Vinterfåglar

Häromdagen tog vi en tur till våtmarken med havre och solrosfrön till änderna som valt att stanna här över vintern. De stannar så länge det finns öppet vatten, fryser det till så har de svårt att hitta föda. Det var rätt kallt i luften men några bilder hann jag ta innan fingrarna blev stela. Vintertid behöver fåglarna energirik mat för att klara kylan, bröd är dålig mat för dem oavsett årstid.

Har nu haft min nya kamera i ungefär ett år nu och jag har tagit massor med bilder,  flertalet hamnar i papperskorgen. Kameran äger många hemligheter som jag ännu inte lyckats lista ut men det är bara att fortsätta, det man övar på blir man bra på sägs det, jag litar på det.

Just nu har vi mängder med vinterfåglar på Hagtorpet och fåglar är något jag så gärna vill lära mig att fotografera men rörliga objekt kräver mer av fotografen än en blomma i trädgården.  Bilder från idag.

Större hackspett Dendrocorpos major ses dagligen vid fågelmaten, med stor sannolikhet är det flera individer som håller till här.

Koltrast Turdus merula är numera både stann - och flyttfågel här. Att flyga till varmare nejder när vintern kommer är förstås inte riskfritt, det finns många faror på färden. Att stanna i ett fruset Sverige har också sina utmaningar med framförallt tillgång till mat men överlever man vintern så är man först till de bästa boplatserna. Det finns fördelar och risker med allt.

Blåmes Parus caeruleus är i särklass den vanligaste vinterfågeln här. Just nu är de överallt i buskarna, kanske kan det bero på att vi har satt upp så mycket holkar i grannskapet. Blåmesen är liten men tuff och tar för sig av vintermaten, låter sig inte skrämmas.

 Här syns tydligt på de två nedersta bilderna att jag inte får till skärpan som jag önskar. Det handlar om inställningar på kameran som jag 

 ännu inte lyckats lista ut, jag vet helt enkelt inte vad jag gör för fel.

Det här är gråsiska Acanthis flammea  som brukar besöka oss varje vinter men i år är det mängder, har aldrig upplevt en sådan invasion av arten tidigare. Har ingen aning om vad det beror på att de uppträder i såna mängder denna vinter. Jag brukar vanligtvis höra dem innan jag ser dem men denna vinter har det varit tvärtom. Gråsiskorna är hyfsat lätta att fotografera för de är relativt orädda och tillåter människor  komma ganska nära.

Talgoxe Parus major måste också få komma med på bild, troligen den näst vanligaste vinterfågeln här efter blåmesen, häckar allmänt i våra holkar och hamnar ofta i strid om boplatsen när den svartvita flugsnapparen anländer, uppskattad!