Oooops...

Igår eftermiddag hördes ett våldsamt plask från dammen och när jag tittade upp lyfte en fiskgjuse från vattenytan. Hann aldrig se om den fick något byte..

Men oj, så stora de är på så nära håll!

Vatten i trädgården drar till sig många sorts djur och jag hoppas detta var en tillfällighet och att denna mäktiga fågel inte bestämt sig för att detta är lättillgänglig föda och återvänder.

Det syntes inte en fisksjärt på flera timmar, så uppskrämda blev fiskarna. Nu täcker näckrosbladen halva dammen så de kan hitta skydd men de håller gärna till längs strandkanten där vattnet är som varmast.

Ha det gott i sommarvärmen!

Magnolia sieboldii

Nu har jag planterat Hosta `Empress Wu´

Ett antal kvm till av naturen är erövrad och där har kejsarinnan fått sin alldeles egen kupé. Ser inte mycket ut för välden ännu men skall förhoppningsvis, när hon vuxit till sig, synas över hela trädgården. Dethär är en högt belägen plats och damen lär vara den största av alla hostor. Kan bli upp till 140cm hög och bladen är enorma.

Dethär är liljekonvaljterritorium så det krävdes ett ordentligt underarbete för att få bort konvaljerna. All jord är bortgrävd mellan stenarna men konvaljrötter söker sig djupt under stora stenar där de hittar fukt så man får pillra med tisteljärn för att försöka få bort dem. Täckte marken längst ner i groparna med tidningar som en extra säkerhetsåtgärd och fyllde upp groparna med sten. Om det inte dyker upp konvaljer inom några år kanske det går att göra planteringsgropar där så småningom.

Jag får nog aldrig nog av Hostor och det kommer hela tiden nya sorter från små miniatyrvarianter till gigantiska sorter som `Empress Wu´. Hostor är vackra som solitärer men i massverkan blir de verkligen ett blickfång utöver det vanliga så nu vill jag göra en "Hosta path" längs gången som är avgränsad med ekstock. Gången är ca 6m lång men marken där är genomvävd, förutom ogräs, med rötter från de stora sälgarna. Kanske en våtbädd är lösningen för att hindra rötterna att omgående växa in i jorden igen - får fundera ett tag på en lösning.

Här är fina bilder med bl.a. Hosta paths.

http://pinterest.com/marykake47/hosta-gardening/

Cornus kousa var.chinensis `Schmetterling´

I början av trädgårdslivet planterade jag en Weigela hybrid `Red prince´. Busken blev spretig och ful och innan vi satte upp rådjursstängslet så tuggade rådjuren ordentligt på busken varje vinter och eftersom den blommar på fjolårsved så blev det inga blommor de första åren.

I fjol frösådde sig en Klematis i busken och jag skulle ha tagit bort den eftersom varken jag eller växter gillar när andra växter klänger sig in bland grenarna men den blev kvar till hösten. När jag klippte ner den såg jag med vilken kraft den vuxit in i busken. Buskens blad hade inte kunnat utvecklas  utan var insnärjda i Klematis´ långa tentakler och det blev förmodligen dödsstöten för den fula busken. I år blev det få gröna blad och de flesta grenar var döda så nu fick jag äntligen en anledning att ta bort busken.

Häromdagen planterades en ny buske på platsen Cornus kousa var. chinensis `Schmetterling´ en kinesisk blomsterkornell.

Den är en lövfällande buske som härstammar från Kina (chinensis!) där den växer i lövskogarnas undervegetation. Den bör vara härdig upp till zon 3 men som alltid är det mycket som spelar in om den skall klara sig. Den bör ha en solig och skyddad plats och får aldrig torka ut. Det finns ett antal olika namnsorter med varierande härdighet .

Blomningen sker i slutet av juni med sagolikt vackra blommor. På hösten utvecklas blommorna till röda jordgubbsliknande frukter och hela busken får en sprakande höstfärg i orange och rött. En växt med många fördelar under hela växtsäsongen.

Urusla bilder i regnet men naturen och trädgården får äntligen en riktig rotblöta.

Saxifraga

Saxifragor är underbara trädgårdsväxter. De finns i alla former och storlekar, det finns växter för alla olika delar av trädgården och de finns i alla färger förutom blå.

