28,3 grader i skuggan..

...är inget väder för mig, ursäkta alla som älskar värmen men jag tycker det är synnerligen obehagligt där ute just nu. Det är i vilket fall som helst inget väder för tungt arbete i trädgården. Så får det bli lite tid över att blogga istället, något som tiden inte räckt till de senaste veckorna. Den intensiva värmen de senaste veckorna har gjort det torrt i markerna. Nu får vi vattna igen, i norra Sverige svämmar vattnet över alla bräddar. Hus och infrastruktur skadas av vattenmassorna som väller fram.

Några bilder från skogsträdgården som jag äntligen blivit klar med. Bilderna är drygt en vecka gamla så det har hänt en hel del sedan dess. Återstår att gräva upp några döda växter.

Soldanella pusilla x carpa `Spring Symphony´ blommar fortfarande i skuggan, liten och söt.

Tulipa tarda, en vanlig botanisk tulpan i våra trädgårdar, jag satte några nya lökar i höstas

De första hundtandsliljorna ur dens - canis gruppen är överblommade men de åtföljs av andra, lite senare hundtandsliljor, här Erythronium `Pagoda´ i kvällssolen. 

Här i omgivningarna har vitsipporna i naturen nästan blommat över, de vill gärna sprida sig inom trädgårdens domäner och kan lätt bli för många. Det finns ju massor av fina namnsorter också. Jag har planterat en hel del under åren men också förlorat stora bestånd när skålsvampen dykt upp, den lever på vitsippornas rötter. Anemone nemorosa `Blue eyes´ är återplanterad efter skålsvampens härjningar. Blomman är helvit när den slår ut men får så småningom ett helt blått öga. Den poserar gärna med ryggen mot kameran, inte helt fel då heller.

En okänd Trillium, möjligen chloropetalum som bestämt sig för att återkomma regelbundet.

En vacker men snabbt överblommande perenn är lunddockan Glaucidium palmatum men bladen som liknar lönnens blad är dekorativa hela sommaren. Lunddockan härstammar från Japans skogar.

Darmera peltata sköldbräcka vars blommor kommer före de stora bladen, fuktig växtplats är ett krav. Blomman är ganska stor och kommer i toppen på en stängel.

Släktet Daphne är ett odlingsvärt släkte. Jag har försökt mig på att odla dessa små miniatyrbuskar men de har försvunnit efter ett antal år, jag hade nog inte gjort läxan tillräckligt väl men en har jag kvar förutom den vanliga Daphne mezereum och det är Daphne retusa, liten vintertibast. Den stod och stampade i flera år i en surjordsplantering innan jag insåg att den var helt felplanterad. Ny plats gjorde att den vaknade till och nu blommar den och växer för varje år.

Trots ett långt inlägg men Fritillaria meleagris kungsängsliljan måste få visa upp sig.

Och till sist luktpionen Paeonia lactiflora `Svarte Petter´ med sina mörka vackra blad i motljus. Pionen är helsvensk, framtagen av Hermann Krupke på Guldsmedsgården.