Inför advent

Sylvias julvisa Och nu är det jul i min älskade nord; är det jul i vart hjärta också? Och ljusen de brinna på rågade bord, och barnen i väntan stå. Där borta i taket, där hänger han än, den bur som har fångat min trognaste vän. Och sången har tystnat i fängelseborg; o vem har ett hjärta för sångarens sorg. Jag bor i de eviga vårarnas land, där de glödande druvorna gro. Cypresserna dofta vid havets strand; där har jag mitt ensliga bo. Det flammande Etna, det gnistrar så skönt; och luften är vårlig, och gräset är grönt. Orangernas ånga ur skogarna går, och ljuv mandolinen om kärlek slår. Cypresserna dofta. Det brusande hav i silver mot stranden bryts; vid foten av Etna, där är en grav, vars sorg uti blommor byts. Där slumrar en gäst från nordens dal; och nu är det jul i hans fädernesal. Vem sjunger din visa, som fordom en gång? Hör, Sylvia sjunger din hembygds sång! Och stråla, du klaraste stjärna i skyn, blicka ned på min älskade nord! Och när du går bort under himmelens bryn, välsigna min fädernejord! I blommande vårar, på gyllene strand, var finnes ett land som mitt fädernesland? För dig vill jag sjunga om kärlek och vår, så länge din Sylvias hjärta slår.

Zacharias Topelius 1853 När julen närmar sig och året snart har passerat går tankarna gärna till alla andra år som också är passerade - minnen. Jag är född och uppvuxen i Nykarleby i finska Österbotten, en liten idyll som ligger vid Bottniska viken.  Knappast någon vet var Nykarleby ligger men om namnet ändå känns bekant så är det förmodligen för att det är där Zacharias Topelius föddes, på Kuddnäs som fortfarande finns kvar som ett museum. Sylvias julvisa är en dikt av Topelius, tonsatt av Karl Collan och en av de populäraste julvisorna i Finland. Den är oerhört vacker och sorgsen på ett sätt som gör att man lätt får något fuktigt i ögonen. Finländarna har tagit den till sitt hjärta men utan att kanske förstå eller veta vem Topelius en gång diktade om. Den handlar om våra flyttfåglar, familjen Sylviasångare som för att nå sina vinterbostäder i Afrika måste passera Messina sundet. Där blir många ett offer för hänsynslösa människor som fångar småfåglarna på deras flytt till en varmare kontinent.  I Nykarleby tänds Nykarlebystjärnan i alla fönster i kväll. Stjärnan med de sju uddarna i olika färger sägs enligt sägnen representera olika bibliska symboler, ett hantverk med en stark lokal förankring. Alla med rötter i Nykarleby vet vilken sinnebild den speciella julstjärnan är för bygden. Även Topelius hade sin julstjärna men kallade den för lanterna och placerade den utomhus i en hög stång vid sitt Kuddnäs. Tänd alla ljus i mörkret och ha en riktigt skön första advent! 

Mitt bästa trädgårdsredskap

Det här är en Fiskars hushållssax och den följer mig alltid i trädgården. Den är användbar till det mesta, ett riktigt all-round redskap.

Den klipper övermogna blommor, klarar ganska grova stjälkar på perenner, putsar små barrträd som blivit för stora, pillrar loss den retliga levermossan mellan stenarna i gångarna och rensar enkelt något rotogräs  som slagit rot. Bara att  sticka ner spetsen i jorden under ogräset och försiktigt luckra upp jorden runt rötterna och sedan är det bara att dra. För små perenner som skall flyttas eller delas på är den ett utmärkt redskap, man tar försiktigt bort lite jord runt rotklumpen, sticker ner saxen under rötterna och lyfter upp plantan. Jag går alltid omkring med en murarhink och min sax i trädgården, den får bara inte ha ett svart handtag för då åker den lätt ner i komposten och där blir den kvar tills komposten töms, den måste ha ett färgat handtag som gör den lätt att hitta var än den råkar hamna.

