De fyra årstiderna på Hagtorpet

 Även vintern har upplevelser att förmedla...

Hänryckningens tid mellan hägg och syren....

Våren kan aldrig hindra sommarens framfart..

I väntan på vintervilan övergår naturens färger till skön harmoni.....

Något om växternas vetenskapliga namn

Paeonia suffruticosa `Hinun´

Enkelt uttryckt kan man säga att naturen skapar arter och hybrider är människans verk men ibland är  naturen involverad i spontana korsningar och då uppstår en s.k. naturhybrid. Det mesta av vad vi odlar i våra trädgårdar är hybrider som tagits fram av växtförädlare i syfte att framhålla någon speciell egenskap hos en växt.

Alla växter har ett namn som består av två namnled där det första namnet anger växtens släkte. Det skrivs alltid med stor begynnelsebokstav. Namnet kan vara beskrivande och berätta något om växten eller så har den fått namn av någon känd person. Vår vackra vildväxande Linnea har fått sitt namn efter Linne t.ex. medan en del namn helt saknar betydelse.

Det andra namnledet kallas för artepitet och anger vilken art inom växtsläktet som växten tillhör. Artepitetet skrivs alltid med liten bokstav som här på bilden Paeonia suffruticosa. Här hittar man ofta  nyttig information om växten såsom växtplats, kanske färg eller doft eller varför inte ursprung. Även tiden för blomning kan man hitta i artepitetet som exempelvis hos Primula veris.

Våra kommersiella växter har oftast numera även ett tredje namn som hos buskpionen på bilden. Det finns många varianter av buskpioner men endast en av  `Hinun´ vilket är ett skyddat namn och man skall vara säker på att det är just `Hinun´ man får när man köper denna planta. Det betyder att jag aldrig får kalla en frösådd planta av buskpionen för `Hinun´ utan vill jag föröka den och sälja den under sortnamnet är det vegetativ förökning som gäller. För att ytterligare komplicera saker och ting finns det något som heter Plant breeder´s right (PBR) - den som en gång förädlat växten äger också rättigheterna till allt som har med växten att göra.

Sortnamnet skrivs alltid med stor bokstav och med enkel apostrof. Där finns också nyttig information om växten att hämta, ett vanligt sortnamn är `Alba´ och då vet vi att blomman är vit, står det `Pumilus` eller `Nana´ kan vi inte förvänta oss någon snabbväxande, storvuxen planta utan en liten långsamväxande dvärg.

Det är inte alltid vi känner till samtliga namn på våra växter. Hostasläktet exempelvis är stort och rätt vanskligt att identifiera i efterhand. Hostor behöver delas med jämna mellanrum och man delar kanske gärna med sig eller säljer på växtmarknader av överskotten från trädgården. Då går det alldeles utmärkt att namnge växten med Hosta sp (species) . Då har man angett släktet men arten är okänd.

Växternas svenska namn skrivs alltid med liten bokstav om det inte står först i meningen.

Dessa grunder har man praktisk nytta av när man inhandlar växter och planerar trädgården och är inte svårt att lära sig - ingen överkurs om man vill hålla på med trädgård. Vill man fördjupa sig blir det mer komplext och där är mina kunskaper för bristfälliga för att sättas på pränt.

 

"Detdär med latinet..

Gentiana sino - ornata `Eugen´s allerbester´

....bryr jag mig inte om" har nog alla som håller på med trädgård hört någon gång. Trädgårdsamatörerna, som är en trädgårdsförening som jag håller högt, råkar  ut  för den kritiken och tyvärr tror jag en del trädgårdsintresserade avhåller sig från att bli medlemmar just pga det "krångliga latinet". Det uppfattas som ett utslag av snobbism eller för att markera någon form av överlägsenhet.

Sådana översittarfasoner hör inte hemma någonstans, allra minst i en förening som mer än gärna välkomnar nya medlemmar. Om avsikten är att briljera är det bäst att hålla tyst.

Trädgårdsamatörerna är en förening som hyllar kunskap och som bidragit på ett förtjänstfullt sätt till den variation av trädgårdsväxter som numera sprids i våra trädgårdar. Synnerligen orättvist rykte om att man inte kan bli medlem för att man inte "behärskar latinet" - alla har vi varit nybörjare.

