Vårt stumpery växer fram

I fjol somras fick jag idén om att göra ett stumpery av en obearbetad bit mark längst upp i trädgården. Jag gillar inte att svänga mig med engelska uttryck men jag har faktiskt inte hört någon bra översättning av engelskans stumpery - får väl hitta på ett eget ord  - stubberi ligger väl nära till hands.

Jag har samlat material under skogspromenader, gamla mossbelupna stubbar som fortfarande är fräscha och inte ramlar sönder, grova grenar av ek med spännande vinklar och så en del stubbar av träd som vi fällt. Sten har vi gått om och mossa växer överallt här i skogen. En del växter skall också planteras men mycket sparsamt, här är det inte växterna som skall dominera. Lerjorden måste grävas bort och ersättas med torv och barkmull som skall blandas med stenkross för att det inte skall sjunka alltför mycket genom nedbrytning av det organiska materialet och för att få ett surt pH värde i marken.
Växterna planteras sist , det är stubbar och stenar som får spela huvudrollen i den här tavlan.

Såhär ser  området ut;

Några upphöjda stubbar finns redan, i springorna har  samlats fin förna under åren och nu har jag fyllt på med rododendronjord i fördjupningarna, där skall jag plantera Gentiana sino - ornata, höstgentiana som alldeles säkert kommer att gilla platsen.

Här vid rådjursnätet blir gränsen till naturen. Vi har flyttat nätet några gånger men nu är det definitivt, här slutar trädgården och den vilda  naturen får ta över. Det är alltid knepigt med gränser och här vet jag inte riktigt ännu hur jag skall göra för att stoppa den naturliga växtligheten från att växa in i stubberiet.

Det brukar lösa sig...

Återstår en del grävarbete, naturen släpper inte taget så lätt men när grovarbetet är gjort börjar det roliga. Fylla upp med nytt ogräsfritt underlag, placera in stenar så det går att ta sig fram, stubbarna skall på plats och kommer att flyttas och ställas och vinklas tills jag är nöjd och sist, bestämma vilka växter som kan trivas här.

..och så kan jag bara inte låta bli att länka till den finaste påskhare jag någonsin sett. En livs levande hare, fotograferad i exakt rätt ögonblick framför en påsklilja, den skicklige fotografen är Olle!