En tuktad natur

I augusti ifjol såg det ut såhär - naturen och skogen som den ser ut när den får vara orörd.

...och nu börjar det likna någonting. Den senaste rabatten blev klar idag och det blev en våtbädd för att skydda växterna mot trädrötter och med tanke på den enorma torka vi haft denna sommar. Nu står en hel stor rabatt redo för planteringar till våren - känns lyxigt värre.

 

Vår mossiga trädgård

Mossa är väl något som de flesta trädgårdsägare har en relation till - antingen avskyr man den eller så letar man mossiga stenar i skogen eller penslar trågen med filmjölk för att få fram den rätta mossiga ytan.

Jag odlar den. Man får välja sina strider i trädgårdslivet och vi bor i skogen där all sorts mossa brer ut sig på stenar och på mark. Istället för att föra krig mot den använder jag den på ställen där inget annat kan växa. Den är tacksam och kräver inte mycket, den vissnar och bleknar ibland under torka men så snart luftfuktigheten ökar skimrar den snabbt i vacker grönska.

Det finns många olika mossor i närmiljön  - bara att sätta på sig mossglasögonen för att upptäcka dem. När Sir Väs har lagt sig för vintervilan brukar jag gå på mossjakt i skogen. Gamla stubbar som är övervuxna med mossa är fint, likaså alla stenar och så småningom har man en åstadkommit mossträdgård.

Olika mossor med olika färger skapar fina mönster.

Blåmossa eller kuddmossa som den kallas brer sakta ut sig.

Lite ljung bland mossiga stenar klarar sig fint.

 

Invid den stora sälgen klarar inte mycket att växa - förutom mossa.

 

 

I skogen kan man hitta vad som helst att släpa hem...

 

 

Prydnadsgräsens paradtid är nu

Jag har alltid varit förtjust i prydnadsgräsen och det finns en del att välja på numera. De har sin paradtid på sensommaren och hösten när så mycket annat har gjort sitt för säsongen. Gröna och välformade står de där och rasslar i vinden. Här ett axplock av några gräs i trädgården.

Molinia arundinacea jättetåtel

Carex `The Beatles´ börjar få sin karakteristiska frisyr i augusti. Som de flesta Carexgräs sprider det sig med rotskott så det bör planteras så man kommer åt att tukta rotskotten ibland. Gör sig bäst som solitär med underlag av sten eller grus. I en blandad rabatt försvinner det lätt och trasslar in sig i andra växters rötter.

Carex `The Beatles´

Blåtåteln Molinia caerulea `Variegata´ hör till de mest tacksamma prydnadsgräsen att odla. Ett gräs som inte kräver mycket och återkommer troget varje år. Ingen spridningsrisk utan det håller samma fina form år från år.

Molinia caerulea `Variegata´ till höger om bänken

Till prydnadsgräsens primadonnor får väl Miscanthus gräsen räknas. Det finns numera många att välja på, det största av dem alla i vårt klimat är förmodligen Miscanthus sinensis `Giganteus´ som aldrig hinner blomma här i norr men det behövs inga blommor på denna ståtliga gigant. Tyvärr fick detta gräs en rejäl smäll av hagelskuren på försommaren så de nedersta bladen skadades och blev bruna.

Miscanthus sinensis `Giganteus´

Det grönbladiga Hakonechloa macra med sitt speciella växtsätt tränger sig upp ur sprickan mellan stenarna.

Hakonechloa macra hakonegräs

Trädrötter i trädgården - hur gör ni?

Vår absolut värsta fiende i trädgården är trädrötter. Vi har testat det mesta för att på något sätt begränsa deras framfart men med dåligt resultat.

I början trodde jag att markduk kunde hjälpa och satte ut markduk överallt under stora planteringar. Helt bortkastat arbete för det är ingen match för trädens rötter att genomborra markduken. Ångrar så att vi satte markduk för det blir bekymmer förr eller senare, förmodligen för att kretsloppet är brutet och växterna når inte ner till den djupare fukten. Även maskar och alla småkryp som sköter nedbrytningen blir förmodligen kvar där och hittar inte frostfritt djup när tjälen kommer. Upphöjda bäddar är heller ingen lösning, snabbt växer trädens rötter uppåt i bäddarna där ny, fin och fuktig jord finns. Pallkragar invaderas snabbt om det finns träd på lagom avstånd, likaså komposter.

