Veckans stora nyhet från trädgårdsvärlden var uppgiften om att man hittat miljögiftet PCB samt kadmium, koppar och zink i plastförpackad trädgårdsjord.
Jag förstår inte varför denna nyhet väckte sådan uppmärksamhet i medierna. Lever vi i någon fantasivärld där vi tror att allt är så noga kontrollerat och analyserat att det inte förekommer hälsovådliga och skadliga ämnen i vår närhet?
En nitisk miljöinspektör i en kommun fick för sig att analysera innehållet i trädgårdsjorden från tio olika producenter. I några säckar hittades förhöjda halter av PCB samt tungmetallerna kadmium, koppar och zink.
PCB förbjöds för mer än trettio år sedan på grund av dess giftighet för människor och natur samt att den är en svårnedbrytbar kemisk produkt. Det innebär att våra marker och vattendrag innehåller detta miljögift, det försvinner inte från vår natur och dessutom läcker det fortfarande ut PCB från byggnationer där det användes en gång i tiden. PCB och DDT var de miljögifter som en gång höll på att utrota havsörnen från vår natur. Gifterna bryts inte ner utan anrikas i hela näringskedjan där de stora rovdjuren tillsammans med människan är toppredatorer. Ett ämne definieras inte som miljögift om det inte kan upptas av växter och djur.
Tungmetaller är grundämnen och försvinner aldrig. Dessutom tillförs tungmetaller ständigt till vår natur genom förbränning av fossila bränslen, trafikutsläpp, konstgödsel, sopförbränning och gödsling med slam på våra åkrar. Metallerna sprids också med vinddrift och via våra vattendrag. I Sverige ställs numera hårda krav och reningstekniken har kraftigt minskat utsläppen från fabrikers skorstenar och avlopp men utländska utsläpp i form av kadmium och kvicksilver som kommer från kolförbränningen i Mellaneuropa kan vi inte göra något åt. Vår egen gruvhantering t.ex. orsakar läckage av metaller.
Träd tar upp tungmetaller när de växer men när vi eldar vår ved släpper vi ut metallerna i naturen igen.
Plastinpackad trädgårdsjord innehåller till största delen torv. Eftersom miljögifter och tungmetaller förr eller senare hamnar i våra vattendrag är det naturligtvis så att även torvmossar innehåller föroreningar. Har man inte kontrollerat råvaran så är risken stor att vår trädgårdsjord innehåller en koncentration av miljögifter och tungmetaller som inte är önskvärd.
Det finns ingen möjlighet att kontrollera alla produkter som säljs. Man hittar bara det man aktivt letar efter och lägg därtill cocktaileffekten när kemikalier reagerar med varandra så är det lätt att inse att kontroller inte är möjliga. Följaktligen får man lita på producenters egenkontroll och i dethär fallet har det uppenbarligen inte fungerat.
Vår jord och åkermark innehåller numera så mycket miljöskadliga ämnen så det finns inget som heter ekologisk jord, den existerar helt enkelt inte. Däremot finns det jord som är godkänd för ekologisk odling och den är garanterat inte gödslad med konstgödsel eller slam.
Hei og takk for informativt blogginlegg :-)
SvaraRaderaEn tankevekker som gjør meg enda mer bestemt på at jeg vil prøve å unngå sprøytemidler og kjemikalier i trädgården!
Ha en fortsatt riktig fin dag
Stein
Ett bra beslut Stein! Ingen liten trädgårdsägare kan förändra den globala kemikalieanvändningen som på sikt förstör vår jord och våra marker men i våra egna små täppor kan vi i alla fall hålla så giftfritt som möjligt. Den biologiska mångfalden av insekter och växter är det bästa skydd vi kan ha för våra trädgårdsväxter. Börjar man bespruta får man fortsätta i all oändlighet eftersom man skadar även allt som gör nytta i trädgården.
Radera