Och än så är det vinter..

Sibirisk kyla har dragit ner över Sverige och vi har haft några isdygn, dvs när temperaturen inte överskrider 0 grader under hela dygnet. Så skall det vara vid denna tid på året men ändå har vi haft en ovanligt varm vinter, termometern brukar nog sjunka under - 20 graders sträcket några gånger varje vinter men ännu har det inte hänt.

Trädgården sover under det minimala snötäcket, vi skulle nog behöva lite mera snö. Stubberiet behöver sin vintersömn och om jag får önska så bör det fortsätta att sova ett tag till. Alla väntar på våren men den behöver inte komma ännu för då kan det gå illa, för tidig värme gör att växterna börjar vegetera och kommer kylan tillbaka blir det skador som inte går att reparera. Det var det som hände våren 2017 när massor av städsegröna växter dog.

I fjol frös de flesta blomknopparna på mina Rhododendron som nu är fulla med nya knoppar.

Kalmia polifolia `Newfoundland´ tittar upp ur snön

De som bara genomlider vintern, en dag i taget, har det inte så lätt, något svårare än alla trädgårdsälskare som väntar på våren. Vi har värme och vi har mat så det går ingen större nöd på oss och vi vet att våren kommer och med den kommer värmen. Vad denna and vet om årstider har jag ingen aning om men nog är det tufft för en liten and att hitta den mat som krävs för att överleva nästa natt.

Isen växer till i kylan och bildar vackra mönster men snart får den ge sig för om det är något som är säkert och som går att lita på, i tider av falska nyheter, så är det att våren alltid kommer.

Strömstare Cinclus cinclus i sitt rätta element

Ju mer man lär sig om naturen desto mer förundrad blir man över livet som existerar överallt. Den torraste öken är full med liv, liv som anpassat sig till den extrema miljön men även i våra nordiska, iskalla vatten under vintertid finns en fågel just för denna speciella miljö.

Strömstaren, som jag tror är Norges nationalfågel, kan man hitta vintertid vid strömmande vatten. Födan är vattenlevande insekter och djur som den dyker efter i det skummande vattnet. Den är en suverän dykare och stannar länge under ytan. Strömstaren är en stannfågel som flyttar till södra Sverige på vintern men nu när våra vintrar blir varmare och den hittar öppet vatten tycks den föredra att stanna även längre norrut.  Häckningsplatsen är längs fjällkedjan där den bygger sitt bo av mossa, gärna i anknytning till ett vattenfall.
Notera hur vattnet strömmar över fötterna med kraft men den har inga problem att hålla sig kvar.

Och så några nya bilder på vatten. Det börjar bli lite tjatigt med vatten men jag vägrar ge upp, något bättre bilder än tidigare och inte lika kraftig överexponering.

Och naturligtvis hade vi med oss lite näringsrik mat till hungriga änder.

Vatten i rörelse

Dåligt väder igår med inställt skidskytte i Pyeongchang och vi åkte iväg för att fotografera vatten. I Skogstorp ligger dammarna som reglerar vattennivån mellan de stora sjöarna Hjälmaren och Mälaren. En häftig upplevelse för kraften i vattnet är enorm, det dånar och det skummar och det virvlar. Men kanske inte det optimala motivet för fotografering, omgivningen är tråkig men några bilder blev det ändå.

ISO 100 1/15 sek. f 6,3

Vackrare omgivning är Skjulsta med en mera naturlig fors, gjord av stenar där vattnet forsar fram  mot Eskilstuna. Här brukar strömstaren Cinclus cinclus  hålla till och dyka i det skummande vattnet för att hitta föda. Jag såg den oförskräckta fågeln dyka men hann inte med, det får bli en målsättning till nästa gång. Men äntligen tror jag mig ha hittat nyckeln för att avbilda strömmande vatten. Att ha en stillastående referenspunkt stärker effekten av vattnets rörelser ser jag från mina bilder, något att ta i beaktande i fortsättningen. Ännu bättre blir det om det finns en avvikande färg i ytterkanterna som t.ex. grön mossa men sådant finns inte här.

ISO 80 1/15 sek. f 6.3

De sista bilderna är tagna med vanlig manuell inställning

ISO 160 1/160 sek. f 5,6

Så håller jag koll på vilka växter som växer i trädgården.

Den här tiden på året blir jag onekligen lite avundsjuk på alla dem som håller på med frösådder och börjar planera årets trädgårdssäsong. Jag har inget lämpligt utrymme eller ljus för att lyckas med frön och dessutom känns det lite för pyssligt för mitt tålamod.

Men jag sysslar ändå med trädgård, jag uppdaterar min växtlistor och då blir namnen på mina kära växter högaktuella igen, jag märker att de faller lite i glömska när man inte ständigt håller på.

Att göra växtlistor på alla växter som finns i trädgården har jag gjort länge men i år bestämde jag mig att börja om från början igen, så mycket var felskrivet, inte bara namnen utan också hur man skriver växtnamn på ett korrekt sätt. Jag gör listan i Excel som är ett enkelt verktyg för det här ändamålet. Det får inte bli alltför krångligt för då finns risken att jag tröttnar.

Under säsongen sparar jag alla namnlappar som följer med växterna, sätter dem i en burk och så är det bara att ta fram på vintern och fylla på i listorna. Jag köper aldrig omärkta växter men ibland råkar man ut för felmärkning vilket är ofrånkomligt. Jag kollar samtliga namn på databaser på nätet och ibland kan man rent logiskt räkna ut vilken växten är, den kan bara vara lite felstavad. En sån här lista blir förstås aldrig helt felfri men man kan komma till en nivå som är acceptabel.

