Sparvhök

Bild från Wikipedia

Jag har alltid matat småfåglar sedan vi flyttade hit ut i skogen. Jag brukar börja med matningen på senhösten när det börjar bli riktigt kallt, inte allt för tidigt för naturen bjuder på mycket mat långt in på hösten. Däremot är våren mer fattig ur födosynpunkt, det finns inga bär och frukter och det krävs värme för att insekterna skall vakna till liv. Jag avslutar alltid matningen innan häckningstiden inleds, jag tror inte att det är särskilt nyttigt för fågelungar att bli matade med solrosfrön och talgbollar, där är naturens egen variationsrikedom överlägsen.

Vi har massor med småfåglar här och matplatserna försöker jag sätta på så skyddade ställen som möjligt, i eller under granar, bland gamla risiga syrener eller sälgbuskar. Men attraktiva matplatser som samlar småfåglar är också intressant för sparvhöken.

Det är främst ungfåglarna som flyttar söderut till vintern, äldre fåglar stannar kvar. Sparvhöken är vår vanligaste rovfågel och lever nästan uteslutande av småfåglar. Honan som är större än hanen kan ta både duvor, skator och trastar. Duvhöken behöver två till tre fåglar som föda varje dag så hundratusentals småfåglar blir sparvhöksmat varje år, den är en snabb och skicklig jägare. Även om man inte ser den så vet man att den är i närheten, det blir helt tomt vid matplatserna och så hör man småfåglarnas varningsrop. Efter ett tag vågar sig den modigaste mesen fram igen och följs snabbt av hela flocken och allt är som förut igen tills nästa varning ljuder. Ibland kan man hitta en hög med fjädrar där sparvhöken har tagit ett byte och känt sig trygg att äta på platsen men lika ofta fångar den en fågel i flykten och flyger i väg med bytet.

Idag blev jag vittne till hur den kan jaga, den flög rakt in i granen och skrämde upp alla fåglar som gömde sig där, satte sig i en buske och avvaktade. Jag har aldrig sett småfåglarna flyga med sådan fart, bara några meter ovanför marken. Jag gjorde som jag alltid gör när den är i farten, klappar och tjoar, den är lättskrämd så den flög i väg utan byte denna gång. Tre gånger har jag skrämt i väg den idag.

Många gånger har jag tvivlat på om jag gör rätt som lockar så många fåglar med mitt matande, fåglar som sedan blir byte för sparvhöken. Men den är också ett liv med rätt att leva och så här har naturen ordnat det - inget är någonsin enkelt.