Rötterna delar sig i oändlighet och ligger i lager på lager. Här är det mesta uppgrävt och bortrensat men några grova rötter återstår. Vi sågar, klipper och hugger tills allt är borta med vetskapen om att  invasionen startar igen så fort ny jord är på plats.

Såhär ser rötterna ut som invaderar rabatterna, inte alltid lätt att avgöra vilket trädet är. Dethär grävde jag upp i går i en plantering som var endast  1 år gammal. En Hosta som planterades i våras utvecklades inte som den skulle och jag kollade jorden. Mycket riktigt, det gick knappt att få ned fingrarna, allt var genomvävt av de vita sugrötterna som kommer först och sedan de mera vedartade rötterna. En knapp dm under ytan var jorden lika torr som dammtussar och det är meningslöst att vattna, man bara vattnar träden. Inga träd i omedelbar närhet så svårt att avgöra vem som är inkräktaren. Jag grävde upp Hostan och rensade ca en halv kvm från rötter det blev nästan en hel murarhink full.

Nu gör vi såhär igen en gång, gräver ner byggplast runt kanterna men inte i botten. Av erfarenhet vet jag att det hejdar rötternas framfart ett tag , kanske några år, men sedan är det likadant igen. Det sägs ibland att sugrötter endast finns i trädkronornas ytterkanter men jag är tveksam till det påståendet. Rötter dyker upp så snart det finns jord med näring och fukt och sugrötter fortsätter ständigt att söka nya områden för att tillgodose trädets behov.

Jag är verkligen inte förtjust i plast i naturen men de våtbäddar vi gjort är de enda som inte angripits av trädrötter.

En trädgård utan träd kan jag inte ens föreställa mig. Träden här fyller många viktiga funktioner och skapar trädgårdens karaktär, de ger nödvändig skugga och skyddar mot vindarna. Jag vill egentligen inte ta bort ett endaste träd men i höst skall vi ta hit en arborist som får ta bort några stora jättar.

Överallt i trädgårdar ser jag planterade träd men även träd som tillhör vår natur. Hur gör alla andra för att klara av trädens konkurrens?  Hur gör ni?

Sensommarblommande Clematis

En gång i tiden var jag väldigt förtjust i Clematis men förtjusningen var inte ömsesidig. I vår trädgårdsförening gjorde vi en gång en stor sambeställning av  Clematis från Estland men inte många av de ca 30 - talet plantor jag planterade finns kvar i trädgården.

De som har överlevt har nog dessvärre drabbats av det som kallas för vissnesjukan som egentligen är en svampsjukdom som drabbar rothalsen på växten. Den dör inte men rankor vissnar ner, verkar enbart drabba de storblommiga Clematis. Det går snabbt, man ser det på morgonen och innan kvällen så är hela rankan med knoppar och allt nervissnat. Bladen blir bruna efter några dagar. Symptomen börjar visa sig i juli månad och återkommer varje år. Nu har jag tröttnat och skall gräva upp växterna i höst.

Men några tacksamma Clematis blommar i sensommarträdgården.

Troligen en Jackmannii hybrid som inte brytt sig om torkan.

 En av de estniska plantorna som blivit fin i år - Valge daam - den vita damen.

Okänd Clematis, möjligen en integrifolia. Den klättrar inte själv.

En Jackmanni hybrid som inte har de bästa förutsättningar men troget klättrar upp i den gamla äppelmadamen.

Bit för bit blir helhet så småningom

En bit på väg igen, den lilla rabatten närmast kameran är nu klar. Vattenfrågan löste vi genom att köpa några stora baljor som vi blötte torven i . Det sparar vatten och när det inte krävs så stora mängder torv så är dethär ett bra sätt.

 Alltid finns behov av omplaceringar när nya rabatter är klara. Hit flyttade jag den vackra lilla Rh. proteoides som med tiden fått en alltför undanskymd plats, den bör stå i skyltfönstret. Även Rh. forrestii var. repens är nu planterad samt en Hosta `Whirlwind´som nästan torkat bort på sin förra plats. Nu får denna del stå till våren.