Rhododendron tillhör favoriterna i trädgården, ett släkte som är ganska komplicerat. Jag ville egentligen lära mig mer om systematiken inom det stora släktet, skillnaden på en selekterad vildart, vildart och en namnsort och deras ursprung, det fuskas en del med vad man kallar för vildart även på etablerade plantskolor. Vildarter är attraktiva för samlare men jag tror inte någon kunnig går på den bluffen. Jag gick igenom varje Rhododendron som växer i trädgården, de utgjorde mitt arbetsmaterial och letade upp växtens ursprung men endast i första ledet, det får räcka. Jag lärde mig massor på resan. Många av de vackra buskarna har en snarlik historik men skiljer sig ändå från varandra på någon detalj. På Hirsutum som är en växtdatabas för Rhododendron finns mycket information att hämta.

Det här är den gemensamma listan för samtliga växter, utöver den så har jag gjort tre separata listor över tre favoritsläkten i trädgården, Rhododendron , ljung och barrväxter. Jag påbörjade även en separat lista på Hosta men där gav jag upp, de får finnas med på den gemensamma listan. Från den kan jag se att jag har något mellan 50 och 60 olika Hosta i trädgården, hur många dubbletter och ännu fler av samma sort vet jag inte men de är många och blir fler för varje år, Hosta måste ju delas med jämna mellanrum. Listorna är användbara även när man inhandlar växter, man kommer inte alltid ihåg om just den här växten redan finns representerad i trädgården.

När jag inhandlar växter så planterar jag inte ut dem innan de har fått sin namnskylt i krukan. Jag använder namnskyltar gjorda i takplåt som är tillräckligt tunga för att fåglarna inte skall flyga iväg med dem. Skyltarna kan vilken plåtslagare som helst skära till. Dessutom är de diskret svarta så de lyser inte i rabatterna och stjäl uppmärksamhet. För träd och buskar borras ett litet hål och så kan man bara hänga upp skylten med stripes. Har en liten textmaskin som jag skriver ut namnet på, svart tape med vit text och jag skriver endast ut det botaniska namnet på skyltarna.

Enkelt, lärorikt och en trevlig sysselsättning vid denna tid på året.

Fågelmatning - en liten uppdatering

Idag köpte vi havre, jag kunde inte lämna tanken på de hungriga fåglarna och i natt blir det åter en kall natt. Jag blandade havren med fågelfrö och majs och så åkte vi ut till våtmarken. Man hinner bara kliva ut ur bilen så kommer de flygande, svårt att sätta ner fötterna, alla tigger mat.

En anlagd våtmark

Kallaste natten hittills i vinter, - 16 grader på morgonen och en klarblå himmel. Vi åkte till Ekeby våtmark efter lunch, konstgjorda våtmarker som anlades av kommunen för ca 20 år sedan. Dammarna omfattar ett område på ca 40 ha och är Sveriges största anlagda våtmark.

Torkan som drabbat oss under senare år beror inte bara på utebliven nederbörd utan de låga grundvattennivåerna påverkas i allra högsta grad av utdikningen av våtmarker, mark som de som haft makten att bestämma ansett gör mera nytta som jordbruksmark eller kanske för en nyetablering av ett köpcentrum. I Mälardalen återstår endast en tiondel av de ursprungliga våtmarkerna. Nu har man äntligen insett betydelsen av våtmarker i naturen och regeringen anslår nu 200 miljoner kr./år under ett antal år framöver för restaurering av våtmarker. Vi betalar av på tidigare synder.

 Vattnet är avfallsvatten från hushållen som först passerar reningsverket och sedan rinner ut i dammarna, hela processen tar ca en vecka. Från våtmarken går vattnet vidare till ån för att sedan rinna ut i Mälaren. 

Det var vackert här denna gnistrande vinterdag. Inte många besökare men en och annan vandrare med kameran i hand stötte vi på. Vassruggarna stod tätt och väl synliga i avsaknad av träd

Det jag inte var riktigt beredd på var de hundratals änder som hade valt att övervintra här. På de flesta vattenytorna hade isen lagt sig men en damm hade fortfarande öppet vatten och där fanns de, alla hungriga och frusna fåglar.

 En riktigt sorglig bild, så ensamt och kallt i den svenska vintern för en liten gräsand.

När vi parkerade och klev ur bilen kom mängder av änder nästan springande emot oss. Jag hann tänka hur obetänksam jag varit och inte tagit med mig mat. Utan mat var jag ointressant får fåglarna men ett äldre par kom fram med en stor plasthink och började kasta ut mat till de hungriga fåglarna.

Tyvärr innehöll hinken vitt bröd. Fåglarna äter det men bröd innehåller inget av det de behöver för att få energi och klara nattens kyla. Det är förödande att mata fåglarna med bröd och det kan även innebära att de fryser ihjäl. Mögligt bröd är giftigt för dem. De behöver mat som innehåller fett och energi. Bra mat för hungriga änder är majs, havre, fågelfrön och ris. Man kan även hacka lite sallad som smakar gott för en hungrig gräsand, vindruvor går också bra om det inte är så kallt att de fryser.

Jag är rädd för att det är ganska vanligt fortfarande att fåglar matas med gammalt bröd trots att det skrivits en hel del om detta. Änder tål kyla till en viss del men då måste de få energirik föda för att hålla kylan på avstånd under långa och kalla nätter.

När jag kom hem skrev jag till ansvarig förvaltning och bad dem snällt att sätta upp en liten skylt att inte mata fåglarna med bröd. Att vilja väl kan ändå bli fel.