Så skriver Malcolm Mc Gregor i sin fantastiska bok om detta växtsläkte. Han har mer eller mindre ägnat sitt liv åt Saxifragorna. De har ofta fått bestämma var semestern skall firas och har upptagit en ansenlig del av fritiden.
Han har rest över större delen av jordklotet för att fotografera och kartlägga växterna, undervisat och hållit föredrag, rest i oländiga trakter för att hitta och identifiera växterna i deras vilda miljöer.

"As with all enthusiasts, the subject of enthusiasm can become an obsession" Malcolm Mc Gregor.

Alla är inte odlingsbara här i vårt klimat om man nu inte äger ett alpinhus men många kan odlas i våra trädgårdar. De mest spridda arterna på våra breddgrader är de som benämns silversaxifragor pga av den vackra, vita bladkanten. De tillhör antingen S.paniculata eller S. cotyledon. De växer i vilt tillstånd i Pyrenéerna, Alperna, i olika delar av Skandinavien samt Island. Båda dessa föredrar sura odlingsmiljöer i sin  naturliga växtmiljö men verkar inte ha något emot att växa i jord med ett neutralt pH i våra trädgårdar men man kan gissa att marken inte bör vara för alkalisk.

  Silversaxifragorna har många fördelar i odling. De är städsegröna och behåller sin form och färg när så mycket annat vissnat ner och blivit fult. Denhär bilden är tagen i december i trädgården. Frosten sätter sig runt bladspetsarna så de ser ut som små rosor.
Det som många gör fel är att placera dem i alltför soliga lägen. De gillar inte den brännande solen mitt på dagen och bladen blir lätt missfärgade.
Det gäller förmodligen de flesta Saxifragor.

Denhär Saxifragan som växer i min trädgård är förmodligen en Cotyledon men helt säker är jag inte, namnsort okänd och de är förhållandevis svåra att identifiera i efterhand. Den växer på ett märkligt sätt där bladrosetterna lägger sig nästan på varandra. Den växer i en grusbädd, uppblandad med lite jord och skyddad mot de hetaste soltimmarna på dagen.

En annan spektakulär egenskap hos många Saxifragor är blomningen. Ur de små bladrosetterna höjer sig blomstänglarna, bärande de hundratals små blommor som kommer ur varje bladrosett. En märklig syn!

De blommar länge och när de blommat över kan man klippa bort de långa blomskaften så har man fortfarande en fin och fräsch planta i rabatten som är vacker alla årets tolv månader eller så länge man kan se den innan den döljs av snö.

Nu blommar den och det är nästan osannolikt att ur de små bladrosetterna reser sig denna blomprakt.

Midsommarträdgård

Nu blommar det överallt och fast jag tillhör dem som också uppskattar vackra och skulpturala växter även utan blomning så är det ändå imponerande vad en trädgård bjuder på vid midsommartid.

De gamla bondpionerna står i givakt och hälsar välkommen vid en av trädgårdens ingångar.

Hydrangea anomala ssp. petiolaris klätterhortensia som med sin enorma växtkraft tar sig över stenen.

Physocarpus opulifolius `Diabolo´ den rödbladiga smällspirean som utgör en trevlig kontrast till allt det gröna just nu. Det är svårt att fotografera översiktsbilder, det blir lätt att allt flyter samman i en enda grön massa - det är vackrare i verkligheten.



 Meconopsis betonicifolia som har bytt namn och numera heter M. bailey. Dethär exemplaret är det enda som klarade sig undan hagelskuren, de andra blev mosade. 

En Dactylorhiza - någon av nycklarna.



Glad midsommar

Önskar er en riktigt skön midsommarhelg !

Parkslide Fallopia japonica

Parkslide är en grandios växt som snabbt sprids i vårt land, både i trädgårdar och i naturmiljöer. Mitt intresse för ekosystem har gjort att jag försökt följa denna växt och dess spridning i vår natur under ett antal år.

Den är vacker och det är sannolikt en anledning till att så många trädgårdsägare aningslöst tar emot en planta av generösa bekanta som gärna delar med sig. Den liknar väldigt mycket bambu och benämns ibland som "fattigmansbambu" men är absolut ingen bambu.

Den härstammar från Ostasien och kom sannolikt till Sverige i början av 1900 - talet, kanske via växtsamlare som inte förstod växtens invasiva kraft - "den är ju så vacker" Men även ett monster kan vara vackert och skönheten  förförisk.