I början av mitt trädgårdsliv var jag nog ett lätt offer för reklammakarna, alla dessa grejor som man bara måste ha för att sköta om en trädgård.  Okunskapen gör att man blir en  ganska försvarslös måltavla och uppfinningsrikedomen är näst intill gränslös när det gäller att kränga saker som vi inte kan undvara i trädgården.

Jag har köpt små spadar och gafflar som blev u - formade så fort jag satte dem i marken men mitt allra sämsta köp var nog en kantsax för att klippa gräskanterna som inte gräsklipparen klarar av. Nu har vi inte så mycket av den sorten men jag tyckte att det var tungt och arbetsamt att krypa runt och klippa gräset. Den här saxen såg likadan ut som min kantsax men var försedd med hjul och ett långt handtag som gjorde att man kunde stå upp och klippa, i vart fall var det tänkt så. Så bekvämt! .....om det hade fungerat men det gjorde det förstås inte. Små hjul på ett inte alltför slätt underlag fastnar, guppar och hamnar lite hur som helst, i varje fall inte där jag skulle klippa. Blev nog ingen storsäljare kan jag tänka mig, dyr var den också minns jag.

En liten tröst i alla fall är att ingen lyckats lura mig att köpa Garden girls kläder, där gick nog min gräns. Gamla urtvättade reklamtröjor och jeans får ett nytt liv i trädgården! 

Rhododendrons komplicerade värld

Rhododendron tillhör familjen Ericaceae, alltså samma som ljungväxter och är släkt med både blåbär och lingon. Släktet är oerhört stort och det beräknas att det finns runt tusen rena arter av Rhododendron, antalet hybrider vet ingen men Niels Skjöldberg skriver i sin bok "Rhododendron" att det finns nästan 25.000 hybrider. Boken utkom år 2000 så sedan dess har många hybrider sett världens ljus.

Naturen ger oss arter, människan skapar hybrider men riktigt så enkelt är det inte alltid. Vanligtvis håller sig arterna åtskilda, de växer t.ex. på olika höjder i bergsmassiven men ibland är det geografiska avståndet tillräckligt nära och råkar då arterna blomma samtidigt så kan det  uppstå en naturhybrid, alltså ingen ny art.

Har du köpt en Rhododendron i någon av de stora växtkedjorna är det med stor sannolik en hybrid. Vill man ha rena vildarter får man vanligtvis vända sig utomlands men hos Linudden trädgård utanför Nyköping finns en hel del spännande arter varje säsong.

Måste det vara en art? Nej, naturligtvis inte och att tränga djupare in i rododendronvärlden kanske många skulle placera under avdelningen för onödigt vetande. Jag tycker det är en oerhört spännande värld och jag har försökt identifiera vilka växter i min trädgård som är rena vildarter, mina växter får alltså utgöra ett arbetsmaterial för att öka min kunskap. Jag har läst, googlat och fått hjälp av kunniga  odlare men det är komplicerat,  jag är inte tvärsäker alls men det här är vad jag tror är arter i trädgården. På vägen har jag fått ny kunskap.

* Rh. proteoides
* Rh. campylogynum var. myrtilloides
* Rh. campylogynum `Black´
* Rh. kermensina Rose (japansk azalea)
* Rh. calophytum
* Rh. calostrotum `Rock´s form´
* Rh. campanulatum
* Rh. camtschaticum
* Rh. chamaeunum
* Rh. edgarianum
* Rh. forrestii var. repens
* Rh. hirsutum var. flore pleno
* Rh. impeditum
* Rh. insigne
* Rh. keiskei `Ebino´
* Rh. pachysantum  (två exemplar)
* Rh. quinquefolium
* Rh.roxieanum
* Rh. roxieanum var. oreonastes
* Rh. bureavii
* Rh. luteum
* Rh. makinoi `Silber´

Två av mina favoriter i trädgården Rh. degronianum ssp. yakushimanum `Koichiro Wada´ och Rh. degronianum ssp. yakushimanum `Yaku angel´ har jag inte lyckats fastställa om de är arter eller hybrider, troligen det senare.

