Finns det något att lära av granbarkborren?

Bild från Wikipedia

Den 4 mm stora skalbaggen granbarkborre Ips typographus börjar alltmer betraktas som ett stort hot mot vår industriellt brukade skog, våra granplantager. Sommarens långvariga värme gynnade den lilla filuren som hann med att svärma två gånger och med skogen full av försvagade träd och gott om död ved efter bränderna kan vi nästa sommar få uppleva en riktig insektsinvasion.

Precis som för oss människor när inte våra grundläggande behov blir tillgodosedda är risken stor att vi drabbas av sjukdomar, så är det också för växtligheten. De senaste årens vattenbrist, som tvingade lövträden att släppa en del av sina löv under försommaren och barrträden att låta sina bruna barr i förtid täcka marken, får  konsekvenser. Träden valde att släcka sin törst genom en minskad bladmassa på bekostnad av energiproduktionen genom fotosyntesen.

Stress hos människor kan orsaka utbrändhet med diverse följdsjukdomar, en accepterad sanning idag. Våra ensidiga granbestånd som planteras när vi avverkar naturskogar har ett enda syfte, att generera en rimlig avsättning under kortast möjliga tid för sin ägare. Industriskogen besprutas och gödslas för att växa snabbt men träd vill inte växa på ett annat sätt än i sin normala takt. Artrikedomen är minimal i en konstgjord monokultur och därmed är den viktigaste tillgången, den biologiska mångfalden satt ur spel. Granens ursprungliga hemvist är ett taiga klimat med kyla och riklig tillgång till vatten. Allt detta gör att vi har skogar med stressade träd som nu dessutom drabbas av onaturlig, långvarig och återkommande torka eller skyfall som eroderar bort den tunna hinna av matjord som håller oss vid liv.

Stressade granar doftar på ett speciellt sätt och denna doft känner granbarkborren. När den hittat ett försvagat träd börjar den borra in sig i barken. Granen försvarar sig genom att skicka ut kåda i såret. Då kallar granbarkborren på sina artfränder genom en doftsignal som han tillverkar i sin kropp med hjälp av granens kåda. Den tillkallade armen av granbarkborrar börjar snabbt gnaga sig in i trädets bark, granen försvarar sig igen med kåda men till slut får den ge upp. Granbarkborrarna har vunnit och kallar till sig honorna med ett annat doftämne. Honorna kryper in i hanens nybyggda parningskammare, 2-3 honor får plats innan de signalerar upptaget. Honorna påbörjar sitt arbete genom att gnaga raka gångar i trädets fiberriktning där de sedan lägger sina ägg.

Larverna äter sig vinkelrätt ut från den gång som honan skapat och förpuppar sig efter 5 -6 veckor. Efter en vecka som puppa kläcks en ny arme av granbarkborrar.

Granbarksborrens livscykel är inte unik på något sätt. I naturen sker detta om och om igen, den stora trädgården strävar alltid till balans, man äter, förökar sig och blir mat till någon annan och alla är lika viktiga och fyller sin funktion i naturens komplicerade väv.  Våra ekosystem utsätts ständigt för prövningar men äger en fantastisk förmåga att återställa den naturliga balansen, ju fler arter desto bättre är den läkande förmågan där varje varelse har sin mening och uppgift i ekosystemet. Men när påfrestningarna blir för stora och återkommande når det sin "tipping point" och gör som granen, ger upp. Varmare klimat där förändringen går rasande snabbt gör att naturen inte hinner anpassa sig och det är en av anledningarna till att vi nu upplever en massutrotning och med det följer försvagade ekosystem.

Bilden visar vildsvinens upptrampade spår över Hagtorpet, en art som förökar sig våldsamt för att den saknar naturliga fiender i ekosystemet. Jägarna som åtagit sig att hålla stammen inom en acceptabel storlek klarar inte av uppdraget och vargen, som är det enda rovdjur som klarar av ett vildsvin får inte existera i vår natur annat än som en liten, liten skärva.

