Misstag vi gjort - markduk och plast hör inte hemma i trädgården!

Det största misstag vi gjort i trädgården var att gräva ner markduk och plast under planteringarna. Det är många år sedan men de misstag som vi gjorde i början av vårt trädgårdsliv kommer, på en del ställen i alla fall vara omöjligt att återställa.

Här växer en yakushimanum hybrid till höger i bild, planterad mellan två stora stenar men djupgrävt, kanske till 80 cm där busken skulle växa. Det var vår första våtbädd som vi gjorde för att förhindra trädrötter att ta sig in i planteringen och för att behålla fukt, hela planteringsgropen är kraftigt lutande och täckt med byggplast på insidan. Tanken vara att överflödigt vatten skulle rinna ut längst ner.

I början gick det fint och busken växte till sig och utvecklades normalt men på dessa ganska gamla bilder kan man se en Rhododendron som definitivt inte mår bra. Den började tappa onormalt mycket blad, kraftiga missfärgningar på bladen och ser ut att lida av näringsbrist, grenarna blev långa och spretiga med blad endast i topparna. Varje vår har den fått näring samt påfyllnad av en påse rododendronjord. I våras tog jag bort den, klippte ner den helt och så har det stått hela sommaren. I veckan började vi gräva ur all jord och tog bort buskens rötter.

Det första vi konstaterade var att trädrötter för länge sedan ätit sig in i planteringsgropen, allt var invaderat av tjocka trädrötter som vuxit uppåt längs hela planteringen, de hade krupit över plastkanterna i nivå med gången och under stenarna som satts som yttre kant. Det mest anmärkningsvärda var att det inte fanns en gnutta fukt i torvjorden, den var som damm och fullständigt död. Inga insekter och inga maskar som är en förutsättning för en levande jord. När torvjord blir torr är den vattenavstötande och inte ens vintrar med snö och regn har förmått återfukta den. 

Det var massor av jord och rötter i gropen och när vi äntligen fick den tömd och kunde lyfta bort plasten var marken där under lika död. Inget humus fanns kvar, endast lera som var lika hård som keramik. Min teori är att kretsloppet är brutet när man sätter ner plast eller markduk under planteringar och så småningom blir jorden helt utarmad eftersom ingen nedbrytning sker med hjälp av mikrolivet. Det går bra några år men sakta börjar man se att något är fel, växterna utvecklas inte normalt.

Vi hade mycket bekymmer med trädrötter i början, trädgården är ju framgrävd i skogsmiljö. Alla ogräsrötter är bortgrävda och mängder av trädrötter men trädens rötter kommer alltid tillbaka. Jag lärde mig se på jorden när trädrötterna invaderat, den blev grusig, torr, kompakt och humuslagret försvann. Då började vi gräva ner markduk vilket var ett stort misstag. Planteringarna var djupgrävda, ibland bortåt 1m djupa och återfyllda med ny matjord. Så småningom kunde vi konstatera att trädrötterna snabbt tog sig igenom markduken så inte heller den fyllde någon funktion. Trots att markduken släpper igenom vatten är marken under lika död som under plast, ett brutet kretslopp och växterna tynar bort så småningom. En stor rödbladig smällspirea `Diabolo´ blev mindre och mindre för varje år trots att den hade ca 1m jord under rötterna.Vi har sanerat en hel del men det är mycket jobb att gräva bort all jord och alla växter för att få upp markduken. 

Beträffande trädrötter finns inget annat alternativ än att ta bort träden, tyvärr är det så. Nu är det länge sedan vi använt markduk men de gamla synderna finns kvar. Jag har letat efter information eller andras erfarenheter av markduk och plast men det finns inget skrivet om detta, bara marknadsföring överallt om hur man enkelt fixar till en trädgård med hjälp av markduk men som så ofta är genvägar mer ögongodis än hållbara.

Såhär blev den nya planteringen, återfylld med ny jord, ett aktivt kretslopp och befriad från plast.