Rådjuren begränsas inte av mörkret, när det ljusnade i mors syntes massor av spår omkring huset. Jag har varit bekymrad över att vi haft så få rådjur här under höst och vinter, inte alls som det brukar vara men den lilla råbocken som jag såg igår kan knappast ha trampat upp alla dessa spår. Glädjande!
Granngårdens viltfoder som Olle tipsade om är inköpt och utplacerat en bit från huset ner mot gärdet där det alltid brukar bli en stig i snön av rådjurens klövar. På båda sidor om stigen finns skog där man snabbt kan gömma sig om fara hotar. Det bör man tänka på även vid fågelmatning. Hur trevligt det än är för oss att ha fåglarna utanför fönstret är det definitivt inte fåglarnas behov. Finns inga buskar eller träd i närheten blir småfåglarna lätt ett offer för sparvhöken. Gör en insats och hjälp våra vinterfåglar att klara vintern, inte bara de som är färggranna och "gulliga" - pilfinkens hunger är lika plågsam som domherrens.
Många trädgårdsägare svär högt över djurens framfart i trädgårdarna, odjur brukar de kallas. Inte för att de på något sätt hotar oss människor eller våra tamdjur utan enbart för att de försöker överleva en lång vinter där det är svårt att hålla kroppsvärmen i kylan utan tillräcklig föda. Jag har stor förståelse för att man blir ledsen över uppätna växter, det blir jag också, men det går att skydda trädgården och växterna genom att sätta upp ett diskret nät. Vi har hela trädgården skyddad med nät och det har fungerat under många år. På framsidan tar vi bort nätet när våren kommer, vi har aldrig haft inkräktare när det börjar finnas tillräckligt med mat i naturen.
 |
| Allox nät som skyddar trädgården |
Jag blir så glad när jag läser sådana här inlägg! När jag ser att det är fler än jag som tänker på de vilda djuren i dessa bistra tider, och att en trädgårdsfantast inte nödvändigtvis behöver hata rådjur. Dina stängsel fungerar säkert alldeles utmärkt, och kan man erbjuda djuren något bättre någon annanstans har de ju ingen anledning att komma in i trädgården. Jag hoppas att dina rådjur tycker om viltfodret, det gör de i alla fall hos mig.
SvaraRaderaVar man lämpligen placerar foderställ för rådjur har jag hört lite olika rekommendationer om. Svenska Jägareförbundet rekommenderar en öppen placering, utan buskar och snår i närheten. Då kan ett lodjur inte gömma sig och ligga på lur. Kan det finnas fler anledningar till en sådan placering? Min tyska "rådjursidol" Carla Winhausen (www.rehkitzhilfe.de) som inte är jägare utan djurskyddsfantast med rådjur som specialitet, rekommenderar däremot att foderställen skyddas av buskar och träd som gör djuren tryggare. Det bör vara så tätt att en jägare inte kan skjuta genom grenverket. Då blir det visserligen inte så lätt att "skjuta" dem med kameran heller, men även om jag gärna fotograferar mina rådjur (se www.naturfotoforum.se) får det inte bli viktigare än att djuren kan äta i lugn och ro. Än står mina ställ ganska öppet, för vi måste ju komma fram med traktorn när vi ställde dem på plats i höstas. Men till sommaren ska jag släppa upp lite sly runt omkring. Egentligen står de också för nära mitt hus, men jag kan ju inte gärna mata på någon annan mark än hyresvärdens.
Nyss har jag hjälpt Mölndals naturskyddsförening med två familjedagar om vinterfågelmatning. Vi visade olika sorters fågelfrön och berättade om vilka fåglar som tycker om vad, och hade lite olika pysselaktiviteter. Man kunde bygga en fröautomat av mjölkkartonger eller tova en fågelbrosch. I forsen utanför där vi var håller strömstarar till, så dem visade vi på korta exkursioner. Flera föredrag hade vi också, bl a höll jag ett om hur man kan hjälpa olika djur. Inte bara fåglar utan även ekorrar, igelkottar, rådjur, grodor, fjärilar m fl. Även om jag inte kan allt, är det så roligt att kunna lära ut sådana saker och på så sätt hjälpa fler djur. Ofta får man själv tips av folk med andra erfarenheter och infallsvinklar.