Bilder från trädgården, variationsrikedomen är stor!

Rh. campylogynum var. myrtilloides

Rh. pachysantum

Rh. calophytum

Rh. roxieanum var. oreonastes

Rh. proteoides

Trädgårdssäsongen 2014 ( 2 )

De första veckorna i mars har jag redan kommit en bit på väg med vårens trädgårdsarbete. Ingen tjäle i marken denna vinter och de städsegröna växterna klarar sig fint i den starka vårsolen. Städsegröna växter är alla de som behåller sina gröna blad eller barr året om, vintergrön är t.ex. ligustern som egentligen inte är grön hela vintern men behåller sitt bruna lövverk länge.

Jag lägger ner mycket arbete och omsorg på trädgården under våren. Jag arbetar systematiskt igenom hela trädgården, en procedur som brukar ta ca 2 månader. Låter präktigt i överkant men det lönar sig  att vara noga på våren när allt börjar gro. En och annan maskros och annat rotogräs som slagit rot är lätt att ta bort i den fuktiga jorden, sedan behöver man inte ägna så mycket tid till ogräs under resten av säsongen.

Allt organiskt material som löv och barr har fått ligga kvar i planteringarna över vintern. Maskar och andra organismer tar hand om det genom sina förmåga att bryta ner avfallet och ökar mullhalten i rabatterna, kallas mulching som närmast betyder marktäckning. Jag fyller på jord och gödslar samtliga rabatter och av det som fortfarande är kvar av fjolårets skräp syns ingenting. Det blir prydligt på en gång och nu är det bara för växtligheten att sätta fart. I surjordsbäddarna kan man fylla på med torv, kompost eller rododendronjord. Använd inte täckbark eller barkmull på Rhododendron, det blir alldeles för kompakt för växterna.

Högst upp i skogsträdgården är vårarbetet redan klart i början av mars. Nu är det trevligt att ha en del städsegröna växter i väntan på att allt det andra skall börja visa sig.

Två Rhododendron `Koichiro Wada´ och `Yaku angel´ tillsammans med städsegröna busken Pieris japonica och Pinus strobus `Krugers lilliput´. Den här planteringen kräver inget mer egentligen, den håller stilen 365 dagar i året. Weymouthtallen fäller en del barr under vintern och bidrar på så sätt till att gödsla de andra växterna. På hösten blommar den lysande blåa höstgentianan Gentiana sino - ornata mellan buskarna och torvblocken.

Här kommer så småningom lite perenner att börja växa. Busken i bakgrunden är en Rh. ponticum `Kokardia´ något för snabbväxande och yvig för att vara helt i min smak men blomvillig och med sina vackra blommor och gröna bladverk så fyller den sin funktion där den står men jag skulle nog inte plantera den idag.

Idegranen Taxus baccata `David´ med sina gulskimrande barr och distinkta växtform gör sig väl tillsammans med den bulliga och långsamväxande klotgranen Picea glauca `Alberta globe´. I bakgrunden syns den japanska lärken Larix kaempferi `Diana´. Lärkträden tappar sina vackra barr på senhösten.

Några lågväxande Rhododendron i bakkanten på rabatten får här bidra till året runt grönskan. Enkianthus campanulatus, klockbuske och Hamamelis x intermedia `Diane´, som förresten blommar på senvintern, får här ge lite höjd i planteringarna. Gräset som behåller sin grönska under vintern är Carex morrowii `Ice dance´ och rekommenderas inte att sätta i rabatter. Som de flesta Carex gräs är det invasivt och därav anledningen att det hamnat utanför planteringarna, det står i en bottenlös kruka som håller det ganska väl på plats.

