Stararna...

...har nu fullgjort sin uppgift för i år. I morse när jag kom ut hörde jag dem, alla vilsna och hungriga ungar som fladdrade omkring bland buskarna med stora svårigheter att flyga. Ett skränande utan dess like när alla hungriga ungar ropar efter mat och föräldrarna flyger i skytteltrafik för att mata sin avkomma.

Denna högljudda cirkus pågår endast ett dygn och sedan är de borta tills nästa vår igen.

Det händer alltid den 6 juni och trots den sena och kalla våren så håller de sin tidtabell exakt på dagen.

När jag stod på altanen och lyssnade på stararna fick jag se något jag aldrig sett förut - en mård springande rakt över gräsmattan och ovanför den flög skränande och varnande starar i en stor flock.

De vet, fråga mig inte hur, men mården är ett riktigt rovdjur som mer än gärna plundrar fågelbon.

De nya holkarna vi satte upp i våras hade alla bosättare - roligt att det passade herr och fru Stare!

Lite vemodigt känns det allt och jag saknar alltid dessa trevliga fåglar som under snart en månad gått här och pickat i gräsmattorna.