Den svenska skogen brinner - igen!

Enligt MSB, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap har 10 - 15 skogsbränder blossat upp varje dag den senaste veckan. Ett förändrat klimat i kombination med kortsiktiga, ekonomiska intressen under de senaste 50 åren är anledningen till den katastrof som den svenska skogen nu befinner sig i.

Naturen är just nu en enda stor barnkammare, jag hittade en tvillingfödsel av hare i trädgården under en tuja häromdagen. Mamman kände nog min doft och följande natt hade hon flyttat de små men någonstans i trädgården ligger de gömda. Elden som nu härjar i olika delar av landet slukar allt i dess väg, fågelbon, insekter och marklevande djur som små harpaltar, människor evakueras från sina hem.

Vi har haft kunskap om klimatförändringar i över 20 år, den samlade vetenskapen är enig, vi går mot en varmare värld med allt vad det för med sig av konsekvenser. En och annan fortsätter att hävda att det handlar om naturliga variationer men det är enbart ett försvar för den livsstil man vill behålla.

Vi har även en gedigen kunskap om att lövskog motverkar bränder, därför är blandskog med stor andel lövträd ett bra skydd mot skogsbrand men det är inte kunskap som styr vår skogspolitik.

Det moderna skogsbruket har gett oss granplantager där alla träd står i rader och är exakt lika stora. En makalös enfald som står i skarp kontrast till mångfaldens skyddande och reparerande förmåga. Under granarnas mörka skuggor växer inga örter och följaktligen finns där inget insektliv heller.

Granen brinner bra och de kalhyggen med efterföljande markberedning är metoder som gynnar skogsbränder. De upphettade jordlagren som återstår efter ett kalhygge är så varma att en glasbit kan antända vegetationen när trädens kronor inte längre skuggar.

Markberedning med efterföljande plöjning när skogen huggits ner sänker grundvattennivåerna och gör torkan än värre. All den kol som finns lagrad i jorden försvinner upp i atmosfären som ökade utsläpp av koldioxid. Plöjda kalhyggen avger katastrofala mängder med koldioxid och bidrar till uttorkning genom sänkta grundvattennivåer.

Aldrig tidigare har Sverige drabbats av omfattande skogsbränder i april. Denna månad brukar vara gräsbrändernas månad när det torra fjolårsgräset lätt antänds men aldrig skogen. Vårt land skall ha fuktig mark med höga grundvattennivåer efter att snötäcket smält bort, nu brinner skogen i den extrema torkan. Granbarkborren som känner doften av stressade granar kommer att anfalla med besked i år.
Att plantera skog i denna torka är bortkastat, förra sommaren blev plantor för tiotals miljoner kr förstörda av torkan. Kalhyggena får stå kvar som monument över mänsklig dårskap.

När jag började med trädgård för några decennier sedan minns jag värmeböljor som varade några veckor, oftast i juli. De senaste 5 åren har förändringarna varit så påtagliga att jag ser dem med blotta ögat. I fjol var det nytt rekord med sommarhetta i maj, nu har vi sommarvärme i april. Hur skönt vi frusna nordbor än tycker att det är med sommarvärme i april så rubbas det system som evolutionen skapat under århundraden, värmen skördar offer.

Jag väntar på min långväga gäst, den svartvita flugsnapparen Filedula hypoleuca som alltid anländer 1 maj med någon dags variation. Den övervintrar  vid ekvatorn och de små vingarna har flugit långt innan den landar i min trädgård. Den styrs av sin biologiska klocka som regleras av dagsljuset. Den skall ankomma när det är optimalt för den att föda upp sina ungar. Maten består av flugor, mygg, fjärilslarver och spindlar. Risken att allt torkat bort när det behövs till mat för långväga gäster och deras avkomma. Så var det ifjol, inga mygg surrar i uttorkad natur.

Premiär är det även för vattenspridaren i april. Jag minns när första bevattningen brukar ske, omkring midsommar eller fram i juli. Varje kväll måste jag nu fatta ett beslut om vilka växter som skall få lite vatten och vilka skall bli utan, ett val jag numera är bekant med men aldrig vänjer mig vid. Vattentillgången är begränsad och spridaren tar bara ett litet område åt gången.