Parkslide är en förrymd trädgårdsväxt som sprider sig via långa rizomer och snabbheten i spridningen kan snabbt slå ut naturliga ekosystem. Den är dessutom allelopatisk, den bedriver kemisk krigsföring gentemot annan vegetation. Rotsystemet utsöndrar ett ämne som är giftigt för andra växter och den kan snabbt ersätta den naturliga vegetationen. Den kan även spridas via vattensystem där någon rotbit kan få fäste.

Att den kan bli så dominerande beror på att den tolererar väldigt olika växtmiljöer och som många  främmande arter i vår miljö saknar den naturliga fiender. Den kan etablera sig i skugga och fukt såväl som sol och torka. Den tål höga temperaturer såväl som kyla och man har noterat bestånd som fått fäste på vulkansidor i askan. I dag når den i Sverige upp till Norrlandsgränsen. Man bör vara uppmärksam så man inte får in den via schaktmassor eller matjord.

Många förtvivlade husägare har rapporterat om dess framfart i trädgårdar. Människor som köpt hus och så småningom fått erfara vad den "vackra bambun" kan ställa till med. Den växer upp som en djungel genom altanbrädorna och tar sig in i avloppsystem och husgrunder - det finns rapporter om att den även växt upp i sprickor i källargolvet. Rötterna kan bli tjocka som en björkstam och den kan ta sig under asfalterade vägar och komma upp på andra sidan. Rötterna kan förstöra fundament och översvämningsvallar.

Den verkar mer eller mindre immun mot bekämpningsmedel och när den bekämpas tycks rotsystemet aktiveras och den bildar snabbt nya skott.

I England har myndigheterna agerat aktivt för att bekämpa Parkslide och dess nära släktingar och det är inte tillåtet att öht plantera eller saluföra växten  Här i Sverige tycks vaksamheten vara sämre "den är ju fin" och man kan ibland se den till försäljning på t.ex. Traderas växtauktioner.

http://www.smp.se/nyheter/vaxjo/varnar-for-mardromsvaxt-i-vaxjo(3372174).gm

Naturvårdsverket har inte engagerat sig i Parkslide utan satsat på utrotning av jättebjörnloka som med sin växtsaft kan skada människor och djur. Uppvaknandet kan bli överraskande och dyrbart den dag man inser att Parkslide är så mycket mera än "fin".

Med mycken möda och stort besvär kanske den kan grävas upp om man drabbats av denna monsterväxt men det krävs enormt mycket arbete och tålamod under många år. Rötterna som grävs upp bör aldrig komposteras, läggas ut på någon allmänning eller till återvinning utan bör brännas upp. Minsta lilla rotbit som slängs i naturen kan generera ny växtlighet.

Vi som trädgårdsägare får ta vår del av ansvaret för att minska spridningen. Inte sälja, inte ta emot av välmenande vänner och inte köpa Parkslide någonstans trots att "den är så fin" och efter bästa förmåga sprida information.

http://www.tradgard.org/tidningen/HT_2_13_tradgardsrymlingar.pdf

Livet återvänder...

...till trädgården om än i något sargat skick. Nu är det en vecka sedan den olycksaliga hagelskuren drabbade trädgården och skadorna blir mer synliga. Många bladväxter trasades sönder men även smalbladiga växter som strandiris och dagliljor fick bladen strimlade. Även miscanthusgräsens blad strimlades och ormbunkarna bröts av.
De blad som höll emot haglet och inte gick sönder blir i stället helt vitprickiga på bladen.

Vi har städat hela veckan alla trasiga löv som fortsätter falla över trädgården - tänk vad tio minuter kan förändra!

Det har i alla fall varit en bra vecka, i måndags fick vi besök från Västergötland som verkligen piggade upp min något dystra sinnesstämning. Mycket kunniga trädgårdsmänniskor och så positiva trots att trädgården inte var till sin fördel.

I går fick vi besök av 50 personer från Tyresö trädgårdssällskap. En härlig grupp som såg spännande och intressanta växter och miljöer och som alla verkade uppskatta trädgården. Det är nog så att andra inte ser på den på samma sätt som jag gör  - tack för det!



Halesia monticola `Vestita´



Calycanthus x raulstonii `Hartledge wine´ syn. Sinocalycalycanthus

Efter den besvärliga vårvintern så finns det trots allt växter som bjuder på överraskningar. En sådan är den bedårande vackra hybridkryddbusken `Hartledge wine´.

Den är en korsning mellan amerikansk och kinesisk kryddbuske som kan bli upp till 2m hög och anges som härdig i zon 1-3?

