Dags att kapitulera?

Det är en första gång för allt, värmen denna maj månad överträffar allt jag tidigare upplevt. Jag har slutat följa väderrapporterna för så länge jag ändå har ett litet hopp om att regnet kommer orkar jag kämpa ett dygn till med bevattningen.

Men jag vet att trädgården inte klarar sig med det lilla vatten jag kan ge den, det är bara en nödlösning i väntan på nederbörd. Det är emotionellt påfrestande att varje morgon bestämma vilka växter som skall få lite vatten idag och vilka som skall bli utan. Oron för att brunnen inte längre orkar leverera vatten är ständigt närvarande.

Alla trädgårdsägare vet att varje år inträffar motgångar av alla de slag, det ingår liksom i konceptet och jag vet hur jag tacklat besvikelserna varje gång - "det blir bättre nästa år".

Förutsättningarna för en positiv attityd är förstås att man verkligen tror på den, att det blir bättre nästa år. Det är väl där som det börjar brista för mig, att jag börjar inse att jag kämpar mot något som jag inte kan besegra - torkan. Om jag måste överge trädgården är det även dags att flytta härifrån, ett stort beslut eftersom jag naturligtvis älskar den här platsen och allt vad den representerar, naturen, friheten, flyttfåglars ankomst och trädgården som vaknar till liv varje vår. Att stå bredvid och se trädgården återgå till den natur den en gång var är inget jag vill bevittna.

Hoppet om att det blir bättre måste få leva för att ha kraft att kämpa vidare men det ser dystert ut, 17 av de 18 varmaste åren sedan mätningarna började har inträffat sedan 2001. Koldioxidnivåerna i luften är de högsta på 650.00 år.

Allt enligt NASA som är en trovärdig källa.

Att rent vatten kan bli en bristvara i Sverige är en chockartad upplevelse och det kommer att ta tid innan den medvetenheten sjunker in och påverkar vårt beteende. Prydnadsträdgårdar kommer inte att ligga högt på listan över vem som får ta del av en begränsad vattentillgång, nyttoträdgårdar som producerar mat spelar säkert i en annan division.

Det ärevördiga SOM institutet som årligen genomför sina omfattande undersökningar om svenskarnas attityder till olika frågor publicerade nyligen årets undersökning och konstaterar att 61% av medborgarna är mycket oroade över klimatförändringar och miljöförstöring. Det är en anmärkningsvärt  hög siffra som borde mana till eftertanke, följt av handling och beslut hos de som är valda att representera oss.

I höst är det val i vårt land och lika anmärkningsvärt är det att både klimat- och miljöfrågor lyser med sin frånvaro i debatterna. Klimatet är vår stora ödesfråga och överskuggar allt annat. Om klimatet havererar blir alla andra frågor närmast obetydliga i sammanhanget. Forskningen brukar prata om en "tipping point" vilket ungefär betyder att det inte sker en långsam försämring utan att vi nått ett läge där något drastiskt händer och det uppstår ett nytt tillstånd som inte lägre går att reparera. Ungefär som när regnskogen övergår till stäpplandskap och aldrig mera kan bli en regnskog. Skador av klimatförändringar kommer att medföra oerhörda kostnader för våra samhällen.

Skogen skall bli vår räddning sägs det från politiskt håll, det gröna guldet skall skapa arbetstillfällen, bidra till ekonomisk tillväxt och lösa fossilberoendet. Jag vet förstås inte om de själva tror på det eller medvetet ljuger men det svenska skogsbruket är en sorglig historia och kan inte rädda oss från klimatförändringar. Den kalhyggesteknik som hittills dominerat lämnar bara död och förintelse i sina spår. Skogen har förbrukats i stället för brukats och ersatts med en monokultur av granar. En totalavverkning av skog ger enorma koldioxidutsläpp eftersom naturen inte längre kan hålla kvar kol i en sargad jord. Allt dör, lavar, mossor som inte längre får skydd av trädens kronor, maskar, insekter, mikroorganismer dör och kan inte överleva i den packade jorden som blir resultatet efter de stora maskinerna. I de planterade granrabatterna trivs inget liv annat än granbarksborren.