 

Gångarna här uppe i trädgården består av täckbark. Det är trevligt att gå på och håller bra men bör fyllas på ungefär vart tredje eller vart fjärde år. Ungefär så länge tar det för barken att brytas ner.

Den här delen av trädgården är nyanlagd och har bara några år på nacken. Här finns många Rhododendron planterade, en hel del småväxande och andra som är fröplantor och fortfarande  korta i rocken. Ser ganska ödsligt ut i mars men snart kommer några magnolior och japanska lönnar att ge platsen ett lummigare uttryck. En del hundtandsliljor av olika sorter kommer snart att blomma och bidra med lite färg. Här finns fortfarande lite utrymme för nya växter men jag har medvetet varit återhållsam för vis av tidigare misstag vill jag inte ha överplanterade rabatter.

Först av alla att slå ut i dessa tidiga marsveckor är den dubbla, vita blåsippan som saknar sortnamn. Lite tilltufsad och försiktig när den tittar upp men när temperaturen höjs några grader sätter den fart och har en riktigt lång blomningstid.

Grått, trist och tråkigt John Grisham

En sån här dag där ljuset inte orkar kämpa sig fram ens vid middagstid och där luftfuktigheten är så hög så det droppar innanför kragen om man går utomhus då borde det vara läge för något trevligt som motvikt mot allt det gråa.

Jag valde att läsa klart John Grishams senaste roman "I mullbärträdets skugga". Jag läser mycket, det har jag alltid gjort och jag har nog läst samtliga böcker av Grisham. Nivån har varierat något under åren men de flesta har ändå haft ett klart underhållningsvärde med undantag av "Det målade huset" som är den enda av hans böcker som inte utspelar sig bland advokater,  domstolar och juridiska klurigheter , han är själv jurist.

Jag läser alltid hela boken om jag en gång påbörjat läsningen men här fick jag sannerligen bita ihop för att komma igenom den långa och tråkiga historien som kan tävla om sista platsen med vädret utanför fönstret. Det amerikanska rättsväsendet med sitt jurysystem är så annorlunda än det svenska rättssystemet men allt om snikna advokater, manipulationer och oegentligheter har Grisham beskrivit så många gånger i tidigare böcker så det är inte längre intressant.

Karaktärerna är svartvita, de onda och de goda, förutsägbara och därmed tråkiga och bidrar inte till att lyfta historien. Berättelsen tangerar även rasfrågan i USA men om detta har skrivits spaltmetrar förut med avsevärt högre ambitioner.

De sista kapitlen i boken lyfter berättelsen en aning men fram till dess är hela boken en enda lång transportsträcka på 500 sidor.

Betyg - icke läsvärd!  ......och hans bästa roman är fortfarande "Partners"

Attans väder!

Som en riktig motvallskäring känner jag mig när jag klagar på det varma vädret, de flesta tycker nog att det är skönt att vintern dröjer. Inte för att jag rent generellt ogillar värme men däremot vad det gör med vår natur och med växterna i trädgården. Varm luft håller också fuktighet bättre än kall luft och när jag tittar på SMHI´s väderkarta visar den att luftfuktigheten är 99% - utan att det regnar! Värmen och den höga luftfuktigheten gynnar dessvärre både mögel- och svampangrepp och en massa annat som vi kanske inte blir så glada för. Nu har jag inga spanska skogssniglar men den här väderleken är nog sniglarnas bästa bundsförvant.

Det går fortfarande bra att göra lite trädgårdsarbete under de timmar som vi har ljus. Jag klipper ner en hel del perenner som jag vet klarar sig utmärkt trots nerklippning.

Tyvärr upptäckte jag idag att en del växter börjat gro. Pionernas röda bladknoppar sticker upp ut jorden. De kanske klarar av kylan när den kommer pga av det röda ämnet som knopparna har för att skydda sig. Värre är det med Trillium som har flera cm höga skott i tron att våren är här. Skotten är alldeles vita vilket orsakas av bristen på ljus, de blir lätta offer för kylan när den väl kommer.

