En vinterpromenad på Hagtorpet

I dag tog jag en promenad på Hagtorpet - solen sken och de senaste dagarnas tunga och fuktiga dimma har ersatts av en torr och klar luft men det är fortfarande plusgrader fast december lider mot sitt slut.

De senaste vintrarna har det varit omöjligt att ta sig fram här på grund av de stora mängder snö som legat på åkrarna. Vädret är sig inte likt, det är alldeles för varmt och den varma luften matar på med stormvindar som avlöser varandra. Idag håller sig vinden lugn och det är magiskt tyst i naturen. Det enda  som hörs är nötskrikornas kraxande i träden. I morse hörde jag jakthundars skall långt borta men det räcker för att skrämma bort rådjuren som annars brukar beta här, det enda jag ser är de färska spåren i den blöta marken efter rådjur och älg.

Vi är stadsmänniskor ursprungligen och kan inget om jordbruk så marken är utarrenderad till någon som kan, en grannbonde som odlar och brukar marken som den skall brukas - ekologiskt. Numera är jag van men människor som kommer hit märker att någonting är annorlunda - tystnaden! Inget trafikbrus, inga ringsignaler, ingen reklammusik, absolut inget annat än de ljud som naturen själv frambringar.

Genom skogen och åkrarna rinner det som kallas vattengraven, jag vet faktiskt inte varför det kallas grav. Oftast är graven fylld med vatten som strömmar fint på sin väg mot Mälaren men under riktigt torra somrar kan den torka ut. På vårarna är den välfylld efter snösmältningen och det händer att gräsänder bygger sitt bo vid vattnet. På våren blommar Tussilago och kabbeleka vid kanterna och täcker det gråa fjolårsgräset med lysande gult.

Vatten är liv och denhär graven försörjer skogens djur med nödvändigt vatten, när det fryser blir det bekymmersamt för djuren. Denhär gamla stenbron binder ihop åkrarna och den används av djuren som förflyttar sig men  den håller utmärkt även för tunga  maskiner som krävs för att bruka jorden. Den är gammal och jag önskar jag visste vem som en gång byggde den, stenarna sitter perfekt och varken tiden, tjälen eller vattnet har förmått rubba den.

 

Även under vintern finns det innevånare som drar nytta av vattnet, det bor nämligen bävrar i vattengraven. Han som arrenderar marken brukar tvingas rensa den någon gång varje vinter för bävern bygger fördämningar som till slut får stopp på flödet och vattnet svämmar över på åkern om inget görs.  Jag såg att den nyss rensats men bävern klarar sig gott i det milda vädret.

En skön promenad såhär i slutet av december och nu blir det Tour de Ski på televisionen.