 Det finns många exempel på mänskliga felsteg där vi trott att vi kan lura naturen, att utrota det vi kallar skadedjur genom gifter och besprutning eller som i fallet vargen, upparbeta en mänsklig rädsla och aversion mot detta ståtliga rovdjur. Genomgående är människan inblandad på något sätt när arter blir dominerande och skadliga. Så är fallet med den japanska växten parkslide Fallopia japonica  som invaderar vår natur och slår ut den inhemska floran.  Det kan den göra genom att den saknar naturliga fiender, den hör inte hemma i vårt ekosystem. Ett annat exempel är den spanska skogssnigeln som förökar sig snabbt i avsaknad av naturliga fiender. Det kommer den att få så småningom men alla sådana förändringar är långsamma.

Den tyske författaren och skogsvaktaren Peter Wohlleben anser inte att granbarkborren är ett skadejur utan han kallar den för en svaghetsparasit, att beskriva granbarkborrarna som skadliga skymmer de egentliga orsakerna. Precis som alla andra arter i vår natur är de nyttodjur och bidrar till helhetens nytta. Enstaka träd som blivit försvagade och angrips är oumbärliga för myrbaggar, hackspettar och mängder med andra arter. Döda träd är ett nödvändigt ont för många fåglar och där medverkar granbarkborren till deras överlevnad och fortplantning.

Min egen lilla plätt på jorden, mitt i den sörmländska naturen har aldrig blivit utsatt för bekämpningsmedel och jag kan naturligtvis inte bevisa att det är den direkta anledningen till att trädgården aldrig har haft några större problem med insekter som äter på växterna. Jag har sedan länge slutat att kalla insekter för skadedjur utan ser allt som flyger och kryper som en del av den viktiga balansen. Nu är jag också så lyckligt lottad att den spanska skogssnigeln inte hittat hit. Inhemska sniglar finns det som tar sig en tugga här och där men det blir aldrig ett problem.

När vi började anlägga trädgården för snart 20 år sedan satte vi även upp ett 70 - tal fågelholkar, även uggleholkar och holkar för fladdermöss. Sällan invaderas vi av mygg, den svartvita flugsnapparen jagar mygg i rasande fart när den föder upp sina ungar. Fåglarna gör det som de är bäst på, jagar insekter och i motsats till oss människor som behöver vila arbetar naturen alla dygnets 24 timmar.

Vi kanske inte har den överblick som vi inbillar oss, kan granbarkborrens invasiva framfart lära oss något om den natur som omger oss och som vi är beroende av?

Julhälsning

Hagtorpet januari 2018

En riktigt God Jul och ett Gott Nytt År önskar jag er alla !

Jag gör som Bing Crosby, drömmer om en vit jul

I går natt blev världen vit, äntligen har det ihärdiga gråvädret som parkerat över oss under snart två månader fått ge vika och nattens snöfall omvandlade det gråa och trista till skinande vitt. Inga stora mängder snö men tillräckligt för att drastiskt förändra intrycket över en natt.

Snön avslöjar nattliga besökare, en räv, några rådjur och flera harar patrullerar vår väg.

Blåbärsriset som var sönderbränt av sommarens torka har återhämtat sig och bland de bruna kvistarna syns nya och livskraftiga, gröna kvistar.

Granens grenar böjer sig under snöns tyngd vilket de klarar galant.

Corylus avellana ormhassel med sina knotiga grenar bildar vackra mönster med den nyfallna snön.

Trots avsaknad av sol så är Hagtorpet vackert i sin vinterklädsel. Den gamla ladugården i bakgrunden med syrenerna i förgrunden som böjer sina grenar så smidigt från tyngden av den nyfallna snön.

Och på kvällen tänds vår lykta, alldeles av sig själv.

Jag skäms!

En femtonårig flicka med långa flätor har sedan augusti månad, varje fredag suttit utanför Sveriges Riksdag bredvid en skylt där det står "Skolstrejk för klimatet" hennes namn är Greta Thunberg.