Det var en chansning när jag planterade den ifjol men den överraskar och har klarat vintern och våren fint. Trots något sargade blad efter haglet är den vacker just nu. Det finns även en vitblommande variant av samma buske `Venus´ som är värd att prova nu när härdigheten visat sig vara god.



När naturen ryter...

...står vi människor handfallna.

I går morse drabbades vi av ett kraftigt åskväder. Jag gillar inte åska här ute på landet, vanligen förorsakar den avbrott i elförsörjningen men denhär gången kom det hagel, stora som halva sockerbitar smattrade över oss i 10 minuter. Det blev vinter på alla grönytor och det tog till eftermiddag innan det vita var helt borta.

Trädgården drabbades hårt, trädens löv smulades sönder och täckte hela trädgården som en grön filt blandat med alla kvistar som ryckts loss. Dammen var fylld med alla söndersmulade blad och näckrosbladen perforerades till smulor.

Hostorna är som trasor, även klematis och en del andra växter ser ut som om man gått med trimmer över dem. Vi slet i 10 timmar i går med att få bort det värsta skräpet som lagt sig över hela trädgården men det är inget som man fixar på en dag. Växterna går förstås inte att göra något åt, återstår att se hur de klarar sig framöver.

Vi hade behövt regn men det blev det inget av, bara detta vita hagel som på 10 korta minuter gjorde sådan skada.

Sorgligt, sorgligt...

Cypripedium flavum x reginae `Ulla Silkens´

I slutet av oktober 2009 anordnade Trädgårdsamatörerna här i kommunen en föreläsning med Svante Malmgren. Jag kom hem med rötterna som syns här på bilden.

Svante Malmgren är väl den i vårt land som bidragit förtjänstfullt till förökning av guckusko, även internationellt.

Hans arbete har även innefattat att skydda de naturliga bestånden som skrupelfria och giriga personer inte dragit sig för att gräva upp för tjäna en slant.

Om hans arbete med att föröka orkidéer kan man läsa här http://www.lidaforsgarden.com/Orchids/svenska.htm

Vi var inte många som kom och lyssnade på denna lysande föreläsare, tråkigt,  för det är en av de föreläsningar som verkligen etsat sig fast i mitt minne. Inte bara den märkliga process i steril laboratoriemiljö som krävs för att föröka denna skönhet utan även föreläsarens ambition att avdramatisera odling av orkidéer.

Alla kan ha en orkidé i sin trädgård!

Jag kom hem dessa rötter som planterades i kalkhaltig jord och med god dränering. För att skydda plantan från vinterblöta har den fått en tegelpanna som tak på vintern.

Den har grönskat fint varje år men det tar många år till blomning, därav det höga priset för guckusko. Men nu i år sköt den tre kraftiga skott och jag anade att det var dags för blommor.

Nu blommar `Ulla Silkens´ som jag även träffade under föreläsningen för Ulla Silkens är nämligen Svante Malmgrens fru.

Olika nyanser av grönt

Välkommen på en liten trädgårdspromenad med fokus på grönt!



Stararna...

...har nu fullgjort sin uppgift för i år. I morse när jag kom ut hörde jag dem, alla vilsna och hungriga ungar som fladdrade omkring bland buskarna med stora svårigheter att flyga. Ett skränande utan dess like när alla hungriga ungar ropar efter mat och föräldrarna flyger i skytteltrafik för att mata sin avkomma.

Denna högljudda cirkus pågår endast ett dygn och sedan är de borta tills nästa vår igen.

Det händer alltid den 6 juni och trots den sena och kalla våren så håller de sin tidtabell exakt på dagen.

När jag stod på altanen och lyssnade på stararna fick jag se något jag aldrig sett förut - en mård springande rakt över gräsmattan och ovanför den flög skränande och varnande starar i en stor flock.

De vet, fråga mig inte hur, men mården är ett riktigt rovdjur som mer än gärna plundrar fågelbon.

De nya holkarna vi satte upp i våras hade alla bosättare - roligt att det passade herr och fru Stare!

Lite vemodigt känns det allt och jag saknar alltid dessa trevliga fåglar som under snart en månad gått här och pickat i gräsmattorna.

Woodland

I slutet av sommaren i fjol började vi förbereda för att utöka trädgården. Dethär är skogsmiljö och perfekt att anlägga för surjordsväxter, tallarna i skogen släpper ner sina barr som blir ett naturligt kretslopp och tillför en  förna som så småningom omvandlas till näring för växterna. Såhär såg det ut i juli/augusti när vi fällde några gamla träd för att få fram klippblocken i bakgrunden. Rådjursstängslet som syns på bilden flyttades längre in i skogen.

