"Köp mer grejer" ...

Jorden sedd från Apollo 17

...sa riksbankschefen Ingves när Riksbanken återigen sänkte räntan, pengar har blivit billiga. Shopping har blivit en livsstil, ett fritidsnöje och överallt växer nya köptempel fram, ibland på värdefull och bördig åkermark som asfalteras och blir till enorma bilparkeringar.

Köpbudskapen formligen smattrar mot oss så fort vi öppnar ögonen, många miljarder satsas på marknadsföring och reklam varje år för att övertyga oss om det nödvändiga beslutet att köpa just den varan. Uttaget av råvaror från naturen, transporter, produktion, försäljning, allt går numera i rasande fart, även den tid det tar innan varan hamnar på soptippen och skall hanteras av naturen en sista gång, varor lever allt kortare tid.  Det är en stor skillnad på vad vi behöver och vad vi vill ha, ett utrymme som reklamen varit snabb att fylla. Marknadsföring är sällan information utan vädjar till våra känslor. Ordet "fynd" tycks vara magiskt i säljsammanhang, just känslan av att "fynda" även om det bara är en liten bonus i form av en rosa blyertspenna som medföljer "gratis", tycks det ge köparen en känsla av att ha vunnit något. Vi fortsätter konsumera trots att många undersökningar visar att överkonsumtion inte ökar lyckokänslan, livskvalitet har inget samband med överflödets statussymboler.

Varorna vi köper görs nödvändigtvis inte bättre, våra vitvaror t.ex. verkar produceras med ett inbyggt åldrande, de håller kortare och kortare tid och går inte att reparera. Ibland räcker det att en produkt plötsligt stämplas som omodern för att den fullt fungerande prylen skall belasta sopberget.

Produktionen av varor blir allt effektivare, färre människor producerar mer alltså måste vi konsumera mera för att hålla arbetslösheten nere, ett ekorrhjul som snurrar snabbare och snabbare. Men här finns något dolt, något som sällan lyfts upp och görs synligt, nämligen de ständigt pågående processerna som kallas effektivisering och rationalisering och som syftar till att minska kostnaden för mänsklig arbetskraft. I medierna heter det att vi måste minska kostnaderna, snällare uttryckt än att vi vill öka vinsterna. De nya jobb som är hotade kan med stor sannolikhet tillhöra högstatusjobben, de utförs bättre och billigare av digital teknik.

Världsnaturfondens rapport Living planet 2014 visar att svensk konsumtion lämnar stora ekologiska avtryck, om alla konsumerade i samma omfattning behövs 3,7 planeter, vilket kanske inte riktigt stämmer överens med vår självbild. Planeten Jorden mår illa, artutrotningen pågår i en takt som aldrig skett förut, mängden vilda djur har minskat med hälften de senaste 40 åren.

Vår överkonsumtion orsakar mer än hälften av våra utsläpp av växthusgaser. Vi har alla hört hur duktiga vi är i Sverige som kombinerat ökad tillväxt med minskade utsläpp men som alltid beror det på hur man räknar och vad som skall döljas. Vår inhemska tillverkning och konsumtion av svenska varor är förhållandevis låg om man jämför med de importerade varor som vi är storkonsumenter av men vars utsläpp bokförs i annat land som t.ex. Kina.  Det här sättet att räkna innebär att om jag tar mopeden till vår brevlåda som ligger 300 m bort förorsakar jag mera utsläpp än om jag firar julen i Thailand.

Den 30 november inleds det tjugoförsta partsmötet under FN´s klimatkonvention, COP21 i Paris. Hur jag än letar tycks vår ödesfråga uppmärksammas med tystnad, kanske en reaktion på det totala misslyckande som skedde på klimatmötet i Köpenhamn 2009. Några små events, anordnade av entusiaster hittar jag men i övrigt är det tyst, även från våra politiker. Klimatet har blivit en icke- fråga, något som vi inte behöver bry oss om, faran syns inte, är inte påtaglig om vi inte letar. Lite funderingar dyker upp om 2 graders målet, om det är möjligt att uppnå, vem som stretar emot. Kan vi hejda den globala uppvärmningen av vår planet och våra hav vid maximalt 2 grader genom bindande avtal om utsläppsminskningar?

2 graders målet har inget vetenskapligt stöd utan är ett resultat av politiska kompromisser även om det i media framställs som någon säkerhetsgräns som vi ännu kan hantera.  Forskningsresultaten pekar snarare på att uppvärmningen borde begränsas till 1,5 grader för att inte trigga i gång återkopplingseffekterna, något vi inte kommer att kunna hantera.

Jag får nog erkänna att jag är pessimistisk till några som helst avgörande beslut i Paris, i alla fall tills jag hör någon av makthavarna säga rakt ut " Vi måste vara ärliga och säga att klimathotet inte kan begränsas på något annat sätt än att vi ändrar vårt sätt att leva"