Frösådder av lackpion och svavelpion

Jag brukar inte syssla med frösådder, tålamodet har jag nog men pillrandet med små fröplantor när de skall omskolas tycker jag är knepigt, känner mig som en marodör när de små liven bara går av.

Men undantag finns förstås, frön som är stora som ärter och mera lätthanterliga, växter som gror utomhus och inte blir långa och skrangliga av ljusbrist, de passar mig bättre.

I den här enkla kallbänken frodas nu frösådder svavelpioner och lackpioner. Kallbänken har maken byggt av två pallkragar med ett öppningsbart lock av plast. Fylls med sand som håller fukten bra, ett litet drivhus i miniatyr.

Fröplantorna är nu tre år, det första året syns ingenting i krukorna då bildas endast rötter. Det andra året kommer tre blad på plantan och sedan händer inget mer  och nu i år är plantorna redo att lämna sin skyddade miljö.

Paeonia mlokosewitschii svavelpionen anses av många som den kanske främsta pionen av alla, en vildart som härstammar från Kaukasus. Den bjuds sällan ut till försäljning eftersom priset blir högt, den blommar först efter 5 - 6 år och skötseln för den långa tiden inkluderas i priset. Svavelpionen är inte pålitlig i färgen och kan blomma med allt från rosaröda blommor till svagt gula. Alla önskar sig den klargula färgen men det finns ingen garanti. Mina frösådder kommer från min egen gula svavelpion och jag fick lära mig att det ökar chanserna till gula blommor av mina danska bloggvänner men någon garanti är det inte.

Svavelpionen genomgår många skepnader under odlingssäsongen, just nu ser den ut såhär.

Här börjar den visa sina enkla, vackra blommor i slutet av maj.

En bit in i juni börjar den vara överblommad

Men det är inte slut med blomningen, hösten bjuder även på grannlåt i form av frökapslar.

Paeonia obovata lackpion är också en egen art som härstammar från Asien. I vilt tillstånd lever den i skogsmiljöer och kan därför planteras på lite skuggigare platser. En vacker, enkel röd blomma som står på stadiga stjälkar och inte behöver stöd, något jag uppskattar.

För tre år sedan kom ett paket med frön och en utvecklad planta av lackpion från snälla Helen i Piteå med bloggen  http://helenstrdgrd.blogspot.se/

Helen är superduktig på frösådder och delar generöst med sig av både plantor och kunskap. Den lilla plantan som fanns i paketet tillbringade första vintern i kallbänken men i fjol planterade jag ut den och just nu ser den ut såhär.  

    Stort tack Helen för gåvan och inspirationen, utan dig hade det inte funnits några fröplantor alls.