Trillium treblad

Det här är resterna av snötreblad Trillium nivale efter att mössen ätit upp halva plantan, förövrigt den vackraste Trillium jag vet. Jag såg när den tittade upp tidigt i våras och tänkte när jag gick in att i morgon måste jag sätta en plastbytta på den lilla växten. Nästa morgon var det för sent, då var den redan tuggad på. Den fick skydd varje natt i flera veckor efteråt men sedan har det inte hänt något alls med den lilla plantan. Hoppas den kan samla kraft och komma igen nästa år.

Bara att konstatera att Trillium är begärlig för möss, det är de späda skotten som först kommer som lever farligt, sedan får de vara ifred. Två av mina vackraste treblad T. albidum och T. kurabayashii gick samma öde till mötes i fjol våras och har inte visat sig i år.

Jag är förtjust i de vackra trebladen men förtjusningen är inte ömsesidig. Jag har planterat många men på våren dyker de inte upp, det märkliga är att plötsligt växer det upp plantor av Trillium på ställen  där jag inte ens har satt namnstickor. En del dyker upp efter att ha varit borta flera år och andra på nya platser. Fröna är, precis som hos blåsippan, begärliga för myror så det skulle åtminstone delvis kunna vara en förklaring. Trebladen tar hjälp av myrorna för att sprida sig.

Trillium är en lundväxt som har god härdighet i vårt land. Halvskugga, där jorden inte får torka ut men inte heller bli för våt på vintern är vad som önskas, god dränering krävs. Jag har odlat alla mina Trillium i surjord men trebladet är nog ingen utpräglad surjordsväxt. Jag tror - utan att veta - att fuktig och porös jord är viktigare än pH värdet. Några bilder från de treblad som fortfarande växer här.

Trillium grandiflorum flore pleno

Här en Trillium som bara dök upp, omöjlig att identifiera i efterhand

Trillium camtschatcense ?

Och till Karsten, såhär ser min T. luteum ut och när jag kollar i min växtlista är den noterad som Trillium sessile var. luteum.

En annan del av trädgården

Vägen till en sittplats..

Vägen bort..

Cassiope `Muirhead´ kantljung.

Man behöver inte vara stor för att vara grann! Jag har nog skrivit om Cassiope förut men jag kan inte låta bli att göra det igen, jag tycker så mycket om den.

Cassiope är en surjordsväxt med lite bestämda önskemål om hur den vill växa. Jag har haft den ganska länge i trädgården och det var nog mera en tillfällighet än kunskap som gjorde att den fick en plats där den kunde trivas.

Det dröjde några år innan den började blomma men sedan gjorde den det med besked, den lilla plantan är helt översållad med små vackra klockor på våren.

Växtplatsen bör vara väldränerad men rotklumpen får aldrig torka ut. Rötterna skall ha en sval och fuktig plats men för att den skall blomma krävs tillräckligt med ljus på själva växten. Om det låter motsägelsefullt så är det just det. Men det går att åstadkomma med torvjord som blandas med grus för dräneringens skull och något upphöjd bädd som gör att det inte blir för blött under vinterhalvåret. Själva växtplatsen skall vara ljus.

Jag har en annan, dvärgkantljung Cassiope selaginoides `Bluhwunder´ som inte vill blomma. I år kom två! små blommor på plantan som i övrigt ser jättefin och fräsch ut men jag gissar att den får lite för mycket skugga vilket hindrar den att sätta blommor.

Cassiope `Muirhead´ är som vackrast just nu.

Erythronium hundtandslilja

Till vårens charmörer hör hundtandsliljorna, jag har endast de med marmorerade blad och de är samtliga tidigblommande små skönheter. Har man en gång planterat en lök av hundtandslilja förstår man varifrån det svenska namnet kommer, löken ser ut som en hörntand hos hunden.

Hundtandsliljorna föredrar en sval, halvskuggig och väldränerad växtplats som inte får bli för blöt under sommaren när växten vissnat ner och gått i vila. Jag odlar dem både i torvjord och vanlig jord och det fungerar, en del av dem t.ex. Erythronium `Pagoda´ bildar med tiden stora ruggar som man får dela regelbundet.  De allra tidigaste är de som tillhör dens - canis gruppen, de blommar här redan i mitten av april.

Erythronium dens - canis `Snowflake´

Erythronium dens - canis `Lilac wonder´

Erythronium `Kinfauns pink´

Erythronium `Pagoda´

Erythronium californicum `White beauty´

Glaucidium palmatum lunddocka

Jag som ofta upplever skönhet i det enkla är en beundrare av den vackra lunddockan. Som framgår av namnet lämpar sig lunddockan för trädgårdens svala och skuggiga miljö. Jorden får aldrig torka ut för att denna skönhet skall kunna överleva och så småningom bilda fina, blommande ruggar. De är surjordsväxter och kan med fördel planteras tillsammans med Rhododendron i mullrik, fuktighetshållande och syrerik torvjord.

Lunddocka hittar man aldrig i traditionella plantskolor, de är inte kommersiella växter som blommar år två efter sådd och är därför inte attraktiva för de stora kedjorna. Kanske kan man ha tur och hitta en planta på Trädgårdsamatörernas växtmarknader eller någon liten specialiserad plantskola. Efter blomningen finns de lönnliknande bladen kvar med sin fräscha grönska och pryder sin plats.

Den vita varianten Glaucidium palmatum `Album´

Ett helvitt inlägg

Cardamine waldsteinii prakttandrot

Anemone nemorosa `Westal´ vitsippa

Fritillaria meleagris kungsängslilja

Viburnum furcatum japanskt gaffelolvon

Magnolia x loebneri `Merril´

Sanguinaria canadensis `Multiplex´ blodört

Sippornas tid

Nu avlöser de varandra, alla vackra sippor som hör våren till.

Jeffersonia dubia blå presidentsippa

Den vackra danska backsippan Pulsatilla vulgaris `Röde klokke´

Anemone blanda  balkansippa

Anemone nemorosa `Green fingers´ vitsippa

Pulsatilla vulgaris `Papageno´ backsippa