Vildsvin igen!

När husfolket sover och mörkret ger skydd kommer våra ovälkomna besökare och letar mat på tomten. Vi har en egen liten väg ner till huset på ca 300 m och här har de bökat längs vägen i natt.

Bukettapeln Malus toringo har haft besök.

Inte svårt att se vilken kroppsdel som borrat sig ner här.

Här har de bökat ordentligt i natt. Trädgården ligger väl koncentrerad i skogen så det här området brukar jag inte räkna till trädgård. Här finns blommande vårlökar och jag låter vilda blommor bre ut sig som de behagar, massor av fingerborgsblommor och prästkragar får växa här tillsammans med annan naturlig växtlighet, här finns dessbättre inga dyra rariteter planterade men ändå.. ledsamt!

Nu har vi köpt mera elstängsel, vi vill inte ha grisarna ända vid entrén för nu är de obehagligt nära. Problemet är vägen och hur vi kan hitta lösningar där. Vi är tyvärr tvungna att dra stängsel över vägen nu men på sikt måste något annat till, kanske en stor metallgrind. Något varningsmärke måste också sättas upp så ingen kör in i stängslet i mörkret.

Hela trädgården är nu stängslad, ett stort område i skogen och det känns förstås bra att planteringarna och dammen är skyddade. Kabbelekans rötter tillhör förövrigt grisarnas favoritmat. Men det uppstår nya bekymmer förstås, vi har fem ingångar till trädgården på framsidan och nu är alla utom en stängda med eltrådar och vi kommer inte åt att klippa gräset här längre. En ingång kan vi hålla öppen dagtid så vi kan passera, dagtid behöver inte strömmen vara påslagen. Tyvärr försvinner hela det estetiska intrycket av en öppen och välkomnande trädgård som jag satt ned mycken möda på att skapa. " Skyddande belägring" skrev Heinrich Böll om på 80 - talet och inte kunde jag föreställa mig att vi skulle bli tvungna att barrikadera oss bakom elstängsel när vi för många år sedan flyttade ut i naturen.