"Klimatet och biosfären bryr sig inte en enda sekund om vår politik och våra tomma ord. Den bryr sig bara om sådant som vi faktiskt gör. Det här är ett rop på hjälp"

Greta är mer påläst om klimatförändringar än majoriteten av vuxenvärlden. Som en del av denna vuxenvärld så skäms jag, jag skäms över en värld som länge ägt konkreta fakta över konsekvenserna av klimatförändringarna men vägrat göra det som krävs, jag skäms över det politiska etablissemanget som låtsas att allt går att lösa med ny teknik, som vill få oss att tro att lösningen är att vi fyller våra bilar med produkter från en skövlad skog, som inte tar det ansvar vi har gett dem. Vi kan inte längre "gå till kungs" och klaga hos dem som inte förmår lyssna. Vi låter en femtonårig tjej med långa flätor föra vår vuxna talan.

Foto Roger Turesson

Idag öppnas FN´s klimatmöte COP 24 i Katowice i Polen. Greta är inbjuden av FN chefen Antonio Gueterres för att hålla tal. Hon har åkt dit i elbil med pappa Svante Thunberg som chaufför.

Här är Gretas tal som hon höll idag inför världens samlade klimatetablissemang.

"I 25 års tid har ett otaligt antal människor stått inför FN:s klimatkonferenser och bett världens ledare att stoppa utsläppen av växthusgaser. Men det har uppenbarligen inte fungerat eftersom utsläppen bara fortsätter att öka.

Så jag tänker inte be dem om någonting.

I stället så kommer jag att be medierna att börja behandla krisen som en kris.

I stället kommer jag att be människor runt om i världen att inse att våra politiska ledare har svikit oss.

För vi står nu inför ett existentiellt hot och det finns inte längre någon tid att fortsätta på den här vansinniga vägen vi färdas på.

Rika länder som Sverige måste minska sina utsläpp med minst 15 procent varje år för att nå 2-gradersmålet. Man skulle kunna tro att medierna och alla politiker inte skulle prata om någonting annat. Men ingen nämner det ens.

Inte heller pratar någon om att vi har påbörjat den sjätte massutrotningen och att upp till 200 arter dör ut varje dag.

Och kanske viktigast av allt, så är det ingen som pratar om rättviseaspekten som uttryckligen står i Parisavtalet och som är en absolut grundförutsättning för att det över huvud taget ska fungera på en global nivå. Det innebär att rika länder som Sverige, med dagens utsläppstakt, måste nå nollutsläpp inom 6 - 12 år så att människor i resten av världen ska få en möjlighet att höja sin levnadsstandard genom att bygga lite av all den infrastruktur som vi redan har byggt. Som till exempel sjukhus, elektricitet och rent dricksvatten.

För hur kan vi förvänta oss att länder som Indien, Colombia och Nigeria ska bry sig om klimatkrisen när vi, som redan har allt, inte ens bryr oss om våra faktiska åtaganden inom Parisavtalet?

Så när skolan började i augusti i år satte jag mig på marken utanför Sveriges Riksdag och skolstrejkade för klimatet.

Det finns de som säger att jag borde gå i skolan i stället. Det finns de som säger att jag borde bli klimatforskare så jag kan "lösa klimatkrisen". Men klimatkrisen är redan löst. Vi har redan alla fakta och lösningar.

Och varför ska jag studera för en framtid som snart kanske inte finns?

Varför skall jag lära mig en massa fakta när den viktigaste fakta helt uppenbarligen inte betyder nånting för vårt samhälle?

I dag förbrukar vi över 100 miljoner fat med olja varenda dag. Det finns ingen politik som kan ändra på det. Det finns inga regler för att vi ska få den oljan att stanna kvar i marken. Så vi kan inte längre rädda världen genom att följa reglerna.

För reglerna måste ändras.

Så vi har inte kommit hit för att få världens ledare att bry sig om vår framtid. De har alltid ignorerat oss förut och de kommer ignorera oss nu också.

Vi har kommit hit för att säga att en förändring är på väg, vare sig de vill det eller inte. Människor kommer att resa sig och anta utmaningarna vi står inför. Och eftersom de politiska ledarna uppträder som barn, så måste vi ta det ansvar som de borde tagit för länge sedan"

Naturens dolda nätverk

Detta är titeln på den senaste boken av den tyske skogsvaktaren Peter Wohlleben. Det är hans fjärde bok om den natur som han älskar att berätta om och som är en så stor del av hans liv. Det är alltid svårt för författare att upprepa tidigare succéer och enligt min mening höll boken med titeln Djurens gåtfulla liv inte riktigt samma höga klass som de övriga. Kanske för att jag själv har en så emotionell förhållning till djur som gjorde den så tung att läsa men också för att boken hade en något svag  vetenskaplig koppling.