Jag kan bara hoppas att jag får återse alla vackra Trillium till våren igen.

Trillium kurabayashii

Trillium albidum

Ralph McTell - Streets Of London (Live)

Låten skrevs för 45 år sedan av Ralph Mc Tell och är värd att lyssna på idag när en av våra heligaste tabun - att inte sparka på den som ligger - håller på att krackelera.

Have you seen the old man
In the closed-down market
Kicking up the paper,
with his worn out shoes?
In his eyes you see no pride
Hand held loosely at his side
Yesterday's paper telling yesterday's news

Chorus: So how can you tell me you're lonely,
And say for you that the sun don't shine?
Let me take you by the hand and lead you through the streets of London
Show you something to make you change your mind

Have you seen the old girl
Who walks the streets of London
Dirt in her hair and her clothes in rags?
She's no time for talking,
She just keeps right on walking
Carrying her home in two carrier bags.

Chorus

In the all night cafe
At a quarter past eleven,
Same old man sitting there on his own
Looking at the world
Over the rim of his teacup,
Each tea lasts an hour
And he wanders home alone

Chorus

Have you seen the old man
Outside the Seaman's Mission
Memory fading with the medal ribbons that he wears
In our winter city,
The rain cries a little pity
For one more forgotten hero
And a world that doesn't care

En stubbe i skogen blir en tavla i trädgården

Vilken härlig dag, den sällsynta novembersolen lyste under flera timmar, termometern närmade sig 10 grader mitt på dagen och fåglarna snattrade för fullt i skogen, nästan som om de trodde att nu är det vår - men..snälla november, jag känner inte igen dig!

I vår skall det bli av, mitt stumpery och jag samlar i ladorna för att ha material att arbeta med.

Den här hittade jag förra veckan, spretig, mossbevuxen och tillräckligt oregelbunden.

Ju större desto bättre men den här stubben är på gränsen för vad jag orkade släpa hem

En trillingstubbe med karaktär som härstammar från en björk vi tvingades ta ner, den lutade oroväckande. Mellan stubbarna här kan man plantera någon lämplig växt, här bildas fin förna.

 

Den här stubben satt hårt i marken men nu är den loss och bärgad

Två grenar av ek som vi hämtade med bilen tidigare i höst. Grannens stora ek skadades av höststormar för några år sedan och vi fick lov att hämta det vi ville ha. Vinklingen på grenen gör den användbar.

Såhär blir det så småningom när lava och mossa växer på grenar och stubbar.

Här en ekstock som jag använde för att mjuka upp rabattkanten. Ungefär tre år sedan och eken är nästan övervuxen med mossa.

En bild från mina mossplanteringar, än står stubbarna raka i ryggen.

Jag vill ha ett stumpery

I en direkt översättning från engelskan kanske det skulle heta "stubberi" på svenska, låter onekligen konstigt så jag avstår från att översätta.

I England är stumpery välbekant, inte minst från Highgrove där Prins Charles har sin vackra trädgård. Ett stumpery kan vara stort eller litet och skapas av det som finns att hämta i naturen. Döda trädrötter, stubbar, grenar och stockar utgör grunden och kan kombineras med mossa och stenar.  Växter med dekorativa blad såsom ormbunkar och hostor passar bra att plantera bland stubbarna men kanske viss återhållsamhet bör råda när det gäller blommande växter. Den stora utmaningen är förstås att åstadkomma något som ser naturligt ut, inga radade stenar eller annat som gör att det blir stelt och konstruerat, naturen radar aldrig.

Det finns mycket att hämta i skogen och jag släpar hem dekorativa stubbar och annat trevligt som jag kan ha användning för så nu finns ett litet lager  som jag hoppas kommer till användning.

Här på insidan av rådjursstängslet blir en utmärkt plats. Allt ogräs måste grävas bort och jag vill nog fylla upp med en jordblandning som har ett något lägre pH värde. Att skapa något vackert av enbart det material man kan hitta i naturen är nog det roligaste jag vet - därför stumpery!

