söndag 22 februari 2015

Våren vinner mark!

Den senaste veckan har våren avancerat även här i Mälardalen. Det har varit sportlov och jag har byggt snögubbar med barnbarnen, tänk så roligt det är! Men gubbarna överlevde inte natten utan krympte fortare än blöta ullvantar tack var plusgrader dygnet runt.

Mesarna har ändrat tonfall och filar febrilt med sina locktoner, i morse hörde jag för första gången ljudet från en snattrande svanplog och rådjuren hade inte ätit upp all mat vid utfodringen. I natt fick vi ett lätt snöfall och det blev vitt igen på marken men det håller nu på att smälta bort, vintern får ge vika bit för bit.
 Dammens istäcke äts sakta upp av värmen och några fiskar rör sig lojt i det kalla vattnet.


Ljungen tittar fram överallt, nu är det snart dags att klippa höstljungen Calluna vulgaris för att få fina, täta plantor framöver. Annars fortsätter de att skjuta nya skott efter blomningen och det blir kala partier utan barr på grenarna där blommorna har suttit.

Calluna vulgaris `Seestern´
Nu börjar det synas att trädgården har ändrat karaktär efter år av en medveten omställning. När snötäcket försvinner framträder en stomme av städsegröna växter att glädjas åt, vårt fokus ligger inte längre enbart på blommande perenner. Många perenner har grävts bort under åren och ersatts med växter som erbjuder något mer än enbart vackra blommor. Blomningstiden är så kort och när vårt klimat blir allt varmare kommer de städsegröna växterna att spela en allt större roll i våra trädgårdar. 

Chamaecyparis pisifera `Filifera nana´ Abies veitchii `Rumburk´

Pieris japonica japansk buskrosling
   Mina juveler i trädgården är alla de Rhododendron vi planterat under åren, drygt åttio arter och hybrider som hittat hit och fler skall det bli. Jag odlar Rhododendron främst för bladverkets skull, nytillväxten och indumenterade blad, gärna kombinerat med en tät och vacker form av plantan. Det är något av det vackraste jag vet, blommorna är en bonus. Jag har planterat Rhododendron som jag troligen aldrig kommer att få uppleva som blommande plantor.

Just nu ser alla Rhododendron fräscha ut, inga vinterskador men tjälen ligger kvar länge i torvpartier så än är inte faran över. Det allra farligaste för Rhododendron är en brännande vårsol som värmer bladen och där tjälen ligger kvar i marken. Värmen dagtid gör att växterna behöver vatten men är marken frusen blir det tjältorka. Alltför kraftiga temperatursvängningar mellan dag och natt kan också förorsaka skador. Det här gäller förövrigt alla städsegröna växter - våren är en  kritisk period.

Rh. Insigne  Rh. hanceanum `Princess Ann´ Rh. ponticum `Kokardia´
Rh. calophytum
Rh. `Golfer´  Rh. roxieanum var. Oreonastes
Rh. hirsutum var. `Flore pleno´ en vildart som saknar indument men blommar rikligt
Rh. yakushimanum `Flava´
Rh. clementinae x bureavii
Rh. yakushimanum `Koichiro Wada´

fredag 13 februari 2015

Någon som sett en skymt av våren?

Takdropp och blixthalka efter några dygn med plusgrader men än ligger snötäcket tungt över trädgården och omgivningarna. Snön rasar från taken med ett dån, ett oljud som jag aldrig vänjer mig vid. Här är annars  så tyst så jag hör hackspettens vingslag när jag sitter på altanen och så plötsligt   ett förfärligt dunder när isen och snön ger upp och släpper taget. Men ner skall den förstås om än med ett  oljud som kan väcka en sovande björn.
Inte ens grävlingen har vaknat ännu, förmodligen ett klokt beslut för här ovan mark finns inte mycket att hämta för familjen grävling ännu.

Senaste dygnet har ljuset ökat med fem minuter och minuterna tickar på för varje dygn till ljusets fördel, alltid något att glädjas över. Trots varmgraderna de senaste dygnen biter sig snön kvar men inte längre lika vit och vacker, nu är den bara ful och smutsig när den smälter.