Men nu är han tillbaka på banan och det med bravur. Boken kan nog kategoriseras som populärvetenskap där han gör vetenskapliga upptäckter tillgängliga och attraktiva att läsa för den stora allmänheten. Hans berättarkonst är oerhört tilltalande för den som intresserar sig för naturen och alla de som lever i och av den.

Fokus för denna bok är de komplicerade samband som utgör det vi kallar natur, för mig personligen något av det mesta fascinerande som existerar i vår värld men också det som gör naturen så sårbar för mänskliga ingrepp.

Boken inleds med ett kapitel om Yellowstone, om vargens och rovdjurens betydelse för våra ekosystem vilket jag skrivit om flera gånger tidigare här på bloggen. Jakt kan aldrig ersätta rovdjurens värde för vår natur, det är mycket mera komplicerat än så.

Han berättar om hackspettars och spillkråkors strategi när de förbereder ett bo i ett friskt träd. Det kan dröja år innan boet är inflyttningsklart, det krävs planering på hög nivå och det återanvänds av många arter.

Att störa ekosystem är inte alltid att ta bort något, samma obalans kan uppstå när vi tillför något. Som exempel tar han upp jägarkårens osunda matning av vildsvinen som nu förökar sig explosionsartat i Europa. Här traskar de tämligen bekymmersfritt inpå husknuten varje natt, det som skyddar trädgården är det elstängsel vi satte upp för ett antal år sedan.

Träd är författarens favoritobjekt och han berättar hur träden kommunicerar med varandra, hur de skyddar sina små skyddslingar och hur de lever i symbios med svampar och mikroorganismer. Friska träd kan försvara sig mot olika angrepp men skadade träd blir lätt offer för inkräktare vilket gäller för alla växter. Han beskriver trädens strategi vid långvarig torka och jag minns alltför väl denna sommar när träden gjorde sig av med en del av sina löv i juni för att minska avdunstningsytan. Men det har sitt pris, sockerproduktionen minskar kraftigt när trädet byter törst mot hunger och det kommer att påverka träd och växter nästa år.

Granplantagerna som numera täcker stora ytor i Europa är förändrade ekosystem som är helt underkastade mänskliga behov. Och som alltid när obalans uppstår blir angrepp av skadedjur svåra att möta, i det här fallet handlar det om insekten barkborre som borrar sig in under barken och tar död på träden. Insekterna klarar inte av att angripa ett friskt träd men granen vill ha det fuktigt och kallt som i ett tajgaklimat vilket vi inte kan erbjuda och följaktligen är träden försvagade och blir lättare offer för angripare. Den kloke skogvaktaren anser inte barkborren vara ett skadedjur utan kallar insekten för svaghetsparasit, det är vi själva som fått den känsliga vågen ur balans. En ytterligare komplikation med dessa ensidiga granbestånd är högaktuell, barrskog brinner som fnöske medan lövskog är synnerligen svår att antända. En riskabel investering i klimatförändringarnas årtionde.

Är du intresserad av naturens många och komplicerade samband är detta boken för dig. Fascinerande, spännande och lärorik. Samtliga böcker av Peter Wohlleben finns översatta till engelska. Och som alltid har jag inte erhållit en enda krona som betalning utan varit helt fri att tycka till.

Innan snön faller..

För en gångs skull, lite text, många bilder.

Adiantum pedatum frilandsadiantum, en favorit bland ormbunkarna 

Frökapsel hos Paeonia officinalis ssp. banatica  bergspion

Rhododendron `Silbervelours´ i novemberljus

Den gamla damen Rosa `Flammentanz` har satt nypon i år. 

Fagus sylvativa `Rotundifolia´ småbladig bok är ett vintergrönt träd som behåller bladen nästan till våren, inte detsamma som städsegrön växt som är grönbladig året runt.