En bild från Highgrove, hämtad från Wikipedia, som sätter fantasin i rörelse

Trädgårdssäsongen 2014 (1)

Höstens första ymniga snöfall föll i går men håller nu på att smälta bort. Det mesta av årstidens alla "måsten" är avklarade, återstår dammen där pumparna fortfarande är igång. Vattnet som pumpas upp i bäcken kyls ner av den kallare luften så det är dags att sätta på frigolitskivan med syrekulorna under och stänga pumparna för i år.

När kylan och mörkret omfamnar oss igen är det trevligt att blicka tillbaka på det som varit, minnet är inte alltid tillförlitligt men med bildernas hjälp klarnar minnet. Jag tänker göra återkommande blogginlägg under vintern om trädgårdssäsongen som nu ligger bakom oss. Bilderna nu är från februari och det är snöfritt, mycket ovanligt för årstiden här i Mälardalen och det blev en lång vår.

En solstråle träffar den planterade mossan i trädgården. Det är svårt att identifiera mossarter men att det här är väggmossa Pleurozium schreberi är jag ganska säker på. Väggmossa är vanlig i vårt land och växer på nästan all slags skogsmark. Mossan har fått sitt namn genom att man förr använde den som material till att täta  utrymmet mellan väggstockarna i husen.

Första vintern med den nya kallbänken. Ett enkelt arrangemang gjort av två pallkragar med ett lock av genomskinlig hårdplast. Bänken är fylld med sand och här har en del småplantor övervintrat, några krukor med sticklingar av ljung som jag tog hösten innan samt ett antal frösådder av Paeonia obovata och Paeonia mlokosewitschii - svavelpion. Om frösådderna lyckas får jag veta först nästa år, pionerna behöver nämligen två år för att gro.

Julrosen Helleborus x ericsmithii `Winter Moonbeam´ har bildat sina knoppar under snön och är redo för en sprakande uppvisning så snart det blir något varmare. Kylan som återkom i perioder efter att snön försvann kunde inte skada den tappra plantan. Förutom en lång och vacker blomning har `Winter Moonbeam´ kraftigt marmorerade blad som gör att den är vacker året om. Den växer i halvskugga i alkalisk jord och har på några år blivit så stor så den bör delas efter blomningen i vår. Gillar man julrosor är denna hybrid ett måste i trädgården.

Helleborus niger, den vitblommande julrosen är nog välbekant för alla. Den blommar nästan året om utom de allra varmaste sommarmånaderna. Den frösår sig ymnigt liksom alla julrosor men man kan aldrig veta vad det blir av fröplantorna förrän de blommar, alla julrosor korsar sig friskt med varandra.
De vita julrosorna har blivit väldigt populära som krukväxter och börjar snart säljas i affärerna. Vi längtar som mest efter blommor på vinterhalvåret och det vet producenterna. Dessvärre så klarar sig inte julrosen i kruka inomhus, den tynar bort därför att det blir för varmt och för torrt i inomhusluften.

Denhär synen kan man bli lyrisk inför, det är magnolians pälsklädda knoppar. Det här är Magnolia `Wada´s memory´ en relativt lättodlad magnolia som blommar med vita blommor på bar kvist under tidig vår. Pälsen skyddar knoppen men när den väl släpper taget och bestämmer sig för att nu är det vår då gäller det att Kung Bore verkligen har vikt hädan för annars fryser de vackra blommorna och blir bruna och sladdriga. Oavsett det så är den odlingsvärd, vita magnoliablommor på bar kvist är en svårslagen syn och de kommer just då när vi längtar som mest.

