Gott Nytt År - utan smällar!

Bild Olle Arvids

Ett tänkvärt gästinlägg på bloggen från min vän Olle

Snart är det nyår, och massor av raketer kommer att skjutas upp omkring tolvslaget – och på alltför många håll under hela dagen eller flera dagar. Det är konstigt att fyrverkerier fortfarande är tillåtna för privatpersoner, med tanke på vilken skada de kan göra och hur skrämmande många upplever dem. Både människor och djur.

Jag tänker ofta mest på de vilda djuren, inte minst rådjuren som jag brukar mata under vinterhalvåret. De brukar ofta glömmas bort i sådana här sammanhang, men jag lider djupt med dem när smällandet drar igång på nyårsnatten. Även om jag bor ”mitt i urskogen” (tycker folk) ligger det en del hus och gårdar häromkring, och överallt ska det förstås skjutas raketer. Det måste vara ett helvete för de vilda djuren att inte ha någonstans att ta vägen när det smäller lika mycket från alla håll. När vilda djur flyr i panik kan de hamna var som helst, även på trafikerade vägar eller blanka eller svaga isar. För några år sedan berättade en vän om att två vettskrämda älgar hade rusat över vägen framför hennes bil när hon körde hem från sitt nyårsfirande. Hur många fåglar som dör av chocken när det smäller nära deras sovplatser i träden lär vi aldrig få veta.

Lantbrukets djur har det också jobbigt. Mina vänner på en hästgård i närheten tar alltid in sina hästar i stallet tidigt på nyårsaftons kväll, och sätter på radion för att effekten av smällarna utanför ska bli mindre. Tyvärr har inte alla vett på att göra det, och alltför ofta läser man om kor, hästar eller får som har skadat sig så svårt att de måste avlivas efter att ha flytt från raketsmällar på nyårsnatten.

Att hundar och katter lider är välkänt, men inte mindre allvarligt för det. De flesta hund- och kattklubbar, djurskyddsföreningar m fl kan ge råd om vad som är lämpligt att göra för dem. Man bör till exempel rasta hunden i god tid innan smällandet börjar, dra för gardinerna och sätta på musik, leka med hunden för att göra den uppmärksam på annat osv. Inte gulla och tycka synd om hunden, för då förstärker man intrycket att smällandet är farligt.

Det är inte bara djur som lider av smällandet. Många människor är också skotträdda, och för flyktingar från krigshärjade länder kan hemska minnen väckas till liv. För att inte tala om vad som kan hända när ”leksakerna” hanteras oförsiktigt. Snart skriver tidningarna åter om bränder, ögonskador osv. Dessutom sprids väldiga mängder av tungmetaller rakt ut i luft och vatten med fyrverkerierna.

Till min glädje kommer flera kommuner att ställa in sina fyrverkerier i år, och i stället bjuda på en lasershow. Ett utmärkt initiativ som fler borde följa efter! Tysta (eller åtminstone ”knallfria”) och miljövänliga alternativ finns säkert, som kan ge en minst lika häftig upplevelse som ett fyrverkeri. Och som inga två- eller fyrbenta vänner behöver vara rädda för. Fram för mer sådant!

Gott Nytt År allihop!