Så mycket bättre...

Ibland kan det vara trevligt att låta någon växt mjuka upp bland stengångarna men om man inte håller efter blir det förr eller senare tvärtom, lite stenar bland växtligheten. I går bestämde jag mig för att tukta krypkotulan Cotula squalida som som höll på att täcka hela gången.

Det blev några hinkar med uppgrävd kotula, en radikal minskning där jag endast lämnade kvar en liten del vid kanten av stenen, det som växer ovanpå stenen är krypflox. Det är tålamodsprövande att pillra bort rötterna mellan stenarna och det kommer säkert att dyka upp ett eller annat skott som jag inte fått bort.
.
Till vänster om stigen, bland stenarna, har jag en gång planterat in murrevan Cymballaria pallida. En söt, till synes blygsam, liten, krypande växt som blommar med små, vackra lilafärgade blommor. Men skenet bedrar, murrevan är aggressivare än det värsta ogräs och nästan omöjlig att få bort om den hunnit sprida sig. Den har tunna, vita rötter som går av så fort som man tar i dem och de går djupt trots växtens dvärglika utseende. Nu har jag grävt bort och sållat jorden från alla rötter jag kunde hitta och som tur var  hade den inte hunnit infiltrera omgivande växters rotsystem. Det kommer antagligen att titta upp nya skott så småningom men förhoppningsvis har jag försvagat den och nu gäller det att vara envisare än murrevan. Varje lite skott som visar sig skall tas bort på en gång.

VARNING FÖR MURREVA!

Lite trevligare blev det när grönskan reducerades och kanske något utrymme för plantering av någon annan växt med ett mer beskedligt uttryckssätt så småningom.