Tillbaka till april, blåsippans månad

Ute blåser hårda vindar men det är varmt, olycksbådande varmt. Dagen för nyårsafton visade termometern + 10 grader. Läser i tidningen att Norge haft värmerekord idag, +19 grader har uppmätts på ett ställe. Än har vintern inte visat sig här, endast några få frostnätter hittills men jag hoppas fortfarande att kung Bore vill göra ett besök innan det är dags för våren att göra entré.

Jag brukar inte skriva några årskrönikor men en och annan tillbakablick i året som nu är förbi känns som en vitamininjektion i det gråväder som dominerat i flera månader. Det fick bli månaden april för det är då som blåsipporna blommar.

Tydligen var det torrt redan på våren, hittade denna bild.

Naturen här omkring är fylld av blåsippor men jag håller mina fingrar borta från naturen och de blåsippor som finns i trädgården är köpta eller sådda med hjälp av myrorna. De dyker upp lite varstans, inte alltid på det mest optimala stället som här, mitt bland stenarna. Eller så är det just så, den bästa platsen för fröet att gro.

Vår inhemska blåsippa är inte alltid blå, färgerna kan variera och jag har ingen aning om hur det går till men att det gagnar växten är jag tämligen säker på, annars skulle det inte finnas.

En helvit variant av Hepatica nobilis

Hepatica transsylvanica  den ungerska blåsippan är mycket blomvillig och oftast den som blommar först av alla på våren. Kan bli helt översållad med sina vackra blommor tidig vår.

Knoppar strax innan blommorna slår ut, ett helt år har passerat sedan det hände senast.

Ytterligare en färgvariant av vår blåsippa. Fröspridningen sker med hjälp av myror, plantan är liten och kan inte med egen kraft eller vindens hjälp sprida sina frön särskilt långt från moderplantan. Därför har den tagit hjälp av myror, blåsippans frön innehåller ett ämne som attraherar myror som då gärna hjälper till med återväxten. I människans värld skulle det väl kallas utnyttjande.

En fröplanta som grott mellan stenarna, ser ut som ungersk blåsippa H. transsylvanica

En odlad namnsort jag köpt någon gång men glömde fotografera namnskylten bredvid plantan så jag törs inte identifiera den ur minnet. Stänglarna och knopparnas höljen är försedda med små pälshår som skyddar mot vårkylan, våren är som bekant ganska opålitlig.

Intensivt blått lyser denna sippa utan konkurrens i den annars färgfattiga naturen.

Hepatica japonica japansk blåsippa, dessa små skönheter har blivit samlarobjekt runt om i världen, de är eftertraktade och priset blir därefter, en del av dem kostar en mindre förmögenhet. De är inte lika tåliga som den vanliga blåsippan så det är en något av en chansning att plantera ut dem i trädgården. Några har försvunnit för mig men denna som heter `Hokutosei´ har nu återkommit flera år i rad.