slår sin rotskott mellan stenarna. Två till tre gånger per säsong brukar jag skära in den.

Jag har också en rödbladig revsuga som täcker en liten slänt på baksidan av dammen. Där är den funktionell men marktäckare slutar inte att växa där vi själva tycker att gränsen går utan fortsätter sin utbredning så länge det finns något att växa i. Revsugan växer ut i omkringliggande gångar så den kräver en del arbete för att hållas på plats. Inte alldeles lätt att få upp rötterna i sanden mellan gångarna, rotsystemet går djupt.

I vilket fall som helst är marktäckare inte arbetsbesparande utan kan bli lika stora bekymmer som ogräsrensning och många gånger kan det vara svårare att få bort marktäckare än att rensa ogräs.