Ingenstans kan jag upptäcka minsta lilla tecken på att våren inlett fighten med vintern. Det allra första vårtecknet brukar vara ormvråkens ankomst i mars, den där pirrande känslan jag kan uppleva när jag första gången hör fågelns piiuuande i luften och då, just då vet jag att nu är det dags för våren att göra entré. Så blir det inte i år, ormvråken har för första gången bestämt sig för att övervintra här, jag såg den igår.

Jag brukar vanligtvis inte vara särskilt otålig på våren, erfarenheten säger mig att våren är opålitlig och kan medföra ett och annat som är mindre trevligt i våra trädgårdar. Den kommer när den kommer och en senare ankomst är alltid  till fördel för både växter, insekter och  djur,  men nu har jag tråkigt och mot bättre vetande och synnerligen själviskt vill jag börja påta i jorden.

Så där ja, nu har jag lyckats koka en soppa på spik men någonstans i vårt avlånga land finns väl något vårtecken eller..? Berätta!

Ett tråkigt inlägg får illustreras med fjolårets vårblommor.


tisdag 10 februari 2015

Några vinterfåglar på Hagtorpet

Jag blir definitivt en lyckligare människa av att mata småfåglarna på vintern. Duktiga fågelkännare säger att arten är allt, individen inget. Jag förstår tankegången men som amatör värnar jag om varje litet enskilt liv och jag blir lika ledsen varje gång  jag hittar fjädrar och dun av en fågel som duvhöken tagit. Å andra sidan är den också ett liv vars huvudsakliga föda är småfåglar. Men jag är inte så självisk att jag sätter ut fågelmaten där jag själv kan sitta bakom fönstret och se hur fåglarna riskerar sina liv för att få tillgång till föda. Ur fåglarnas perspektiv är säkerheten den viktigaste faktorn att ta hänsyn till, buskar och träd i anslutning till matningen gör att fåglarna snabbt kan söka skydd men även spana in omgivningen innan de vågar sig fram.

Blåmesen behöver ingen närmare presentation, den är en av våra mest välkända tättingar och en vanlig matgäst vid fågelbordet. Något mindre än kusinen talgoxe men betydligt tuffare. Den är relativt orädd och är man tålmodig kan man få blåmesarna att äta direkt ut handen,inget jag praktiserar för fåglarnas rädsla är deras bästa skydd. Vi har massor med blåmesar här, en anledning är säkert alla holkar vi satt upp och kanske också utfodringen vintertid. En bonus för alla trädgårdsägare är att den äter massor av insekter och bladlöss sommartid.


Under två dygn har vi haft besök av en flock sidensvansar som på sin väg söderut mellanlandade här. Tyvärr torkade rönnbären bort i somras, rönnbär är annars favoritfödan under vintern. Men bukettapeln hade lite bär kvar som lockade till en mellanlandning och så serverades lite äpplen och russin under buskarna vilket tydligen uppskattades. Sidensvansen häckar enbart i norra delen av Sverige och ger sig iväg söderut när det blir brist på mat. 

Nötväckan är den enda fågel som kan klättra nerför en trädstam med huvudet före. Den är en trogen gäst vid fågelmatningen och äter av det mesta som bjuds, nötter, frön, russin och talgbollar. Den är relativt orädd och man kan komma den ganska nära, vid fågelmaten tar den lätt kommandot över mesarna. Nötväckan är en hålbyggare och häckar gärna i holkar. Här finns gott om häckande nötväckor, när vi tömmer holkarna på hösten kan man av bomaterialet se vilka som bebotts av nötväckor. Förutom gräs och mossa innehåller bomaterialet till stora delar barkflagor från tallstammar. Ibland kan man även se  att ingångshålet till holken är delvis igenmurat med lera. 
 