Växternas vetenskapliga namn, som det egentligen bör heta eftersom det inte enbart handlar om latin utan även grekiska är synnerligen användbart i alla sammanhang där vi har att göra med växter. Det är inte svårare att lära sig de vetenskapliga namnen än de svenska och många använder vi i dagligt tal utan att tänka på det. Rhododendron t.ex. som är grekiska där rhodo betyder ros och dendron betyder träd, rosträd alltså, men vi använder inte det namnet.

Inte minst i den värld där den internationella växtförsäljningen ständigt ökar är vi som konsumenter beroende av växternas vetenskapliga namn, vi talar samma språk som växtförädlaren i USA. Internet har blivit en guldgruva att söka information från om växternas behov och t.ex. härdighet. Vill man veta mer om taklök får man mer information om man söker på Sempervivum.

Det syndas en del mot det fantastiska system som Linné en gång grundlade. Ibland handlar det om rena misstag och det bör vi rätta till om vi upptäcker det, annars förs felaktigheterna vidare. Men det som stör mig mera är när olika växtproducenter hittar på handelsnamn som är kommersiellt mer gångbara bara för att öka försäljningen - det är ett otyg! Jag köper aldrig växter om jag upptäcker att något är skumt med namnetiketten, där bör stå släktnamn, artepitet samt i förekommande fall sortnamn. Likaså köper jag aldrig en växt som är märkt med enbart Gentiana - Gentiana är ett stort släkte med väldigt olika krav på odling. Vet man inte vilken Gentiana det är så är risken stor att den blir felplanterad.

...och som ett ytterligare argument för att lära sig växternas vetenskapliga namn är att många av de växter som man hittar i trädgårdsamatörernas trädgårdar helt enkelt saknar svenska namn. 

Primula sieboldii praktviva

Primulor tillhör vårens budbärare och det finns massor att välja bland. En del korsar sig villigt med varandra och det uppstår nya färgkombinationer på de små fröplantorna som dyker upp lite överallt.

En mycket trevlig viva är praktvivan som finns i många olika färgvarianter. Den vita praktvivan `Alba´ är särskilt dekorativ med sina fransiga kronblad.

Praktvivan är väl inte speciellt ovanlig i trädgårdarna även om man sällan ser den till försäljning hos de stora trädgårdskedjorna. Skälet antar jag är att växten har en tendens att vissna ner efter blomningen och då blir den osäljbar - tyvärr.

Men man hittar den på växtmarknader och kanske mindre plantskolor där det kommersiellt gångbara inte är allenarådande för sortimentet.

Den är lättodlad och jag har den både i surjordsrabatter och vanlig jord. Den är säkert ursprungligen en lundväxt som föredrar lite skuggigare och fuktigare växtplats men den klarar sig väl i lite torrare lägen också men bör nog skyddas från den starkaste middagssolen.

Den brer gärna ut sig där den trivs  men blir aldrig ogräsaktig - lätt att dela och flytta på plantorna.

Vår älskade knöl

I tidningen ATL Lantbrukets affärstidning nr.4 finns en stort uppslagen artikel med rubriken "Glyfosat i utsädet förstörde skörden"

Potatisodlare fick hela säsongens skörd förstörd genom att utsädet delvis inte grodde och att kvaliteten på potatisen var så dålig så den blev osäljbar.

Vid klagomål som framfördes till företaget som sålt utsädet gjordes en analys som visade att både moder- och dotterknölar innehöll glyfosat. Ingen vet idag hur bekämpningsmedlet har hamnat i potatisodlingen och någon ersättning, mer än kostnaden för utsädet går inte att få. Glyfosat är ett bekämpningsmedel mot ogräs och den verksamma substansen i bl.a. Roundup.

Det anmärkningsvärda i denna trista historia är att utsädet var av certifieringsgrad A, kontrollerat och godkänt av Jordbruksverket utan anmärkning. Då visar det sig att det statskontrollerade utsädet endast omfattar storlek, mekaniska skador, skorv, rötor och virusangrepp. Jordbruksverket testar aldrig utsädet för glyfosatförekomst eller rester av andra ogräsmedel.

Det är, enligt Jordbruksverket, upp till köparen att ställa krav på det utsäde man köper. Ett argument som faller platt till marken  - det är omöjligt för enskilda köpare att ha kunskap om vilka gifter som kan förekomma i grödorna samt naturligtvis en fördyrande effekt som ingen som jobbar på en konkurrerande marknad vill ha som påslag på sin produkt.

