Något om växternas vetenskapliga namn

Paeonia suffruticosa `Hinun´

Enkelt uttryckt kan man säga att naturen skapar arter och hybrider är människans verk men ibland är  naturen involverad i spontana korsningar och då uppstår en s.k. naturhybrid. Det mesta av vad vi odlar i våra trädgårdar är hybrider som tagits fram av växtförädlare i syfte att framhålla någon speciell egenskap hos en växt.

Alla växter har ett namn som består av två namnled där det första namnet anger växtens släkte. Det skrivs alltid med stor begynnelsebokstav. Namnet kan vara beskrivande och berätta något om växten eller så har den fått namn av någon känd person. Vår vackra vildväxande Linnea har fått sitt namn efter Linne t.ex. medan en del namn helt saknar betydelse.

Det andra namnledet kallas för artepitet och anger vilken art inom växtsläktet som växten tillhör. Artepitetet skrivs alltid med liten bokstav som här på bilden Paeonia suffruticosa. Här hittar man ofta  nyttig information om växten såsom växtplats, kanske färg eller doft eller varför inte ursprung. Även tiden för blomning kan man hitta i artepitetet som exempelvis hos Primula veris.

Våra kommersiella växter har oftast numera även ett tredje namn som hos buskpionen på bilden. Det finns många varianter av buskpioner men endast en av  `Hinun´ vilket är ett skyddat namn och man skall vara säker på att det är just `Hinun´ man får när man köper denna planta. Det betyder att jag aldrig får kalla en frösådd planta av buskpionen för `Hinun´ utan vill jag föröka den och sälja den under sortnamnet är det vegetativ förökning som gäller. För att ytterligare komplicera saker och ting finns det något som heter Plant breeder´s right (PBR) - den som en gång förädlat växten äger också rättigheterna till allt som har med växten att göra.

Sortnamnet skrivs alltid med stor bokstav och med enkel apostrof. Där finns också nyttig information om växten att hämta, ett vanligt sortnamn är `Alba´ och då vet vi att blomman är vit, står det `Pumilus` eller `Nana´ kan vi inte förvänta oss någon snabbväxande, storvuxen planta utan en liten långsamväxande dvärg.

Det är inte alltid vi känner till samtliga namn på våra växter. Hostasläktet exempelvis är stort och rätt vanskligt att identifiera i efterhand. Hostor behöver delas med jämna mellanrum och man delar kanske gärna med sig eller säljer på växtmarknader av överskotten från trädgården. Då går det alldeles utmärkt att namnge växten med Hosta sp (species) . Då har man angett släktet men arten är okänd.

Växternas svenska namn skrivs alltid med liten bokstav om det inte står först i meningen.

Dessa grunder har man praktisk nytta av när man inhandlar växter och planerar trädgården och är inte svårt att lära sig - ingen överkurs om man vill hålla på med trädgård. Vill man fördjupa sig blir det mer komplext och där är mina kunskaper för bristfälliga för att sättas på pränt.