Klimatfrågorna kräver ett samordnat handlande från politiska ledare, företagsledare, forskare och det civila samhället. Ingenstans ser jag något av detta, någon som är modig nog att ställa sig upp och leverera sanningar, i stället får vi ta del av fåniga jippon som elcyklar och flygskatt.

Lång het sommar...

..fanns det en film som hette för länge sedan. Ungefär så känns det att årets sommar blir, både lång och het. Jag har inte orkat vare sig blogga eller kommentera, all tid har gått åt till trädgården och akututryckningar för att vattna slokande plantor, har knappt tagit några bilder. Något uppgivet känns det onekligen. Fjolårets sommar med den förfärliga torkan som vi drabbades av är i färskt minne. Vi köpte vatten för 44.000 kr i fjol, annars hade det inte funnits mycket kvar.

Det är mycket pengar och inget som man kan ta som vana. Jag intalade mig att det var en engångsföreteelse och att det blir bättre nästa år. Fast.. egentligen vet jag bättre. Jag har under många år följt vad vetenskapen säger om klimatförändringar och har man trädgård följer man vädrets makter noga, precis som bönderna gör. De senaste 10 åren har vårt lokala väder förändrats drastiskt och jag råkar nu bo i den delen av Sverige där torkan slår hårt.

Glaucidium palmatum `Album´

Det blev ingen vår i år, efter den kyliga inledningen drabbades vi av hettan och solen som bränner från en molnfri himmel, varje dag. Det snabba omslaget i vädret orsakade en snösmältning i landets norra delar som man knappt upplevt tidigare, vatten som forsade över hus och infrastruktur och resulterade i stora skador. Klimatförändringar kostar och kommer att kosta långt mer än den futtiga miljöskatten på flyget, 80 kr påslag inom Europa. Vem bryr sig?

Fothergilla major stor häxal

 

 

För varje Thailandsresenär minskar istäcket i Arktis med 5,5 kvm har någon räknat ut men vem tänker på hur viktig isen i Arktis är för vårt klimat när man är på väg till Thailand.

Rhododendron `Cunningham´s White´

Aldrig har jag upplevt en sådan blomning i trädgården, värmen får allt att explodera och många växter som skulle blomma i juni är nästan överblommade redan, naturen blir förvirrad.

Phlox stolonifera krypflox

 

Vi är ännu bara i vårmånaden maj när marken skall vara fuktig och fin efter vintern, gräset börjar redan bli brunt. Inget som jag bryr mig om, det grönskar igen när regnet kommer men det är en signal om att något är allvarligt fel, bruna gräsmattor i maj är inte vanligt i vårt land.

Gentiana acaulis alpgentiana

Rubriker i tidningarna idag, skogsbränderna tar fart i det varma och torra vädret och många djur blir lågornas offer. En del fåglar ruvar fortfarande medans andra redan fått ungar, lågorna skonar ingen.

Kommunerna börjar införa bevattningsförbud. De som inte har stora sjöar som vattentäkter har fått problem. Folk vattnar sina trädgårdar i värmen och det räcker inte dricksvattnet till. Sen är det väl en och annan som tvättar bilen på garageuppfarten också även om det inte är tillåtet.

Jag vet att jag är lyckligt lottad ändå i jämförelse med människor i mera utsatta länder där torkan förstör alla möjligheter att kunna producera sin mat och tvingar människor att bli miljöflyktingar. Men jag känner en oerhörd frustration över att klimat- och miljöfrågor inte har större utrymme i människors medvetande. Den pågående artutrotningen är skrämmande men får inga stora rubriker, ändå är det naturen som försörjer mänskligheten.

Oxalis laciniata krusoxalis

 Bevattning är en nödlösning, det går aldrig att  rädda trädgården med den begränsade mängd vatten som vi har i brunnen. Det är bara regn som gäller om trädgården skall överleva.

Jag blir säkert på bättre humör om vi bara fick 5 dagars ihållande regn, trevlig kväll!

28,3 grader i skuggan..