Det blir en bit i taget...

Stora stenar på fel ställe, inget ovanligt.

En bit kvar tills det uppstår kontakt...

Om ljungen måste jag berätta...

Jag är ingen rutinerad ljungodlare ännu, har bara hållit på med växterna i tre, fyra år men har blivit förälskad i denna förtjusande och användbara växt. I början placerade jag växterna lite här och där i trädgården men ljungens anspråkslösa uppsyn gjorde att de inte kom till sin rätt. Nu har jag börjat samla dem i rabatter längst upp i trädgården som gränsar till den omgivande skogen. Tillsammans och med mossbevuxna stenar som jag lagt dit kommer de mer till sin rätt.

Ljung är anspråkslösa växter men under denna vårvinter, som skadade så många städsegröna växter fick ljungen också rejäla skador och blev brun men de flesta återhämtar sig även om formen kan vara något skadad.

Ljungen behöver inte mycket näring och växer i jord med lägre pH värde. Jag blandar torv och barkmull med grus och sand för dräneringens skull, även lite kompostjord blir bra i planteringarna och inte alltför djup skugga. Den tål mycket soliga placeringar.

Vill man ha lite extra blomsterfägring på våren passar olika Primulor bra tillsammans med ljungen och små barrväxter i kombination med ljungplanteringar är riktiga skönhetsupplevelser.

Ljung gör sig också bra i grusplanteringar där underlaget framhäver växterna på ett särdeles fint sätt.

Det finns både vårblommande ljung Carnea och höstblommande Calluna ljung. För att plantorna skall hålla sig buskiga och fina klipper man ner dem efter blomningen. Annars fortsätter de att växa där blommorna suttit och det blir tomt på blad på en del av stjälken.

Bladen som mera liknar barr finns i många olika färger som lyser upp även när plantan inte blommar. Tyvärr är det fortfarande svårt att hitta bra och varierande utbud av ljung. Växtmarknader eller privata trädgårdar där man för länge sedan upptäckt denna förtjusande växt är ett sätt att införskaffa plantor. Den enda plantskola jag hittat som har ett varierat utbud på ljung är Zetas i Stockholm, i övrigt är det tunt.

Behöver jag säga att den blåfärgade ljungen som säljs överallt är en styggelse och kommer inte in i vår trädgård i alla fall.

I sammanhanget kan jag inte låta bli att även nämna Cassiope, kantljung. Blommar med klockliknande blommor som påminner om lingonblommor. Tyvärr har jag ännu inte lyckats få mina Cassiope att gå i blom men växterna är vackra och täta och fyller sin funktion även utan blommor.

Thuja occidentalis `Teddy´ en minituja

Erica carnea `Altadena´

Lite allt möjligt...

Säsongens sista öppna trädgård hade vi igår. Väderspåmännen hade envist hållit fast vid att söndagen skulle innebära åska och mer eller mindre ihållande regn. Vi siktade in oss på att det skulle bli glest med besökare. Så blev det inte - besökare strömmade in hela dagen trots de dåliga väderutsikterna. Många trevliga möten blev det med alla intresserade trädgårdsmänniskor. Trädgård är populärt!

Av regnet blev det intet - som vanligt.

Denhär tiden på året blommar Echinacea purpurea `Magnus´ för fullt till glädje för insekterna i trädgården. Nästan köbildning ibland för att komma fram till blommorna.

Själv är jag mindre förtjust, inte för att jag har något emot `Magnus´ men här frösår sig den överallt och dyker upp i rabatterna. Jag har grävt bort massor av plantor men ligger hela tiden steget efter. Det är verkligen inte snyggt med denna iögonfallande färg som blir så dominant när den blommar. En liten rugge `Magnus´ är en vacker färgklick någonstans i sensommarträdgården men som det ser ut nu - nej tack! Här krävs en ordentlig sanering.

Mycket som väntar på åtgärder innan Kung Bore anländer. Vårt woodland projekt avstannade fullständigt när torkan kom, vi behöver massor av vatten till torvbäddarna, vatten som vi inte har. Jag hoppas verkligen att vi får rabatterna klara i höst för när  våren anländer är det härligt med stora, tomma rabatter som bara väntar på att fyllas med växter.