Potatisen är vår största basföda, vi äter årligen massor av potatis. Tyvärr är den också den gröda som besprutas allra mest. I konventionell potatisodling så besprutas potatisen i snitt 7,5 ggr under säsongen. Värstingarna är Bintje och King Edward som besprutas ungefär var sjunde dag enligt Naturskyddsföreningen. Odlingarna besprutas i förebyggande syfte oavsett om skador finns och det sprutas mot ogräs, insekter, bladmögel och för att blasten skall vissna ner vid rätt tidpunkt. Medlen som används är direkt skadliga för vattenlevande organismer, för bin och andra pollinerande insekter. Hur det står till med hälsorisker för människor finns förstås inte beskrivet utan det får vi gissa oss till.

Sanningen om alla bekämpningsmedel som i allt ökande mängder tillförs vår natur och hur det på sikt påverkar allt levande finns inget svar på idag. Vi lever i en tro att här i Sverige är vi skyddade från mer eller mindre farliga substanser för vår miljölagstiftning är den bästa i världen. I verkligheten ersätts utfasade kemikalier av ständigt nya produkter som har stora likheter med de som nyss förbjudits. Det sker alltid en ekonomisk avvägning när man godkänner nya produkter och miljöskador har svårt att hävda sig mot ekonomiska fördelar.

Det man kallar cocktaileffekt - dvs när olika kemiska ämnen samverkar och bildar något nytt är i realiteten omöjlig att kontrollera. Kombinationerna är oändliga och att identifiera hälsorisker på djur och människor låter sig inte göras, kostnaderna skulle bli orimliga och man hittar bara det man specifikt söker efter vid kontroller, allt annat förblir okänt. 

En vårbukett

Ett första försök till collage av några vårblommor i trädgården. Tack vare Susies tips om att det krävs ett redigeringsprogram så gick det till slut.

Tack skall du ha Susie,nu kan jag fortsätta leka med bilderna!

Så såg det ut i juni 2013

Bläddrar bland fjolårets trädgårdsbilder och jovisst, jag har redan glömt hur det såg ut.

Bilderna är tagna i början på juni, innan den stora torkan slog till.

Önskar jag kunde göra lika fina collage som Susie på Gotland gör men det övergår min förmåga  så det får bli lite vanliga bilder i vanliga format.

Framsidan av trädgården

Inne i trädgården är gångarna lagda med kullersten

Gruspartiet på framsidan är täckt med krossad diabas.

Längre in övergår trädgården till woodland karaktär

En av ingångarna till trädgården

Trädgårdsarbete i januari

Lite ställföreträdande trädgårdsarbete denhär tiden på året känns alltid angenämt - en uppdatering av växtlistan.

När trädgården växer blir det förr eller senare svårt att hålla koll på alla växter - man tror att man minns men under vinterhalvåret faller mycket i glömska och det blir inte enklare med minnet i takt med stigande ålder.

Mitt system är det enklast tänkbara, det får inte bli krångligt eftersom jag är en förfärande oteknisk person när det gäller datorer. När jag köper växter under säsongen samlar jag alla etiketter i en burk och då finns alla nyinköp sparade med korrekta namn. Själva växtlistan gör jag i Excel som på denhär nivån är enkel att hantera. Skriver in växternas vetenskapliga namn i en kolumn, nästa kolumn blir det svenska namnet och sedan namnsorten. Man kan göra fler kolumner om man vill förstås med blomfärg eller annat som man anser viktigt. Växter som jag tagit bort eller som gått ut skriver jag med kursiv stil. Växtlistan tar jag med mig när jag inhandlar växter, innan jag hade denna lista hände det ibland att jag köpte plantor som redan fanns i trädgården. Lätt med datorns hjälp att inordna samtliga växter i bokstavsordning.

Jag planterar aldrig en växt numera utan att märka upp den. Namnstickorna är gjorda av takplåt som är tillräckligt tunga för att fåglarna inte skall ta dem och etiketterna är väderbeständiga.

När en växt byter plats är det enkelt att flytta med namnstickorna. Ett mycket enklare system än att rita in växterna i rabatterna, då krävs en uppdatering varje gång man gör förändringar.

...och visst kan man som estet kanske störas av dessa namnstickor som syns i rabatterna men nyttan överväger ändå den nackdelen.

...en av vårens tidiga solstrålar - en guldadonis som snabbt visar sig när vintern släpper sitt grepp.