Höstens insats för småfåglarna är avklarad

Vi har satt upp omkring 70 fågelholkar i närområdet, många i och omkring trädgården men även runt om här i naturen. Varje höst går vi igenom samtliga holkar och rensar ut årets bomaterial. Det råder delade meningar om man skall göra detta eller inte men jag litar på de som har kunskap om fåglar och de brukar förorda att man rensar. I bomaterialet kan finnas loppor som är en plåga för småfåglarna och en rensning bidrar till att minska spridningen. Man hittar även en del döda ungar samt ägg som inte kläckts och som inte bör ligga kvar. En årlig genomgång av holkarnas standard är viktig eftersom speciellt fästena ruttnar och holken ramlar ner till slut. När våren kommer är holkarna klara för inflyttning, fåglarna använder dem även vintertid för övernattning och efter städningen kan de själva plocka in lite värmande mossa inför vinterns kyla.

Den här trevåningsholken satte vi upp på den gamla ladugårdsväggen för många år sedan. Det brukar oftast vara en häckning men aldrig fler, förmodligen är det närheten som inte gillas. Men den är vindskyddad och används vintertid, det ser man av mossan som samlats.

Ungefär 10% av holkarna har inte haft gäster men det är aldrig samma holkar varje år som står tomma. Hur fåglarna göra sina val vet jag inte.

Glädjande var att samtliga 10 starholkar i år har haft gäster. Starens ankomst på våren är alltid en speciell händelse för mig. När jag växte upp var det dagens samtalsämne i den lilla staden. Alla pratade om att nu är staren här, människor noterade och levde med naturen på ett helt annat sätt. I dag går starens ankomst omärkligt förbi. När jag berättar att nu är det vår för jag såg staren idag väcker det ingen som helst respons, en icke händelse trots att vi bor på landsbygden.

Enligt ornitologiska föreningen har antalet starar i Sverige halverats de senaste decennierna. En av anledningarna är det storskaliga jordbruket, när betesdjuren minskar blir det allt svårare för stararna att hitta föda. Betade ängsmarker är rika på fjärilslarver, harkrankslarver, maskar och skalbaggar som är viktig och näringsrik föda för fåglarna. Uppodlad jord är fattig på liknande djur. Hos oss försiggår en intensiv trafik på de grönytor vi håller öppna.  Vi "strollar" aldrig grönytorna och använder inga andra bekämpningmedel så miljön borde vara hyfsat ren från kemikalierester.

Stararna är beroende av holkar för sin fortplantning. Numera är det ont om ihåliga träd i naturen, det städas för bra och många skogar har omvandlats till virkesproduktion. Att sätta upp några holkar hjälper stararna och så får man njuta under försommaren av deras flitiga pickanden i närheten. Staren är en flockfågel så det går utmärkt att ha några holkar ganska nära varandra, de trivs i varandras sällskap och förmodligen är det också ett skydd.

Klimatförändringar

Natten till söndagen vaknade jag av ett kraftigt åskväder som drog fram över oss. Regnet vräkte ned och det blixtrade oavbrutet, grannbyn fick ett blixtnedslag i ett stort träd.
I trädgården har Pieris japonica, den japanska buskroslingen satt blomknoppar. Den har aldrig blommat här och skall enligt expertis inte blomma i denna zon. Den 28 oktober slogs värmerekord i Sverige, termometern visade på drygt 15 grader vilket är det varmaste som uppmätts i Sverige för perioden sedan mätningarna startade för 155 år sedan. September 2014 var förövrigt den varmaste septembermånaden sedan 1880, globalt sett.

Våra hav och vattendrag mår illa. Världens hav beräknas ta upp ca en 1/3 av den koldioxid som människan släpper ut. Kolsyra bildas och haven försuras och skadar marina ekosystem. Korallreven till exempel, får svårt att ta upp den nödvändiga kalken.

Sommarens extremväder kostar ofantliga summor. Skyfallen och översvämningarna i Västsverige beräknas kosta försäkringsbolagen omkring 1 miljard kronor, skogsbranden i Västmanland ungefär samma summa. I mitten av juli 2011 föll det 150 mm regn över Köpenhamn på två timmar, 90.000 anmälda försäkringsskador resulterade i kostnader för  8 miljarder svenska kronor för danska försäkringsbolag. Klimatet har plötsligt fått bundsförvanter i form av försäkringsbolag som naturligtvis inte kommer att vara passiva när det gäller att betala ut ersättningar. Premier kommer att höjas och drabbar alla.