Pinus parviflorus `Tani - mano - uki´ har jag hittat en lämplig plats för, den bränns lätt av solen så det gäller att hitta en plats där den brännande solen mitt på dagen inte kommer åt den. Väldränerat skall det vara.

Ha en skön dag!

En unik trädgårdsmiljö

Tillsammans med våra trädgårdsvänner Håkan och Birgitta från Lindbro trädgård besökte vi igår en trädgård i Östergötland.

Det blev en upplevelse jag aldrig glömmer för Gunnars och Vivians trädgård är någonting som verkligen berör - långt in i en trädgårdssjäl som ännu inte kunnat smälta alla intryck. Ibland känns alla superlativ som floskler och orden räcker inte till.

Utan tvekan är detta en trädgård som behåller sin skönhet under årets alla 365 dagar. Mycket barrväxter, alpiner och perfekta små kuddar av olika Dianthus varianter. Det mesta var dvärgväxter och här gick inte att hitta en enda skräpig och förvuxen perenn trots augusti månad. Favoritväxten framför andra tycktes Daphne vara, här fanns massor av olika små Daphnebuskar. Det mesta var uppbyggt i form av gruspartier men även vackra surjordsplanteringar med noga utvalda rododendron som liksom allt annat var genomtänkt in till minsta detalj. Här gör sig inga snabbväxande växter besvär utan ju mindre och långsammare tillväxt desto bättre och då behåller även växterna sin kompakta ursprungsform. Gödsling och jordblandningar gjordes med väl genomtänkta strategier, kvävegödsling förekom väldigt sparsamt eftersom växterna då blir för stora och utvecklar för mycket bladmassa i förhållande till rotsystemet vilket öppnar för problem i samband med t.ex. torka.Förvuxna växter drabbas också lättare av olika sjukdomar. Om detta skriver även Peter Korn i sin trädgårdsbok "Odling på växternas villkor".

Gunnars stora intresse är ympning och överallt fanns exempel på närmast makalösa växter som han framgångsrikt ympat. Jag som trodde att min lilla häxkvast av Abies koreana `Icebreaker´ var en miniatyr fick här se exempel på ett antal `Icebreaker´som säkert var endast hälften så stor som min. Trots alla små eleganta växter fanns ingen rabatt som såg platt ut, överallt var det kombinerat med spännande växter som lyfte rabatterna på höjden och genom allt detta rann en porlande bäck fram mellan stenarna.

"Jag vill att alla växter skall synas" säger Gunnar och det är ljuv musik i mina öron. Här fanns utrymme för varenda planta och ingenting var sammanvuxet till en grön massa. Att det är en samlarträdgård behöver knappast sägas och fast trädgården inte är stor i kvadratmeteryta finns här tusentals växter som alla fick  synas och närgånget studeras.Samtliga växter hade små diskreta namnskyltar med det vetenskapliga namnet vilket jag uppskattar. Som vanligt är det svårt att återge en så speciell atmosfär genom kameraögat.

Med mig hem kom en Pinus parviflora `Tani - mani - uki´ en japansk vitvariegerad dvärgtall, ympad av Gunnar samt en dvärgväxande, krypande Rhododendron forrestii var. repens.

Du har fått paket...

Humlor på Asclepias syriaca sidenört

...ropade min man nerifrån köket när han hämtat morgontidningen!
Från Helen i Piteå kom ett väl inslaget paket med instruktioner till posten om varsam hantering för paketet innehåller plantor.

Inte vilka plantor som helst utan en fin planta av Paeonia obovata samt ett antal frön av densamma. Kära nå´n säger jag, vilken generositet och att ta sig besväret att packa och skicka växterna till en annan del av Sverige!

Dessutom innehöll paketet en spännande lönn med så vackra sirliga blad Acer tschonoskii ssp. koreanum, en komarovlönn. Jag gissar att den kommer från någon av Helens spännande frösådder. Jag tror att Helen tycker den skulle passa i min skogsträdgård...

Men nu får du bidra lite till med instruktioner om hur jag bäst hanterar både frön och plantor. Frösådder är jag dålig på och vilken är den optimala vinterförvaringen för plantorna? I rabatter, i krukor ute eller...?

Tusen tack Helen!