Kullerstensgångar - snyggt, praktiskt och hållbart

Större delen av vår trädgård har gångar av kullersten utom den delen som vi kallar skogsträdgård där vi använt oss av täckbark på gångarna.

Här bakom vedlidret har vi inte gjort något på många år, påbörjat för snart tio år sedan och trädens rötter har börjat äta sig in i planteringarna. Inga träd i nära anslutning men rötterna expanderar i sitt sökande efter fukt. Att trädrötter skulle stanna vid trädkronans yttre kant är en myt som vi konstaterat många gånger.

Det tunga arbetet är grävningen, inte bara för att marken är full av sten utan för att den är invaderad av allehanda trädrötter. Här går också gränsen till naturen, gränser är alltid svåra och man måste hitta ett sätt att hindra växtligheten att ta över igen - helst ett snyggt sätt förstås.

Massor av sten ligger under jordytan, det mesta av stenarna är söndersprängda av frost och inget som lämpar sig i gångar. Det är svårt att hitta något att använda stenarna till så det blir alltför många stenhögar som bara ser skräpiga ut.

Kanten mot planteringen på vänster sida är slarvigt gjord, stenarna är bara ditsatta utan närmare eftertanke och nu har jag möjlighet att göra det lite snyggare. Jag försöker alltid undvika perfekt radade kanter, man får vrida och vända på stenarna, kanske låta någon sten sticka ut i gången eller hitta stenar som ger intryck av viss oregelbundenhet. Stora stenar blir alltid snyggare, små stenar ger lätt ett stelt intryck om de sätts på rad. Där gången skall gå gräver vi så djupt att inga ogräsrötter finns kvar och fyller med sand till önskad nivå. Sanden gör det lätt att arbeta med stenarna, jag passar in dem så tätt det går så att de låser sig med varandra, då sitter de så stadigt att inte ens tjälen förmår rubba dem. Kullerstenar har oftast en platt sida som vänds uppåt, helt runda eller äggformade stenar är oanvändbara i gångar. Vid gränsen mot naturen valde vi att bygga en stenmur, kanske inte det allra snyggaste men det mest praktiska. Här har vi bara skalat av markytan några dm, markduk under för att hindra gräset att växa in igen och sand ovanpå markduken. Så får vi användning för all sten som inte passar någon annanstans. Det ger ett väldigt "stenigt" intryck, något måste till för att mjuka upp det hela.

Det är svårt att planera innan man har grävt klart och sett vad som döljer sig under ytan. Den här platta stenen dök upp, den är för stor att flytta och kraftigt lutande, problemlösning och göra det bästa av situationen. Utmaningar som gör det hela extra roligt.

Kanten till vänster är omgjord och gången börjar ta form, regn kommer att skölja och pressa ner sanden mellan kullerstenarna så att de framträder bättre. Nivåskillnader kan man lätt reglera med sanden, antingen framhäva eller låta dem plana ut om man så vill.

En etapp avklarad men långt ifrån klart. Den här typen av arbete brukar vi vanligtvis göra under hösten när luften är sval och mera angenäm för tungt arbete, nu är det nästan för varmt.