Blåmesen behöver ingen närmare presentation, den är en av våra mest välkända tättingar och en vanlig matgäst vid fågelbordet. Något mindre än kusinen talgoxe men betydligt tuffare. Den är relativt orädd och är man tålmodig kan man få blåmesarna att äta direkt ut handen,inget jag praktiserar för fåglarnas rädsla är deras bästa skydd. Vi har massor med blåmesar här, en anledning är säkert alla holkar vi satt upp och kanske också utfodringen vintertid. En bonus för alla trädgårdsägare är att den äter massor av insekter och bladlöss sommartid.
Under två dygn har vi haft besök av en flock sidensvansar som på sin väg söderut mellanlandade här. Tyvärr torkade rönnbären bort i somras, rönnbär är annars favoritfödan under vintern. Men bukettapeln hade lite bär kvar som lockade till en mellanlandning och så serverades lite äpplen och russin under buskarna vilket tydligen uppskattades. Sidensvansen häckar enbart i norra delen av Sverige och ger sig iväg söderut när det blir brist på mat.
Nötväckan är den enda fågel som kan klättra nerför en trädstam med huvudet före. Den är en trogen gäst vid fågelmatningen och äter av det mesta som bjuds, nötter, frön, russin och talgbollar. Den är relativt orädd och man kan komma den ganska nära, vid fågelmaten tar den lätt kommandot över mesarna. Nötväckan är en hålbyggare och häckar gärna i holkar. Här finns gott om häckande nötväckor, när vi tömmer holkarna på hösten kan man av bomaterialet se vilka som bebotts av nötväckor. Förutom gräs och mossa innehåller bomaterialet till stora delar barkflagor från tallstammar. Ibland kan man även se att ingångshålet till holken är delvis igenmurat med lera.
Vill man locka stjärtmesen till fågelrestaurangen kan man bjuda på nötter och talg. Stjärtmesen bildar ofta små flockar på hösten som drar omkring och letar föda. Vi har haft en sådan flock här den senaste veckan. Man känner lätt igen fåglarna på de långa stjärtarna men oftast hör man dem försiktigt vissla och konversera i något träd långt innan man upptäcker dem. Inte alla vintrar vi får besök av så eminenta gäster.
Ser att ni har samma stamgäster som vi och det händer att sidensvansar drar förbi - men inte ofta. Häromdagen kom våra seglatser på besök, alltid lika trevligt!
SvaraRaderaVi har drillat Tim att jaga bort "stor fågel", alltså kråkor, duvor, skator od, förhoppningsvis tycker även duvhöken att det är läskigt med en stor lurvig hund som kommer farande. Småfåglarna har vant sig vid honom och verkar veta att det inte är dem han är ute efter.
Tyvärr får jag aldrig till några publicerar fågelbilder, dina är imponerande!
Ha det gott!/Laila
Ja, väldigt fina bilder! Och kloka ord som alltid. "Duktiga fågelkännare säger att arten är allt, individen inget". Jag kan bara le igenkännande. Visst har jag också varit kryssare och jagat arter, men sedan länge insett att även de vanliga fåglarna kan vara nog så trevliga. Inte minst när man hjälper dem vid vintermatningen, som jag har i en halvstor ek en bit ifrån fönstret. En morgon såg jag att en duvhök flög iväg med en skata i klorna, men annars är de främsta hotet grannens två katter som jag får jaga bort ibland.
SvaraRaderaNågra sidensvansar har jag inte haft här i år, men däremot har det tidvis varit ovanligt mycket stjärtmesar. De är ju typiska strykfåglar som inte stannar särskilt länge på samma ställe, så det gäller att vara hemma när de kommer. Sedan någon vecka håller några domherrar till här, och igår såg jag de första bergfinkarna. Talgoxar, blåmesar och entitor är det gott om, och runt kärvarna svärmar gulsparvarna. Nötväckor finns här ett par stycken, en liten rödhake är framme ibland och en större hackspett kommer troget till talgbollarna och jordnötterna varje dag. Det är så roligt med liv och rörelse här omkring.
Olle
Någon mästerfotograf blir jag aldrig men nu hade jag tur och väntade in fåglarna på bara 2 meters håll, de jag lyckades fotografera är de som är minst rädda av sig. Jag skulle så gärna vilja få pilfinkarna på bild, jag tycker de är så fascinerande att iaktta men jag kommer inte tillräckligt nära dem, de vill absolut inte vara med på bild.