Vill man locka stjärtmesen till fågelrestaurangen kan man bjuda på nötter och talg. Stjärtmesen bildar ofta små flockar på hösten som drar omkring och letar föda. Vi har haft en sådan flock här den senaste veckan. Man känner lätt igen fåglarna på de långa stjärtarna men oftast hör man dem försiktigt vissla och konversera  i något träd  långt innan man upptäcker dem. Inte alla vintrar vi får besök av så eminenta gäster.

måndag 9 februari 2015

Trädgårdssäsongen 2014 ( 12 )

September månad är en skön tid i trädgården. Den intensiva sommarvärmen har äntligen gett med sig och marken är fuktig och lättgrävd, skuggorna djupnar men än dröjer sig ljuset kvar.  Den enda nackdelen med september är att vi snabbt närmar oss vintern.

Årets sista projekt blev den här ytan som skall grävas upp och jorden som måste forslas bort. Det blev möjligt tack vare att vi tog bort en stor flerstammig sälg vars rötter invaderat hela omgivningen. Sälg är vackra och nyttiga träd för de första insekterna som vaknar om våren då sälgen blommar först av alla och producerar livsviktig föda  för bl. a. humlor men här finns sälg så det räcker i området. 


Den tunga och tråkiga delen är grävarbetet. Här växer t.ex. örnbräken vars rötter går på djupet, får man in dem i planteringarna konkurrerar de snabbt ut känsligare trädgårdsväxter genom att effektivt skugga marken med sina paraplyformade blad. Inte ens liljekonvaljerna kan hävda sig gentemot örnbräken.  Att göra ett ordentligt underarbete lönar sig alltid, jag ägnar knappt någon tid alls till ogräsrensning eftersom alla rötter är bortgrävda och ingenting får invadera från kanterna. Jag får ofta kommentarer om att det inte finns några ogräs i trädgården men faktum är att ogräsrensning är det minsta jag gör, det blir mest i förbifarten när man ser något som slagit rot som inte skall vara där. Lite fröogräs dyker förstås upp och maskrosor slår rot från de stora maskrosblommande fälten på andra sidan huset  men de är lätta att dra upp på ur en fuktig vårjord. Eftersom jag aldrig täcker all jord i planteringarna upptäcks de snabbt och hinner inte skicka ner sina pålrötter på djupet. Markduk under planteringar är inget jag vill ha, det blir aldrig bra med en barriär under växterna och dessutom fyller de ingen funktion, trädrötter äter sig igenom utan problem, säkert en del besvärliga ogräs också. Däremot kan man använda markduk under gångar och fylla på med täckbark, det har vi gjort här.




Det blev en kant av torvblock, lite sågade för att kanten skall få en mjukare rundning. Torvblocken gör också att rabatten blir upphöjd en aning vilket förbättrar dräneringen och ökar jordvolymen. 


Fyra unika, spännande frösådda Rhododendron som stod och väntade på plantering har nu fått plats i den nya rabatten. Växterna har vi fått av våra goda trädgårdsvänner på Lindbro trädgård.  Håkan har hållit på i många år med att föröka Rhododendron, hans växter kan köpas när Lindbro tillsammans med sju andra sörmländska trädgårdar har Öppen trädgård. 



Den långa och varma hösten gjorde trädgårdsarbetet möjligt ända in i december. Det sista vi gjorde innan kylan fick övertaget var att fylla en stor planteringsgrop bakom den platta stenen med ny, fin jord. Där skall ett träd planteras i vår, vilket det blir har jag inte riktigt bestämt än.

Decemberträdgård

onsdag 4 februari 2015

Hej mitt vinterland

Nu har Kung Bore släppt loss sina krafter ordentligt och snön har fallit oavbrutet i fem dygn. Tre dygn med blötsnö för att sedan övergå i lite lättare och fluffigare flingor när temperaturen sjönk under nollan. Snödjupet är ungefär en halv meter, inga rådjursspår i den djupa snön - sorgligt, endast haren skuttar omkring här på nätterna och håller sig till det som är skottat och plogat.

Telefonledningen till huset böjer sig tungt av snön, vi är rädda om vår fasta telefoni för de moderna varianterna är inte att lita på härute.

