Äntligen! ...höstens sista grävprojekt

Levande material förändras ständigt och inget är bestående, så är det också med våra trädgårdar. Den här pionrabatten är gammal, jag minns inte längre när jag gjorde den. Det första misstaget var att jag kantade den med torvblock för att höja den och få till lite volym, det ligger nämligen en stor sten sådär förargligt placerad strax under markytan som inte går att rubba med handkraft. Torvblock som placeras i full sol torkar snabbt och spricker sönder, en lärdom god som någon. Det andra misstaget var att jag planterade in lammöron tillsammans med pionerna, lammöron som spred sig snabbt och växte in överallt, även i torvblocken. Några år var planteringen hyfsat inbjudande när pionerna blommade men de drabbades av bladfläcksjuka som är relativt vanlig hos örtartade pioner.

Bladfläckssjuka är en svampsjukdom som egentligen inte stör plantan på annat sätt än att bladen vissnar ner redan i mitten av sommaren, jag brukar titta bort när jag passerar,åtgärder krävs!

I den nedre delen av rabatten som inte syns på bilden planterades massor av krokus, jo, det var ett trevligt blickfång under tidig vår när krokusen blommade med tyvärr planterade jag in ett ogräs till, nämligen ormöga Omphalades verna som snabbt övertog hela rabatten, omöjlig att rensa bort på vanligt sätt när den väl invaderat en plantering, det är bara att gräva bort allt och nu är det gjort.

Den retfulla stenen ligger kvar så jag måste klura ut någon form av kant för att höja upp rabatten

Ännu ett misstag, jag hade satt markduk under i tron att det skulle stoppa trädrötter från att invadera planteringen. Det står en björk en bra bit härifrån men oj, så mycket rötter som vuxit in i  rabatten. I torvblocken fanns tjocka björkrötter som vuxit genom alla block i sitt letande efter fukt. Än en gång får jag konstatera att trädrötter inte håller sig i kronans utkanter utan de växer långt utanför trädet. Om det är något jag verkligen ångrar från mina första trädgårdsår är att jag följde det dåliga rådet om att gräva ner markduk. Markduk skyddar inte mot rotinvasion från annan växtlighet, det fyller absolut ingen funktion i rabatterna. Med markduk bryter man det naturliga kretsloppet och det syns tydligt på jorden som grävs upp, den verkar helt enkelt död. Trädrötter kan inte stoppas på annat sätt än att man tar bort trädet och vill man inte gräva djupt och det finns risk för att ogräsrötter finns kvar kan man sätta tidningar eller papp som hindrar ogräset att växa till sig. Fördelen är att papper förmultnar efter några år och kretsloppet kan fungera.

Nu får det stå öppet i vinter och jag får fundera över hur jag får till en upphöjd bädd samt vilken typ av växtlighet som blir lämplig för denna soldränkta och torra plats. Det är så skönt att allt är bortgrävt, en riktig fulhörna har det varit de senaste åren.