Adonis amurensis `Sandanzaki´

SVTs storsatsning "Trädgårdskampen"

Jag vågar nästan hävda att de flesta trädgårdsentusiaster skriver under på detta; trädgården är en tillflykt från vardagens stress - en motvikt mot ett allt mer krävande arbetsliv där färre skall uträtta mer under kortare tid.

Trädgården är en plats där man får utlopp för kreativiteten, där man under långa stunder kan sitta på en sten och titta på den natur som man fått äran att förvalta och låta tankarna flöda fritt och...i sinom tid skapa något vackert av det som står till buds.

Trädgårdsarbete rekommenderas som rehabilitering, god som någon, för människor som lider av utbrändhet eller andra stressrelaterade symptom.

Ni har säkert sett trailers från påannonseringen av programmet - korta snuttar där deltagarna formligen sprang om varandra med krukade plantor i högsta hugg.

Naturligtvis tittade jag liksom större delen av trädgårdssverige när SVT enligt reklamen storsatsar på ett trädgårdsprogram.

SVT - JAG ÄR BESVIKEN!

Idag kan man knappt hitta program som inte bygger på utslagningsmekanismer - konceptet finns överallt, matlagning, relationer, äventyr, musik och alla dessa dokusåpor där alltid någon slås ut - väljs bort eftersom den personen inte presterat tillräckligt. Själva idén är överanvänd, trist och förnedrande - en spegling av vårt samhälle där allt mer genomsyras av tävlan, konkurrens och utslagning.

De som slås ut är tappra - de säger alltid samma sak - tråkigt men jag visste ju reglerna - men ledsamheten syns alltför väl i blanka ögon.

Uppgiften var att skapa en trädgård på en liten förgrävd jordplätt som inte var större än en ordinär rabatt och det skulle genomföras på alltför kort tid visade det sig. Deltagarna rusade fram för att välja sina växter ur sortimentet - ingen tid för långa tankar. Snabbt, stressigt och oplanerat och resultatet blev naturligtvis därefter.

Vem programmet riktar sig till kan jag inte lista ut, vi som hållit på med trädgård ett tag har för länge sedan lämnat dessa Quick-fix lösningar då erfarenheten lärt oss att det inte existerar något annat än ett gediget grundarbete för ett gott resultat.

För nybörjare i trädgård fanns inget att hämta heller, ingen information om växterna, ingen planering och man kan faktiskt inte göra en trädgård av en liten, platt yta och kasta ut några kullerstenar i de sedvanliga tandraderna.

Men den värsta synden är - tycker jag - att SVT med detta program fört in stress och prestation och utslagning i trädgårdsvärlden.

Att programledarna, som alla är kända och respekterade trädgårdsprofiler, ställer upp på detta övergår mitt förstånd, ni har faktiskt svurit i kyrkan!

Stora rovdjur styr ekosystemen

Foto Magnus Elander/www.de5stora.com

Idag publiceras i många medier artiklar med ovanstående rubrik. Upprinnelsen är en annan artikel som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Science där ett forskarlag, lett av den amerikanska ekologen William Ripple verksam vid Oregon State University, konstaterar att det är rovdjuren som upprätthåller ekosystemen i sina livsmiljöer.

Slutsatsen baseras på att forskarlaget analyserat ett antal vetenskapliga studier de senaste åren och slår fast  att nu krävs åtgärder för att skydda de livsmiljöer och de populationer vi fortfarande har kvar av de stora rovdjuren på jorden. Studien omfattar 31 arter varav endast två ökat i antal, 24 arter har minskat och 19 arter är rödlistade. De ursprungliga livsmiljöerna har kraftigt reducerats så att av 17 arter finns de kvar i 47 % av sina ursprungliga utbredningsområden.

Rovdjurens försvinnande från stora landområden har resulterat i artfattiga,skadade ekosystem som inte längre kan producera de livsnödvändiga ekosystemtjänsterna. Orsaken till rovdjurens drastiska tillbakagång står att finna i mänsklig förföljelse, alltför hård jakt på rovdjurens bytesdjur samt skövling av deras livsmiljöer. Studien konstaterar vidare att det inte finns några vetenskapliga bevis för att jägare kan ersätta rovdjuren, tvärtom konkurrerar jägarna om bytesdjuren.