RaderaNär hösten kommer flyttar de hit och sitter i den gamla risiga schersminbusken, lågmält samtalande för att med jämna mellanrum ta en tur till fågelmaten. Först på morgonen och sist på kvällen, till synes helt oberörda av vinterkylan. När våren kommer är de plötsligt borta en dag. Var de tillbringar sommaren vet jag inte, förmodligen i skogen. När temperaturen börjar sjunka under nollan på hösten är de tillbaka i sin buske och allt börjar om igen.
...och nu har jag fem rådjur vid matningen. Mycket skygga, äter på natten men jag fick en skymt av dem härom kvällen. De är så magra och taniga så det gör ont att se dem faktiskt men nu skall de få mat tills naturen tar över.
Pilfinkar är trevliga, men jag har bara haft dem här vid enstaka tillfällen. Kanske är omgivningarna i "vildaste" laget, även om pilfinkarna inte är lika beroende av civilisationen som gråsparvarna. De kan mycket väl häcka i skogen.
SvaraRaderaDet är verkligen jättebra att du matar rådjuren, för nu på senvintern och förvåren är det ju som allra svårast för dem. Av en fårägare fick jag för ett par dagar sedan ett tips om att blanda lite soja i viltfodret. Jag köpte ett par säckar på Granngården för att testa. Det är så proteinrikt (45,5%) att man nog får vara försiktig med doseringen, men i mindre mängd blir det nog utmärkt. Jag har fått lära mig att det mesta som man ger till får även kan ges till rådjur, men däremot inte sådant som är avsett för kor och hästar. Nu är jag orolig för det lilla kidet som är moderlöst sedan ett par veckor. Hon kommer fram och äter på mornarna, men har ändå blivit väldigt mager. Förhoppningsvis ska hon få i sig tillräckligt med näring för att kunna överleva trots allt.
Olle
En trädgård utan fåglar skulle verkligen kännas konstigt. Stjärtmesen är en favorit kanske för att den bara hälsar på då och då. Jag har visserligen möjlighet att ha fågelmatning utanför köksfönstret eftersom det finns gott om skydd av buskage och äppelträd, men det blir å andra sidan alldeles för mycket skal på backen, skottkärrevis. Jo jag curlar de små liven också. Köper färdigakalade.
SvaraRaderaFina bilder. Du behöver inte be om ursäkt.
Allt gott
Anette
Oj så fina, jag har aldrig sett stjärtmesar på riktigt. Sidensvansar ser vi ibland men mest hör vi dom när dom sitter i björktopparna, men dom flyger snabbt vidare och stannar inte vid fågelbordet.Vi är numera med i ornitologiska föreningen och räknar fåglar och försöker hålla oss lite uppdaterade i fågelvärlden. Dom är så fina att ha i trädården och så gör don nytta förstås. Ha en fin helg. Carita
SvaraRaderaFörlåt att jag tjatar om rådjuren, men jag måste bara rätta till det jag skrev här ovan. Jag har nu fått veta att soja inte alls är något bra foder för rådjur. Det är alltför kraftigt även i små mängder, och dessutom äter rådjuren det mycket ogärna. Jordnötter, solrosfrön och vete räcker gott som proteinkällor i viltfoderblandningen!
SvaraRaderaOlle
Tack för informationen Olle! Har inte köpt soja utan här är det pellets, solrosfrön, vete och ibland nötter som bjuds. När det är plusgrader river jag också morötter och hackar äpplen, lite havregryn blir det också ibland. Våra rådjur här är fortfarande väldigt skygga, äter när mörkret fallit men maten är borta varje morgon. Plusgrader blandat med kyliga nätter gör att det har bildats en hård skare, svårt för rådjuren att gräva efter förnan men nu skall det bli varmare igen, är så trött på snötäcket som envist håller sig kvar.
RaderaDet låter jättebra, fortsätt så! Här är det en eller två plusgrader dygnet runt. Jag önskar att det skulle komma lite snö så att jag kunde se om rådjuren är framme på nätterna. Nu är det nämligen fjärde morgonen i rad som jag inte har sett ett enda rådjur, och det gör mig orolig. Det mesta av fodret ligger kvar också.
SvaraRaderaOlle