Taklök med det vetenskapliga namnet Sempervivum

Jag har alltid gillat taklök, den lilla växten som aldrig kommer att bli någon primadonna i trädgården men så trevlig och användbar i all sin enkelhet. Den är tålig som få, tar vatten när det bjuds och däremellan klarar den sig utmärkt. En växt som kommer bäst till sin rätt när den får växa utan inblandning av andra växter i ensamt majestät, då brer den gärna ut sig och bildar vackra mattor i olika färger. Lätt att dela, bara ta en liten bit och tryck ner den i jorden, den bildar snart rötter.

Det här är spindelvävstaklök  S. arachnoideum med små, tunna trådar fästa i bladspetsarna

Varhelst man kan hitta en liten springa mellan stenar och stubbar kan man sätta en liten lök som kommer att föröka sig så småningom bara det är väldränerat, för blött och löken ruttnar bort.

Ibland börjar de blomma, tyvärr, för löken dör när den har blommat och lämnar en vissen taklök efter sig men så småningom täcks utrymmet upp av nya lökar. Det här är taklökens sätt att skapa plats för föryngring.

Man kan göra mycket med taklök, tavlor till exempel

eller plantera i lerkrukor och gamla dräneringsrör

eller varför inte en egen plantering där de så småningom bildar täta mattor i olika färger och mönster

tätt, tätt tillsammans