Amiralen i närbild

Tack och lov för Echinacea purpurea den röda solhatten som attraherar fjärilar och insekter. Som vanligt har så mycket torkat bort här men solhatten har hittills klarat sig relativt bra även om den nu sjunger på sista versen.

Det har varit osedvanligt mycket av amiralfjäil nu på sensommaren, något i naturen har förmodligen gynnat denna vackra och ståtliga fjäril så jag har roat mig med att sitta bland blommorna och iaktta vad som händer bland alla små flygare som konkurrerar om maten.

Fjärilarnas vingar är känsliga och på sensommaren är slitna vingar en realitet för många

Jag har suttit bland fjärilar och humlor i många timmar, i första hand för att jag vill lära mig fotografera dem men samtidigt har jag fått ta del av en bit av deras liv och beteende. De verkar ha vant sig vid min närvaro och efter ett tag reagerar de inte alls utan kommer riktigt nära.

 Fjärilar slår gärna ihop vingarna när de äter, ett skydd mot eventuella fiender, de liknar ett visset löv.

Fjärilar saknar mun och suger nektar med en liten, tunn sugsnabel som ständigt är i rörelse när de genomsöker blomman. När den inte används rullas den ihop, snyggt och praktiskt. Här kan man verkligen säga att livet bokstavligen hänger på en skör tråd.