Tomma frökapslar hos buskpionen Paeonia x suffruticosa `Hinun´

Pinus mugo `Jakobsen´ en liten och långsamväxande dvärgtall med danskt ursprung.

Picea abies `Zillertal´ dvärgform av gran s.k. häxkvast

Rhododendron roxieanum med sina typiska smala blad

Corylos avellana `Red Majestic´ ormhassel med röda blad, har torkskador från sommaren

Arrhenatherum elatius bulbosum `Variegatum´ den vitbrokiga pärlhavren som torkade bort i somras men började grönska igen på hösten.

Blomknoppar på Rhododendron `Flautando´ något illavarslande att de blivit så stora, hoppas de klarar vinterns kyla.

Rhododendron `Hydon Velvet´ har kvar det vackra indumentet

Abies veitchii `Rumburk´ dvärgform av Fuji gran

Rhododendron `Silberleaf´ en mycket odlingsvärd Rhododendron

TREVLIG HELG!

Black Friday - nej tack!

Vi närmar oss årets stora köpfest, ett importerat evenemang vars syfte är att få konsumenterna att öppna plånboken, kanske också att göra mindre genomtänkta inköp. Enligt beräkningar kommer Black Friday i år att omsätta mellan 6,3 till 6,6 miljarder SEK. En annan undersökning som handeln gjort visar att 47 procent av befolkningen planerar att göra inköp under helgens stora jippo. Glädjande siffror för det betyder att en majoritet av befolkningen 53 procent inte tänker låta sig lockas trots den massiva marknadsföringen av varumärket.

Det är lätt att tro att reklamen som översköljer oss är en naturlig del av vårt samhälle, att vi klarar av att värja oss mot den men det tangerar nog vad som kan kallas för självbedrägeri. Reklamen vill oss något, alltid.

Vår överkonsumtion misshandlar våra egna livsbetingelser, den bidrar till den alarmerande artutrotning som nu pågår, den förstör våra ekosystem som upprätthåller och försörjer vår natur och i sista hand oss själva. De pågående klimatförändringarna får sin energi från vår överkonsumtion där vi riskerar att klimatet löper amok. Förhoppningsvis äger vi fortfarande möjligheten att göra ett val.

Reklamen vill oss något, den är manipulerande och riktar sig till vårt känsloliv. Syftet är att väcka vårt missnöje, att inte duga, att aldrig vara nöjd. De negativa känslor som reklamen så träffsäkert hittar hos oss kan vi snabbt bli befriade ifrån genom ett inköp, det är vad budskapet vill få oss att tro. Tyvärr är den förvärvade glädjen över den nya prylen kortvarig och kräver ständig upprepning av våra köpbeteenden.

Vi behöver konsumera, självklart är det så men det finns en avsevärd skillnad mellan det vi behöver och det vi vill ha. Reklam är ofta livsstilspropaganda som vi gott klarar oss utan, reklamen bidrar till att vi som enskilda konsumenter upprätthåller lögnen om evig tillväxt på en begränsad planet. Om reklam är nödvändig för att upprätthålla vårt ekonomiska system så är det fel på det ekonomiska systemet.

Julhandeln beräknas åter igen slå nya rekord trots allvarliga tecken på att vi är på väg in i en lågkonjunktur. Handeln räknar med en ökning för årets julhandel med 3 procent i jämförelse med fjolåret och en omsättning på 79,7 miljarder SEK, ökningen är exponentiell.

Jag länkar inte detta inlägg till Trädgårdsfägring eftersom det inte handlar om trädgård men det dyker väl upp på blogglistan över anslutna bloggar. Jag vill passa på att tacka personerna bakom Trädgårdsfägring för beslutet att inte tillåta reklamen som plötsligt dök upp på sidan. Det som inte känns riktigt bra är att det medför en kostnad för er för sidan gagnar oss alla. För mig känns det helt acceptabelt att betala för att slippa reklam, där köpfrid råder är trovärdigheten hög. Dessvärre gäller även det omvända.