I höst blev Nya Zeeland det första land i världen att ge uppehållstillstånd till en familj som i sin ansökan angav global uppvärmning som skäl och familjen blev härmed världens första juridiskt godkända miljöflykting. Miljöflyktingar kommer att öka i antal när klimatet blir varmare och människor inte längre kan försörja sig pga av extrem torka eller översvämningar som omöjliggör alla former av jordbruk.

Isen kring Arktis minskar snabbare än man först trodde. När isen smälter och blottar större ytor av öppet vatten eller mörk jord som brer ut sig blir det i sig en självgående process, is och snö reflekterar bort värmen, mörka ytor binder värme. 

I vår nordliga del av världen var det lätt att glädjas över den tidiga våren i år, lika lätt som det nu är att njuta av höstens varma dagar. Svårt är att acceptera någon fara som inte är konkret och  påtaglig, som knappt syns eller känns och där det krävs kunskap för att förstå vad 0,5 graders ökning av den globala temperaturen får för konsekvenser på vår planet. Då är det kanske lättare att ta till sig konspirationsteoretikernas paradargument  "Politikerna har bara hittat ett sätt att höja skatterna och lura av oss våra välförtjänta pengar"

I helgen presenterade IPCC sin femte klimatrapport. Man konstaterar ännu en gång att människans påverkan på klimatet är tydlig och ökar. Tiden är inte på vår sida och redan år 2030 beräknas vårt utrymme att använda fossila bränslen vara slut. Men - vi kan fortfarande hejda utvecklingen men det krävs verkningsfulla åtgärder och det går inte att vänta. Koldioxid är därtill en mycket långlivad gas i atmosfären så även om vi omgående fick nollutsläpp skulle temperaturerna fortsätta att öka tag till.

Härom veckan meddelade Riksbanken att reporäntan sänks till 0%, aldrig någonsin har pengar varit så billiga. Budskapet som följde med räntesänkningen var att vi måste konsumera mera. Vi måste använda och utvinna  planetens naturresurser i ännu högre grad och med ökad hastighet och omvandla resurserna till sopor. När vi ökar genomströmningen av prylar kallas det tillväxt och anses som något att sträva efter. Någon balansräkning existerar inte och våra ekosystem skall dessutom klara av att hantera avfallet.

Sverige har så låga utsläpp hör vi ofta i debatterna. Ja, det stämmer om man bara räknar det som produceras i vårt land och bortser helt från vår höga konsumtion av importerade varor som orsakar utsläpp i andra länder. Det är de globala utsläppen som är avgörande för hela vår framtid. Om jag åker moped till postlådan förorsakar jag högre utsläpp med det sättet att räkna än om jag åker på en tvåveckors resa till Thailand. Denna typ av dimridåer är tyvärr alltför vanliga i klimatdebatten.

Det är dags för våra valda politiker att ta det ansvar vi har gett dem. Det duger inte längre att försöka undvika besvärliga diskussioner om vart vi är på väg. Politik är inte att sätta upp fingret och känna varifrån det blåser, politik är att bilda opinion och att ta ansvar för den kunskap som finns idag.

Vad är IPCC?

Det är FNs klimatpanel som bildades 1988 för att förse världens beslutsfattare med ett vetenskapligt perspektiv på klimatförändringar och vilka miljömässiga och socioekonomiska konsekvenser det får för planeten. Panelen består av forskare som representerar 195 stater samt ett antal organisationer. IPCC bedriver ingen egen forskning utan utvärderar, sammanställer och kvalitetsgranskar vetenskapliga studier och forskning från hela världen. Samtliga forskare deltar frivilligt och utan ersättning i arbetet.