Här lyser amurkobrakallans frukter vackert i rabatten. Själva plantan mäktade inte med årets torra väderlek utan både blad och blommor vissnade ned ganska snabbt men trots det orkade växten producera sina vackra frukter.
Denna sommar har inte varit kobrakallornas favorit, de har vissnat och bladen brändes sönder under denna gassande solen som var så ihärdig under många veckor, hoppas de orkar komma igen till nästa säsong.
Även körsbärsbenveden Euonymus planipes har fula torkskador på bladen men några vackra rödlysande "hattar" syns hänga från kvistarna.
Och visst är det vackert när frökapslarna på Paeonia mlokosewitschii svavelpionen öppnar sig, endast de svarta fröna är fertila. Jag har ingen större kunskap om frösådder men i fjol tog jag hand om pionens frö och tillsammans med frön från Paeonia obovata som jag fick från Helen i Piteå har de fått tillbringa senaste vinter i krukor i kallbänken. Det tar två år för fröna att gro, första året bildas enbart rötter, andra året kommer hjärtbladen. Spännande....
Den här enkla kallbänken gjorde maken i fjol för fröna att övervintra i men den visade sig även vara utmärkt för små plantor som skall klara vintern i krukor. Två pallkragar med ett lock av plast, fylldes med sand där krukorna grävdes ner. I våras fick bänken flytta ut utanför rådjursstaketet då platsen där den stod behövdes till annat. Enkelt och funktionellt!
Pionens frö är helt sagolikt vackra.
SvaraRaderaNär jag ser din Körsbärsbenved kom jag på att jag ju skulle ha frågat dig om vår Körsbärsbenved som vi "ärvde" av svärföräldrarna i våras. Det visade sig att det är två buskar, en benved och en som jag inte vet vad det är. Jag hade tänkt fråga om du visste vad den andra busken var, men det gick som sagt helt i glömskan.....det får väl bli nästa gång:-)
Vilken fiffig låda!
Kram Nora