Vi djupgrävde mellan stenarna för att få bort all gammal jord med allt ogräs som samlats där under många år och forslade bort jorden. Stenar som var möjliga att flytta med handkraft flyttades och den största stenen vinschade vi på plats.

Kanterna formades med torvblock som sågades till för att få lite mjukare linjer och klippblocken städades från det värsta skräpet. När torvblock och stenar satt på plats var det bara att börja fylla de kommande rabatterna. Naturgödsel, okalkad och ogödslad grov torv, kompostjord, barkmull, grus och rododendronjord blandades och fylldes i rabatterna - det blev några kärror!

Inte mycket hann planteras i höstas men en Acer shirasawanum fick en skyddad plats mellan stenblocken och till min stora glädje har den överlevt denna påfrestande vårvinter. Några vackra surjordsväxter Clintonia borealis och Gentiana lutea fick jag av en givmild och generös trädgårdsvän i Umeå som också planterades i höstas och de kommer så fint nu, tack Margareta!

På baksidan satte vi markduk och fyllde på stigen med täckbark för att inramningen skulle se trevligare ut och inte en massa skräp som växer strax intill.

Nu har vi  påbörjat planteringen och fem nya Rhododendron har fått plats. Några nya Hostor i spännande färger förstås och lite vårblommande surjordsväxter. En Kalmia flyttades också hit i höstas och vårvintern brände fullständigt alla blad men jag lät den vara och nu grönskar den igen - ett under att den överlevde!

Inte alldeles klart ännu men det börjar likna en rabatt.



Inte bara mossflox och höstflox

Floxsläktet är omfattande och om man vill kan man säkert ha blommande flox från vår till höst. De tillhör väl inte mina favoriter i trädgården men visst kan en del vara riktigt tjusiga när de når sin höjdpunkt på säsongen.

Phlox bifida - sandflox

Phlox divaricata - blåflox `Clouds of perfume´

Phlox stolonifera - krypflox

Phlox stolonifera - krypflox

Myror

Myror finns överallt i vår natur och globalt anses de utgöra omkring 15% -  20%  av totala biomassan av landlevande djur. I Norden förekommer omkring 80 olika arter av myror. Vissa år är riktiga myrår för att sedan stabiliseras på en mer normal nivå.

Myror likväl som andra kryp fyller en funktion i vår natur, annars skulle de inte finnas, de är bl.a. rovdjur och konsumerar en del av insekterna som vi inte vill skall bli för dominanta i våra trädgårdar.

Jag blir upprörd när jag läser på ett trädgårdsforum där en person klagar över hur dyrt det blir att strö ut Myrr över hela gräsmattan varje gång den klipps och en tragik i sig är att vi människor har färdats så långt från naturen att vi inte längre förstår de grundläggande sambanden som till syvende och sist också handlar om oss själva. Utan natur kan vi inte överleva men det omvända gäller inte.

Ingen kan ha undgått att höra om den globala bi- och humledöden. Forskningen verkar numera överens om att en starkt bidragande orsak till att pollinerarna minskar så kraftigt är bekämpningsmedel vars verksamma ämne tillhör gruppen neonikotinoider. Myrr är ett sådant gift som innehåller imidakloprid och är ett systemiskt bekämpningsmedel som tas upp av hela växten, även av pollen.

Man kan inte utrota myror hur mycket gift man än sprider omkring sig. Jag är helt införstådd med att myrbon kan vara väldigt irriterande i trädgården och ibland hamnar de helt klart på fel ställen. Får man in myror i huset är det självklart nödvändigt med sanering för de hör inte hemma i våra hus men i gräsmattan kan de knappast förorsaka skador som motiverar giftspridning av ett så giftigt preparat som Myrr är.

Hela naturen är just nu mycket känslig eftersom den är en enda stor barnkammare. Fåglarna har ungar och går i skytteltrafik här på grönytorna och letar mat till skrikande och pipande småglin som skall bilda nästa generation. Döda och av Myrr pudrade insekter är ingen föda för små fågelungar. Det finns inget gift som dödar enbart det oönskade utan allt som råkar träffas går nog samma öde tillmötes.

Och blommorna som bjuder fjärilar, bin och humlor på nektar är spetsade med dödligt gift.