...är inget väder för mig, ursäkta alla som älskar värmen men jag tycker det är synnerligen obehagligt där ute just nu. Det är i vilket fall som helst inget väder för tungt arbete i trädgården. Så får det bli lite tid över att blogga istället, något som tiden inte räckt till de senaste veckorna. Den intensiva värmen de senaste veckorna har gjort det torrt i markerna. Nu får vi vattna igen, i norra Sverige svämmar vattnet över alla bräddar. Hus och infrastruktur skadas av vattenmassorna som väller fram.

Några bilder från skogsträdgården som jag äntligen blivit klar med. Bilderna är drygt en vecka gamla så det har hänt en hel del sedan dess. Återstår att gräva upp några döda växter.

Soldanella pusilla x carpa `Spring Symphony´ blommar fortfarande i skuggan, liten och söt.

Tulipa tarda, en vanlig botanisk tulpan i våra trädgårdar, jag satte några nya lökar i höstas

De första hundtandsliljorna ur dens - canis gruppen är överblommade men de åtföljs av andra, lite senare hundtandsliljor, här Erythronium `Pagoda´ i kvällssolen. 

Här i omgivningarna har vitsipporna i naturen nästan blommat över, de vill gärna sprida sig inom trädgårdens domäner och kan lätt bli för många. Det finns ju massor av fina namnsorter också. Jag har planterat en hel del under åren men också förlorat stora bestånd när skålsvampen dykt upp, den lever på vitsippornas rötter. Anemone nemorosa `Blue eyes´ är återplanterad efter skålsvampens härjningar. Blomman är helvit när den slår ut men får så småningom ett helt blått öga. Den poserar gärna med ryggen mot kameran, inte helt fel då heller.

En okänd Trillium, möjligen chloropetalum som bestämt sig för att återkomma regelbundet.

En vacker men snabbt överblommande perenn är lunddockan Glaucidium palmatum men bladen som liknar lönnens blad är dekorativa hela sommaren. Lunddockan härstammar från Japans skogar.

Darmera peltata sköldbräcka vars blommor kommer före de stora bladen, fuktig växtplats är ett krav. Blomman är ganska stor och kommer i toppen på en stängel.

Släktet Daphne är ett odlingsvärt släkte. Jag har försökt mig på att odla dessa små miniatyrbuskar men de har försvunnit efter ett antal år, jag hade nog inte gjort läxan tillräckligt väl men en har jag kvar förutom den vanliga Daphne mezereum och det är Daphne retusa, liten vintertibast. Den stod och stampade i flera år i en surjordsplantering innan jag insåg att den var helt felplanterad. Ny plats gjorde att den vaknade till och nu blommar den och växer för varje år.

Trots ett långt inlägg men Fritillaria meleagris kungsängsliljan måste få visa upp sig.

Och till sist luktpionen Paeonia lactiflora `Svarte Petter´ med sina mörka vackra blad i motljus. Pionen är helsvensk, framtagen av Hermann Krupke på Guldsmedsgården.

Majblomning och grundvattennivå

Regndroppar faller som skön musik på taket, jag är tacksam för allt vatten vi får, jag kommer aldrig mer att klaga på nederbörd efter den hemska torkan vi hade i fjol.

Den första vårblomningen är över men det finns många efterföljare, nu kommer alla Primula, inte samtidigt men några i taget. Denna rikblommande viva har jag köpt på någon växtmarknad för länge sedan, har dessvärre inget namn på den. Jag får dela den med jämna mellanrum men det går så enkelt, bara ta någon liten rosett och plantera den på en ny plats.  Den lyser upp var än den hamnar och blir helt översållad med blommor som håller länge.

En annan liten viva Primula pruhoniciana `Schneekissen´ 

Jo, jag gillar vivorna i alla deras former, här kommer en till Primula marginata dvärgaurikel

En liten okänd Saxifraga, frösår sig gärna i grus och dyker upp här och där i trädgården. Den är så liten så frösådderna är aldrig något problem, den försvinner efter ett tag men då har den förökat sig och några nya små plantor dyker upp och tar över fortplantningen.

Viburnum furcatum japanskt gaffelolvon är en buske som har det mesta man kan önska sig. Jag har haft den i många år och den har uthärdat både sen kyla och en förfärlig torka. Den har tagit stryk flera gånger men kommer tillbaka nästa år, fin och fräsch. Blommorna som ligger i klasar är typiska olvonblommor som just nu börjar blomma. Bladutspringet kommer samtidigt och på hösten får den en utsökt röd färg på de vackra bladen. Jag odlar den tillsammans med Rhododendron.