Granarnas grenar har fått en annorlunda lutning men de klarar sig, har genomlevt många snörika vintrar.

Nu krävs vadarstövlar för att ta sig in i trädgården, till höger ligger dammen, helt dold av snön men under allt det vita finns förhoppningsvis liv, fiskar, grodor och alla andra små väsen som valt dammen till att övervintra i.

I den gamla granen hänger jag talgbollar och nötter och på marken under grenarna lägger jag ut äppelhalvor och russin till koltrastarna. Granens grenar ger ett perfekt skydd för småfåglarna.

Fågelhuset har fått en våning extra på taket.

De gamla bondsyrenerna hukar under snömassorna.
Det gör även bukettapeln `Professor Sprenger´ med stora isklumpar på grenarna. Håll ut professorn för snart är det över för den här gången, det är trots allt endast 133 dagar till midsommar har Anette på bloggen `Rost och rädisor´räknat ut.

måndag 2 februari 2015

Trädgårdssäsongen 2014 ( 11)

I augusti kom Vattenfall och grävde ner jordkabel åt oss, något som vi är oerhört tacksamma för. Vi ligger sist på linjen och de sista 500 m fram till huset har  en luftkabel levererat vår el. På försommaren blåste ett träd ner över ledningarna och orsakade gnistbildning som antände skogen. Det var andra gången vi fick skogsbrand pga av ledningarna som går rakt genom ett torrt skogsområde. Det brann ca 20 m norr om trädgården.

Jag gjorden en anmälan till bolaget men ärligt talat hade jag inga större förhoppningar om att någon skulle bry sig men det gjorde de! Efter semestern kom de med sina maskiner och grävde upp hela vägen samt delar av gårdsplanen. Vi har en hel det att försöka snygga till i vår  längs den uppgrävda kanten men det är värt allt att slippa oroa sig för bränder och risken för strömavbrott har minskat rejält. Vi har haft en del avbrott under åren vi bott här, något jag aldrig vänjer mig vid.

Blötläggning av torv
Området som vi kallar skogsträdgård blev inte klart året innan och i april fortsatte vi med surjordsrabatterna. Det är mycket arbete med att få till den torvbaserade jordblandningen och gör man det på våren måste torven blötas ordentligt innan man sätter den i rabatten, den stöter gärna ifrån sig fukten. Vi blandar torv, kompost, grus med rhododendronjord överst när vi planterar. Undvik täckbark för rhododendronplanteringar, även om pH värdet är rätt så blir det för kompakt. Rhododendron vill ha en fluffig jord för sina ytliga rötter.


Såhär blev det färdiga resultatet, ett antal nyplanterade Rhododendron men det finns lite planteringsutrymme kvar i vår fast jag planterar väldigt glest, varje planta skall ha ordentligt med utrymme och inte växa ihop med sina grannar.


Ytterligare en grop som var halvfärdig från året innan och som nu grävdes klart. Här gjorde vi en våtbädd på grund av närheten till en stor sälg som omgående skulle skicka in sina rötter i den nya fina jorden. Vi har ett antal våtbäddar sedan tidigare och det har fungerat, ändå skulle jag helst vilja slippa gräva ner plast i marken. Torra somrar är man tacksam för våtbäddarna men risken finns alltid att det blir för blött vintertid, här fanns tyvärr inget val. Såhär blev resultatet när växterna kom på plats.



Ginkgo biloba
I augusti tog jag också itu med att rensa mossa från de stenlagda gångarna. Jag gillar verkligen mossan men nu hade den vuxit över alla stenar i gången och allt blev bara grönt, ingen kontrast till omgivningen. Det är lätt att lyfta bort mossan, en sax eller ett tisteljärn gör ett finfint jobb. Men det följer alltid med lite sand så man får fylla på sanden mellan kullerstenarna. På bilderna är det precis nygjort och gångarna ser mer än lovligt grusiga ut men vid första regnet som faller lägger sig sanden fint mellan stenarna.