Olle
Tack för infon om lämplig plats för matning av rådjur. De snörika vintrarna för några år sedan matade vi en grupp på 20 - 25 rådjur. De väntade varje morgon i skydd av skogen och kom fram när jag satte ut maten. Alla var magra och hungriga men trots det gick alltid någon av djuren ner mot gärdet och höll utkik när de andra åt. Det hände varje gång jag kom med maten, såg ut som att en av rådjuren tog på sig ansvaret för att hållavakt så de andra fick äta i fred. Kanske bara mitt mänskliga behov av att tolka något jag ser.
Radera...och så har jag varit inne på naturfotoforum och kikat på dina underbara bilder av rådjur. Jag som är en riktigt dålig fotograf faller i stum beundran över de vackra bilderna.
Intressant detta med rådjurens vaktpost. Jag kan inte minnas att jag har hört om detta beteende tidigare, men det betyder förstås inte att det inte kan vara så. Rådjur är i grunden inga flockdjur, även om de kan samlas i stort antal där det finns mat under en hård vinter. Att de varnar varandra genom att skälla och fälla upp den vita baken är ju välkänt, och att en står på vakt måste ju vara effektivare än att hela gruppen ständigt är på helspänn när de äter.
RaderaMen att rådjur inte alltid håller ihop och hjälper varandra fick jag ett otäckt bevis för i november. Som alltid vid den årstiden hade jag lagt ut massor av äpplen över ett ganska stort område, och rågeten som jag har följt i två år var en trogen besökare med sitt getkid. En dag kom en mycket mager råget med ett bockkid dit och ville smaka på äpplena. Det gick inte "min" ganska välnärda get med på, utan hon jagade brutalt iväg nykomlingarna gång på gång. På eftermiddagen såg jag att den magra geten haltade svårt på ena bakbenet, något hon inte hade gjort på förmiddagen. Nästa dag var hon och bockkidet där igen, men sedan dess har jag inte sett dem. Den magra, halta geten levde antagligen inte så länge efteråt. Jag tycker att det borde finnas plats och mat för dem allihop, men det tyckte tydligen inte min råget. Konkurrensen kan vara hård i naturen, och de starka tar för sig på de svagas bekostnad.
Trots allt älskar jag min råget och hoppas kunna följa henne under ett år till. Än har jag inte sett henne efter helgens jakt.
Olle
Ja, nog är det konkurrens om maten, det såg jag hela tiden. Satte alltid ut maten på fyra eller fem olika platser för att även de svagare skulle få något att äta.
RaderaBeteendet skiljer sig inte märkbart från hur människor agerar som utsätts för hård press och hunger så vad kan man säga om det egentligen...
En liten familj som jag speciellt kommer ihåg från den hårda vintern är en mamma med tvillingar, två bockar. Jag tror att hon aldrig lämnade platsen, hon var först framme med sina två pojkar och såg verkligen till att de fick mat, rörande var det.
Jag tänker ofta på en lilla familjen och hur det gick för dem. Ibland blir tankarna nästan morbida när jag undrar på vems matbord de hamnade...
Men nu är det strax färdigt med jakten på rådjur denna vinter. De som klarat sig hittills får nog uppleva en sommar igen där det finns både mat och vatten i överflöd.
Tack för ditt inlägg och tack även till Olle ovan! Här matar vi fåglar för fullt på skyddad plats och de tackar genom att glädja oss med liv och rörelse och kvitter i trädgården Sex rejäla behållare har vi med jordnötter, solrosfrön, hampa plus några talgbollar. Nytt under fjolåret var att det kom steglitsor och flera av dem har stannat och besöker oss regelbundet även om det nog inte är de som nyttjar våra fågelholkar runt om på tomten eller vedbodar mm som skydd under kalla vinternätter. Ekorrar, möss och koltrastar håller rent på marken under matarna. Kikarna kommer ofta till användning här!
SvaraRaderaHa det gott! /Laila
Vilken upplevelse att få en flock steglitsor till matplatsen, här är de sällsynta. Tyvärr är en del fåglar för vackra för sitt eget bästa, färgsprakande fjäderdräkt är ingen tillgång i fågelvärlden. Hänsynslösa människor fångar de vackra fåglarna för att säljas och hållas som burfåglar.
Radera