 De första magnoliorna har slagit ut,  Magnolia salicifolia `Wada´s Memory´ med sina kritvita, lite sladdriga blommor som fladdrar vid minsta vindpust. Jag har två exemplar av denna lättodlade Magnolia. Den verkar klara det mesta men kommer det en frostknäpp när blommorna slagit ut blir de helt bruna. Inte varje år den klarar sig från frosten men i år har det hittills gått bra.

Om jag måste välja en enda tulpan så skulle jag välja vildtulpanen Tulipa turkestanica. Den är  så vacker i all sin återhållsamhet. Kanske ingen tulpan som ropar på omedelbar uppmärksamhet men just den blygsamma framtoningen är väldigt attraktiv i mina ögon. Den är dessutom trogen och återkommer varje år, trivs den breder den ut sig och det har jag ingenting emot.

 Avslutar med en uppdatering av grundvattennivåerna i landet i april. Statens geologiska undersökningar SGU bjuder på en god service varje månad med sina månadskartor.  Vi har ett bättre utgångsläge nu än i fjol våras och de små magasinen, i huvudsak våra enskilda brunnar är fyllda.  Men det går ett brett band över hela landet som visat att de stora vattenmagasinen fortfarande ligger under normal nivå. 

Lite nytt till trädgården

I lördags hade våra goda vänner Håkan och Birgitta på Lindbro trädgård årets första Öppna trädgård. En alldeles fantastisk trädgård är det som bjuder på massor av inspiration. Just nu finns mängder av blommande Trillium överallt i trädgården samt den största samling blåsippor jag någonsin sett i en privat trädgård. Jag rekommenderar gärna ett besök för den som söker idéer och kanske letar efter mera sällsynta växter i odling. Vi kom hem med en back fylld av plantor, blåsippor, Trillium, primulor, några nya Oxalis och lite till. Utöver blommande vårprimörer präglas trädgården av massor av Rhododendron, Magnolior, barrträd och ljung. Tyvärr hade Calluna gått samma öde till mötes som i vår trädgård.

På söndag blev det en ny utflykt till Björn på Linudden en liten privat plantskola som håller ett helt annat sortiment mot vad de stora kedjorna gör, kan verkligen rekommendera ett besök där också. 

Nya sorter av hundtandsliljor, några nya okända lökväxter, mini - hostor, Trillium igen och ett väldigt snyggt exemplar av Rhododendron pronum. En vildart som jag har tidigare i trädgården men som fått skador av tjältorkan i år. Den här plantan var så välväxt, omöjlig att avstå från.

Jag har planterat många Trillium under åren med trädgård, inte alltid så framgångsrikt. Ibland är de borta några år för att sedan plötsligt dyka upp igen. Trillium är lundväxter men inte utpräglade surjordsväxter. Jag har ofta samplanterat dem med Rhododendron i torvjord och det ger nog inte de bästa förutsättningarna. Nu skall jag testa med vanlig jord och grusblandning för god dränering.

Snötrillium Trillium nivale skall få en ny chans, förövrigt min favorit bland alla vackra Trillium.

En ny Adonis hittade jag också A. amurensis `Fukujukai´ en av de många japanska sorterna.

Jag vet att bland mina läsare finns duktiga pionkännare. Jag fick nämligen en pion av Björn på Linudden, med ett namn som jag aldrig tidigare hört. Enligt Björn är den ovanlig och när jag försökte tolka den otydliga namnetiketten blev det P. ladogaensis. Jag kollar alltid upp växterna på nätet men suveräna Google hittade inte en enda pion med detta namn. Den liknar svavelpionen i bladutspringet men enligt Björn skall denna blomning vara rosa. Någon som har en briljant idé om vilken pion detta kan vara?

Nu håller jag på och gör nya namnetiketter till växterna, jag planterar aldrig ut en enda växt utan att den är försedd med en riktig namnskylt, lämplig sysselsättning denna regniga dag.