Alla dessa Hostor.. (Del 1)

Jag har svårt att tänka mig någon mer användbar växt i trädgården än Hosta speciellt om man gillar gröna växter - och det gör jag. I storlek kan man hitta allt från miniatyrer på några cm höga plantor till den största av dem alla H. `Empress Wu´ som blir nästan 1, 5 m i vuxet tillstånd. Hosta föredrar lite skuggigare platser med god fuktighet men efter ett antal somrar med besvärande torka kan jag konstatera att de flesta klarat sig mycket bra. Några sorter har fått torra bladkanter men de är förhållandevis få. Nackdelen är att sniglar älskar dem samt att de flesta kräver delning med några års intervall, de växer sig stora men är förhållandevis lätta att dela. En fördel är också att de kan planteras i surjordsplanteringar bland Rhododendron men det går lika bra med alldeles vanlig matjord.

Hosta `Orange Marmalade´ är en vacker medelstor planta som passar bra på en lite mörkare plats, de ljusa bladen syns lång väg i en skuggig plantering.

Inte en perfekt bild men där borta mellan stenarna planterade jag H. fortunei var. Albopicta som jag delat flera gånger. Hålet var djupt men inte brett, åratal av organiskt nedfall hade bildat en fin jord i botten så det var bara att fyll på lite mer.

Här växte förut några höstljung som tjältorkan tog död på i våras. H. `Golden Tiara´ fick ersätta dem.

I stubberiet bland Rhododendron, ormbunkar, ljung och barrträd passar Hosta perfekt. De ljusa bladen längst bort i bilden tillhör H. `Remember Me´ som inte blir mer än några dm hög. En riktigt snygg Hosta med sina lysande vackra blad.

H.`Francee´ är en vanligt förekommande sort men absolut inget fel på den, gröna blad med ljusa kanter, alltid fräsch i uppsynen. Jag försöker alltid skapa asymmetri och här har jag planterat ett antal Francee direkt i marken tillsammans med en sten och några stubbar, fungerar utmärkt.

H. `Stiletto´ har, som framgår av namnet långa och spetsiga blad. Också planterad rakt ner i marken vid en gammal gren som jag hittade i skogen.

En av planteringarna med Hosta miniatyrer, de är så små så de kommer inte till sin rätt i blandade rabatter, de blir lätt övervuxna av större växter men samlade tillsammans får de visa upp sig i all sin prakt, jag är väldigt svag för dem.

H. `August Moon´ planterad mellan stenar där höstens låga solstrålar träffar den för en kort stund.

Bara några minuter av din tid

            

Living planet rapport 2018

Världsnaturfondens rapport, Living planet rapport 2018, publicerades för några veckor sedan och gav stora rubriker världen över. Bestånden av fåglar, däggdjur, amfibier, reptiler och fiskar har minskat med omkring 60 procent mellan åren 1970 - 2014. Våra vilda djur är hårt ansatta, sju av tio vilda ryggradsdjur riskerar att vara borta inom endast två år. Slutsatserna grundar sig på undersökningar av 16704 populationer  av 4005 arter. 90 procent av havsfåglarna har plast i magen, dessa små mikroplaster som är mindre än ett sandkorn men glittrar så vackert i olika färger. Och varje år fyller vi våra hav med ytterligare 8 miljoner ton plast, snart finns det mera plast i haven än det finns fisk.

Faktum är att vi snabbt närmar oss en gräns som inte får överskridas, de liv som utrotas är borta för alltid. Det finns ingenting som kan återställa en utrotad art som i framtiden endast kommer att finnas på bild. Vetenskapligt är frågan klart och tydligt avgjord och kan inte degraderas till och behandlas som ett specialintresse för en liten naturintresserad minoritet. Den biologiska mångfalden är människans och naturens viktigaste resurs, allt hänger samman i sinnrika mönster och näringskedjor där allt levande fyller en funktion, från minsta lilla småkryp till de stora rovdjuren.

Skiren Kvicken naturreservat

Hela världen kan inte göras till ett naturreservat men det motsatta är lika giltigt, vi kan inte fortsätta överutnyttja och förstöra mer än vad planeten förmår återskapa. Enkel matematik, vi bör leva på räntan och bevara kapitalet intakt. Överexploatering och avverkning av jordens skogar och förlust av livsmiljöer har drabbat 75 procent av alla arter negativt. Vår ohållbara konsumtion är motorn som driver på denna utveckling och där ligger Sverige i den översta toppen, vår svenska konsumtion kräver 4,2 planeter. Vi är numera en stor värld på en liten planet säger professor Johan Rockström. 