Kanske dags att ta planeten Tellus och naturen på allvar! Rovdjuren tillhör oss alla - eller ingen! Inflytelserika rovdjursmotståndare har tillåtits styra rovdjurspolitiken i alltför hög grad och där vi "vanliga" människor behandlas som mindre vetande för att vi aldrig suttit på ett jaktpass med bössan i hand. Men det krävs inga gevär för att förstå att vikten av naturens balans och att den biologiska mångfalden som evolutionen en gång skapat är en förutsättning för allt liv på vår planet. Inga akvatiska system kan förbli oskadade utan rovfiskarnas existens och lika viktig är de stora rovdjuren för livet på på marken.

Dethär är egentligen inga nyheter men denhär gången har budskapet fått en viss tyngd i och med publiceringen i Science och uppmaningen från forskarna att det är bråttom med åtgärder för att vi inte skall förlora fler arter. Alla som tagit del av historien om Yellowstone inser rovdjurens betydelse, mera påtagligt  och konkret kan det knappast bli. Om Yellowstone har jag skrivit tidigare här i bloggen.

Vad är ett ekosystem?

Foto Magnus Elander/www.de5stora.com

Ett ekosystem är är ett begränsat område i naturen, stort eller litet, som betraktas som ett system med allt som lever där. Begreppet kan användas för t.ex. våra trädgårdar, våra innanhav eller större havsområden, våtmarker, skogar, savanner eller hela jordens biosfär. 

Man pratar numera om ekosystemens resiliens som betyder förmåga att motstå förändringar eller att återhämta sig efter påfrestningar och vidareutvecklas i en föränderlig värld. Ett annat numera vanligt ord är tipping point vilket i korthet betyder att ett ekologiskt system har uppnått en tröskeleffekt och övergår från ett stabilt jämviktsläge till ett annat tillstånd. Detta är oftast snabba förlopp och inte långsamma övergångar till något annat och kan inte repareras därför att nya processer tar vid och förstärker detta nya tillstånd. Skövlingen av regnskogen är ett bra exempel där gräsmarker tar över och regnskogen och dess växt- och djurliv aldrig kan återskapas. 

De tjänster som våra ekosystem tillhandahåller är förutsättningen för allt liv på jorden. Ekosystemen ger oss våra mediciner, renar och syresätter vår luft och vårt vatten, bildar bördig jord och naturlig skadedjursbekämpning. Ekosystemtjänster sköter vår pollinering och renar luften från partiklar och växthusgaser, bryter ner vårt avfall så vi inte drunknar i sophögarna.

Ekosystemtjänster är vår hemförsäkring på jorden och där ingår de stora rovdjuren som tillsammans med människan är den sista anhalten i näringslivskedjan. 

Att utrota eller allvarligt skada rovdjurspopulationen kan innebära just en tipping point.

Pulsatilla - vackra sippa!

Pulsatilla patens - nipsippa

Det gråa vädret gör att jag börjar längta till våren. I vanliga fall, med ordentlig vinter och snövitt på marken brukar jag vara alldeles nöjd med samma vintervila som växterna tar.

Men nu är det mer än trist ute med den drypande fuktigheten överallt. Jo, några timmar om dagen har jag gjort något arbetspass i trädgården, det finns alltid något att plocka och klippa ner men skönt är det inte trots varmgrader.

Att sitta och bläddra bland trädgårdsbilderna är aldrig fel för tänk vad man glömmer fort hur det egentligen såg ut och vilka växter som snabbt är uppe på våren. De vackra backsipporna vilar inte när ljuset och värmen återvänder. De står i startgroparna nu såg jag, långa gröna skott under fjolårsbladen - vågade inte klippa ner det gamla bladverket som skyddar för alldeles säkert hinner det bli ordentlig vinter ännu. Däremot bör man vara snabb på våren att klippa bort fjolårets bruna blad så man inte skadar de nya skotten.

Backsippor är tåliga att odla, torrt, väldränerat och soligt och har man tur dyker det upp lite frösådder också här och där. Numera finns det en del varianter att välja på t.ex. Pulsatilla vulgaris `Papageno´ med sina fransiga kronblad - finns i olika färger.

Det råder stor konkurrens på våren om vem av alla skönheter som vinner första pris men backsippor och dess nära släktingar ligger nog alltid på topp - tycker jag.

Pulsatilla vulgaris `Papageno´

Pulsatilla vulgaris `Papageno´

Pulsatilla vulgaris

Den danska backsippan `Röde klokke´