Vi har tillräckligt med kunskap idag, vi behöver inte fler rapporter om vad kalhyggen förorsakar för allt levande, vi vet vad monokulturer innebär för den biologiska mångfalden. Vi vet att man inte bör kasta plast i naturen men vi saknar politiskt agerande och här och där, med tanke på bilden, brister även det enskilda  ansvaret.

Magnolia

Det skrivs väldigt lite om Magnolia på våra trädgårdsbloggar, skälet vet jag inte men tanken slår mig att man kanske tror att Magnolia är svår att odla? 

Magnolia fanns redan på dinosauriernas tid och långt innan det fanns bin och man tror att magnoliorna då pollinerades av skalbaggar. Man kan väl  anta att en sådan växt klarar en hel del.  Det som förstås sätter gränser är vårt nordiska klimat men numera finns en hel del hybrider där man använt poppelmagnolia M. accuminata för att få öka härdigheten. Poppelmagnolian härstammar från Nordamerika och kan i sin naturliga miljö bli ett träd på 20m högt.

Magnolia växer naturligt i lövskogars undervegetation som ger skydd mot kraftiga vindar och brännande sol. Växtplatsen bör vara väldränerad men får aldrig torka ut. Att gräva en grop i gräsmattans kompakta jord och plantera en Magnolia kommer inte att lyckas, gropen förvandlas snabbt till ett vattenhål under hösten och kväver Magnolians rötter. Rötterna som är mycket ytliga kräver en syrerik och luftig jordblandning, jag använder torv och Rhododendronjord som jag fyller på varje år. Att sätta täckbark eller markduk under en Magnolia är inte att rekommendera, det blir för kompakt och syrefattigt.

Magnolia `Susan´ (M. liliiflora `Nigra´ x M. stellata `Rosea´) är både vanlig och lättodlad. Kallas för flickmagnolia, det finns ett helt gäng magnoliahybrider med flicknamn. Den blir en buske och inget träd, blommar här i maj efter att bladen slagit ut vilket gör att blommorna oftast klarar sig från tidig vårfrost. En mycket bra nybörjarmagnolia. 

Magnolia `Goldstar´ ( M. accuminata x M. Stellata) och här är den tåliga poppelmagnolian inblandad för att öka härdigheten. Tyvärr har jag dåligt med bilder på blommande Magnolia, mina gamla bilder är kvar i den förra datorn och under sommarens hetta i år blev det sparsamt med fotograferingen.
Nåväl, detta är höstskruden, `Goldstar´ är numera att ganska stort träd som blommar med svagt gula blommor ganska sent på våren. Relativt snabbväxande och har aldrig drabbats av vinterskador.

Tyvärr endast bild på höstfärgen av denna magnifika Magnolia men jag vill ändå ta den med för den är lite speciell. Magnolia x wieseneri `Swede Made´ är något så ovanligt som en svensk magnoliahybrid, framtagen av Stefan Mattson på Göteborgs Botan. Det är en korsning mellan praktmagnolia och den härdiga junimagnolian från Japan, framtagen för att passa svenska förhållanden. Den är starkväxande med väldigt stora och vackra blad. Den har ännu inte blommat här men blommorna är stora, vita och doftande med vackra röda ståndare.  Om man vill pröva en Magnolia  så är `Swede Made´ ett gott val, härdigheten anges till zon 1-3 (4)

Trädet på bilden är en paraplymagnolia M. tripetala som är en egen art. Jag ville ha något exotiskt med stora blad som skulle ge lite höjd åt planteringen, jag blev inte besviken. Den planterades våren 2014 och var då inte större än att den fick plats i bilen. Den är riktigt läcker, bladen är lika långa som min underarm och den behöver ett stöd för när det blåser hårt tar det i med kraft i de enorma bladen. Den har klarat sig fint här men platsen är djupgrävd och fylld med fuktig torv, den får inte torka ut.

Magnolia tripetala i höstens färger.